Jämtland, Härjedalen och Norge – dag 5 + hemresa

Sista dagen i Östersund blev det lunch med en fin vän och några bokinköp:

(Rekommenderar verkligen Monika-böckerna, det är tre stycken, otroligt bra!)

Resten av dagen blev vi i stugan. Det regnade och vi var rätt trötta (läs: väldigt) efter allt flängande. Skönt med lite vila! Böcker, te, stickning. Perfekt.

Hejdå Kårgärde och Östersund, nu mot Hede och sen hemåt.

Vackert hus i Hede.
I Hede tillbringade vi några timmar hos Rickards fröken från grundskolan, Gun. Världens trevligaste, raraste människa!

Hennes utsikt från stugan är inte dålig den.

Någon somnade i mitt knä… 🙂

Dags att fara vidare.

Passerar Storfors.

Nu är vi i hemmalänet, snart i Karlskoga. En sån ljuvlig kväll!

Laxå, liiite till så är vi framme.

Hemma!

Jämtland, Härjedalen och Norge – dag 4

Det regnade så det blev en långsam start på dagen. Te och stickning, stackers mej.

Dagens första stopp: Sunne kyrkoruin och kastal.

Spaningsplats för Storsjöodjuret. 🙂

Jamtli måste man ju till, varje gång. Jag älskar sådana här miljöer, känner mig hemma.

Nån gång ska jag bo på Jamtli vandrarhem och bara sitta och sticka på olika ställen i parken!

Ett stopp “hemma” i stugan för ett dopp!

Där mådde man PRIMA!

Vid sommarcaféet vid Hara ångbåtsbrygga (underbart ställe!) blev det kaffe och våffla. Mums!

Verkligen värt ett stopp om du är i trakten, så fint! Hembakat fika. Våffla med sylt och grädde för 30 kr. En fin liten badplats. Trevliga människor. Bara en massa plus!

Ovikens gamla kyrka.

Tillbaka i stugan blev det brygga, jordgubbar och njut för hela slanten!

Jämtland, Härjedalen och Norge – dag 3

Dag 3 och färden går mot Trondheim.

Framme i Trondheim, där blev det lunch till det facila priset 800 kr. Yikes.

Färden går vidare, tillbaka till stugan fast en annan väg än den vi kom. Fult var det inte.

Tillbaka på svenska sidan hittade vi ett monument vi måste stanna och kika på. Vi och en miljard mygg, men fint var det – inte minst utsikten där uppifrån.

Natt-te i souvenirmugg från Trondheim.

Jämtland, Härjedalen och Norge – dag 1 och 2

Vi drog norrut den 27 juni, jag och Rickard, för att hälsa på släkt, träffa en vän och att se en massa fint. Och oh boy vad mycket fint vi såg!

Fikastopp vid Fågelsjö Gammelgård, så himla fint!

Framme vid stugan vi hyrt för detta äventyr. Härlig utsikt!

Vi satt ute länge på bryggan och bara njöt.

Dag två inleddes i Östersund, där jag hittade två favoriter:

Efter att ha fikat och lunchat med fin vän och med familj, styrde vi färden mot Gäddede och Stekenjokk.

Fikastopp i Gäddede.

Stekenjokk! En av de vackraste platser jag vet. Svindelvackert! Man vill aldrig åka därifrån.

Nu har vi kommit in i Norge.

Här tänkte vi sitta och äta matsäck men först kom en miljon myggor och tre miljoner knott och sen kom regnet.

Rickard hade ett möte. Jag passade på att plocka fram stickningen en stund.

Det blev sent innan vi var hemma i stugan igen, men vilken härlig tur!

Varma, vackra dagar i Vadstena och det där C:et

Det där c:et ja, vi börjar väl med det så är det ur vägen sen för det finns ju massor med roligare saker att skriva om.
I maj fick jag beskedet att de hittat något på mammografin, detta något visade sig vara cancer.
Bröstcancer. Inte ett ord man vill höra. Det var många tunga tankar där ett tag. Man får som ett nytt filter över tillvaron, livet.
Det blev tack och lov operation rätt snabbt och det gick bara bra. De plockade ut tumören och lymfkörteln och det visade sig att det inte spridit sig. Goda nyheter! Efter det fick jag vänta ett par veckor på besked om jag skulle behöva cellgifter + strålning eller om det skulle räcka med strålning. Jag hade tur och slapp cellgifter. Mer goda nyheter! Idag har jag fått stråldos 8 av 15 så det är inte mycket kvar nu. Jag är väldigt trött vissa dagar, tydligen en vanlig biverkning, men annars mår jag som vanligt. Jag anses cancerfri nu och strålning och hormonbehandling (eller snarare antihormonbehandling, för den tumörsorten “lever på” hormoner) är för att det inte ska komma tillbaka. Så det hoppas jag ju att det inte gör.

Innan jag visste prognos och vilken behandling det skulle bli osv, så bestämde jag mig för att SOMRA så mycket jag bara kunde och det har jag gjort – och mer är på gång också. Somra järnet, liksom!

Min första somra-tur gick till Vadstena.

Jag hyrde en stuga i centrala Vadstena över midsommarhelgen. Eftersom jag anlände lite för tidigt så for jag till Alvastra så länge – ett måste när man är i de här trakterna. Jag tröttnar aldrig, det är så vackert!

Stugan hittade jag som vanligt via Airbnb och den här var en av de bästa jag hyrt hittills, alldeles underbar!

Stugan ligger centralt men i ett lugnt område och jag hade verkligen så ljuvliga dagar där! Vädret var soligt och väldigt varmt så jag tog det ganska lugnt. Gick massor, det blev nog ett par mil minst, och tittade på allt fint och intressant. Jag tycker väldigt mycket om Vadstena. Här kommer en drös blandade bilder från resan:

Det var väähääldigt varmt ett par dagar där. Stugan var tack och lov ganska sval, så när det var som värst höll jag mig inne.

Om kvällarna fick jag så här fint sällskap när jag satt på trappen och stickade och drack mitt kvällste. Superkelig kisse. Lycka! (Min egen Michelin fick somna in i april, p.g.a. sjukdom, och jag saknar honom oerhört mycket.)

Så där ja. Nu är tanken att jag ska fortsätta bloggandet också, vi får väl se hur det går den här gången. 😉

F you, FK.

Man har bra dagar (hälsomässigt tänker jag nu, lycklig är jag nästan mest hela tiden känns det som) och man har dåliga dagar. Igår var av den dåliga sorten. Rickard och jag besökte ett par köpcentrum, korta besök bara, för ett par tygaffärer och ett par second hand. Avslutade med att handla på Ica. Inget betungande alls och ingen brådska. Det struntade min mage i; den hade bestämt sig för att det var en dag då den skulle jävlas (hello IBS) så det blev toabesök så där en gång i halvtimmen, typ. (Sorry om detta blir för mycket information, men jag skriver som det är med hälsan, speciellt det kopplat till EDS och UMS, för det behöver informeras om sånt.)
När allt bara rinner rakt igenom en blir det ont om energi, och har man utmattningssyndrom dessutom så rasar man fort. Inne på Ica var jag så slut att jag trodde jag skulle svimma av allt ljus, alla ljud, allt folk, all rörelse, alla grejer.

När vi kom hem kraschade jag på soffan och sov nån timme, helt väck. I ett sånt läge går det inte att göra något annat, jag måste lägga mig ner. (Något många inte förstår alls, tyvärr.)

Vilan gjorde gott för hjärnan, men då har vi den andra sidan av myntet: kroppen är sur. Det gör ont i nacken (undrar om jag får träffa ortopeden på den här sidan nyår?) och det gör ont i axlar, höfter, armbågar och knän för att jag legat ner ett tag. Ja: damned if you do, damned if you don’t, så är det oftast när man har EDS. Min knän och fotleder bestämde också sig för att det där att gå i trappor, det ska vi då inte syssla med. Häpp!

Piggare i skallen blev jag i alla fall – man får ta det man får, sa flickan. 🙂

På vår lilla runda hittade jag finfint kaffekoppstyg till en klänning och som “zebra” var jag ju tvungen att köpa zebratyget också. 🙂 Zebratyget räcker inte (stuvbit) till en klänning men det kan ju räcka till överdelen på en klänning t.ex.

Jag fyllde på sockgarnslagret lite också. Hösten närmar sig och snart bor jag i en stuga som inte riktigt är gjord för att bo i året om, så varma sockor kan behövas. Både till mig själv och till gäster. Jag har varit lite less på sockstickning ett tag, men nu är det roligt igen. Det är ju också ett så himla bra projekt att ha med i väskan (jag går inte hemifrån utan en stickning i väskan); koftor är lite mer otympligt. 🙂

Loggade in på Försäkringskassan och jajamensan, där fanns ett rart litet brev:

Av allt både jag och läkaren skrivit, om stora problem på flera plan, så är det detta som de fokuserar på:

Dom förbättringarna är SMÅ och en ytterst liten del i det hela. Problemen är långt fler. Det är såå mycket annat som är problem än enbart smärtan (som är lägre men läget är inte helt ok än) och sömnen (ja jag sover bättre nu: jag sover 1,5-2 timmar åt gången istället för 30 minuter, wow!).

Slutsats: tala för 17 inte om för FK att det sker framsteg, hur oerhört pyttesmå de än må vara!
E
ftersom det skett små (pyttesmå, men ändå) förbättringar så är jag nu helt arbetsför. Jajamensan.
Idioter!

Jaja. Jag piggade upp mig med såpbubblor.
Man ska inte vara så jävla vuxen jämt.

Gröna koftan växer, jag är nu inne på ärmstickandet.

Rickard var inne i stan på jobb igår kväll. Medan han roade sig 😉 i en serverhall satt jag ute i ljuvlig sommarkväll med ett glas alkoholfritt rosévin, stickning och hund.

Sommar! Underbart!!

Blev sysugen, men orkade inte så långt. Klippte ut delarna i alla fall. Jag ska testa att sy en Fen Dress i trikåtyg och detta får bli mitt testtyg. 🙂

Döden och Livet

Idag blev det även en promenad på Norra kyrkogården i Nora:

Två fabriksarbetare som dog på samma dag… det var nog en olycka i fabriken? Unga män, den ene gift. Så sorgligt.

Ibland vill jag lägga en blomma på alla gravar som nog aldrig, eller i alla fall väldigt sällan, får besök.

Efteråt blev det ett dopp i Bälgsjön och åh så ljuvligt det var! Vattnet var ganska kallt och vi badade en lång stund. Före doppet var jag så slut, så slut och det var knappt att jag orkade sitta upp och äta när vi åt på Marias Krog i Nora en stund innan. Efter badet är det som att man fått en injektion med energi och glädje!

Döden och livet. Huller om buller.
Som det ska vara.

Siggebohyttans bergsmansgård och stenvalvsbron i Born

Underbart väder idag och vi ville göra en kort utflykt någonstans innan Rickard måste åka hem till Rönninge igen. Valet föll på Siggebohyttans bergsmansgård. Ett av mina favoritställen, det är såå vackert! Jag har varit där många gånger, ofta tillsammans med mormor och morfar när de levde. Förutom själva huset/museet så finns där ett litet café och en liten butik.
Inträdet är 50 kr/person, gratis för den som är under 16 år.

Efter Siggebohyttan åkte vi till Nora och på vägen dit gjorde vi ett stopp vid stenvalvsbron i Born.

“En kallmurad stenvalvsbro med två spann byggdes över Bornälven år 1868. På 1960-talet gick mycket tung trafik över bron, bland annat lastbilar med dolomit. De gamla stenvalven blev överansträngda och orkade till slut de inte längre. En lastbil körde igenom brons västra valv på 1960-talet. Bron reparerades efteråt och fick bland annat sitt nuvarande räcke i gjutjärn. När reparationen var färdig vid slutet av 1960-talet togs bron ur bruk för biltrafik. En genomgripande restaurering av bron genomfördes år 2007 med bidrag från Länsstyrelsen.”
Källa: Länsstyrelsen Örebro

Jag har använt min prickiga Fen Dress både igår och idag och åh vad jag tycker om den! Jättebekväm och så bra fickor!

Vi rymmer bara du och jag (och hunden)

Ja, Noice gamla låt kom just upp i en av mina Spotify-spellistor, så det fick bli titeln på detta inlägg. Det passar ju ganska bra, för igår “rymde” vi iväg, Rickard och jag (och hunden!). Till ett helt underbart litet torp mitt i skogen i Finnå, inte alls långt från Striberg. Jag hittade det via Airbnb (här är hennes sida).

Det såg så himla vackert och mysigt ut på hennes bilder och jag blev inte besviken. Vilket paradis!!

(Ja, magneterna funkade! Du som fattar, fattar. 😉 )

Supermysigt litet torp, omgivet av skogen på alla sidor.
Lite vindsus och surr från bin och humlor var det enda som hördes, under natten var det alldeles knäpptyst. Ljuvligt!!

Utsikten från dass. 🙂
Enkel standard; det finns inte vatten indraget, ingen el och det är som sagt utedass – men det visste vi ju när vi bokade och för oss är det inget problem. Hyresvärden hade ställt in dunkar med vatten, och det finns gasolplattor att koka kaffe på (och laga mat förstås, vi hade dock gjort matsäck och tagit med) samt ett gasoldrivet kylskåp, så allt man behöver finns ju.

Lugnet! Friden!
Man kan verkligen andas, slappna av.
Rickard tog en tupplur, jag satt på bron och stickade.

Lite senare hände en grej… 😉

Om vi fnissar och skrattar ofta? Ja, det kan man nog säga. Mest hela tiden, faktiskt. 🙂

När vi ätit våran matsäcksmiddag blev det en omgång Plump.

Jag älskar min regnbågsring!

Och jag ÄLSKAR den här människan!

Sommarkväll i det torpet var såå mysigt!

Att vakna till den här utsikten… Ljuvligt!

Familj! Kärlek! Sommar!

Ja idag har det varit en alldeles, alldeles UNDERBAR dag!

Chrille, Rickard och jag åt middag tillsammans och sedan var Chrille och jag på bio och såg senaste Spiderman-filmen (väldigt bra!).

På vägen hem från Örebro stannade Rickard och jag vid Ramsjön och tog ett helt magiskt ljuvligt kvällsdopp.
Spegelblank sjö, vatten som kändes som sammet, lugnet, friden… Magiskt!


Foto: Rickard.

Jag blir så glad av att se bilder på mig i vattnet! Jag trodde verkligen att det aldrig skulle hända och det känns fortfarande ovant och overkligt. Så ofantligt glad att jag tar igen allt jag missat, nu.


Foto: Rickard.

Sån här är jag mest hela tiden när jag är i vatten. Kan inte sluta le. 🙂


Foto: Rickard.


Foto: Rickard.

Den här bilden (ovan) gjorde mig så rörd att jag blev tårögd. Jag ser en tre-fyraårig Ulrika. Den där alldeles rena, oförställda glädjen hos ett barn. Inga filter, bara ren glädje.


Foto: Rickard.

Bad är verkligen LYCKA numer!


Foto: Rickard.

Känslan i kroppen efteråt…kroppen blir liksom lugn.
Själen blir både lugn och alldeles lyckosprattlig, på en och samma gång. 🙂

Det var en så vacker kväll så vi bestämde oss för att åka in i Gyttorp på vägen hem, till Vikern, och se om det var en fin solnedgång över sjön kanske. Det var det.

Den här människan alltså…vi har så ROLIGT ihop!

Mycket fnissande och mååånga skratt blir det, hela tiden. 🙂

På söndag är det 1 år sedan vi träffades första gången.