Semester i alpackahagen

“Näe, fy vad hett det är! Och fy vad folk det är på minsta lilla badställe!”
“Ja!”
“Ska i dra nån annanstans?”
“Ja, det gör vi!”

Så det gjorde vi. Till Selaön närmare bestämt.
Vi hyrde en stuga i en alpackahage för det lät himla trevligt, och det var det också!

Ena halvan av värdparet, Ulla-Lena, var den första att hälsa oss välkomna. Den här snyggingen var den andra. Redan här anar man ju att detta kommer att bli en finfin helg. 🙂

Här bodde vi. Såå mysigt! Och lugnt! Och tyst!

Utsikten från stugan, ner mot Mälaren (vattnet skymtar lite där bortom vassen).

Utsikten från utedasset. 🙂

Tillgång till brygga med stege så man kunde bada när man ville, så ofta man ville. Och inga andra där än vi och värdparet. Underbart!

Båthusdekorationer… 🙂

Det var så hemskt hett i fredags, det första doppet var HIMMELSKT!

(Det här kommer för övrigt att bli ett av mina längsta inlägg någonsin, misstänker jag – jag har inte visat alla badlyckobilder och då har vi inte ens kommit in på ämnet alpackor än heller… om du ämnar läsa hela så är det nog bäst du plockar fram lite fika nu…)

Vi hade inga aktiviteter planerade förutom vila, bada, njuta. Det var alldeles för varmt för något annat. Och det var så himla skönt att verkligen bara koppla av och njuta. När vi inte låg i vattnet satt vi i skuggan.

Å’ när vi inte satt i skuggan låg vi i vattnet. 🙂

En koftstickning var alldeles för varmt att ha i knät, så jag började på ett par raggsockor.

Det blev morgon den andra dagen och rätt som det var, när vi satt och åt frukost ute, upptäckte vi att vi fått sällskap. 🙂

Ture var modigast den gången. Kikade på oss en lång stund innan han återgick till mumsandet.

Morgondopp? Självklart!

Ljuvligheten! LYCKAN!

Mer stickning i skuggan. Puh.

Lilla stugan. 🙂

Vi behövde åka in till byn och proviantera lite. Det innebär att ta sig ut ur hagen med bilen, genom grinden. Utan att släppa ut sju alpackor. Sju väldigt nyfikna alpackor. 🙂 Det gick bra dock; man går sakta och försiktigt mot dem, med armarna utsträckta, så flyttar de på sig, om än inte i någon superfart precis. Gullingar!

På eftermiddagen fick vi sällskap igen.

Den här gången var dom modigare och kom ända in till oss. Alpackor är så otroligt söta! Och så himla trevliga djur. Tysta, lugna med stor integritet och värdighet. Man blir alldeles lycklig av att vara nära. 🙂

Det var helt underbart att sitta där omgiven av alpackor. 🙂

Ja där satt vi ett bra tag och läste och stickade, omgivna av alpackor. Paradiset!

Lycka är att hitta en sandgrop som inte polarna upptäckt, så man får ha den ifred.

Det var kö till den största sandgropen.

“Say cheese!”

När de traskade iväg igen, gick jag in och sov middag. Herregud så skönt! Jag är så förfärligt trött hela tiden, somnar nästan ståendes ibland, men hur jag än vilar och sover blir jag inte pigg. Men skönt är det att sova, i alla fall.

Sen blev det mer bad. Förstås.

Och mer stickning.

Ja, sen blev det bad igen. Förstås. Hur skulle man kunna avstå när man har tillgång till detta?

Underbar, underbar kväll! Det var svårt att slita sig från bryggan och magin, men till slut fick vi ge upp för myggen hade storkalas.

Nå, det dröjde inte så länge innan vi var tillbaka… 🙂 Halv åtta i morse tog vi ett morgondopp.

Sen blev det frukost ute. Mmm, kaffe utomhus!

Lite stickning också, förstås.

Fint sällskap fick vi också. 🙂

Ulla-Lena frågade igår om vi ville vara med och mata alpackorna på förmiddagen idag och få lära oss mer dem, och det ville vi förstås. Vi fick veta en massa om avel och foder och ullberedning och allt möjligt. Så himla snällt av Ulla-Lena och så intressant! Vi blev ju så kära i alpackor direkt när vi träffade den första, så nu funderar vi på allvar på om det inte skulle vara himlans trevligt med några på våran gård sen. 🙂

Efteråt när vi skulle gå tillbaka till stugan följde hela gänget med.
Har ni gått promenad tillsammans med alpackor? Det är alldeles underbart trevligt kan jag tala om. 🙂

Alpackor kallas “ängens delfiner” och när man hört dem prata förstår man varför.
Så så underbara varelser, dessa raringar.

Den mörka fläcken till höger om alpackan längst till vänster, är en alpackatoalett. De gör alltså inte som andra djur och kissar/bajsar där de råkar stå för tillfället, de har speciella ställen dit de går.

Vi packade ihop det sista och sen var vi uppbjudna till Ulla-Lena och Pieter på en fika innan vi skulle åka. De är så himla trevliga och det blev prat om bilar och stickning och djur i allmänhet men alpackor i synnerhet och allt möjligt annat. Samtalet hade kunnat pågå hela dagen, men till slut måste man ju åka hem. Det var verkligen en underbart fin helg!

Här är deras hemsida och här är deras sida på Airbnb.

Lite mer stickning i bilen. Hälen klar.

Väl hemma i Striberg dröjde det inte länge förrän vi var i vatten igen, nu i Grecken. Underbart!

31 grader i skuggan; då tycker även Qvick att det är skönt att bada.

Vi satt ute länge ikväll, tack och lov fläktade det lite så inga mygg och knott kom och störde. Jag stickade lite till på sockan, imorgon ska jag börja minska för tån.

Dessa däremot är helt färdiga:

De ska imorgon påbörja sin resa till min vän i Australien.
Vi har tokvarm sommar, han har kyligare än vanligt-vinter.

 

Hällristningar, äppelpaj och Pokemon

Är i “storstan” igen några dagar. Tar det mest väldigt lugnt; jag orkar helt enkelt inte annat. Utmattningssyndrom är inget jag rekommenderar. Hjärnan är full av hål, pulsen skenar ofta och man är så trött, så trött.

Men lite händer i alla fall! Igår gjorde jag äppelpaj på äpplen från trädgården här. Provade ett nytt recept och det blev så vansinnigt gott! Testa, du hittar receptet här.

Sen fick jag för mig att jag skulle testa PokemonGo nu när jag då och då befinner mig utanför skogen och det alltså finns nåt att hitta och fånga. Livsfarligt ju – det är skitkul!

En och annan liten utflykt blir det också. Igår till Slagsta i Botkyrka kommun här alldeles intill. Där finns 3000 år gamla hällristningar. Vackert! Och ett svindlande tidsperspektiv.

Drottningholms slott, Ralph Erskines Lådan och Lovö kyrka

En regnig dag gav vi oss ut på utflykt med sikte på Lådan, men först ett besök på Drottningholms slott.

Slott ligger inte överst på min lista över utflyktsmål, men visst är det ståtliga byggnader – och intressanta på det viset att de ju är en stor del av vår historia.

Att gå här var lite som att återuppleva gamla minnen från 80-talets parisresor med besök på Versailles.

Pampigt är det ju.

Lådan var helt klart det allra bästa med den här utflyktsturen. Jag blir alldeles nipprig för just så här drömmer jag om att bo. Pyttelitet, mitt i skogen. Ååååh!!

Continue reading “Drottningholms slott, Ralph Erskines Lådan och Lovö kyrka”

En aprillördag i bilder

Idag är det EFIT (Ett Foto I Timmen). Fler som är med just idag hittar du här.


00:05
Borde sova men kan inte, så jag roar mig med QI.


01:05
Sockstickning, TENS och musik.
Loretta Lynn och Willie Nelson sjunger Lay Me Down.


02:00
Då är det dags att försöka få lite sömn. Ena sänghalvan är redan upptagen.


06:00
Då vaknar jag till den här utsikten. 🙂

 


07:00
Då svär jag över att jag glömde ställa fram vatten och medicin intill sängen. Sträckan sängen-medicinskåpet på morgonen är inte kul.


08:00
Älskad, älskad utsikt.
Det doftar vår och koltrasten sjunger för fullt.


09:00
Trött och förfärligt sliten, men still standing. Och vädret är ljuvligt och väskan packad och snart drar jag iväg till friden igen.

Resten av bilderna kommer imorgon. Ha en riktigt fin lördag!

10:00, 11:00, 12:00
Då blev det inga bilder för då handlade jag och körde bil till Sörmland.


13:00
Då har jag just kommit fram till min väns lilla hus (ja inte det på bilden 😉 ) i Sörmland.


14:00
Vännen målar brädor till husets fasad. Jag sitter i solen och bara njuuuuter.


15:00
C förbereder middagen. Jag dicker vin, passar röken och njuter av helt fantastiskt skönt väder.


16:00
Ja inte går det någon nöd på mig inte…


17:00
Om jag gärna skulle bo så här? Svar JA!


18:00
Fyller på värmen i stugan.


19:00
Middagsdags.


20:00
Då dukar vi upp för filmtajm.


21:00
Alltså…det där var en av de konstigaste filmer jag sett.
“Bad lieutenant: Port of Call – New Orleans”.


22:00
Då har jag bäddat ner mig på soffan med en kurrande katt på magen.
Godnatt!

Det vet ju alla som känner mig: jag har inget lokalsinne

Det gjorde jag inte.
Jag bet ihop, jobbade klart och sen drog jag åt Sörmland.

Det var nog inte lika varmt som helvetet men varmare än Närke, så det kanske är ok ändå.

I Sörmland låg jag på en soffa och tittade i (det otroligt vackra) taket och andades.
Lyssnade på country och drack vin och fnissade.

Jag är inte helt säker förstås men jag tror inte det är vad man får ägna sig åt i helvetet så tyvärr gjorde jag nog någon ytterst besviken.

Tack, C.
Tusen och åter tusen tack.

Vänner

“There’s a big empty hole in my chest now where my heart was, and a hole in the sky where God used to be.”

Larry Jon Wilson, Heartland.

När det är så, då är det fint att ha vänner som säger kom hit!

Så jag tillbringade helgen i Sörmland och lyssnade på favoritmusik och eldsprak och skrattade och sov med en katt på magen och satt i lä mot en ladugårdsvägg och kände solen mot ansiktet.

Åt fantastiskt god mat och upptäckte nya countryfavoriter; bl.a. Larry Jon Wilson – vilken röst!!
Stickade en strumpa. Bollade idéer.

Värme i själen.

Tacksam.