Jämtland, Härjedalen och Norge – dag 5 + hemresa

Sista dagen i Östersund blev det lunch med en fin vän och några bokinköp:

(Rekommenderar verkligen Monika-böckerna, det är tre stycken, otroligt bra!)

Resten av dagen blev vi i stugan. Det regnade och vi var rätt trötta (läs: väldigt) efter allt flängande. Skönt med lite vila! Böcker, te, stickning. Perfekt.

Hejdå Kårgärde och Östersund, nu mot Hede och sen hemåt.

Vackert hus i Hede.
I Hede tillbringade vi några timmar hos Rickards fröken från grundskolan, Gun. Världens trevligaste, raraste människa!

Hennes utsikt från stugan är inte dålig den.

Någon somnade i mitt knä… 🙂

Dags att fara vidare.

Passerar Storfors.

Nu är vi i hemmalänet, snart i Karlskoga. En sån ljuvlig kväll!

Laxå, liiite till så är vi framme.

Hemma!

Jämtland, Härjedalen och Norge – dag 4

Det regnade så det blev en långsam start på dagen. Te och stickning, stackers mej.

Dagens första stopp: Sunne kyrkoruin och kastal.

Spaningsplats för Storsjöodjuret. 🙂

Jamtli måste man ju till, varje gång. Jag älskar sådana här miljöer, känner mig hemma.

Nån gång ska jag bo på Jamtli vandrarhem och bara sitta och sticka på olika ställen i parken!

Ett stopp “hemma” i stugan för ett dopp!

Där mådde man PRIMA!

Vid sommarcaféet vid Hara ångbåtsbrygga (underbart ställe!) blev det kaffe och våffla. Mums!

Verkligen värt ett stopp om du är i trakten, så fint! Hembakat fika. Våffla med sylt och grädde för 30 kr. En fin liten badplats. Trevliga människor. Bara en massa plus!

Ovikens gamla kyrka.

Tillbaka i stugan blev det brygga, jordgubbar och njut för hela slanten!

Jämtland, Härjedalen och Norge – dag 3

Dag 3 och färden går mot Trondheim.

Framme i Trondheim, där blev det lunch till det facila priset 800 kr. Yikes.

Färden går vidare, tillbaka till stugan fast en annan väg än den vi kom. Fult var det inte.

Tillbaka på svenska sidan hittade vi ett monument vi måste stanna och kika på. Vi och en miljard mygg, men fint var det – inte minst utsikten där uppifrån.

Natt-te i souvenirmugg från Trondheim.

Varma, vackra dagar i Vadstena och det där C:et

Det där c:et ja, vi börjar väl med det så är det ur vägen sen för det finns ju massor med roligare saker att skriva om.
I maj fick jag beskedet att de hittat något på mammografin, detta något visade sig vara cancer.
Bröstcancer. Inte ett ord man vill höra. Det var många tunga tankar där ett tag. Man får som ett nytt filter över tillvaron, livet.
Det blev tack och lov operation rätt snabbt och det gick bara bra. De plockade ut tumören och lymfkörteln och det visade sig att det inte spridit sig. Goda nyheter! Efter det fick jag vänta ett par veckor på besked om jag skulle behöva cellgifter + strålning eller om det skulle räcka med strålning. Jag hade tur och slapp cellgifter. Mer goda nyheter! Idag har jag fått stråldos 8 av 15 så det är inte mycket kvar nu. Jag är väldigt trött vissa dagar, tydligen en vanlig biverkning, men annars mår jag som vanligt. Jag anses cancerfri nu och strålning och hormonbehandling (eller snarare antihormonbehandling, för den tumörsorten “lever på” hormoner) är för att det inte ska komma tillbaka. Så det hoppas jag ju att det inte gör.

Innan jag visste prognos och vilken behandling det skulle bli osv, så bestämde jag mig för att SOMRA så mycket jag bara kunde och det har jag gjort – och mer är på gång också. Somra järnet, liksom!

Min första somra-tur gick till Vadstena.

Jag hyrde en stuga i centrala Vadstena över midsommarhelgen. Eftersom jag anlände lite för tidigt så for jag till Alvastra så länge – ett måste när man är i de här trakterna. Jag tröttnar aldrig, det är så vackert!

Stugan hittade jag som vanligt via Airbnb och den här var en av de bästa jag hyrt hittills, alldeles underbar!

Stugan ligger centralt men i ett lugnt område och jag hade verkligen så ljuvliga dagar där! Vädret var soligt och väldigt varmt så jag tog det ganska lugnt. Gick massor, det blev nog ett par mil minst, och tittade på allt fint och intressant. Jag tycker väldigt mycket om Vadstena. Här kommer en drös blandade bilder från resan:

Det var väähääldigt varmt ett par dagar där. Stugan var tack och lov ganska sval, så när det var som värst höll jag mig inne.

Om kvällarna fick jag så här fint sällskap när jag satt på trappen och stickade och drack mitt kvällste. Superkelig kisse. Lycka! (Min egen Michelin fick somna in i april, p.g.a. sjukdom, och jag saknar honom oerhört mycket.)

Så där ja. Nu är tanken att jag ska fortsätta bloggandet också, vi får väl se hur det går den här gången. 😉