Varma, vackra dagar i Vadstena och det där C:et

Det där c:et ja, vi börjar väl med det så är det ur vägen sen för det finns ju massor med roligare saker att skriva om.
I maj fick jag beskedet att de hittat något på mammografin, detta något visade sig vara cancer.
Bröstcancer. Inte ett ord man vill höra. Det var många tunga tankar där ett tag. Man får som ett nytt filter över tillvaron, livet.
Det blev tack och lov operation rätt snabbt och det gick bara bra. De plockade ut tumören och lymfkörteln och det visade sig att det inte spridit sig. Goda nyheter! Efter det fick jag vänta ett par veckor på besked om jag skulle behöva cellgifter + strålning eller om det skulle räcka med strålning. Jag hade tur och slapp cellgifter. Mer goda nyheter! Idag har jag fått stråldos 8 av 15 så det är inte mycket kvar nu. Jag är väldigt trött vissa dagar, tydligen en vanlig biverkning, men annars mår jag som vanligt. Jag anses cancerfri nu och strålning och hormonbehandling (eller snarare antihormonbehandling, för den tumörsorten “lever på” hormoner) är för att det inte ska komma tillbaka. Så det hoppas jag ju att det inte gör.

Innan jag visste prognos och vilken behandling det skulle bli osv, så bestämde jag mig för att SOMRA så mycket jag bara kunde och det har jag gjort – och mer är på gång också. Somra järnet, liksom!

Min första somra-tur gick till Vadstena.

Jag hyrde en stuga i centrala Vadstena över midsommarhelgen. Eftersom jag anlände lite för tidigt så for jag till Alvastra så länge – ett måste när man är i de här trakterna. Jag tröttnar aldrig, det är så vackert!

Stugan hittade jag som vanligt via Airbnb och den här var en av de bästa jag hyrt hittills, alldeles underbar!

Stugan ligger centralt men i ett lugnt område och jag hade verkligen så ljuvliga dagar där! Vädret var soligt och väldigt varmt så jag tog det ganska lugnt. Gick massor, det blev nog ett par mil minst, och tittade på allt fint och intressant. Jag tycker väldigt mycket om Vadstena. Här kommer en drös blandade bilder från resan:

Det var väähääldigt varmt ett par dagar där. Stugan var tack och lov ganska sval, så när det var som värst höll jag mig inne.

Om kvällarna fick jag så här fint sällskap när jag satt på trappen och stickade och drack mitt kvällste. Superkelig kisse. Lycka! (Min egen Michelin fick somna in i april, p.g.a. sjukdom, och jag saknar honom oerhört mycket.)

Så där ja. Nu är tanken att jag ska fortsätta bloggandet också, vi får väl se hur det går den här gången. 😉