Hur glad blir man inte när man vaknar och ser detta?! Äntligen, efter så mycket regnande!

Ännu gladare blir man när man kliver ur sängen som vilken människa som helst. Lite stel och öm, visst, men jag behöver inte längre kämpa för att överkomma smärtan i att ta mig upp och ur sängen. Även dagarna är väldigt mycket bättre nu!

Från att ha legat på 7-8 större delen av tiden till nu flera dagar nere på 5 och ibland t.o.m. 4…det är UNDERBART!!

Fortfarande early days, och framåt sena eftermiddagen/kvällen tar smärtan över mer igen, så vi får se om doser ska justeras, men bara det att större delen av dygnet är så mycket bättre är en sån lättnad! Och att veta att man har en bra läkare som man kan diskutera allting med, att veta att där finns någon som vill hjälpa och som inte nonchalerar saker, det är värt precis hur mycket som helst.

Idag har jag varit in till Nora en sväng. Åt lunch med en vän och gick en liten promenad. Nora är alltid fint men extra fint så här års.

Ja, sen kom jag hem och poff kraschade på soffan.
Utmattningssyndrom är skit, folks.
Nu har jag i alla fall suttit ute i solen och halvsovit ett tag, det är sååå skönt.
Imorgon åker jag till kärleken.