Vi bestämde oss för att fira min födelsedag lite innan själva dagen genom att åka på en krumelurtur; det är ju något av det roligaste jag vet. Ruiner, döingar och vackra vyer – vad kan gå fel liksom? 😉 Jag kikade runt lite och samlade på mig platser jag tyckte kunde vara fina/intressanta/vackra osv och la in dem i en rutt i Google Maps och så for vi.

Naturligtvis började vi med min favoritfrukost även i fredags. 😉
Vi hade bestämt oss för en tur i Uppland, med övernattning i Uppsala. Första stoppet blev ett av turens allra finaste: Härkeberga kyrka, med målningar av Albertus Pictor.

“Härkeberga kyrka ligger belägen mitt i ett kulturlandskap som är rikt på fornlämningar. Huvuddelen av kyrkan är byggd i början av 1300-talet. Kyrkan är framförallt känd för sina rika kalkmålningar. Flertalet har aldrig varit övermålade och är därför ovanligt välbevarade. Målningarna skapades förmodligen runt 1480-talet och kan på stilistiska grunder härledas till kyrkomålaren Albertus Pictor. I Härkeberga kyrka finns även ett triumfkrucifix som är bevarat från mitten av 1300-talet och väster om kyrkan ligger en gammal komministergård som numera ägs av Nordiska museet. Kyrkan ligger en mil nordost om Enköping.”
Källa: Svenska Kyrkan

Alltså…målningarna är helt fantastiska! Den här kyrkan måste ni besöka om ni är i närheten!

Enligt min vän arkeologen inspirerade Härkeberga Kyrka Ingmar Bergman att skriva pjäsen Trämålning som sedermera blev filmen Det sjunde inseglet. Det var livshjulet i Härkeberga (bilden ovan) som startade processen, sedan åkte han runt och letade bilder.

Kyrkan är så ofantligt vacker! Det är målningar öööverallt!

Efter det åkte vi vidare och nästa stopp blev en titt i Landsberga gårdsbutik. Där fanns det allt möjligt fint och gott. Vi köpte saft, sylt och kryddor. Vi hade ingen kylväska med, annars hade vi köpt lokalt producerad korv, kött m.m. Ägg från gården fanns också. Trevlig liten butik och de har även café om man är fikasugen.

På väg till nästa stopp passerade vi denna skylt. Man får ju nästan andnöd – bara ETT garn?! 😉

Detta blev också ett av de finaste stoppen på denna resa. Vackra, vackra Kvekgården.

“Kvekgården, byggnadsminne och friluftsmuseum i Fröslunda socken, Enköpings kommun, Uppsala län (Uppland). Gården består av tio byggnader från sent 1700-tal och 1800-talets första hälft. Vid mitten av 1800-talet ägdes Kvekgården av Olof Jansson och gården kallades Ol-Jans. Efter hans död blev dottern Lotta Lundevall år 1864 ägare till gården. Hon levde in på 1920-talet och behöll gården i det skick den var vid hennes fars död 60 år tidigare. I början av 1930-talet renoverades den mycket ålderdomliga gården av sin nya ägare, Sydvästra Upplands hembygdsgille. 1948 skänktes Kvekgården till Upplands fornminnesförening.”
Källa: Wikipedia

Det var så himla fint att strosa omkring där, så fridfullt och så vackert!

Färden går vidare…

…men…är vi innanför eller utanför trollstängslet? Kom vi ihåg UV-lampan?!
(Den som fattar, fattar. 😉 )

Utan att råka i trubbel kom vi fram till Flasta kyrkoruin. Och stigen upp till den gick genom ett vitt, otroligt väldoftande paradis:

(Foto: Rickard)

Alldeles nära Flasta kyrkoruin ligger Skoklosters slott (man kan se det från ruinen), så det var nästa mål.

Skoklosters kyrka. Pampig. Vi gick inte in (men här kan man se bilder), jag var ganska trött vid det här laget och ärligt talat så föredrar jag de små enkla, enkla kyrkorna framför de stora pampiga.

Slottet tänkte vi oss däremot besöka och kanske också äta lunch där, men tji fick vi för det var inte öppet.

(Oj oj, jag tänkte “jag tar hela fredagen i ett blogginlägg”…det blir lååångt, himmel så många bilder jag tog!)

Vi fortsatte till Sigtuna istället och där blev det jättegod lunch på stadshotellet, med fin utsikt:

Efter Sigtuna blev det ett snabbstopp vid Mora stenar:

“I en tid då kungamakten inte gick i arv, utan bestämdes i folkliga val, valdes och utropades den nye kungen vid tingsplatsen på Mora äng, belägen strax utanför Knivsta. Mora sten var, enligt historierna, stenen som den nyvalde kungen, efter genomförd Eriksgata, svor sin ed på att hålla lag och rätt i riket. Stående på stenen mottog han därefter folkets och Mora tings hyllning.

Som ett dokument över valet höggs text in i en särskild inskriftssten (en mindre sten), vilka flera ännu finns bevarade. Några av dessa finns utställda i den mindre byggnad, som på Gustav III initiativ byggdes 1770 vid den nuvarande minnesplatsen. Den förste dokumenterat valde kungen var Magnus Ladulås år 1275, men troligen är traditionen äldre än så.

Det sista valet företogs 1457 vid Kristian I:s tronbestigning.”
Källa: Knivstas historia

Vidare mot nya mål! Nästa stopp: Hågahögen, även kallad Kung Björns hög.

“Högen, ca 50 meter i diameter och 7 meter hög, är en stormansgrav från Bronsåldern och runt 3000 år gammal. De funna gravgåvorna är bland de förnämsta från nordisk bronsålder. Hågahögen kallas i folkmun för Kung Björns hög efter en mytomspunnen sveakung som sades ha haft levt och haft sin gård i Håga på Vikingatiden. Han sägs ligga begravd i högen.”
Källa: Destination Uppsala

Sen kroknade jag och det blev raka vägen till hotellet, som hade uppgraderat oss till en svit. Trevligt!

Vi vilade en stund, sen gav vi oss ut på stan för att besöka YlloTyll innan de stängde, samt se domkyrkan.

Verkligen roligt att äntligen besöka YlloTyll efter alla år! 🙂
Sen blev det en promenad bort till domkyrkan:

Uppsala är såå fint! Vi vill åka dit igen och utforska just själva Uppsala, det blir en tur till nån gång i sommar helt klart. Jättemysig stad! Och vi hann inte med Gustavianum m.fl. ställen, så det tar vi nästa gång.

Jag tände ett ljus för mormor.

Tillbaka på hotellet. Dags att vila fötter, knän, höfter och bäcken. En stund i sköna soffan.

Gott med kaffe och här ser ni vad jag köpte hos YlloTyll. Grönt och turkost tweedgarn från Isager som ska bli en randig tröja och två härvor knallturkost ullgarn som ska bli en sjal.

Jag är inte jätteförtjust i att bada i badkar – jag blir bara rastlös, men det var skönt en stund i alla fall. Champagne till gjorde det ju riktigt uthärdligt. 😉

Efter en stunds vila igen så gick vi till Slakteriet och åt middag där. Det låg alldeles intill hotellet, helt perfekt. Och god mat var det! Sen orkade jag inte ett uns mer, det blev tillbaka till hotellet direkt. Rickard masserade och smörjde mina ben, armar och skuldror med Voltaren och sen gjorde jag natt, väldigt tidigt. Helt slut, men det var det värt för att få se och uppleva allt detta!

Tack Rickard! Tack livet!