49 år på jorden

Ja då har man fått leva ett år till, det känns himla bra. Och ännu bättre känns det som är just här och nu. Jag lever i en dröm, mitt i paradiset. Tillsammans med en människa jag respekterar och älskar nåt så oerhört mycket. T a c k s a m.

Födelsedagen började med frukost: kaffe och prinsessbakelse. 😉

Jag fick ett paket med favoritgodis, istoppat i ett par…ja vad heter det..? Grillvantar? Ugnsvantar? Precis vad jag önskat mig i alla fall!

Efter frukost åkte vi till kära fina Östansjö Trädgård, där fick jag handla växter, så många jag ville. Jag hade ju kunnat köpa allt de har förstås, men man ska plantera allt sen också. 😀 Det blev i alla fall en hel drös saker: körsbärsplommon, surkörsbär, fläder, humle, pioner, stockrosor, krusbärsbuskar, vinbärsbuskar, jättedaggkåpor, clematis m.m.

Vägen hem gick på lite omvägar, via Viby och Fjugesta bl.a. Det är såå vackert nu!

När vi kom hem var jag trött, trött så jag sov ett tag. Sen blev det middag med storfamiljen; vi köpte hem mat från den lokala asiatiska restaurangen. Gott gott!

Efter mat och dessert (smörstekt sockerkaka med stekt rabarber, jordgubbar och vaniljvisp – gott!) fick jag gå på skattjakt… 😀

49 burkar Monster, haha, han är galen den där mannen!

En kikare fick jag också, perfekt! Nu kan jag spana på vildsvin, harar, råddjur och rävar som ofta kommer på besök. Bra att ha med på skogsturerna också.

Vi avslutade födelsedagen med en tur till sjö och skog på småvägarna här omkring gården. Vi bor i en så otroligt fin trakt!

Vid 21:30-tiden fick vi (högst oönskat) besök, som vanligt. Denna gång en sugga med 6 små randiga kultingar. Söta, visst, men nej, vi vill inte ha dem här.

Som final: snö. Håhåjaja. 😀

Paradispromenad

Det är en lyx att bo så man kan knata rätt ut i detta!
Och jag tycker skogen är underbar även en molnig dag med duggregn. 🙂

Fint sällskap hade jag också. Här letas det korvbitar i blåbärsriset.

Letar man noga kan det finns korvbitar även på andra ställen… 🙂

Qvick, Working Kelpie, och Moritz, Kokoni.

Gröna, sköna november!

Idag blev det en härlig skogspromenad med lite spårande och lydnadsträning. Och det där att november är så grå vet jag inte om jag håller med om? I skogen finns så många nyanser av grönt och en del är rent knallgröna. 🙂 Jag längtar väldigt mycket efter snö men en fördel nu är ju att det fortfarande är så lätt att gå till och i skogen, det är verkligen inte fy skam.

Det är väldigt vått i markerna och det är inte konstigt för jisses så det regnar till och från, det verkligen öser ner. Inte roligaste vädret, men vattnet behövs ju så regn är bra!

Vi “sprang på” en underbart porlande bäck, visst blir man glad av det ljudet? Jag blir i alla fall det. Stod där länge och lyssnade och njöt.

Myrorna har sagt tack och hej för säsongen.

Att bo så man är helt omringad av skog är underbart!

Det tycker Qvick också. 🙂 Jag gick 3 1/2 km – han rörde sig garanterat det dubbla.

Rätt som det var kom Micke och Mortiz knatande och så fick vi sällskap tillbaka till gården, så himla trevligt. 🙂

Moritz fick ett riktigt fnattryck och rusade hit och dit helt galen, det är en rolig liten hund.
Han har också kommit underfund med att den där sticktanten, hon har nästan alltid nåt gott i jackfickan, så nu är man väldigt poppis. 😀

Trattisarna växer som bara den fortfarande; det finns massor. Jag plockade ett gäng till Rickard och grabbarna.

Vi avslutade promenaden med godissök i åkerkanten här hemma.

Väl inne tänkte jag sätta mig och sticka, men Qvick var tydligen godissugen… jag fick knät fullt med alla grejer han kunde hitta. 😀

Sånt som gör en glad

Jag önskar jag hade mer stickning att blogga om, men det blir väldigt lite av den varan just nu. Jag försöker få ordning på torpet, bokstavligt talat haha, och det tar tid. När kvällen kommer somnar jag i soffan med stickningen i händerna, oftast utan att ha stickat en enda maska. 😀

Vi har en god vän och hans hund här på besök just nu och det är verkligen roligt! Det är något av det bästa med att bo här: det finns gott om plats för besökande vänner. 🙂

Micke, Moritz (Mickes hund), Qvick och jag gick en promenad idag. Åh det doftade så gott i skogen, det var verkligen härligt! Tänk, hur trött och slut man än är så åker humöret rakt upp i topp så fort man kommer ut i skogen!

Höst är verkligen underbart i skogen! Färgerna och dofterna!

Bland tomtar och troll

Qvick och jag gick en liten sväng i skogen med förhoppningen att hitta trattkantareller att torka och skicka till en vän. Några trattisar hittade vi inte men gott om andra, vackra svampar. Höstskogen är verkligen underbar! Och man väntar sig nästan att möta tomtar och troll och jag blir så sugen att ta fram ljuvliga Sagornas stickbok och sticka och njuta av den. Men… det finns tusen saker som måste fixas och stickorna får vänta till kvällen och kanske att det finns lite energi kvar då.

 

Tistaborg och svampsök

Igår blev det en tur till Tistaborg för att fira Qvicks födelsedag. Alltid fint där!

Här har vi suttit många, många gånger jag och Qvick och bara filosoferat och njutit. Utsikten är härlig!

Framåt kvällen blev det en tur ut i skogen häromkring bara för att det var en så vacker kväll. Vi bestämde oss för att försöka hitta tillbaka till stället där vi hittade så mycket svamp senast vi var här ute.

Det tog en stund och det hann bli rätt mörkt men till slut så! 🙂

Det var inte lätt att se svamparna i skumrasket men vi hittade gula kantareller och blek taggsvamp i precis lagom mängd för varsin kvällsmacka i alla fall!

Vi rymmer bara du och jag (och hunden)

Ja, Noice gamla låt kom just upp i en av mina Spotify-spellistor, så det fick bli titeln på detta inlägg. Det passar ju ganska bra, för igår “rymde” vi iväg, Rickard och jag (och hunden!). Till ett helt underbart litet torp mitt i skogen i Finnå, inte alls långt från Striberg. Jag hittade det via Airbnb (här är hennes sida).

Det såg så himla vackert och mysigt ut på hennes bilder och jag blev inte besviken. Vilket paradis!!

(Ja, magneterna funkade! Du som fattar, fattar. 😉 )

Supermysigt litet torp, omgivet av skogen på alla sidor.
Lite vindsus och surr från bin och humlor var det enda som hördes, under natten var det alldeles knäpptyst. Ljuvligt!!

Utsikten från dass. 🙂
Enkel standard; det finns inte vatten indraget, ingen el och det är som sagt utedass – men det visste vi ju när vi bokade och för oss är det inget problem. Hyresvärden hade ställt in dunkar med vatten, och det finns gasolplattor att koka kaffe på (och laga mat förstås, vi hade dock gjort matsäck och tagit med) samt ett gasoldrivet kylskåp, så allt man behöver finns ju.

Lugnet! Friden!
Man kan verkligen andas, slappna av.
Rickard tog en tupplur, jag satt på bron och stickade.

Lite senare hände en grej… 😉

Om vi fnissar och skrattar ofta? Ja, det kan man nog säga. Mest hela tiden, faktiskt. 🙂

När vi ätit våran matsäcksmiddag blev det en omgång Plump.

Jag älskar min regnbågsring!

Och jag ÄLSKAR den här människan!

Sommarkväll i det torpet var såå mysigt!

Att vakna till den här utsikten… Ljuvligt!

Ett med naturen

Ja, så känns det verkligen när man simmar omkring i en insjö i tystnaden i en skog i Bergslagen.
Vattnet kändes sammetslent, det var alldeles lugnt och fridfullt, det doftade vatten och sommarkväll och själen min blev så full av salighet att jag inte kunde sluta le.

Tänk vad jag har missat, alla år som jag varit så rädd för vattnet!


Foto: Rickard.

Aldrig hade jag väl trott att jag skulle känna sådan oerhörd lycka över att befinna mig i vatten!


Foto: Rickard.


Foto: Rickard.

Ljuvligt var det. Ljuvligt!
Jag simmade och simmade och njöt och ville aldrig sluta.
Underbaaaart!

Och… Qvick badade också!! Idag gick han i så djupt att han blev tvungen att ta några simtag, innan han vände. Och han gick i flera gånger. Heja Qvick! Det blir folk av både mig och honom, tydligen. 🙂

Nu ska jag göra varma mackor åt oss, med getost och honung och valnötter, och sen blir det en omgång Plump.
Sommarkväll i husvagnen.

Livet känns så väldigt, väldigt fint just nu.

Skogeeeen!

Var är jag som allra lyckligast? Svaret är utan minsta tvekan: i skogen.

Idag blev det först en liten snutt av Bergslagsleden, i Pershyttan, tillsammans med Rickard och Qvick. Det doftade ljuvligt och kanalen porlade så fint! Naturreservatet Kvarnbäcken-Lerkesån är verkligen ett favoritställe.


(Foto: Rickard.)

Jag invigde ett par vandringskängor jag fick i födelsedagspresent. Såå sköna, och med bra stadga för mina vingliga fotleder!


(Foto: Rickard.)

Den här bilden skickade jag till den som gav mig kängorna. 🙂


(Foto: Rickard.)

Det var verkligen en helt underbar promenad!
Ljuset! Dofterna! Fågelsången!

Liten middagsvila för oss som var kvar här (Rickard åkte tillbaka till “storstan”).

När Marcus kom hem från jobbet lurade jag med honom och Max ut på promenad, i skogen i Timansberg. Också fint, och doften av tallskog..!

Fantastiskt glad för mina nya skor: jag har gått två promenader idag och vanligtvis brukar jag få ont i fötter, ben, knän, höfter, bäcken och rygg, men idag bara extra ont i höfter och bäcken. Inget extra ont i fötter, ben, knän och rygg (ja jag förtydligar med extra, för ont har jag alltid, jag är aldrig smärtfri). En klar (och otroligt välkommen) förbättring!

Nu ska jag plocka fram stickningen och titta på första delfinalen i Eurovision Song Contest. Såklart. 🙂