Stickning, stickning, mer stickning och lite svamp

Min gröna kofta i Isager Tweed är nu helt färdig och jag är supernöjd! Garnet är mjukt och skönt och behagligt och jag älskar färgen!

Koftan är en Emelie fast utan spetsmönstret. Jag älskar Emelie-mönstret, den blir så bra. Detta är väl nummer 4 i ordningen, tror jag? 🙂

Sen kunde jag inte hålla mig längre, jag måste nysta och börja sticka av det handfärgade sockgarnet “Jaga monster” från Limmo Design. 🙂 Fotade först garnet liggande i mitt knä, men det försvann ju ihop med min klänning så jag fick lägga garnet i stolen och fota istället:

Visst är det vackert? 🙂

Vi tog en kort svampletartur i skogen och jisses, man behöver inte gå långt i år för att få ihop en bra svampskörd inte!

Vi åt pasta med stekt Karl-Johan och kantareller den kvällen, ungefär samma igen till lunch nästa dag och ändå hade vi detta kvar sen:

Det tog Rickard med hem till Rönninge så att John och Tommy skulle få dom också.

Jag har stickat några varv till på Jaga monster-sockan men mest har jag arbetat på med sjalen till Tant V:

Jag är idag nästan alldeles färdig; har bara några få “spetsar” kvar på kanten.

Och den här hunden… min allra finaste, bästa polare. Alltid med mig, alltid nära!

Vi satt uppe sent igår i tältet. Mysigt att sitta där och lyssna på regn och åska.

Bäst att ha stickningen nära till hands när man går och lägger sig, ifall man skulle vakna och sticksug uppstå. 😉

Idag åskar det nåt otroligt och regnet dundrar ner. Jag sitter i tältet och stickar och lyssnar på ljudbok och bara tar det lugnt.

Mammaglädje. Och favoritklänning.

Det är fantastiskt skönt att ha det stora förtältet uppsatt; man får ju ett helt extra rum. Igår satt jag ute länge och stickade medan regnet dundrade ner utanför. Mysigt! Michelin älskar tältet, han sover i sin favoritstol om nätterna istället för inne i husvagnen och ligger ofta där och slumrar dagtid med. Han har lagt beslag på bästa platsen, matten sitter i campingstolen. 😉 Det är helt ok för campingstolen funkar faktiskt bättre för min nacke och den är bättre att sticka i för jag kan bre ut armarna mer åt sidorna.

Rickard for hem till Rönninge igår och jag for in till Örebro och bjöd Chrille på middag. Han valde Pincher’s (tror jag det heter?) och vi åt jättegod fish & chips och delade på en äppelpaj till efterrätt. Vi satt där i 3 timmar och pratade och mammahjärtat är alldeles lyckligt. Ja nu ska jag skryta lite men det är så att jag har faktiskt världens allra finaste, bästa barn. Japp, så är det. 🙂

Vi hann prata ifatt om våra respektive semestrar – han har varit i London några dagar och älskade det och det är underbart att se och dela hans lycka! Det blev också prat om kärlek och relationer och mamman blir så innerligt rörd och glad och ja stolt, för han är en så himla fin och klok människa redan vid 22. Ja det blev prat om både djupa och flamsiga ämnen och många skratt. Till helgen ska vi på bio och se den nya Tarantino-filmen, det ser jag fram emot.

Den här versionen av Fen Dress i prickig linneviskos är jag så himla nöjd med! Klart bästa av de jag sytt. Jag älskar prickigt och tyget är så skönt, med bra fall.

Fint väder idag och jag vill så gärna hitta på nåt, kanske en liten utflykt någonstans, men vet inte om jag orkar. Denna trötthet alltså, den är som ett monster som suger all ork ur en. Bad vore ju skönt, så kanske det i alla fall. Funderar på att åka en ånglokstur Nora-Järle i helgen om regnet håller sig undan. Det känns som att man måste skynda sig att göra sommarsaker nu, hösten är snart här.

Tacksamhet gånger tusen

Gårdagen blev låång och slitig. Vi flyttade husvagnen (bara några meter, inte till ny ort) och satte upp det stora tältet. Det tog hela eftermiddagen och hela kvällen. Föst måste man säkra allt inne i vagnen och sen röja ut tältet och ta ner det och ta bort golvet vi byggt upp där, sen ordna i ordning allting igen på nya platsen. Det är inte gjort på fem minuter precis, puh.  När kvällen kom var jag så slut i skallen och hade sån hjärtklappning och så sjukt ont överallt så jag trodde jag skulle antingen kräkas eller svimma – och då var det ändå Rickard och Marcus (hjältar!!) som gjorde det absolut mesta jobbet. Jag bar bara lätta grejer och pekade och talade om hur jag ville ha det ena å det andra och satt ner och stickade ibland och ändå var jag fullständigt slut sen. (Men jo’rå, FK anser att japp, nu är jag minsann alldeles arbetsför.)

Att säga att jag är otroligt tacksam för Rickards och Marcus slit känns fjuttigt. SOM dom jobbat!
Och så himla, himla glad jag är att de kommer så bra överens, att vi kan umgås så här. Marcus är en f.d. ja, men han är en god vän och en viktig person i mitt liv. Jag blev ibland alldeles rörd igår, över att de är här båda två och hjälper mig. Äsch, svårt att förklara, men det betyder i alla fall mycket för mig att det är så.

Det behövdes lite mer grejor till tältet och så, så Rickard stack till Örebro och fixade det på förmiddagen idag. Jag fick stickvila, och det behövdes. Helt, helt slut idag med. Det spiller över, liksom. Tar jag i för mycket (och det “mycket” är oerhört lite) så blir det så. Hjärtklappning och tinnitus deluxe, och ont i alla muskler. Tack och lov var händerna bra och armarna ok, så jag kunde sticka. Bästa avkopplingen för mig.

Svalt väder idag så det passade bra att sticka vidare på koftan. Snart färdig med första ärmen.

Jag har varit frusen idag. Grannarna har varit ute och grejat med allt möjligt klädda i väldigt lite – jag har suttit här iförd både ullsjal och ullsockor. Också ett typiskt tecken (min frusenhet alltså, inte grannarnas klädsel 😉 ) på att kroppen är utmattad.

Vi trivs i det stora tältet i alla fall. Gott om plats; som att få ett rum till. Skönt att kunna sitta där och sticka, i skugga. Vagnen är också svalare nu, den står nu så att den får skugga en del av dagen, det fick den inte förut så det var väääldigt varmt.

Katter och deras sovplatser… 🙂
Dyra fancy bäddar från butiker ska man då inte slösa pengar på. En knölig kylväska med sladdar i är mycket, mycket bekvämare, hälsar Michelin. 🙂

Jag köpte HiyaHiya bambustickor från Garnr.se och åh, dom är ljuvliga att sticka med! Mjuka och lena och väger just ingenting. Väldigt sköna för värkiga händer!

Så här blev sockan som jag började på hos alpackorna. Jag tycker om den här Raggi-varianten, det blir fint!

Rickard har slitit idag igen med att fixa allt möjligt och det blev så himla bra allting! Han har knackat tältpinnar och fyllt vattentanken och tusen andra saker. Jag hade gärna suttit i tältet hela kvällen och stickat, men det var bara 15 grader framåt 8-tiden och jag bara huttrade. Hoppas på några fler grader imorgon, och mer välbehövlig, nödvändig vila. Kanske bad också?

Lugnet

Lugnet som infinner sig (för mig i alla fall) när man städat och röjt undan en massa stök. Skööönt!

I en husvagn blir det stökigt väldigt fort om man inte är noga med att lägga var sak på sin plats hela tiden. För det mesta är jag noga med att göra just det, men så kommer dagar då kroppen bara jävlas och man orkar bara inte. Men nu är det fixat och det känns så skönt. Jag har svårt att koppla av när det är stökigt (hemma hos mig själv, alltså).

Nu blir det några varv till på Siri.

Vi trivs här alla tre. 🙂

Sol-onsdag!

Flängde runt i en massa ärenden igår och fick bl.a. sommardäck på bilen. Medan de på verkstan roade sig med det, gick jag en sväng i Pershyttan. Hittade en stig längs bäcken där jag inte gått förut. Såå fint var det!

Majbrasa på gång…

Här stod jag länge och bara njöt av solvärmen och ljuset och porlandet. Och tänk…tänk att jag skulle stå så här en dag och vilja hoppa i vattnet, frivilligt! Att jag t.o.m. skulle LÄNGTA efter det!

Så här går jag “klädd” ganska ofta, men inte så ofta som jag borde när jag är ute bland folk. Folk stirrar, ja verkligen stirrar, på en som om man var från en annan planet. Det tar lite tid, för mig i alla fall, att vänja sig vid det.

Jag bloggar mycket om utflykter och liknande. Och ja, jag är väldigt aktiv med tanke på hur sjuk jag faktiskt är. Jag får betala, dyrt, för allt jag gör. Allt. Men baksidan visar jag inte så ofta, för hur kul är det? Men så här ser det i alla fall alltid ut efter en utflykt, eller en vända till Ica eller vad det nu kan vara.

Ont. Ont, ont, ont. Och utmattad. Jag försöker att inte längre använda ordet trött, för det är så platt och så missvisande. Det jag menar när jag säger att jag är trött är inte samma som när en frisk person använder ordet.
Några exempel hittar du här:

17 Things People With Chronic Illness Mean When They Say ‘I’m Tired’

Efter vilan på soffan fortsatte vilan här ute. Strålande solsken och så varmt att jag satt ute i bara linne. Åh, det är underbart!! Avslappnande och så bra mot smärta och jag tänkte, medan jag satt där och njöt, att tänk vad bra jag har det ändå! Jag älskar husvagnslivet! Jag trivs verkligen med att bo just här, också. Det är så fint att ha så nära till mitt älskade Nora, och till så mycket skog överallt omkring mig. Och i sommar kommer jag att ha sååå många sjöar på jättenära håll! 🙂 Och vilken ynnest att vara så god vän med sitt ex att man kan bo så här! Dels har jag trevligt sällskap och hund-/kattvakt och dels har jag så mycket hjälp av honom, med praktiska saker. Det är guld värt för en skruttig en som jag.

Michelin trivs han också, precis som…

…Qvick. Det var verkligen härligt väder igår. Vi var ute till en bit in på kvällen. Härligt!

Stickade ett par varv på Siri, men tyvärr går stickandet trögt just nu. Jag har fått så ont i fingerlederna. 🙁

Ja, vad gör man inte? Man blir desperat över smärta och över leder som gör som de vill, man provar allt möjligt. Att tejpa fingrarna hjälper faktiskt, det stabiliserar dom “gångjärnen” lite. Handlederna, nja. Men det känns skönt, och det är bra i alla fall.

Det verkar bli lika fint väder idag igen och idag har jag inget jag måste göra, tack och lov. Idag blir det en lugn, lugn dag med mest vila.

Kanske vaknar vi i Kansas?

Det blåååååser ikväll. Otroligt starka vindbyar.
Det ruskar i husvagnen och river och sliter i tältet. Ja, tråkigt är det då inte. 😀
Marcus har varit här och säkrat tältet lite extra och det satt bra redan innan, så jag är inte jätteorolig men visst håller jag andan lite när de värsta vindbyarna kommer.

Qvick och Michelin är inte särskilt brydda. Michelin sover i korgen och Qvick roar sig med ett tuggben.

Jag stickar, dricker varm choklad och lyssnar på musik. Den här har gått flera gånger ikväll. SOM jag älskar den!

 

Det blir ett nionde par Brillbeevantar. 😀
Nu går det på rutin, jag kan mönstret utantill. Det här paret ska bli en tack-hälsning till någon som varit så ofantligt snäll mot mig.

Det dånar så, så det blir nog inte mycket sömn inatt. Nå, kroppen värker så, så det hade det nog inte blivit ändå. Sömn är en lyxvara.

Imorgon ska jag på massage. 45 minuters himmelrike!

Nu börjar det

Det nya livet.
Det är underbart att det första som händer är julen. Och snö har vi fått!

Vi trivs så fantastiskt bra. Michelin utforskar och njuter. Qvick är som han alltid är: cool med precis allt. Han bara hänger med, vad man än hittar på. Nöjd och glad. Stiggen provbor ett nytt hem, om det funkar så tror jag det blir precis hur bra som helst för honom.

Jag är katastrofalt dålig just nu efter intensiv flytt och flyttstädning, så det blir väldigt, väldigt lugna dagar ett tag. Och julklappen till mig själv som jag tänkte jag skulle unna mig efter allt detta – massage – det blir det inget med för jag behöver en ny reläsats till värmepannan. Så kan det bli. Men värme är viktigt så så får det bli.

Humöret är det i alla fall inget fel på. Jag har ett lugn inuti nu som jag inte känt på länge. Och livet på väldigt liten yta är väldigt bra när alla, precis alla, rörelser gör ont.

Nu ska jag göra mig lite varm choklad, lyssna på julmusik och sticka. Brillbeevantpar nummer 6, eller om det är 7, haha. Bra med mönster som min hjärna klarar att komma ihåg, då bara kör jag på.

Tre av paren jag stickat hittills. Det orange och det röda paret har fått nya hem och det grå ska också skickas iväg.