När man får en överraskning som gör en så himla glad!

För ett tag sedan fick jag en överraskning i posten som gjorde mig jätteglad och alldeles varm inuti; Maggan med fina Maggans blogg som jag alltid läser, skickade mig den ljuvliga lilla boken På utflykt med tanterna på Villagatan, som hon skrivit och som Britt-Marie Dahlberg målat bilderna till. Den är såå fin! Bor man här blir man genast extra glad så fort man ser framsidan – där är ju kära, kära Tiveds Lanthandel! Sen öppnar man och läser och tittar på ljuvliga bilder och blir ännu gladare. 🙂

Det är härliga små äventyr här i trakten och text och bilder passar så fint ihop!

Jag ligger såå långt efter i mitt bloggande – jag har en lång lista på saker jag tänkt blogga om, jag är ledsen att jag inte hört av mig eller skrivit det tidigare, Maggan, men TACK!! Jag tjoade till högt när jag öppnade posten den dagen, jag blev verkligen så himla glad! När pandemin är över hoppas jag få träffa dig nån gång. 🙂

Ni andra som läser detta, jag tycker ni ska gå till Maggans blogg och utforska – ni kommer att få se såå mycket fint och hon skriver så bra. 🙂

När man letar och letar

…efter ett par rundstickor som man ju hade så sent som igår,och håller på att bli galen för att man inte hittar dem… och så tappar man nåt på golvet under skrivbordet och blickar uppåt:

Kablar som kablar? 😀

Det regnar här idag och är så grått och trist väder, men här inomhus lyser ljusslingorna upp och gör mig glad. Jag ska göra mig en kopp kaffe, sätta på en bra film och provsticka i Malabrigo-garnet. Och i eftermiddag kommer en ny invånare till Bomberget: en vän flyttar hit med sin husvagn. Såå roligt!!

Och nu tycker jag ni ska lyssna på fantastiske Lars Kolberg:

Sånt som gör en glad

Jag önskar jag hade mer stickning att blogga om, men det blir väldigt lite av den varan just nu. Jag försöker få ordning på torpet, bokstavligt talat haha, och det tar tid. När kvällen kommer somnar jag i soffan med stickningen i händerna, oftast utan att ha stickat en enda maska. 😀

Vi har en god vän och hans hund här på besök just nu och det är verkligen roligt! Det är något av det bästa med att bo här: det finns gott om plats för besökande vänner. 🙂

Micke, Moritz (Mickes hund), Qvick och jag gick en promenad idag. Åh det doftade så gott i skogen, det var verkligen härligt! Tänk, hur trött och slut man än är så åker humöret rakt upp i topp så fort man kommer ut i skogen!

Höst är verkligen underbart i skogen! Färgerna och dofterna!

Bland tomtar och troll

Qvick och jag gick en liten sväng i skogen med förhoppningen att hitta trattkantareller att torka och skicka till en vän. Några trattisar hittade vi inte men gott om andra, vackra svampar. Höstskogen är verkligen underbar! Och man väntar sig nästan att möta tomtar och troll och jag blir så sugen att ta fram ljuvliga Sagornas stickbok och sticka och njuta av den. Men… det finns tusen saker som måste fixas och stickorna får vänta till kvällen och kanske att det finns lite energi kvar då.

 

Östergötlands ullspinneri: “fångsten”…

Detta fick följa med mig hem från Östergötlands Ullspinneri i går:

Ljusgrått Visjögarn, “Inga” och “Ljus Karamell”.

“Inga”.

“Ljus Karamell”.

Min älsklingssjal som jag använder jämt och ständigt nästan, är stickad i Visjögarn och Ljus Karamell:

Och så dragspelsbaskern:

Och så fick jag deras jättefina jubileumsbok i present av Ulla-Karin. Så himla rart och så glad jag blev! Tack tack snälla Ulla-Karin, om du nån gång skulle läsa här. 🙂

Nu har jag så mycket fint här så det är svårt att bestämma vad jag ska börja med, men det är ju ett högst angenämt problem. 😉

Jag har köpt lite mer sockgarn också, från Tiinas Garn:

Och så har jag ju garnet till min planerade regnågströja, Kampes från Garnr.se:

Jag tror att det blir nästa projekt, medan jag funderar på vad lyxgodiset från Östergötlands Ullspinneri ska bli. 🙂

Roadtrip: hemresan och Dagen Efter

Sista morgonen på Öland. Vi hade tänkt ta ett morgondopp i Tokenäs men vaknade till gråruskväder och skurar, så det blev bara mysmorgon med kaffe och lite hälstickning istället.

Go’frukost: bagel med rökt laxoch färskost. Mmmums!

Ja, sen var det dags att checka ut och börja resan hem till Rönninge. Vi hade tänkt oss besöka Borgholms slottsruin, det var lite av en höjdpunkt för mig (fina barndomsminnen), men…regnet envisades med att ösa ner så det får bli nästa gång. För en nästa gång blir det definitivt. Älskade Öland!

Regnbågssockorna blev färdiga och jag började på ett par i grått Raggi. Och jag kan absolut förstå den som undrade om jag alltid matchar stickningarna med kläderna. 😀

Vi stannade till i Kalmar och åt lunch med vännen Pauline. Också första gången vi träffades “irl”, men det kändes ju som att vi träffats mååånga gånger. En supertrevlig och härlig lunch blev det. God mat, på Söderport. Mysigt ställe!

Sen körde vi raka vägen hem till Rönninge; vädret var bara regn, regn, regn så det var lika bra.

Så här blev regnbågssockorna. Stickade i Regia Pairfect (Neon), som ju är gjort för att man ska få två exakt likadana sockor men…det tycker jag är tråkigt, så jag gjorde dem olika i alla fall.

De ska skickas till en vän som önskat sig sockor av mig. Han ville gärna ha färgglada sockor, så jag hoppas han blir nöjd. 🙂

En helt underbar roadtrip var det! Vi hann med så mycket att det känns som vi var borta minst dubbelt så länge. Bäst var alla vännerna, att få vara på älskade Öland igen och så resesällskapet. <3

Tack Rickard för att du kör så jag kan vila, tack för att du alltid hänger med på saker jag hittar på med sån glädje, tack för att du säger åt mig att ta god tid på mig i garnbutiker, tack för att du testar nya bottnar i kalla vatten, tack för att du är världens bästa sällskap!

Gårdagen blev ytterst stillsam, för naturligtvis kommer det en Räkning efter en sådan resa.
Jag och Qvick gick en ljuvlig morgonpromenad vid 8-tiden och njöt av dofterna efter regnet. Såå härligt!

Resten av dagen satt jag mest och stickade, för då var hjärnan helt slut och kroppen ilsken. Då har jag ändå vilat supermycket under resan, sovit massor i bilen o.s.v.

Sockor klarade inte hjärnan igår så det blev knäppkanter på gröna koftan. Enklast enkla, och ändå gjorde jag fel några gånger. Men, framåt kom jag till slut i alla fall. Bara knapphålskanten kvar, sen är koftan färdig.

Älskade bästisen höll sig nära nära. Extra mycket gos fick han såklart. Han har varit här hemma med Rickards söner medan vi varit på resa och det funkar alldeles utmärkt (de är hundvana och han är världens lättaste att ha att göra med), men vi har saknat varandra supermycket ändå förstås.

Om möjligt ännu tröttare idag, men på nåt sätt måste jag hitta kraft att packa och sånt för idag bär det av igen, hem till Striberg. Imorgon hoppas jag att jag ska orka leverera kära gamla tåjååtan till min vän Bengt. Jag har fått en ny bil (automat, så nu behöver jag inte få så hemskans ont av allt växlande, hurra!!) och Bengt har ingen, så nästan-röda bilen får leva sin sista tid hos honom.

I övrigt planerar jag bara vila, stickning, vila, stickning, vila. Och bad, förstås.
Så så trött i huvvet.
Och vad jag gjorde utan Rickard vette tusan. Han är min hjärna, min ork. Och det med sånt tålamod, när mitt tryter för att jag är alldeles slut på. Jag kan bli irriterad och superstressad och virrig och upp och ner. Inte på Rickard utan av utmattning och frustration över utmattning, men det är ju han som är i fronten och får stå ut med det. Han är en klippa!

En torsdag i bilder

Idag är det Ett foto i timmen. Fler som är med just idag hittar du här.


00:00
Stickat en stund och tittat lite på Ett fall för Vera, men nu är det dags att försöka sova. Det har varit en så fin dag, ja många fina dagar på rad, som smultron på ett strå.


03:00
Uppe och sätter på mig TENS-grunkan. Dessa förb… kramper! Suck.


06:00
Då har jag sovit ok i tre timmar i alla fall, alltid nåt! Michelin kommer in och vill ha frukost.


07:00
Då vill jag ha min frukost.
Äter du alltid samma frukost eller varierar du? Jag äter ofta precis samma flera dagar i rad, sen blir jag less och byter till något helt annat. Just nu är favoriten surdegsknäcke med Kalles Kaviar på.


08:00
Toaselfie från ett husvagnsbadrum (som borde städas).


09:00
Stickar några varv. Garnet, Isager Tweed, är ljuvligt!


10:00
Marcus fixar lite med tåjååtan, jag stickar sockor som ska till Australien.

11:00
Hängde tvätt, glömde ta en en bild.


12:00
Marcus och jag fikar. Jag lagar ett hål i en byxficka åt honom.


13:00
Halvslumrar i skuggan medan hundarna busar omkring.


14:00
Då ska jag strax åka till Örebro för att gå på bio med Chrille; vi ska se filmen om Elton John, Rocketman.

15:00
Då stod jag i evighetslång kö på apoteket på sjukhuset, och när det ääääntligen blev min tur fick jag veta att de inte hade några morfinplåster på lager.


16:00
Då sitter Chrille och jag på Sushi Yama och väntar på detta:

MUMS!!

17:00
Då satt vi fortfarande på Sushi Yama. Maten var uppäten sedan länge, men prat hade vi kvar, massor. Glömde ta en bild.


Strax före 18
Filmtajm!

19:00
Mitt i filmen. Ingen bild.


Strax efter 20
Nöjda! Filmen var sååå bra!!

21:00
Då körde jag bil. Ingen bild, men jag körde med öppet fönster och det doftade såå ljuvligt från sommarkvällsvarma sädesfält och himlen var så vacker och jag sjöng I’m still standing så Elton hade blivit mörkrädd och bara kände mig så GLAD!


22:00
Går en stapplig runda med Qvick. Ont, ont i benen och höfterna och slut i skallen. Så trött i hjärnan att jag nog ropade namnen på alla andra hundar jag haft och känt och känner, innan jag kom ihåg min egen, nuvarande hunds namn.

Orkslut.
Kvällens hundrastning blev exakt 5 steg ut från holken, peka på dungen: “gå och kissa”. Såna här gånger är det tur man har världens bästa hund.


23:00
Gör mig lite kvällsmta. Det tog mig en kvart att barra tänka ut hur man värmer korv…heja Ulrika. Nu är hjärnan överhettad och kroppen arg. Jag har gjort för mycket, jag kände redan imorse hur slut jag vra men gjorde ändå för jag blir så jävla envis och förbannad på FK, för enligt FK är jag ju fullt arbetsfrör så… Så nu har jag ont och käpmar med skrivandet och har feber av att jga ansträngt kroppen för mycket.

Jga längtar til torpet i tystnaden och jag längtrar efter Rickard.

Hoppas ni hatf en fin dag! Kram!

 

 

Döden och Livet

Idag blev det även en promenad på Norra kyrkogården i Nora:

Två fabriksarbetare som dog på samma dag… det var nog en olycka i fabriken? Unga män, den ene gift. Så sorgligt.

Ibland vill jag lägga en blomma på alla gravar som nog aldrig, eller i alla fall väldigt sällan, får besök.

Efteråt blev det ett dopp i Bälgsjön och åh så ljuvligt det var! Vattnet var ganska kallt och vi badade en lång stund. Före doppet var jag så slut, så slut och det var knappt att jag orkade sitta upp och äta när vi åt på Marias Krog i Nora en stund innan. Efter badet är det som att man fått en injektion med energi och glädje!

Döden och livet. Huller om buller.
Som det ska vara.

Vi rymmer bara du och jag (och hunden)

Ja, Noice gamla låt kom just upp i en av mina Spotify-spellistor, så det fick bli titeln på detta inlägg. Det passar ju ganska bra, för igår “rymde” vi iväg, Rickard och jag (och hunden!). Till ett helt underbart litet torp mitt i skogen i Finnå, inte alls långt från Striberg. Jag hittade det via Airbnb (här är hennes sida).

Det såg så himla vackert och mysigt ut på hennes bilder och jag blev inte besviken. Vilket paradis!!

(Ja, magneterna funkade! Du som fattar, fattar. 😉 )

Supermysigt litet torp, omgivet av skogen på alla sidor.
Lite vindsus och surr från bin och humlor var det enda som hördes, under natten var det alldeles knäpptyst. Ljuvligt!!

Utsikten från dass. 🙂
Enkel standard; det finns inte vatten indraget, ingen el och det är som sagt utedass – men det visste vi ju när vi bokade och för oss är det inget problem. Hyresvärden hade ställt in dunkar med vatten, och det finns gasolplattor att koka kaffe på (och laga mat förstås, vi hade dock gjort matsäck och tagit med) samt ett gasoldrivet kylskåp, så allt man behöver finns ju.

Lugnet! Friden!
Man kan verkligen andas, slappna av.
Rickard tog en tupplur, jag satt på bron och stickade.

Lite senare hände en grej… 😉

Om vi fnissar och skrattar ofta? Ja, det kan man nog säga. Mest hela tiden, faktiskt. 🙂

När vi ätit våran matsäcksmiddag blev det en omgång Plump.

Jag älskar min regnbågsring!

Och jag ÄLSKAR den här människan!

Sommarkväll i det torpet var såå mysigt!

Att vakna till den här utsikten… Ljuvligt!