fornlämning – Sticklingen

Efter Varnhem och Kata Gård gick turen vidare till Ekornavallen:

“Ekornavallen är en unik miljö med gravar från olika epoker på samma yta. Det skiljer 4 000 år mellan den äldsta och den yngsta graven. På Ekornavallen finns gravar som täcker ett tidsspann från cirka 3300 f. Kr. till vikingatid, cirka 800–1050 e. Kr.

En gång i tiden fanns det betydligt fler gravar på Ekornavallen än idag. Platsen användes som betesmark under 1800-talet och fornlämningarna fick vara ifred. På 1890-talet plöjdes dock området upp vilket förstörde många av gravarna.

Idag kan man på Ekornavallen se flera stensättningar, kvadratiska stenkretsar, domarringar, gånggrifter, en hällkista, flera resta stenar samt ett röse.”
Källa: Länsstyrelsen

“Det första man lägger märke till är förmodligen den stora gånggriften och alla de resta stenarna. Gånggriften, som dateras till ca 3300–3000 f. Kr., var en grav för många personer, förmodligen en hel släkt. Den går i folkmun under namnet Girommen (”jätte-ugnen”). Gravkammaren är tretton meter lång och två meter bred. Den står i en stensättning som är hela 37 meter i diameter. Samtliga stenblock består av sandsten, förutom nyckelstenen. Den utgör tak vid gränsen mellan gången och kammaren som här är i granit.”
Källa: Länsstyrelsen

En vacker plats och alltid otroligt intressant och spännande att besöka gravfält.

Efter det blev det ett stopp vid en gånggrift inne i Falköping. Just denna har min vän arkeologen varit med och grävt ut, så det var förstås extra roligt att besöka den och höra honom berätta hur utgrävningen gick till och vad de hittade. Nu vore det ju roligare att berätta med egna ord och om just det A berättade för mig, men min utmattningshjärna har väldiga problem med att formulera saker i skrift, därav information från andra källor.

“Vid arkeologisk undersökning år 1994 grävdes 2 schakt, ett Ö om gånggriften längs och framför gången och ett V om kammaren. I Ö schaktet, strax framför gångens mynning, framkom en större keramikdeposition, bestående av 157 dekorerade och 217 odekorerade skärvor; 14 brända och 4 obrända flintor, 2 slipade och brända yxfragment av bergart; bergartsyxa; skifferpärla; 2 kvartsavslag samt brända och obrända ben. Gånggriftens mynning var helt blockerat av ett mynningsröse som sträckte sig ca 6 m utanför mynningen. Mynningsröset tolkades som en senare konstruktion, baserat på att trattbägarkeramiken ligger under röset, samt att en bronspincett återfanns i rösets stenpackning.

I V schaktet befanns högen vara uppbyggt av ett tämligen kraftigt och kompakt stenmaterial. I Ö delen av schaktet påträffades 2 secundärgravar som innehöll varsin platt, genomborrad skifferpärla, brända ben från människa och i en av gravarna brända ben av får, vilket indikerar en datering till bronsålder. I V delen av schaktet påträffades en anläggning med obrända ben av får och häst samt ett sågformat bläck av kopparlegering, samt en grav som innehöll resterna av ett spädbarn, men var i övrigt utan fynd (senare C14-daterat till 910±40 BP (okalibrerat ),1030-1220 e.Kr. (kalibrerat 2 sigma)). I samband med undersökning framkom rester av en kallmur mellan två av kammarstenarna.

Vid undersökningen påträffades 3 stenar med skålgropar, vilka låg i högens stenpackning, se Raä nr: Falköping 46.

Tillägg dnr 321-4196-2010: Vid arkeologisk undersökning år 1995 undersöktes N delen av gravens kammare påträffades 25,5 kg ben, återförda till kammaren efter 1868 års grävning, bl.a. höger lården från 7 individer; 11 bitar flinta; 21 bitar keramik, varav 2 med dekor; 17 hela bärnstenspärlor, samt 72 fragment från pärlor; 2 recenta mynt (1800-tal) och fragment av kritpipa.

Tillägg dnr 321-4861-1999: Vid undersökningen av kammaren påträffades 18,5 kg ben, varav majoriteten är människoben. En benartefakt ingår i materialet. Övriga fynd består av keramikskärvor, några ornerade, bärnsten, flintavslag, flintsplitter samt recenta föremål. Vid dokumentationen har en tredimensionell inmätning använts. Tillägg 2011: Undersökningen som utfördes år 1998 var av kammarens S del. Vid undersökningen framkom att gravkammaren varit indelad i nischer av nischhällar. Kallmurning mellan väggstenarna i kammaren påträffades på två ställen. antalet keramikskärvor var 29, varav 6 ornerade, vilka tillsammans med skärvorna från 1995 års undersökning bödömndes härstamma från två olika kärl. Bärnstenen bestod av 12 hela pärlor och 16 fragment. flintföremålen var 6 st. 8 ben från 1995 års grävning C14-daterades: från 4515±90 BP till 4285±60 BP.”
Källa: Riksantikvarieämbetet

Fler gånggrifter! Nu vid Ragnvalds kulle. Här och här i Fornsök.

Då, när de användes för att begrava de döda, var de förstås mycket djupare än det vi ser idag.

Utsikt från inuti en av gånggrifterna. 🙂 En märklig känsla att sitta där inne. Fint. Högtidligt, liksom.
(Nu ska man inte ge sig in i sånt här hur som helst, dels för att det är gaaanska mycket vikt i stenarna och dels för att man ska vara väldigt rädd om fornminnen. Jag hade ju nu en arkeolog med mig som tyckte att jag skulle krypa in och sa att det var i sin ordning, annars hade jag inte gjort det.)