Skattlösberg och en dammlucka som brast

I onsdags fick jag så min sista stråldos och det måste man ju fira! Jag firade genom att dra till södra Dalarna några dagar. Bokade en stuga, ett litet härbre, i Halvars utanför Ludvika:

Från gården hade man fantastisk utsikt över Väsman. Här stod jag många stunder de här dagarna. Fint att se vädret skifta över sjön och skogen.

I härbret försvarades för längesen säckar med säd. Det finns fortfarande kvar en massa sånt här där de markerat hur många säckar ett visst år.

Framåt kvällen begav jag mig till Skattlösberg för evenemanget “Det kallas vidskepelse”, en del av Dan Andersson-veckan.

Jag har inte varit i Skattlösberg på många, många år (tror det var i slutet av 80-talet nån gång, tillsammans med mormor och morfar) men jag kände igen mig och jag var alldeles lycklig innan jag ens parkerat och klivit ur bilen. Skattlösberg!

Det är något med skogen här, något med…allt. Jag kan inte sätta fingret på det, men ingen annanstans har jag känt/känner jag på samma sätt som när jag är i de här trakterna – och jag kan inte riktigt sätta ord på vad eller hur jag känner, heller. Hemma, i alla fall. Och en enorm lyckokänsla, så där så det bubblar i en och det vill ut och man tror man ska explodera. Jag ville skratta och gråta om vartannat. Känslan blev inte mindre ju längre kvällen gick.

Kolbulle säger man ju inte nej till – så vansinnigt gott, och att sitta där i skogen och äta…omgiven av glada människor, prat och skratt, doften av eld och av skog och myr…nej men det går inte att beskriva. På Twitter skrev jag, till den här bilden:

Det finns ingen i världen som har det bättre än jag just nu. Ingen. Och skriver jag mer om det nu så börjar jag storböla.

Jimmy Tingstedt, Sandra Christiansen och Jimmy Ginsby. Fantastiskt fin föreställning på Finngammelgården i Skattlösberg. Blandningen av visor, dikter och berättelser om folktro och vidskepelse var perfekt och regnet som öst ner hela dagen försvann.

En så underbar kväll att jag inte kan beskriva känslorna i ord. Rakt in i hjärtat gick den. Jag kom dit för att fira att jag lever och jag hade inte kunnat fira på ett bättre sätt. De här skogarna, det här landskapet, hyttorna, kolmilorna, elden, musiken och Dan Andersson, är hemma. De avslutade med en av de vackraste texter, och tonsättning av den, jag vet: “Omkring tiggarn från Luossa”. Jag kan inte förklara vad detta gjorde med mig, hur mycket det betyder för mig.

När Jimmy Ginsby framförde sin “Brev till Daniel” tänkte jag att nej, nu imploderar jag av alla känslor: texten är enormt vacker, Jimmys röst så otroligt fin och ja, allt tillsammans…jag trodde jag skulle gå sönder av allt vackert.

Sandra har en podd som heter Trollbunden. Det finns inte så många avsnitt än men de är intressanta att lyssna på!

En underbar, magisk kväll jag aldrig glömmer.
En underbar, magisk kväll som öppnade en dammlucka – jag storgrinade i bilen hela vägen tillbaka till stugan. Några ledsna tårar, absolut, några tårar av sorg, men allra, allra mest tårar av en enormt stark glädje.

Varma, vackra dagar i Vadstena och det där C:et

Det där c:et ja, vi börjar väl med det så är det ur vägen sen för det finns ju massor med roligare saker att skriva om.
I maj fick jag beskedet att de hittat något på mammografin, detta något visade sig vara cancer.
Bröstcancer. Inte ett ord man vill höra. Det var många tunga tankar där ett tag. Man får som ett nytt filter över tillvaron, livet.
Det blev tack och lov operation rätt snabbt och det gick bara bra. De plockade ut tumören och lymfkörteln och det visade sig att det inte spridit sig. Goda nyheter! Efter det fick jag vänta ett par veckor på besked om jag skulle behöva cellgifter + strålning eller om det skulle räcka med strålning. Jag hade tur och slapp cellgifter. Mer goda nyheter! Idag har jag fått stråldos 8 av 15 så det är inte mycket kvar nu. Jag är väldigt trött vissa dagar, tydligen en vanlig biverkning, men annars mår jag som vanligt. Jag anses cancerfri nu och strålning och hormonbehandling (eller snarare antihormonbehandling, för den tumörsorten “lever på” hormoner) är för att det inte ska komma tillbaka. Så det hoppas jag ju att det inte gör.

Innan jag visste prognos och vilken behandling det skulle bli osv, så bestämde jag mig för att SOMRA så mycket jag bara kunde och det har jag gjort – och mer är på gång också. Somra järnet, liksom!

Min första somra-tur gick till Vadstena.

Jag hyrde en stuga i centrala Vadstena över midsommarhelgen. Eftersom jag anlände lite för tidigt så for jag till Alvastra så länge – ett måste när man är i de här trakterna. Jag tröttnar aldrig, det är så vackert!

Stugan hittade jag som vanligt via Airbnb och den här var en av de bästa jag hyrt hittills, alldeles underbar!

Stugan ligger centralt men i ett lugnt område och jag hade verkligen så ljuvliga dagar där! Vädret var soligt och väldigt varmt så jag tog det ganska lugnt. Gick massor, det blev nog ett par mil minst, och tittade på allt fint och intressant. Jag tycker väldigt mycket om Vadstena. Här kommer en drös blandade bilder från resan:

Det var väähääldigt varmt ett par dagar där. Stugan var tack och lov ganska sval, så när det var som värst höll jag mig inne.

Om kvällarna fick jag så här fint sällskap när jag satt på trappen och stickade och drack mitt kvällste. Superkelig kisse. Lycka! (Min egen Michelin fick somna in i april, p.g.a. sjukdom, och jag saknar honom oerhört mycket.)

Så där ja. Nu är tanken att jag ska fortsätta bloggandet också, vi får väl se hur det går den här gången. 😉