This content has been archived. It may no longer be relevant
Träffar: 99
Gårdagen blev låång och slitig. Vi flyttade husvagnen (bara några meter, inte till ny ort) och satte upp det stora tältet. Det tog hela eftermiddagen och hela kvällen. Föst måste man säkra allt inne i vagnen och sen röja ut tältet och ta ner det och ta bort golvet vi byggt upp där, sen ordna i ordning allting igen på nya platsen. Det är inte gjort på fem minuter precis, puh. När kvällen kom var jag så slut i skallen och hade sån hjärtklappning och så sjukt ont överallt så jag trodde jag skulle antingen kräkas eller svimma – och då var det ändå Rickard och Marcus (hjältar!!) som gjorde det absolut mesta jobbet. Jag bar bara lätta grejer och pekade och talade om hur jag ville ha det ena å det andra och satt ner och stickade ibland och ändå var jag fullständigt slut sen. (Men jo’rå, FK anser att japp, nu är jag minsann alldeles arbetsför.)
Att säga att jag är otroligt tacksam för Rickards och Marcus slit känns fjuttigt. SOM dom jobbat!
Och så himla, himla glad jag är att de kommer så bra överens, att vi kan umgås så här. Marcus är en f.d. ja, men han är en god vän och en viktig person i mitt liv. Jag blev ibland alldeles rörd igår, över att de är här båda två och hjälper mig. Äsch, svårt att förklara, men det betyder i alla fall mycket för mig att det är så.
Det behövdes lite mer grejor till tältet och så, så Rickard stack till Örebro och fixade det på förmiddagen idag. Jag fick stickvila, och det behövdes. Helt, helt slut idag med. Det spiller över, liksom. Tar jag i för mycket (och det “mycket” är oerhört lite) så blir det så. Hjärtklappning och tinnitus deluxe, och ont i alla muskler. Tack och lov var händerna bra och armarna ok, så jag kunde sticka. Bästa avkopplingen för mig.
Svalt väder idag så det passade bra att sticka vidare på koftan. Snart färdig med första ärmen.
Jag har varit frusen idag. Grannarna har varit ute och grejat med allt möjligt klädda i väldigt lite – jag har suttit här iförd både ullsjal och ullsockor. Också ett typiskt tecken (min frusenhet alltså, inte grannarnas klädsel 😉 ) på att kroppen är utmattad.
Vi trivs i det stora tältet i alla fall. Gott om plats; som att få ett rum till. Skönt att kunna sitta där och sticka, i skugga. Vagnen är också svalare nu, den står nu så att den får skugga en del av dagen, det fick den inte förut så det var väääldigt varmt.
Katter och deras sovplatser… 🙂
Dyra fancy bäddar från butiker ska man då inte slösa pengar på. En knölig kylväska med sladdar i är mycket, mycket bekvämare, hälsar Michelin. 🙂
Jag köpte HiyaHiya bambustickor från Garnr.se och åh, dom är ljuvliga att sticka med! Mjuka och lena och väger just ingenting. Väldigt sköna för värkiga händer!
Så här blev sockan som jag började på hos alpackorna. Jag tycker om den här Raggi-varianten, det blir fint!
Rickard har slitit idag igen med att fixa allt möjligt och det blev så himla bra allting! Han har knackat tältpinnar och fyllt vattentanken och tusen andra saker. Jag hade gärna suttit i tältet hela kvällen och stickat, men det var bara 15 grader framåt 8-tiden och jag bara huttrade. Hoppas på några fler grader imorgon, och mer välbehövlig, nödvändig vila. Kanske bad också?