Träffar: 48
Åh vad jag älskar den här tiden på året! Den här otroligt blåa himlen, lövens knalliga färger, den friska luften. Man behöver bara kliva utanför dörren så är det som om naturen blåser glädje rakt in i själen på en!
Jag må vara 47 men jag tröttnar aldrig på att gå bland prassliga höstlöv.
Var över till Agneta idag och släppte ut hennes hundar i hundgården en stund när hon var på jobbet. Medan de var ute och skuttade omkring satt jag i solskenet och stickade och kände en sån stark glädje att det kändes som att jag skulle spricka. Naturen, alltså! Och årstider!
Sen gick Qvick och jag en runda här på gården. Vi är billösa för tillfället men vad gör det, när man har allt det här fina precis utanför huset?
Tillbaka hemma satt vi länge på trappen och njöt, alla fyra. Solen värmde skönt och det doftade höst och vi var tillsammans.
Ibland är det allt man behöver.
