Rallyglädje och kärlekslycka

Igår var det rallysprint i Surahammar i samband med Suradagarna. En riktigt rolig liten sprint mitt i centrum. Förra gången vi åkte där ösregnade det precis hela dagen men den här gången var det soligt och fint. Och varmt: +28. Puh. Inte riktigt så att man ropar hurra då, när man ska hoppa i overall och hjälm och sitta i en bil. Men, kul var det!

Bilen gick kanonbra och vi körde riktigt, riktigt bra tider. I alla åk (det var 4 totalt) utom nummer två…då släppte det rätt som det var och vi gled en bit, missade där vi skulle svänga och fick backa. 🙂 Bara nån halvmeter, men sånt äter sekunder fort.

En åttondeplats slutade vi på. Hade vi inte kört bort oss på tvåan där så hade vi legat runt 3-4 plats. Men, det är sånt som händer och jäklarns roligt är det vilken plats man än slutar på. 🙂

Väl hemma i Striberg igen så kom Rickard och hämtade mig för några dagar i Rönninge innan jag drar norröver för att hälsa på Micke.

Vi började med ett dopp i Ramsjön och det var himmelskt! Jag var såå varm och svettig efter rallydagen, att kliva i svalt och skönt vatten då är uuunderbart!

Sen blev det färd mot Rönninge och en efterlängtad vovve, som varit här några dagar redan. Han ska vara här medan jag är i Örnsköldsvik. Stickning i sommarkvällen, en perfekt avslutning på en fin dag!

En majlördag i bilder

Idag är det EFIT. Fler som är med just idag hittar du här.

Själv ska jag tävla idag, i Norrköping, så resten av mina bilder kommer senare. Ha en riktigt fin dag!

Edit: godmorgon, söndagsfirare, nu kommer resten av bilderna. Tiderna blev lite hur som helst dock.


03:10
Inte så pigg, men…godmorgon!


03:50
Frukost.


04:40
Dags att åka!


06:00
Då har jag sovit en stund i bilen. Skönt!

07:00 var vi i besiktning och anmälan och jag glömde ta någon bild

08:00 gick vi sträckorna, då glömde jag också ta bild.


09:00
Då vilar jag kroppen. Stickar och äter lite Soygurt.


10:10
Då har vi varit på förarmöte och det närmar sig start.


11:00
Vi har åkt SS1 en gång, väntar på att åka samma sträcka en gång till (som då blir SS2). SS1 och 2 är folkracebanan på Kråkvilan, det var ett kul åk! 🙂 (Fast det tycker jag i och för sig om precis alla åk, haha.)


12:00
Då har vi åkt SS2 också och väntar på klartecken att åka iväg och köra SP 1, 2, 3 och 4.

13:00 var vi ute på någon av sträckorna.


14:45
Då blir det strax prisutdelning. Glad stämning, prat och skratt. Härlig avslutning! 🙂

Vi blev 3:a i vår klass och 4:a totalt, av 37 startande. Jättenöjda!!


16:00
Vaknar till, knäpper en bild (jag har ingen aning om var detta är), somnar om. 🙂


17:00
Då har jag just baaadat! Åh vad LJUVLIGT det var! Jag älskar de här efter-rally-doppen lite extra mycket. Man är trött och svettig och dammig efter en hel dag på rally och så får man sänka ner sig i kallt, härligt svalkande vatten och man fylls av en sån otroligt skön känsla i hela kroppen! Jag vet inte vad jag har för min för mig på bilden, haha, men jag var superglad. 😀

18:00 då packade jag upp, rastade hundar m.m. och glömde fota.

19:00 glömde jag fota igen. Jag plockade ihop medicin och annat för att bege mig till Örebro och se på Eurovisionfinalen tillsammans med Lisa och Chrille.


20:15
Framme i Örebro. Halvdöd, känns det som. Trött och ont.
Normalt planerar jag inte in något på kvällen efter en tävling så här, men nu hamnade ju tävlingen och Eurovisionfinalen på samma dag så…


21:15
Då är det igång! Vi sätter, naturligtvis, poäng också. Vi är eurovisionnördar. 🙂
Våra favoriter var Australien, Nederländerna, Italien och Sverige.


Strax före 22
God mat, bästsällskap, Eurovision…då gör det inget att jag är trött och har ont. Hjärtat är lyckligt. 🙂


23:00
Min favorit nr 1 av låtarna och sååå snygggt nummer!!

Verka måste ju få vara med. Så jäkla underbar! 😀


01:15 får vara med
Då har jag precis promenerat till bilen i ösregn. Jag var såååå blöt, haha. 🙂
Härligt ändå, att promenera i ljummet regn mitt i natten. Det doftade så gott!

En rallydag i bilder

Idag är det EFIT. Fler som är med just idag hittar du här.

Vi ska tävla i Linköping idag, så det kan bli så att resten av bilderna kommer först i eftermiddag.


03:30
Godmorgon, godmorgon….eller nåt. Gäsp.
Dags att fixa matsäck. Och varma kläder – det är +6 ute och regn.


04:30
Vi har lastat overaller, hjälmar, matsäck o.s.v. Dags att åka mot Linköping!


05:30
Ja, någonstans mellan här och Linköping… 🙂

06:30
Då sov jag. Zzzzz.


07:30
Framme vid Linköpings motorstadion.
Vi lastar av bilen.


08:30
Anmälan och besiktning klart. Nu dricker vi kaffe och tar en macka.


09:30
Vi har kört igenom sträckan (idag är det 1 sträcka som körs 3 gånger) en gång, en tur för att reka helt enkelt. De andra sörplar kaffe, jag stickar och lyssnar på deras prat. Det duggregnar lite men det är skönt ute, behaglig temperatur.

Prat och skratt överallt omkring mig. Människor som hejar på varandra, glada tillrop. Slammer med utrustning, pysande från däckpåfyllning, muller från motorer. Det ligger förväntan i luften. Förväntan och glädje.


10:25
Då har vi bytt om och ska gå till det obligatoriska förarmötet innan start. Där får man höra om eventuella ändringar av sträckan (ibland har det t.ex. regnat så mycket att man får leda om för att det är stora vattensamlingar) och lite sånt. På en del tävlingar hålls upprop, men inte idag.


Nånstans runt 10:15
Då sitter vi i startkön och väntar på vår tur. Spänner till bältena det sista och lite sånt. Idag var det start med 30 sekunders mellanrum.

SS1 slirade vi en del i gruset, tiden blev 3:16.41. Och efter ett åk virvlar det omkring sååå mycket glädje i mig! 🙂


Nånstans runt 11:15
Då rullar vi fram till start för åk nummer två, taggade. Vi tyckte det gick bra men blev ändå förvånade när vi såg att vi kört in så pass att tiden för SS2 blev 3:04.56. Kul!!


12:30
Då väntar vi. Och väntar. Det är stopp efter att ungefär hälften av bilarna åkt SS2. Någon har fastnat med en hand i ratten och brutit handleden och får transport till sjukhuset. Eftersom det måste finnas en ambulans på plats så får vi vänta på en ersättare till den som fanns på plats, innan tävlingen kan fortsätta. Vi måste också vänta på att någon kör undan den olycksdrabbade förarens bil, för den står ju ute på sträckan och är i vägen.


13:30
Vi väntar fortfarande, för det ska också vara en paus mellan SS2 och SS3 så att funktionärer m.fl. ska hinna äta och gå på toa o.s.v.


14:30
Då rullar vi till start igen, tredje och sista åket. Det gick lite bättre igen, nu blev tiden 3:00.59. Det var ett riktigt bra åk, vi var supernöjda när vi kom i mål. Lyckliiiiiiiiig! Detta är det roligaste som finns!!


15:30
Då börjar de andra packa ihop, lasta bil o.s.v. Jag byter om.
Lycklig så jag nästan spricker. Vilken rolig dag, och sista åket var verkligen så otroligt kul!


16:30
Då har vi ätit här och börjar rulla hemåt.
Trött som jag vet inte vad och ont, man skulle kunna tro att jag är minst 100 år gammal. Är det värt det? Svar JA! Rally är en av de saker som håller mig igång, som gör att jag står ut med smärthelvetet. Nog får jag betala, men det får jag för precis allt jag gör. Rally ger mig livslust och glädje, som gör att jag orkar med allt elände.


17:30
Då har jag bett Marcus stanna till vid Sottern så jag får ta mig ett dopp. Vattnet är mycket varmare än jag väntat mig (eller mindre kallt, är kanske en bättre formulering, för varmt kan man knappast kalla det) och jag blir så glad och njuuuter av en extra simrunda. Åh så härligt!!

Efteråt slappnar musklerna av nåt snäpp, och det är så ofantligt skönt. Bad, speciellt kalla, är verkligen bra medicin för mig.

18:30
Vi är hemma i Nora och inne på Ica och handlar. Jag glömde ta en bild.


19:30
Då tittar jag in hos Elisabet.
Trött, trött, trött.


20:30
Kaffe, bulle och telefonprat med Rickard. <3


21:30
Kollar resultatlistor från dagens tävling. Om jag tolkar dom rätt blev vi 7:a av 10 i vår klass och kom på 20:e plats totalt, av 71 startande.


22:30
Klappar katt och lyssnar på regnets smattrande mot husvagnstaket.

 

 

 

 

Skänningeknixen 2019

Igår var det dags för årets tävlingspremiär och min favorit bland alla sprinter: Skänningeknixen.

Det började rejält nervöst, för när vi kom fram och Marcus skulle sätta sig i bilen för att lasta den av släpet så gick förardörren inte att öppna…. Varken inifrån eller utifrån. Nå, han kunde ju kravla sig in via passagerarsidan så vi kunde lasta av, och sen köra till serviceplatsen. Där utbröt ett febrilt mekande för att fixa det hela. Som tur var hade vi Mats och Magnus med oss, som är bra på det där (det är Marcus också men vi har ju annat att göra före start också) och till slut var det fixat, och vi kunde starta. Tack och lov!

Lite allmänt grejande innan start.

I väntan på det obligatoriska förarmötet.

Redoooo! Strax dags för SS1.

I startkön.

Det gick sisådär på SS1. Sprinten går till största delen på asfalt men där finns en snutt och en kurva som körs på grus. Där var det också vägsalt. Och vägsalt är halt. 😀 Vi bara gleeeed…haha! I filmen nedan finns just det fångat (svart/orange Volvo S60, startnummer 3), alldeles i början.

Men, trots den fadäsen så slutade vi på en åttondeplats, av 65 startande. Det är vi nöjda med!

Förväntan

Ganska lugn och samlad på det foto men egentligen…egentligen vill jag springa runt och tjoa yabbadabbadoooooooooooo! 😀

Imorgon är det dags för årets första tävling: Skänningeknixen.

Testing, testing

På söndag är det dags för årets första tävling: Skänningeknixen.
Hjälmarna vi hade är inte längre godkända, efter årsskiftet, så vi har köpt nya. Ikväll har vi testat intercom’en i dem så att vi vet att det funkar. Nu är man bra åksugeeeen! 🙂

Glädje i kubik och kvadrat, glädje överallt!

Idag var det tävlingsdags igen, äääntligen! Det ställdes in väldigt många tävlingar i juli och augusti p.g.a. den höga brandrisken och abstinensen har varit stor (tur jag fått segla istället! 🙂 ) men idag fick jag äntligen en rallydos när vi åkte Höstsprinten i Hällefors.

Vi skulle vara i Hällefors klockan 7 i morse så för att slippa kliva upp supertidigt åkte Qvick och jag upp till Striberg igår och sov över hos Marcus. På vägen dit tog vi en runda i skogen, åh så härligt!!

Framme i Striberg blev det stickning och fika. Mandelkubb förstås. Det är gott det. 🙂

Och jag är så otroligt glad att Marcus (som är min f.d. sambo, för den som kanske inte vet det) och jag är så väldigt goda vänner. Att vi fortfarande tycker om varandra och att umgås och att tävla tillsammans. Den vänskapen betyder mycket för mig. Och jag är väldigt, väldigt glad att Rickard tycker det är helt naturligt att vi är så väldigt goda vänner och att det är den naturligaste sak i världen att jag sover över hos Marcus inför tävling så här. Jag har det bra. (Det har funnits andra som tyckt att det här är helt galet och fel och att jag skulle sluta umgås med Marcus för att han är ett “ex” och absolut inte tävla tillsammans med honom osv. Sorry, men kommer man med sådana ultimatum är det inte Marcus som ryker…)

Telja fick lite uppmärksamhet, det var längesen nu. Det har ju varit alldeles för varmt i sommar för att man skulle vilja sitta med en hel ylletröja i knät. Det är bara oket kvar nu.

Stekta ägg på mackorna är ett måste när man är på rally! 🙂

Sen blev det soffhäng med stickning och lite tv.
FY vad många och lååånga reklamavbrott det är! Jag tittar ju inte på tv på det viset hemma längre så jag är inte van. Så otroligt irriterande.

Bytte en stund till ett par blivande sockor i Zauberball Stärke.

Jag sover alltid uselt natten före tävling, inte p.g.a. nervositet utan för att jag är så himla glad och förväntansfull, men det är ändå aldrig motigt att kliva upp när larmet ringer igång. Rally är ju det absolut roligaste som finns!

Imorse klev vi upp vid 5-tiden. Fixade mackor, gick ut med hundarna och sånt.

Sen bar det iväg mot Hällefors och jag blir SÅ lycklig när jag befinner mig i de trakterna! Bergslagen alltså, det är verkligen hemma. Inte så mycket för orterna eller så, utan för landskapet. Jag älskar skogarna! Att kunna åka mil efter mil och allt man ser är underbara skogar!

Förväntansfull och lycklig inför första åket. Ursäkta språket men fy faaaan så roligt det är!!

Bilen gick tyvärr inte riktigt som den skulle (den får antagligen för mycket bensin, den känns lite trött och inte riktigt så kraftfull som den är när den går som den ska) så det blev bara 13 av 16 i klassen för oss idag men jag är precis lika lycklig oavsett placering. Bara jag får åka (så fort som möjligt förstås) så är jag nöjd och lycklig. 🙂

Tillbaka i Striberg med en darling (bilen alltså) som behöver en tvätt; det var både lerigt och blött på stora delar av sträckorna idag.

Min bil ska bo hos Marcus några dagar och gås igenom lite, så Qvick och jag fick skjuts hem. Vi stannade till vid Ramsjön och jag tog mig ett svinkallt men UNDERBART dopp! Såå härligt!

Och nu är vi hemma vid kilsbergskanten igen. Jag är trött trött och kroppen gör ont precis överallt, men äh! Här och nu är jag så lycklig så jag nästan spricker. 🙂

Nu blir det stickning resten av denna lördag.

 

Hinderbana

Ja ibland undrar jag om det sitter nån högt där uppe och gnuggar sina händer och liksom lägger ut hinder på den väg man vandrar på, på ren och skär jävelskap?

Tre veckor sedan jag skrev något här sist, det känns som tre år med tanke på hur mycket som hunnit hända under den tiden. Jag är väldigt, väldigt bra på att leva i nuet och på att uppskatta alla små saker som är bra och fina och alldeles underbara och det gör att jag tar mig igenom hinderbanan: jag hoppar och skuttar och klättrar och duckar och fortsätter uppåt, över, runt, framåt. Men det är inte utan att jag önskar att sträckorna utan hinder vore liiiite fler och liiite längre. Puh.

Det har förstås hänt en massa bra och fina saker också. Tack och lov.
Jag har badat, bl.a. i en för mig ny sjö alldeles här i närheten. Det var inte dumt alls. Väldigt fin badplats också, men en som är knökafull vid fint väder så den lär inte bli ett stammisställe. Jag tycker om lugn och ro och naturupplevelsen är en stor del av badandet. Då vill jag inte trängas med triljoner andra.  Till hösten kanske, när andra slutat bada.

Jag är så oändligt glad att jag bestämde mig för att arbeta bort min vattenskräck! Att bada är numera så lustfyllt och gör mig så glad!

En rallydag har jag också hunnit med, i skogarna utanför Karlstad. Fantastiskt roligt! Såklart.

Ja sen började helvetesveckan… först gick bilen sönder. Eller rättare sagt, påfyllningslocket till kylaren gick sönder. Vatten sprutade åt alla håll och tog slut, förstås. Och där stod jag och bilen. Stilla. Det blev 5 dagars krånglande med bussåkande till/från jobbet för mig och övernattning på annat håll för Chrille, eftersom jag inte kunde skjutsa honom till jobbet och buss inte funkar dit härifrån och FY vad besvärlig tillvaron är utan bil! Den som fortsätter tjata om att man ska åka kollektivt kan [censur], ok? Bor du i en stad så funkar det säkert men på landsbygden? Nope. DYRT är det också. 24 kr enkel resa 5 km till jobbet, så 48 kr/dag.

Till slut kom i alla fall ett nytt lock och bilen var igång igen. Lättnad och lycka!
Några timmar i alla fall för nästa morgon när jag öppnade dörren ner till källaren…

Där var det som en liten underjordisk sjö. Fast inte av vatten, om man säger så…
Bara att ringa stackars M, min hyresvärd, som mitt i en triljon andra vårbrukssysslor fick ringa slamsugar’n och härja med avloppet. Framåt tidiga kvällen var det äntligen tömt, fixat och städat (och jag behövde inte göra ett endaste dugg, en bra hyresvärd har jag!).

Fredagskvällen blev jättefin. Då var det dags för Chrilles födelsedagspresent till mig: middag på Fratelli i Örebro. Ljummen sommarkväll, finaste sällskapet.  Då mår man bra. 🙂

Vi kom hem glada och nöjda, livet kändes fantastiskt. Gjorde upp planer för helgen.

Vaknade halv 3 med ont i magen. Förfärligt ont i magen. Halv 5 hade jag så ont att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Ringde 1177. De tyckte jag skulle åka till akuten och helst med ambulans. Akuten höll jag med om, men ambulans kändes som överkurs för de finns ju inte i obegränsat antal och det fanns säkert någon som behövde en bättre än jag, så jag tog bilen in. Det ångrade jag när jag klev ur på parkeringen vid USÖ för då kunde jag knappt stå upprätt. Naturligtvis funkade det inte att betala med kort i parkeringsautomaten utan jag blev tvungen att installera en app i telefonen, registrera mig och lägga in min betalningsinfo och klicka igång parkeringen innan jag kunde börja gå bort mot akuten. Vid det laget var jag inte så kaxig om man säger så.

Kom till akutintaget och höll nästan på att svimma. Behövde inte vänta mer än en minut, sen sa det swoosh och jag fick ett rum och en säng och dropp och filt och folk som sprang lite hit och dit och klämde och frågade. Smärtan var vid det laget så förfärlig att jag knappt förstod vad folk sa till mig. Mycket har min kropp varit med om, men den här smärtan slår allt.

Det gjordes ett ultraljud och man konstaterade att jag hade två stora gallstenar samt en väldigt inflammerad gallblåsa som måste bort. Det blev transport några mil norrut, till Lindesbergs lasarett. De är tydligen extra bra på gallor där. 🙂

Lördagskvällen och söndagen tillbringades på rygg med antibiotika i droppet för att få ner infektionen inför operation. På måndag eftermiddag opererades jag.

Lyckan när man sent måndag kväll fick ett glas yoghurt efter att inte ha ätit sedan fredag kväll!

Operationen gick bra men infektionen ville inte ge upp så lätt, så det blev flera dagar till på sjukhuset. Kom hem torsdag eftermiddag. Jag mår bra men är förfärligt trött och alldeles orkeslös. Nu är det vila, vila, vila som gäller. Sjukskriven hela nästa vecka med, sen är det bara två veckors jobb kvar och sen har jag ingen aning om vad som händer. Det ordnar sig.

Nu ska jag ta mig en dusch och sen göra just ingenting.
Jo en sak ska jag göra: önska mig en period utan krångel.
Önska kan man alltid. De är lite lomhörda där uppe men kanske…