Olaus Petri, Almby, garn och Den Stora Tröttheten

Lugn och skön låångsam morgon och förmiddag med kaffe och stickning i förtältet.
Trött. Så trött. Skönt att försvinna in i stickningen. Flytta maskor från vänster till höger.
Nästan som meditation.

På eftermiddagen blev det i alla fall en liten utflykt: vi hade bestämt med Chrille att vi skulle hämta honom efter jobbet och sen äta sushi tillsammans. Rickard och jag hann med lite kyrkogårdspromenerande innan. Vi började vid Olaus Petri kyrka i Örebro.

“Olaus Petri kyrka i Örebro har fått sitt namn efter reformatorn Olaus Petri som föddes här i Örebro 1493. Olaus och hans yngre bror Laurentius, född 1499, var båda elever till Martin Luther. I hans anda inledde de reformationen av Svenska kyrkan genom att översätta Bibeln till svenska.”
Källa: Svenska kyrkan

“1912 stod kyrkan färdig efter trettio år av förberedelse. Mannen bakom verket var lektor Adolf Kjellström (1834-1932) vars porträtt hänger i västra sakristian.

Byggnaden ger sken av att vara betydligt äldre än så. Förebilden är antikens basilika, kejsarens officiella tronsal, vilken utmärks av ett mittskepp och två sidoskepp, samt ett upphöjt kor med avrundad absid. Stilmässigt återspeglar kyrkan 1200-talets ideal. Murarna har romansk tyngd medan gotiken framträder i valvbågar, fönster och inredning. Olaus Petri har kallats ett av historieromantikens förnämsta byggnadsverk i landet.”
Källa: Svenska kyrkan

Jag har åkt och gått förbi Olaus Petri så många gånger men aldrig gått in förut. En fin liten kyrkogård.

Sen tänkte vi att vi skulle besöka Ronny Peterssons grav så vi begav oss till Almby kyrka och kyrkogård. Tyvärr hade vi inte kollat upp innan exakt var han finns och vi hann inte gå igenom hela kyrkogården idag så vi får leta vidare vid ett annat besök. Det var nog lika bra just idag för mila makter så förstörd jag är i lederna idag. Alla rörelser är på ögonen tåras-nivå. Jag höll på att halka omkull igår på en slirig matta och det känns. Fy fasiken.

En väldigt fin kyrkogård är det så besöket var absolut inte i onödan.

“Almby kyrka i sydöstra Örebro började byggas på 1100-talet eller senast under tidigt 1200-tal. Vid en dendrokronologisk undersökning av Almby kyrka visade analysen att en ekstock vid långhusets norra sidas murrem dateras till ett fällningsår någon gång mellan 1103-1123. 

Kyrkan har därefter byggts ut i etapper. Kyrkan av sten från 1100-talet utvidgades på 1200-talet till en salkyrka. Tegelvalven slogs under 1400-talet. I kyrkan finns två gravkor samt en predikstol från 1681.

Det lilla kyrkorummet domineras av medeltidsinspirerade valvmålningar från 1906. I stället för altartavla finns i koret en glasmålning, Stjärnan över Betlehem, uppförd 1928 av Stockholms Glasmåleri. Även kyrkans södra vägg har fönster med mindre glasmålningar, bl a “Almbykorset”, vars förlaga är hämtad från en smidesbeslagen dörr av ek från 1200-talets mitt (finns nu söder om koret i lillkyrkan). I kyrkan finns även en predikstol och en dopfunt från 1680-talet.

Kyrkan saknar torn, i stället finns en klockstapel som uppfördes 1697. Lillklockan, en av Närkes äldsta, är från 1200-talet.

Almby kyrka är belägen på en höjd i ett tidigare jordbrukslandskap. Området kring kyrkan har lång kontinuitet som kultplats, flera fynd av förhistoriska gravar på kyrkogården visar att ett hedniskt gravfält senast under 1100-talet övergått att bli ett kristet område med kyrka och begravningsplats.”
Källa: Svenska Kyrkan

Detta är nog en av de vackraste gravstenar jag sett.

Det här (här ovan, alltså) tycker jag är otroligt fint! Så skulle jag gärna ha på min grav den dagen det är dags. Såå fint!

Sushi blev det och gott var det! Vi åt på SushiYama på Marieberg idag. Chrille var jättetrött efter en stressig dag på jobbet så vi skjutsade hem honom direkt efter maten. Jag var också trött så vi fortsatte hemåt sen.

Vittjade brevlådan och i den låg det en massa godis idag. Det handfärgade sockgarnet “Jaga monster” från Limmo Design, med lite extra godis! Tack Lillemor! 🙂

Regnbågsgarn från Garnkorgen: Regia Pairfect 1736 Neon Color.

Där fanns också två finfina böcker: Sagornas stickbok av Celia B. Dackenberg (äntligen!) och 2stickares fina bok Sticka flerfärgsstickning med lyfta maskor.

Sen har det mest blivit stickning i förtältet resten av kvällen. Jag orkade inte mer än så. Bästsällskap har jag i alla fall. 🙂

 

Tacksamhet gånger tusen

Gårdagen blev låång och slitig. Vi flyttade husvagnen (bara några meter, inte till ny ort) och satte upp det stora tältet. Det tog hela eftermiddagen och hela kvällen. Föst måste man säkra allt inne i vagnen och sen röja ut tältet och ta ner det och ta bort golvet vi byggt upp där, sen ordna i ordning allting igen på nya platsen. Det är inte gjort på fem minuter precis, puh.  När kvällen kom var jag så slut i skallen och hade sån hjärtklappning och så sjukt ont överallt så jag trodde jag skulle antingen kräkas eller svimma – och då var det ändå Rickard och Marcus (hjältar!!) som gjorde det absolut mesta jobbet. Jag bar bara lätta grejer och pekade och talade om hur jag ville ha det ena å det andra och satt ner och stickade ibland och ändå var jag fullständigt slut sen. (Men jo’rå, FK anser att japp, nu är jag minsann alldeles arbetsför.)

Att säga att jag är otroligt tacksam för Rickards och Marcus slit känns fjuttigt. SOM dom jobbat!
Och så himla, himla glad jag är att de kommer så bra överens, att vi kan umgås så här. Marcus är en f.d. ja, men han är en god vän och en viktig person i mitt liv. Jag blev ibland alldeles rörd igår, över att de är här båda två och hjälper mig. Äsch, svårt att förklara, men det betyder i alla fall mycket för mig att det är så.

Det behövdes lite mer grejor till tältet och så, så Rickard stack till Örebro och fixade det på förmiddagen idag. Jag fick stickvila, och det behövdes. Helt, helt slut idag med. Det spiller över, liksom. Tar jag i för mycket (och det “mycket” är oerhört lite) så blir det så. Hjärtklappning och tinnitus deluxe, och ont i alla muskler. Tack och lov var händerna bra och armarna ok, så jag kunde sticka. Bästa avkopplingen för mig.

Svalt väder idag så det passade bra att sticka vidare på koftan. Snart färdig med första ärmen.

Jag har varit frusen idag. Grannarna har varit ute och grejat med allt möjligt klädda i väldigt lite – jag har suttit här iförd både ullsjal och ullsockor. Också ett typiskt tecken (min frusenhet alltså, inte grannarnas klädsel 😉 ) på att kroppen är utmattad.

Vi trivs i det stora tältet i alla fall. Gott om plats; som att få ett rum till. Skönt att kunna sitta där och sticka, i skugga. Vagnen är också svalare nu, den står nu så att den får skugga en del av dagen, det fick den inte förut så det var väääldigt varmt.

Katter och deras sovplatser… 🙂
Dyra fancy bäddar från butiker ska man då inte slösa pengar på. En knölig kylväska med sladdar i är mycket, mycket bekvämare, hälsar Michelin. 🙂

Jag köpte HiyaHiya bambustickor från Garnr.se och åh, dom är ljuvliga att sticka med! Mjuka och lena och väger just ingenting. Väldigt sköna för värkiga händer!

Så här blev sockan som jag började på hos alpackorna. Jag tycker om den här Raggi-varianten, det blir fint!

Rickard har slitit idag igen med att fixa allt möjligt och det blev så himla bra allting! Han har knackat tältpinnar och fyllt vattentanken och tusen andra saker. Jag hade gärna suttit i tältet hela kvällen och stickat, men det var bara 15 grader framåt 8-tiden och jag bara huttrade. Hoppas på några fler grader imorgon, och mer välbehövlig, nödvändig vila. Kanske bad också?

Semester i alpackahagen

“Näe, fy vad hett det är! Och fy vad folk det är på minsta lilla badställe!”
“Ja!”
“Ska i dra nån annanstans?”
“Ja, det gör vi!”

Så det gjorde vi. Till Selaön närmare bestämt.
Vi hyrde en stuga i en alpackahage för det lät himla trevligt, och det var det också!

Ena halvan av värdparet, Ulla-Lena, var den första att hälsa oss välkomna. Den här snyggingen var den andra. Redan här anar man ju att detta kommer att bli en finfin helg. 🙂

Här bodde vi. Såå mysigt! Och lugnt! Och tyst!

Utsikten från stugan, ner mot Mälaren (vattnet skymtar lite där bortom vassen).

Utsikten från utedasset. 🙂

Tillgång till brygga med stege så man kunde bada när man ville, så ofta man ville. Och inga andra där än vi och värdparet. Underbart!

Båthusdekorationer… 🙂

Det var så hemskt hett i fredags, det första doppet var HIMMELSKT!

(Det här kommer för övrigt att bli ett av mina längsta inlägg någonsin, misstänker jag – jag har inte visat alla badlyckobilder och då har vi inte ens kommit in på ämnet alpackor än heller… om du ämnar läsa hela så är det nog bäst du plockar fram lite fika nu…)

Vi hade inga aktiviteter planerade förutom vila, bada, njuta. Det var alldeles för varmt för något annat. Och det var så himla skönt att verkligen bara koppla av och njuta. När vi inte låg i vattnet satt vi i skuggan.

Å’ när vi inte satt i skuggan låg vi i vattnet. 🙂

En koftstickning var alldeles för varmt att ha i knät, så jag började på ett par raggsockor.

Det blev morgon den andra dagen och rätt som det var, när vi satt och åt frukost ute, upptäckte vi att vi fått sällskap. 🙂

Ture var modigast den gången. Kikade på oss en lång stund innan han återgick till mumsandet.

Morgondopp? Självklart!

Ljuvligheten! LYCKAN!

Mer stickning i skuggan. Puh.

Lilla stugan. 🙂

Vi behövde åka in till byn och proviantera lite. Det innebär att ta sig ut ur hagen med bilen, genom grinden. Utan att släppa ut sju alpackor. Sju väldigt nyfikna alpackor. 🙂 Det gick bra dock; man går sakta och försiktigt mot dem, med armarna utsträckta, så flyttar de på sig, om än inte i någon superfart precis. Gullingar!

På eftermiddagen fick vi sällskap igen.

Den här gången var dom modigare och kom ända in till oss. Alpackor är så otroligt söta! Och så himla trevliga djur. Tysta, lugna med stor integritet och värdighet. Man blir alldeles lycklig av att vara nära. 🙂

Det var helt underbart att sitta där omgiven av alpackor. 🙂

Ja där satt vi ett bra tag och läste och stickade, omgivna av alpackor. Paradiset!

Lycka är att hitta en sandgrop som inte polarna upptäckt, så man får ha den ifred.

Det var kö till den största sandgropen.

“Say cheese!”

När de traskade iväg igen, gick jag in och sov middag. Herregud så skönt! Jag är så förfärligt trött hela tiden, somnar nästan ståendes ibland, men hur jag än vilar och sover blir jag inte pigg. Men skönt är det att sova, i alla fall.

Sen blev det mer bad. Förstås.

Och mer stickning.

Ja, sen blev det bad igen. Förstås. Hur skulle man kunna avstå när man har tillgång till detta?

Underbar, underbar kväll! Det var svårt att slita sig från bryggan och magin, men till slut fick vi ge upp för myggen hade storkalas.

Nå, det dröjde inte så länge innan vi var tillbaka… 🙂 Halv åtta i morse tog vi ett morgondopp.

Sen blev det frukost ute. Mmm, kaffe utomhus!

Lite stickning också, förstås.

Fint sällskap fick vi också. 🙂

Ulla-Lena frågade igår om vi ville vara med och mata alpackorna på förmiddagen idag och få lära oss mer dem, och det ville vi förstås. Vi fick veta en massa om avel och foder och ullberedning och allt möjligt. Så himla snällt av Ulla-Lena och så intressant! Vi blev ju så kära i alpackor direkt när vi träffade den första, så nu funderar vi på allvar på om det inte skulle vara himlans trevligt med några på våran gård sen. 🙂

Efteråt när vi skulle gå tillbaka till stugan följde hela gänget med.
Har ni gått promenad tillsammans med alpackor? Det är alldeles underbart trevligt kan jag tala om. 🙂

Alpackor kallas “ängens delfiner” och när man hört dem prata förstår man varför.
Så så underbara varelser, dessa raringar.

Den mörka fläcken till höger om alpackan längst till vänster, är en alpackatoalett. De gör alltså inte som andra djur och kissar/bajsar där de råkar stå för tillfället, de har speciella ställen dit de går.

Vi packade ihop det sista och sen var vi uppbjudna till Ulla-Lena och Pieter på en fika innan vi skulle åka. De är så himla trevliga och det blev prat om bilar och stickning och djur i allmänhet men alpackor i synnerhet och allt möjligt annat. Samtalet hade kunnat pågå hela dagen, men till slut måste man ju åka hem. Det var verkligen en underbart fin helg!

Här är deras hemsida och här är deras sida på Airbnb.

Lite mer stickning i bilen. Hälen klar.

Väl hemma i Striberg dröjde det inte länge förrän vi var i vatten igen, nu i Grecken. Underbart!

31 grader i skuggan; då tycker även Qvick att det är skönt att bada.

Vi satt ute länge ikväll, tack och lov fläktade det lite så inga mygg och knott kom och störde. Jag stickade lite till på sockan, imorgon ska jag börja minska för tån.

Dessa däremot är helt färdiga:

De ska imorgon påbörja sin resa till min vän i Australien.
Vi har tokvarm sommar, han har kyligare än vanligt-vinter.

 

Kulturkoftor & Sagotröjor

Igår var vi en kortis till Uppsala och bl.a. så besökte vi utställningen Kulturkoftor & Sagotröjor på Upplandsmuseet. Jag tycker väldigt mycket om Celia B Dackenbergs kombination av stickning och historia och hennes böcker är verkligen fina, så det var jätteroligt att äntligen se utställningen. Se den om du får chansen!
Inträdet var gratis i Uppsala.
Och fint stickat även utanför. Läckert! 🙂

Det blev ett kort stopp hos Yll o Tyll också, och lunch. Sen skulle vi besöka Gamla kyrkogården, men vid det laget var jag redan helt slut och hjärnan strejkade, så det var bara att åka hemåt istället.

Södra kyrkogården, Nacka

“Södra kyrkogården, vid Dammtorpssjön, är församlingens äldsta och minsta kyrkogård och dateras från 1642. Ända in på 1960-talet uppläts här nya gravar. Numera sker endast gravsättningar i redan upplåtna gamla gravar. Den lilla kyrkogården ligger idylliskt i en brant skogssluttning. Här fanns Nackas första kyrka – ett litet träkapell som revs när den nya kyrkan byggdes. Gravarna vittnar om forna tiders gravkultur.”
Källa: Nacka församling

F you, FK.

Man har bra dagar (hälsomässigt tänker jag nu, lycklig är jag nästan mest hela tiden känns det som) och man har dåliga dagar. Igår var av den dåliga sorten. Rickard och jag besökte ett par köpcentrum, korta besök bara, för ett par tygaffärer och ett par second hand. Avslutade med att handla på Ica. Inget betungande alls och ingen brådska. Det struntade min mage i; den hade bestämt sig för att det var en dag då den skulle jävlas (hello IBS) så det blev toabesök så där en gång i halvtimmen, typ. (Sorry om detta blir för mycket information, men jag skriver som det är med hälsan, speciellt det kopplat till EDS och UMS, för det behöver informeras om sånt.)
När allt bara rinner rakt igenom en blir det ont om energi, och har man utmattningssyndrom dessutom så rasar man fort. Inne på Ica var jag så slut att jag trodde jag skulle svimma av allt ljus, alla ljud, allt folk, all rörelse, alla grejer.

När vi kom hem kraschade jag på soffan och sov nån timme, helt väck. I ett sånt läge går det inte att göra något annat, jag måste lägga mig ner. (Något många inte förstår alls, tyvärr.)

Vilan gjorde gott för hjärnan, men då har vi den andra sidan av myntet: kroppen är sur. Det gör ont i nacken (undrar om jag får träffa ortopeden på den här sidan nyår?) och det gör ont i axlar, höfter, armbågar och knän för att jag legat ner ett tag. Ja: damned if you do, damned if you don’t, så är det oftast när man har EDS. Min knän och fotleder bestämde också sig för att det där att gå i trappor, det ska vi då inte syssla med. Häpp!

Piggare i skallen blev jag i alla fall – man får ta det man får, sa flickan. 🙂

På vår lilla runda hittade jag finfint kaffekoppstyg till en klänning och som “zebra” var jag ju tvungen att köpa zebratyget också. 🙂 Zebratyget räcker inte (stuvbit) till en klänning men det kan ju räcka till överdelen på en klänning t.ex.

Jag fyllde på sockgarnslagret lite också. Hösten närmar sig och snart bor jag i en stuga som inte riktigt är gjord för att bo i året om, så varma sockor kan behövas. Både till mig själv och till gäster. Jag har varit lite less på sockstickning ett tag, men nu är det roligt igen. Det är ju också ett så himla bra projekt att ha med i väskan (jag går inte hemifrån utan en stickning i väskan); koftor är lite mer otympligt. 🙂

Loggade in på Försäkringskassan och jajamensan, där fanns ett rart litet brev:

Av allt både jag och läkaren skrivit, om stora problem på flera plan, så är det detta som de fokuserar på:

Dom förbättringarna är SMÅ och en ytterst liten del i det hela. Problemen är långt fler. Det är såå mycket annat som är problem än enbart smärtan (som är lägre men läget är inte helt ok än) och sömnen (ja jag sover bättre nu: jag sover 1,5-2 timmar åt gången istället för 30 minuter, wow!).

Slutsats: tala för 17 inte om för FK att det sker framsteg, hur oerhört pyttesmå de än må vara!
E
ftersom det skett små (pyttesmå, men ändå) förbättringar så är jag nu helt arbetsför. Jajamensan.
Idioter!

Jaja. Jag piggade upp mig med såpbubblor.
Man ska inte vara så jävla vuxen jämt.

Gröna koftan växer, jag är nu inne på ärmstickandet.

Rickard var inne i stan på jobb igår kväll. Medan han roade sig 😉 i en serverhall satt jag ute i ljuvlig sommarkväll med ett glas alkoholfritt rosévin, stickning och hund.

Sommar! Underbart!!

Blev sysugen, men orkade inte så långt. Klippte ut delarna i alla fall. Jag ska testa att sy en Fen Dress i trikåtyg och detta får bli mitt testtyg. 🙂

Seger!

Jag bestämde mig för att utmana min utmattningshjärna idag och sy en tygväska. Ur minnet, inget kollande online hur andra gjort eller så. Och det gick!! Det tog halva dagen, för jag måste pausa så ofta, men det gick! Det blev en enkel, vändbar väska och jag vände inga delar fel eller nåt. Hurra!

Tyget är stuvbitar jag haft liggandes jättelänge. Samma tyg på insidan med, väskan är vändbar.
(Väskan är inte sned, jag glömde bara rätta till den innan jag fotade.)

Seger!

 

***

Nu vill jag bara sy, sy, sy! Inte kläder, ikväll, och annat har jag just inget tyg till nu.

Rickard behöver väl inte alla sina kläder och gardiner va?