Chrille fyllde 21 den 29 april, Andreas fyller 25 på söndag och jag fyller 47 imorgon, så igår träffades vi (Andreas sambo Nathalie var också med) och grillade och firade tillsammans. En fin dag med soligt och varmt väder, god mat och allra, allra bästa människorna i världen. Underbart!
Efteråt satt jag ute länge och njöt av den ljumma kvällen. Qvick var med förstås, som alltid.
Sen avslutade Chrille och jag kvällen med den andra semifinalen i ESC. Tradition! 🙂
Onsdag eftermiddag blev det ett bad igen. Bättre medicin finns nog inte, i alla fall inte för själen.
Middagen fixade Chrille. Mamman behövde inte göra ett skvatt. Lyx!
Först ett snabbt dopp bara men det var så LJUVLIGT så jag hoppade i en gång till och simmade en liten runda. Kroppen mår eoner bättre och själen, den studsar omkring i glädjerus!
Det är något magiskt med bad – speciellt de kalla faktiskt. Det är som att när man kliver upp igen så lämnar man allt ledsamt och tungt i vattnet; lättare till både kropp och själ. Som en tung, dammig hinna som dras av en när man vadar upp på land.
Jag var lite rädd att det skulle kännas otäckt igen, att ge sig ut och simma där jag inte bottnar. Ett steg bakåt efter långa vintern. Men…icke! Rätt ut bara!
Idag är det EFIT (Ett Foto I Timmen). Fler som är med just idag hittar du här.
04:20
Michelin och jag kollar läget. Utsikten är lika vacker som alltid och fåglarna sjunger som galna. Doftar gott kan man däremot inte säga att det gör just nu, när bonden håller på och gödslar där ute. Grisbonden. 😉
Jag är trött efter en natt med kanske en timmes sömn, ilsken på en krånglande nacke. Men, c’est la vie. Man sätter ena foten framför den andra och knatar på.
05:00
Frukost.
06:00
Då skjutsar jag son till jobb.
07:00
Då är Qvick och jag ute och njuter av en helt fantastiskt vacker majmorgon. Att välja bara en bild går inte, det får bli ett helt gäng till:
Underbar morgon!!
08:00
Second breakfast.
09:00
Skriver, skriver, skriver.
10:00
Andas en stund. Ljuvligt ljummen luft.
Och nyser. Luft full med pollen.
…och nu har jag bestämt att resten av dagen ska jag göra så lite (ännu mindre) än möjligt, och då blir det rätt enahanda här så tack å hej leverpastej för den här gången. 😉
Qvick och jag bestämde oss för att hälsa på i Striberg idag. På vägen dit stannade vi till vid Ramsjön för det var så fint väder och skogen lockade. Det gjorde sjön också, så idag blev det badpremiär! Kaa-haaaallt som bara den, men SÅ härligt och efteråt en endorfinkick som nästan är utomjordlig. Lyckobubblor i hela kroppen!
Ja, sen blev det fika i Striberg med Max och Marcus och vi satt på nybyggda altanen och njöt av solvärmen. Underbart!
Det blev dags att fara hemåt och jag kom till Örebro. Där stannade jag vid ett rödljus och när jag sen gasade iväg igen vid grönt, ja då lät bilen plötsligt väldans mycket. Väldigt, väldigt mycket. Ungefär som rallybilen.
Hål på avgasröret tänkte jag, och puttrade (nej mer vrålade…) vidare hemåt. Stannade till i Lanna sen ändå (då är jag nästan alldeles hemma) och ringde Marcus. Kravlade och kikade under bilen men inget hängde ner eller så i alla fall. Vi bestämde att jag lika gärna kunde fara tillbaka till Striberg så han fick kika på det direkt, eventuellt svetsa ihop hålet och se om jag skulle behöva köpa nån avgasrördel imorgon kanske. Så, ungefär 3 minuter hemifrån vände jag och for tillbaka norrut. Hann dock inte längre än till Tysslingen, så började oljelampan lysa. Då var det ju bara att stanna bums. Ringde Marcus igen, som sa jag tar släpet och kommer och hämtar.
Det skulle ju ta en stund så medan vi väntade gick Qvick och jag en sväng – och sämre ställen finns ju att vänta på… Det är så otroligt vackert där vid Tysslingen!
Allt vatten gjorde mig sugen på ett andra dopp men fåglarna ska få ha sin sjö ifred.
Varmt och skönt var det, vi satt i solskenet och verkligen njöt.
Full fart på fågellivet var det, men sånt bryr sig inte Qvick om, det är skönt.
När Marcus kom undersöktes gamla Toyotan och det visade sig att en lambdagrunkeligrej hade lossnat ur avgasrörsänden och hängde i luften – därav det förskräckliga oväsendet. Marcus hittade passande muttrar i bussen som han skruvade dit och allt var sen frid och fröjd. Inget mer oväsen, ingen lysande oljelampa. Hemresan gick finfint.
Så oändligt tacksam är jag! Jag har nog universums allra, allra snällaste ex!!
När jag kom hem hade Chrille just grillat sig lite middag så jag improviserade ihop nåt till mig med.
Och nu, nu känns sängen alldeles oerhört lockande.
Godnatt!
Min nuvarande anställning går ut 30/6 så nu söker jag jobb överallt och på alla vis. Om någon skulle ha vetskap om ett jobb som kanske skulle kunna vara något för undertecknad så tipsa gärna. Eller stoppa det i bakhuvudet och bär det med dig ifall…
Jag skulle älska att fortsätta med husmors-/köks-/cafétjänst eller liknande men jag är öppen för nästan precis vad som helst. Jobbar hellre mer fysiskt än sitta still framför en dator och tycker om när det är full fart.
Helst heltid men deltid går också bra.
Det finns möjlighet att få en del av lönen betald från annat håll.
Tidigare jobb: bryggeri, butik, stickläger, café, lokalvårdare, hemtjänst, pappersbruk och lite allt möjligt. Just nu som diakoniassistent i Svenska Kyrkan.
Hitta jobb via en knappt-levande blogg är väl inte så troligt men det skadar ju inte att prova, man vet aldrig!
Jag bor strax utanför Örebro nu men är absolut beredd att flytta om jobb finns på annat håll.
Geografiskt helst någonstans mellan Falun i norr och Askersund i söder, och mellan Karlstad i väst och Strängnäs i öst, på ett ungefär, men allt är av intresse!
Referenser finns självklart!
ukorkala@gmail.com
1:a maj kan man fira på många sätt. Jag hade hemskt gärna gått med i ett demonstrationståg men är det det eller rally så är valet enkelt för mig, så rally blev det: Sviestadträffen i Linköping.
Upp i ottan för att bli upphämtad klockan 05 av Marcus och Putte som var med och körde service denna gång.
Vid 7-tiden var vi framme i Linköping och strax därefter stod vi i kö till besiktningen. Vi gör alltid det det första vi gör när vi är på plats; det är skönt att ha alla måsten avklarade tidigt så kan man ta det lugnt och umgås med andra deltagare fram till start sen.
Besiktningen gick bra. Inga anmärkningar, som vanligt. Marcus har koll och ordning på allt.
I besiktningen kollas att det finns brandsläckare och att de inte är äldre än två år, att buren inte är skadad, att hjälmarna är hela, att man inte har otillåtna delar/modifieringar för den bil/klass man tävlar i, att man har vagnboken med sig och att den är korrekt och en hel massa andra saker.
När anmälan och besiktning är avklarat går vi banan och här fick man också åka banan så det gjorde vi, med servicebussen. Gruspartierna var så leriga att vi höll på att fastna ett par gånger. Hoppla. 🙂
Som sagt, lerigt var det… Vi fick ta en spade och gräva bort lera ur hjulhus och dylikt.
Ibland är det tight runt chikaner. Då kan det hända att speglar och annat får sig en smäll.
Lycklig lycklig lycklig blir jag av rally. Det är såååååååååå kul!!
24 minuter in i filmen kommer vi slirandes. 🙂
Placeringen blev nånstans runt 50 av ungefär 100 startande, så inget av våra bättre resultat, men KUL var det!
