Skattlösberg och en dammlucka som brast

I onsdags fick jag så min sista stråldos och det måste man ju fira! Jag firade genom att dra till södra Dalarna några dagar. Bokade en stuga, ett litet härbre, i Halvars utanför Ludvika:

Från gården hade man fantastisk utsikt över Väsman. Här stod jag många stunder de här dagarna. Fint att se vädret skifta över sjön och skogen.

I härbret försvarades för längesen säckar med säd. Det finns fortfarande kvar en massa sånt här där de markerat hur många säckar ett visst år.

Framåt kvällen begav jag mig till Skattlösberg för evenemanget “Det kallas vidskepelse”, en del av Dan Andersson-veckan.

Jag har inte varit i Skattlösberg på många, många år (tror det var i slutet av 80-talet nån gång, tillsammans med mormor och morfar) men jag kände igen mig och jag var alldeles lycklig innan jag ens parkerat och klivit ur bilen. Skattlösberg!

Det är något med skogen här, något med…allt. Jag kan inte sätta fingret på det, men ingen annanstans har jag känt/känner jag på samma sätt som när jag är i de här trakterna – och jag kan inte riktigt sätta ord på vad eller hur jag känner, heller. Hemma, i alla fall. Och en enorm lyckokänsla, så där så det bubblar i en och det vill ut och man tror man ska explodera. Jag ville skratta och gråta om vartannat. Känslan blev inte mindre ju längre kvällen gick.

Kolbulle säger man ju inte nej till – så vansinnigt gott, och att sitta där i skogen och äta…omgiven av glada människor, prat och skratt, doften av eld och av skog och myr…nej men det går inte att beskriva. På Twitter skrev jag, till den här bilden:

Det finns ingen i världen som har det bättre än jag just nu. Ingen. Och skriver jag mer om det nu så börjar jag storböla.

Jimmy Tingstedt, Sandra Christiansen och Jimmy Ginsby. Fantastiskt fin föreställning på Finngammelgården i Skattlösberg. Blandningen av visor, dikter och berättelser om folktro och vidskepelse var perfekt och regnet som öst ner hela dagen försvann.

En så underbar kväll att jag inte kan beskriva känslorna i ord. Rakt in i hjärtat gick den. Jag kom dit för att fira att jag lever och jag hade inte kunnat fira på ett bättre sätt. De här skogarna, det här landskapet, hyttorna, kolmilorna, elden, musiken och Dan Andersson, är hemma. De avslutade med en av de vackraste texter, och tonsättning av den, jag vet: “Omkring tiggarn från Luossa”. Jag kan inte förklara vad detta gjorde med mig, hur mycket det betyder för mig.

När Jimmy Ginsby framförde sin “Brev till Daniel” tänkte jag att nej, nu imploderar jag av alla känslor: texten är enormt vacker, Jimmys röst så otroligt fin och ja, allt tillsammans…jag trodde jag skulle gå sönder av allt vackert.

Sandra har en podd som heter Trollbunden. Det finns inte så många avsnitt än men de är intressanta att lyssna på!

En underbar, magisk kväll jag aldrig glömmer.
En underbar, magisk kväll som öppnade en dammlucka – jag storgrinade i bilen hela vägen tillbaka till stugan. Några ledsna tårar, absolut, några tårar av sorg, men allra, allra mest tårar av en enormt stark glädje.

Vadstena – tagning 2

En helg i juli drog jag och Christian till Vadstena och bodde i den här lilla stugan ett par nätter.
Fin liten stuga i en lummig trädgård omgiven av fält och himmel.

Första kvällen tog vi det bara lugnt och hängde i trädgården och stugan. Vi spelade frågespel och så Yatzy förstås, det är tradition!

Lördagen inleddes med en tur inne i Vadstena slott. Väldigt fint och mycket intressant att se och läsa om.

Vi tog en sväng i klostermuséet också, sen blev det god lunch på Rådhuskällaren:

Efter en vilostund i stugan for vi till Alvastra. Alvastra är ju ett måste, varje gång, och speciellt när man har en mycket historieintresserad person med sig. 🙂

Rök-stenen får man ju inte heller missa, den finns ju alldeles nära Alvastra.

Vi avslutade med glass på Hästholmen. Jag valde bubbelgum och hasselnöt. Bubbelgum var jättegod!

Kvällen ägnades åt Yatzy, stickning och lite YT-klipp. Först ute i trädgården och sen, när myggen kom, inomhus.

Söndag och hemresedag. Vi gjorde ett stopp i Motala och tittade på lite slussning.

Vi passade på att få i oss lunch också, på Kanalkrogen i Motala.
Betyg? Om du gillar skolköksmat så är det stället för dig. Om inte, gå någon annanstans…

Jämtland, Härjedalen och Norge – dag 5 + hemresa

Sista dagen i Östersund blev det lunch med en fin vän och några bokinköp:

(Rekommenderar verkligen Monika-böckerna, det är tre stycken, otroligt bra!)

Resten av dagen blev vi i stugan. Det regnade och vi var rätt trötta (läs: väldigt) efter allt flängande. Skönt med lite vila! Böcker, te, stickning. Perfekt.

Hejdå Kårgärde och Östersund, nu mot Hede och sen hemåt.

Vackert hus i Hede.
I Hede tillbringade vi några timmar hos Rickards fröken från grundskolan, Gun. Världens trevligaste, raraste människa!

Hennes utsikt från stugan är inte dålig den.

Någon somnade i mitt knä… 🙂

Dags att fara vidare.

Passerar Storfors.

Nu är vi i hemmalänet, snart i Karlskoga. En sån ljuvlig kväll!

Laxå, liiite till så är vi framme.

Hemma!

Jämtland, Härjedalen och Norge – dag 4

Det regnade så det blev en långsam start på dagen. Te och stickning, stackers mej.

Dagens första stopp: Sunne kyrkoruin och kastal.

Spaningsplats för Storsjöodjuret. 🙂

Jamtli måste man ju till, varje gång. Jag älskar sådana här miljöer, känner mig hemma.

Nån gång ska jag bo på Jamtli vandrarhem och bara sitta och sticka på olika ställen i parken!

Ett stopp “hemma” i stugan för ett dopp!

Där mådde man PRIMA!

Vid sommarcaféet vid Hara ångbåtsbrygga (underbart ställe!) blev det kaffe och våffla. Mums!

Verkligen värt ett stopp om du är i trakten, så fint! Hembakat fika. Våffla med sylt och grädde för 30 kr. En fin liten badplats. Trevliga människor. Bara en massa plus!

Ovikens gamla kyrka.

Tillbaka i stugan blev det brygga, jordgubbar och njut för hela slanten!

Jämtland, Härjedalen och Norge – dag 3

Dag 3 och färden går mot Trondheim.

Framme i Trondheim, där blev det lunch till det facila priset 800 kr. Yikes.

Färden går vidare, tillbaka till stugan fast en annan väg än den vi kom. Fult var det inte.

Tillbaka på svenska sidan hittade vi ett monument vi måste stanna och kika på. Vi och en miljard mygg, men fint var det – inte minst utsikten där uppifrån.

Natt-te i souvenirmugg från Trondheim.

Jämtland, Härjedalen och Norge – dag 1 och 2

Vi drog norrut den 27 juni, jag och Rickard, för att hälsa på släkt, träffa en vän och att se en massa fint. Och oh boy vad mycket fint vi såg!

Fikastopp vid Fågelsjö Gammelgård, så himla fint!

Framme vid stugan vi hyrt för detta äventyr. Härlig utsikt!

Vi satt ute länge på bryggan och bara njöt.

Dag två inleddes i Östersund, där jag hittade två favoriter:

Efter att ha fikat och lunchat med fin vän och med familj, styrde vi färden mot Gäddede och Stekenjokk.

Fikastopp i Gäddede.

Stekenjokk! En av de vackraste platser jag vet. Svindelvackert! Man vill aldrig åka därifrån.

Nu har vi kommit in i Norge.

Här tänkte vi sitta och äta matsäck men först kom en miljon myggor och tre miljoner knott och sen kom regnet.

Rickard hade ett möte. Jag passade på att plocka fram stickningen en stund.

Det blev sent innan vi var hemma i stugan igen, men vilken härlig tur!

Varma, vackra dagar i Vadstena och det där C:et

Det där c:et ja, vi börjar väl med det så är det ur vägen sen för det finns ju massor med roligare saker att skriva om.
I maj fick jag beskedet att de hittat något på mammografin, detta något visade sig vara cancer.
Bröstcancer. Inte ett ord man vill höra. Det var många tunga tankar där ett tag. Man får som ett nytt filter över tillvaron, livet.
Det blev tack och lov operation rätt snabbt och det gick bara bra. De plockade ut tumören och lymfkörteln och det visade sig att det inte spridit sig. Goda nyheter! Efter det fick jag vänta ett par veckor på besked om jag skulle behöva cellgifter + strålning eller om det skulle räcka med strålning. Jag hade tur och slapp cellgifter. Mer goda nyheter! Idag har jag fått stråldos 8 av 15 så det är inte mycket kvar nu. Jag är väldigt trött vissa dagar, tydligen en vanlig biverkning, men annars mår jag som vanligt. Jag anses cancerfri nu och strålning och hormonbehandling (eller snarare antihormonbehandling, för den tumörsorten “lever på” hormoner) är för att det inte ska komma tillbaka. Så det hoppas jag ju att det inte gör.

Innan jag visste prognos och vilken behandling det skulle bli osv, så bestämde jag mig för att SOMRA så mycket jag bara kunde och det har jag gjort – och mer är på gång också. Somra järnet, liksom!

Min första somra-tur gick till Vadstena.

Jag hyrde en stuga i centrala Vadstena över midsommarhelgen. Eftersom jag anlände lite för tidigt så for jag till Alvastra så länge – ett måste när man är i de här trakterna. Jag tröttnar aldrig, det är så vackert!

Stugan hittade jag som vanligt via Airbnb och den här var en av de bästa jag hyrt hittills, alldeles underbar!

Stugan ligger centralt men i ett lugnt område och jag hade verkligen så ljuvliga dagar där! Vädret var soligt och väldigt varmt så jag tog det ganska lugnt. Gick massor, det blev nog ett par mil minst, och tittade på allt fint och intressant. Jag tycker väldigt mycket om Vadstena. Här kommer en drös blandade bilder från resan:

Det var väähääldigt varmt ett par dagar där. Stugan var tack och lov ganska sval, så när det var som värst höll jag mig inne.

Om kvällarna fick jag så här fint sällskap när jag satt på trappen och stickade och drack mitt kvällste. Superkelig kisse. Lycka! (Min egen Michelin fick somna in i april, p.g.a. sjukdom, och jag saknar honom oerhört mycket.)

Så där ja. Nu är tanken att jag ska fortsätta bloggandet också, vi får väl se hur det går den här gången. 😉

Temperaturfilten för 1971

Temperaturfilten för mitt födelseår, 1971, är färdig.

Den är virkad i Rauma Finull som är ett av mina favoritgarner verkligen. Fantastiskt fint och väldigt trevligt att jobba med.

En liten “stjärna” på raden som är den 12 maj, d.v.s. min födelsedag, blev det också.

Nu jobbar jag vidare med filten för 2020. Det ska bli kul att fotografera dem sida vid sida och se hur temperaturerna skiljer sig.

Här och här kan du läsa mer om mina temperaturfiltar.