Ivrig stickning i slow motion-tid

Jag blev inte nöjd med tröjan jag påbörjat i Visjögarnet, så den repade jag upp och har nu istället börjat på en Calligraphy Cardigan av Hanna Fettig (Knitbot). Ett favoritmönster som jag stickat två gånger tidigare. En i härliga Rowan Felted Tweed, den använde jag jättemycket tills en jourkatt tyckte att den var finfint underlag att kissa på och den inte gick att rädda sen. (Oh well, sånt som händer.)

Några år senare stickade jag en i grått tvåtrådigt ullgarn från Kampes som blev jättesnygg men som jag aldrig riktigt gillade p.g.a. knappvalet, så den gav jag bort. Jag hade ju kunnat byta knappar, men äh, den kom till någon som verkligen uppskattar den och det är ju också fint.

Det är ett roligt mönster att sticka och jag gillar verkligen modellen.

Finaste sticksällskapet har jag. 🙂

Älskade bästisen. 7 år men fortfarande väldigt unghund-ig; alltid glad och morsk och full av energi.

Till sist en bild av hur det alltid, oundvikligt, blir när jag slår mig ner i en soffa…

I övrigt känns dagarna sirapssega just nu, bara en väntan på att det äntligen ska bli söndag så vi får flytta in på gården. Tid kan verkligen sniiiiigla sig fram ibland…

Uppladdning

Vilar idag, för det blir en ganska intensiv helg. Christian kommer hit och vi ska bl.a. knata omkring på Söder imorgon och sen gå på bio och se lååång film (IT, del 2). Ägnar mig just nu åt stickning och några Time Team Special jag inte har sett. Just nu detta, väldigt intressant.

Mumin och monsterjakt

Åh vad jag tycker om “Jaga monster”-sockgarnet från Limmo Design! Riktigt bra garn och färgerna är ju underbara!

Trött-dag idag, så det är mest stickning för hela slanten. Jag varvar mellan sockorna och tröjan i Visjögarn från Östergötlands Ullspinneri.

Och så har jag fått hem två tyger till, till klänningar, den här gången från Vintage in my heart:

Jag ÄLSKAR Mumin och färgerna i det här tyget är sååå fina!!

Rickard åkte hem till Rönninge i torsdags och tanken var att jag skulle stanna i Striberg några dagar. Pffft, inte kunde vi vara ifrån varandra heller… Dagen efter, d.v.s. igår, tog jag bilen och drog österut. 😉

Jag är så väldigt, väldigt glad i nya bilen för med automatväxel och farthållare kan jag nu köra längre sträckor utan att få kräksont (ibland flera dagar efteråt) av det. Yes!!

Mattips: igår lagade jag Zeinas Butter halloumi till middag och det var såå gott! Fast, helt ärligt, så tyckte jag osten gjorde varken till eller från – det var såsen som var MUMS! Nästa gång gör jag helt enkelt den såsen och så ris till. Det räcker alldeles utmärkt så. Goda, goda smaker i den såsen!

Ikväll ska jag laga Systrarna Eisenmans vietnamesiska nudelsallad till middag.

Men just nu ska jag ta en tupplur. Vila, vila, vila, annars funkar ingenting. Vila, medicin och TENS. Utan dom sakerna går det överhuvudtaget inte. Jag har nu ökat morfinplåstret från 5 till 10 och det verkar funka bättre än den lägre dosen. Tillsammans med ett jämnt intag av Alvedon så är smärtnivån en helt annan än förut. Smärtfri är jag inte och det kommer fortfarande smärttoppar (det har jag extra tabletter till) men det är skillnad. Om jag nu bara får komma ifatt och vila ifatt så kanske det blir folk av mig igen. (Tyvärr anser FK ju att jag är frisk nu pang bom, suck.)

Ja just ja, jag var ju äntligen hos ortopedtekniker i tisdags! En supertrevlig en, både bemötande och service var tip top. Bemötandet är enormt viktigt när man blivit illa bemött inom vården så otroligt många gånger, det är alltid stress när man ska träffa en ny person. Martin var i alla fall supertrevlig och han vet vad EDS är så hela den biten slapp jag förklara dessutom. Ytterst sällsynt!

Vi gjorde fotavtryck som ska bli till skoinlägg och så fick jag ortoser till båda mina knän. Såå skönt att ha dem på, vilken skillnad! Jag går inte alls lika vingligt med dem på, knäna blir stabilare och gör inte lika ont. Lättnad!
De väger inte alls mycket och är mycket smidigare och bekvämare än man kan tro.

Ok. NU ska jag vila.
Häpp!

Efit: en augustimåndag i bilder

Idag är det Efit. Fler som tar en bild i timmen idag hittar du här.


09:00
Nyvakna båda två. Ute och njuter av morgonluften. (Nu är vi i Rönninge en sväng igen.)
Och jag har sovit nästan som en normal människa inatt. Underbart!! Dessutom vaknade jag med en smärtnivå på kanske…tja..2? Det har nog aldrig hänt förut så länge jag kan minnas! Har jag sagt att jag ÄLSKAR min nya doktor?!


10:00
Dålig bild men så blev den så så får den vara. Förmiddagsfika, eller frukost snarare… 🙂 Kardemummabulle, kaffe och sockstickning.


11:00
Stickar några varv på Visjögarnströjan. Visjögarn är verkligen något av det ljuvligaste man kan sticka med, det är såå mjukt och så vackert!


12:00
Stickar vidare, sockorna igen. Och ringen, det den representerar, gör mig så otroligt lycklig. 🙂


13:00
Då är sockorna färdiga. Mellanraggi “Yellow Banana Print”. De ska bli gästsockor på gården.


14:00
Då tog all energi slut, POFF.
Välter omkull mig i soffan och halvslumrar till Time Team.


15:00
Då njuter vi av utomhuset en stund tillsammans, bästisen och jag.


16:00
Tillbaka till stickningen. Stickar och tittar halvt om halvt (trött i skallen, svårt med koncentrationen) på en dokumentär om Bermudatriangeln.


17:00
Då gör jag granola efter favoritreceptet.


18:00
Då får ryggen sitt.


19:00
Så där ja. Nu klarar vi oss ett tag. Valde att tillsätta torkade tranbär och blåbär den här gången.


20:00
Efter regnet. Luften doftar så gott!

21:00
Glömde fota.


22:00
Stickar några varv.

Pistachio Saffron

Jag har börjat sticka av godiset från Östergötlands Ullspinneri. Jag stickar efter mönstret Pistachio Saffron ur ett nummer av Knitty, men kommer att göra annan färgkombination/mönster.

Mönstret använder German short rows som jag verkligen gillar och så har jag lärt mig något nytt: cable cast on:

 

Östergötlands ullspinneri: “fångsten”…

Detta fick följa med mig hem från Östergötlands Ullspinneri i går:

Ljusgrått Visjögarn, “Inga” och “Ljus Karamell”.

“Inga”.

“Ljus Karamell”.

Min älsklingssjal som jag använder jämt och ständigt nästan, är stickad i Visjögarn och Ljus Karamell:

Och så dragspelsbaskern:

Och så fick jag deras jättefina jubileumsbok i present av Ulla-Karin. Så himla rart och så glad jag blev! Tack tack snälla Ulla-Karin, om du nån gång skulle läsa här. 🙂

Nu har jag så mycket fint här så det är svårt att bestämma vad jag ska börja med, men det är ju ett högst angenämt problem. 😉

Jag har köpt lite mer sockgarn också, från Tiinas Garn:

Och så har jag ju garnet till min planerade regnågströja, Kampes från Garnr.se:

Jag tror att det blir nästa projekt, medan jag funderar på vad lyxgodiset från Östergötlands Ullspinneri ska bli. 🙂

Östergötlands Ullspinneri, galna grejer och bästvänner

Tidig start idag – det var dags att lämna över trotjänartoyotan till min vän Bengt. Rickard körde den och jag tog min premiärtur (iaf premiär för en längre) i Subarun. Laddade med favoritmusik av vännen Anders. Älskar hans musik! Han var med på träffen på Vegan Bar i Malmö förra veckan förresten. En favoritmänniska!

I jord och Tralla La Lalla är favoriterna.

Subarun är automatväxlad och har farthållare. U N D E R B A R T!!
Har man ont i kroppen är det såå skönt att inte behöva växla (aaaj i handled, armbåge och axel) och att inte behöva sitta och pressa ner en pedal hela tiden (aaaj i hela benet). Vilken skillnad!
Det blir ju en form av hjälpmedel, det också, som underlättar tillvaron otroligt mycket.

En fin åktur blev det, fast hu jag tycker verkligen INTE om att köra över Stora Hammarsundet (jag är så förfärligt höjdrädd) – då skruvar jag upp volymen hööögt på musiken och sjunger med för full hals. Ja, det hjälper. 😉 Nå, jag överlevde den här gången med (det går ju bättre för varje gång, ändå) och när vi var framme i Boxholm lämnade vi över nycklar till Bengt och så for vi, alla tre, till Tranås och åt lunch. Qvick var också med och åh vad jag älskar denna hund! Man kan ha honom med sig överallt. Nu låg han under bordet medan vi åt, och spanade på folk och hundar som gick förbi. Stilla och tyst, bara tittade och sniffade.

Vi for sen till Ödeshög, till Skattegårdens Handelshus. Jag har varit där förut, tillsammans med Bengt, men det var nytt för Rickard. Det är ett helknasigt ställe, de har nog banne mig ALLT man kan tänka sig. Stort och smått, vanligt och ovanligt. Överallt.

Rickard och Bengt gick in en sväng och Qvick och jag satte oss i skuggan och tittade på grejer och folk.

Samma där: han bara tittar. Skäller inte, bryr sig inte om mer än att iaktta folk och hundar. Bara ligger där och kikar på dem.

Jag gick in en sväng jag med, men jag gick bara direkt till hyllan med garner och stickor. De säljer jättesköna stickor i trä där, så jag passade på att köpa ett par set med strumpstickor och så blev det lite bomullsgarn till disktrasor. Jag orkar inte gå i en sån affär mer än så, det är så otroligt mycket grejer överallt så min hjärna kokar över av alla intryck. Jag gjorde den där raketinsatsen till garnhyllan, betalade och så ut igen. 😀

Ja, sen var vi ju också till himmelriket, det får jag ju inte glömma. För är man i Ödeshög MÅSTE man ju till…

Det är inte mitt första besök och inte mitt sista heller. Underbart ställe och ljuuuuvliga garner och Ulla-Karin är supertrevlig och ja, har ni chansen så gör ett besök, verkligen!

En hel påse garn fick följa med mig hem – jag ska fota ljuvligheterna imorgon i dagsljus. Visjögarn och Karamellgarn blev det. Och ett kit till en dragspelsbasker, den är så rolig att sticka! (Detta blir nog min fjärde, tror jag.) Kul att sticka och så är den så bra för man kan bära den som en basker eller mer som en vanlig mössa, vilket man föredrar, beroende på hur man blockar den t.ex.

Ja, sen fikade vi på Kafé Lovisa också. Mysigt att sitta i trädgården där och fika. Perfekt när man har hund med sig, också.

Efter det skjutsade vi hem Bengt och sen for vi hemåt och jag var så slut att det kändes som det inte fanns en enda tanke i mitt huvud. Jag menar, alltid tänker man väl något, men det var mest tyst där inne. Ja, förutom polaren Tinnitus, då. Skönt då att vara med älskade människor som fattar och låter en vara så där avstängd. Då funkar det, trots att man inte funkar.

En jättefin dag!
Tack, Rickard och Bengt!
Tack, livet.
Tack.

***

Med rättstanving och kämpakämpafokus tog detta lillal inlägg ändå två och en halv timme att skirva.
En sida av utmattningssyndrom.
Jag skrivr det för att berätta hur det är, ite för att ni ska tycka synd om. Folk (och FK) tror att äh, det är väl inte så farligt, trött är väl alla ibland. Det är så enormt mycket mer och värre än så. Det metsa skriver jag inte omhär, för alla ord tar så enormt mycket kraftt och den villjag, här i bloggen, lägga mest på det som är bra och roligit. Nu skrivr jag utn koll coh då ser ni hur det blir, när hjänran liksom kokat över, fasnat, r trött trött.