En klo mindre

Så här startar jag de flesta av mina dagar, haha:

Ännu en solig och fin dag. Torr och varm.
Det är förvisso härligt men det oroar, det gör det. Alla bränder. Och hur blir det med grundvattnet? Vad händer med världen egentligen? Och varför är vi så otroligt dåliga på att fatta att vi måste ändra på oss NU?

Qvick och jag har mest varit ute. Han har legat och slappat i skuggan, jag har suttit och slappat i skuggan.  Ibland har jag stickat några maskor, och jag har nu delat av för ärmarna på min Siri:

Och den här älskade, bästa, finaste polar’n…han är en klo fattigare ikväll.
Jag upptäckte att han hade en jättespricka i ena “tum-klon”, så det blev veterinärbesök i eftermiddags. Klon var bruten, så han sövdes och så tog de bort den.

Och den här vovven, han fick såå mycket beröm! “Är han alltid så här cool med allting?” och “Vilken fantastisk hund!” och liknande. Jag vet inte vem som är malligast nu, han eller matten. 😉 Men ja, han är verkligen så himla cool. Jag kan ta med honom överallt, i alla sorters miljöer. Åka tåg, buss. Eller som idag, i ett väntrum med andra hundar. De andra hundarna skällde och pep och drog och slet. Qvick, han bara tittade och så var det inte mer med det. När vi kom in på undersökningsrummet konstaterade han som han brukar: “ska vi vara här nu, ok”, och la sig, som vanligt.

Och vad de än gjorde – rakade bort päls, stack honom med nålar och sprutor m.m, så bara viftade han på svansen och gav en puss på näsan.

Hem kom vi en klo och 1900 kr fattigare, men med en hund som är lika cool som alltid. Vi har en tratt också, men den har jag inte satt på än. Vi bor ju så litet så jag har full uppsikt över honom hela tiden. Det blir mer pass med tratt imorgon när bandaget ska av. Han ska gå utan så mycket som möjligt, så det luftas ordentligt.

Älskade fina, bästa polarn!

Vi var på ett nytt ställe den här gången: C&C Djurcenter i Nora. Supertrevliga och ett såå fint bemötande. Hela tiden på Qvicks villkor, såå omtänksamma.