Krumelurtur med extra allt, del 4: gravar, gravar och en kyrka

Efter Varnhem och Kata Gård gick turen vidare till Ekornavallen:

“Ekornavallen är en unik miljö med gravar från olika epoker på samma yta. Det skiljer 4 000 år mellan den äldsta och den yngsta graven. På Ekornavallen finns gravar som täcker ett tidsspann från cirka 3300 f. Kr. till vikingatid, cirka 800–1050 e. Kr.

En gång i tiden fanns det betydligt fler gravar på Ekornavallen än idag. Platsen användes som betesmark under 1800-talet och fornlämningarna fick vara ifred. På 1890-talet plöjdes dock området upp vilket förstörde många av gravarna.

Idag kan man på Ekornavallen se flera stensättningar, kvadratiska stenkretsar, domarringar, gånggrifter, en hällkista, flera resta stenar samt ett röse.”
Källa: Länsstyrelsen

“Det första man lägger märke till är förmodligen den stora gånggriften och alla de resta stenarna. Gånggriften, som dateras till ca 3300–3000 f. Kr., var en grav för många personer, förmodligen en hel släkt. Den går i folkmun under namnet Girommen (”jätte-ugnen”). Gravkammaren är tretton meter lång och två meter bred. Den står i en stensättning som är hela 37 meter i diameter. Samtliga stenblock består av sandsten, förutom nyckelstenen. Den utgör tak vid gränsen mellan gången och kammaren som här är i granit.”
Källa: Länsstyrelsen

En vacker plats och alltid otroligt intressant och spännande att besöka gravfält.

Efter det blev det ett stopp vid en gånggrift inne i Falköping. Just denna har min vän arkeologen varit med och grävt ut, så det var förstås extra roligt att besöka den och höra honom berätta hur utgrävningen gick till och vad de hittade. Nu vore det ju roligare att berätta med egna ord och om just det A berättade för mig, men min utmattningshjärna har väldiga problem med att formulera saker i skrift, därav information från andra källor.

“Vid arkeologisk undersökning år 1994 grävdes 2 schakt, ett Ö om gånggriften längs och framför gången och ett V om kammaren. I Ö schaktet, strax framför gångens mynning, framkom en större keramikdeposition, bestående av 157 dekorerade och 217 odekorerade skärvor; 14 brända och 4 obrända flintor, 2 slipade och brända yxfragment av bergart; bergartsyxa; skifferpärla; 2 kvartsavslag samt brända och obrända ben. Gånggriftens mynning var helt blockerat av ett mynningsröse som sträckte sig ca 6 m utanför mynningen. Mynningsröset tolkades som en senare konstruktion, baserat på att trattbägarkeramiken ligger under röset, samt att en bronspincett återfanns i rösets stenpackning.

I V schaktet befanns högen vara uppbyggt av ett tämligen kraftigt och kompakt stenmaterial. I Ö delen av schaktet påträffades 2 secundärgravar som innehöll varsin platt, genomborrad skifferpärla, brända ben från människa och i en av gravarna brända ben av får, vilket indikerar en datering till bronsålder. I V delen av schaktet påträffades en anläggning med obrända ben av får och häst samt ett sågformat bläck av kopparlegering, samt en grav som innehöll resterna av ett spädbarn, men var i övrigt utan fynd (senare C14-daterat till 910±40 BP (okalibrerat ),1030-1220 e.Kr. (kalibrerat 2 sigma)). I samband med undersökning framkom rester av en kallmur mellan två av kammarstenarna.

Vid undersökningen påträffades 3 stenar med skålgropar, vilka låg i högens stenpackning, se Raä nr: Falköping 46.

Tillägg dnr 321-4196-2010: Vid arkeologisk undersökning år 1995 undersöktes N delen av gravens kammare påträffades 25,5 kg ben, återförda till kammaren efter 1868 års grävning, bl.a. höger lården från 7 individer; 11 bitar flinta; 21 bitar keramik, varav 2 med dekor; 17 hela bärnstenspärlor, samt 72 fragment från pärlor; 2 recenta mynt (1800-tal) och fragment av kritpipa.

Tillägg dnr 321-4861-1999: Vid undersökningen av kammaren påträffades 18,5 kg ben, varav majoriteten är människoben. En benartefakt ingår i materialet. Övriga fynd består av keramikskärvor, några ornerade, bärnsten, flintavslag, flintsplitter samt recenta föremål. Vid dokumentationen har en tredimensionell inmätning använts. Tillägg 2011: Undersökningen som utfördes år 1998 var av kammarens S del. Vid undersökningen framkom att gravkammaren varit indelad i nischer av nischhällar. Kallmurning mellan väggstenarna i kammaren påträffades på två ställen. antalet keramikskärvor var 29, varav 6 ornerade, vilka tillsammans med skärvorna från 1995 års undersökning bödömndes härstamma från två olika kärl. Bärnstenen bestod av 12 hela pärlor och 16 fragment. flintföremålen var 6 st. 8 ben från 1995 års grävning C14-daterades: från 4515±90 BP till 4285±60 BP.”
Källa: Riksantikvarieämbetet

Fler gånggrifter! Nu vid Ragnvalds kulle. Här och här i Fornsök.

Då, när de användes för att begrava de döda, var de förstås mycket djupare än det vi ser idag.

Utsikt från inuti en av gånggrifterna. 🙂 En märklig känsla att sitta där inne. Fint. Högtidligt, liksom.
(Nu ska man inte ge sig in i sånt här hur som helst, dels för att det är gaaanska mycket vikt i stenarna och dels för att man ska vara väldigt rädd om fornminnen. Jag hade ju nu en arkeolog med mig som tyckte att jag skulle krypa in och sa att det var i sin ordning, annars hade jag inte gjort det.)

Efter det var det dags för denna krumelurturs sista stopp: Kungslena kyrka. Vilken final; en såå vacker kyrka!

 

Krumelurtur med extra allt, del 2 – via Jerusalem

Lördag morgon anslöt min vän arkeologen, A, och vi gav oss ut på tur.

Dagens första stopp var Husaby kyrka. Så otroligt vacker!

“Den första kyrkan på platsen var en stavkyrka, till vilken ett torn byggdes på 1000-talet, ett sk västverk med halvrunda trapptorn i norr och söder. Stavkyrkan ersattes i början av 1100-talet av ett långhus med absidförsett kor byggt av tuktad sandsten i romansk stil.”
Källa: Svenska Kyrkan

“Ett hagioskåp, eller möjligen kommunionfönster, från medeltiden finns bevarat i korets södra vägg.”
Källa: Svenska Kyrkan

“Korskranket är bevarat, som under medeltiden. Det avskiljde helt långhuset från koret. I triumfbågens norra vägg finns den ambo, som under den katolska tiden användes som predikstol.”
Källa: Svenska Kyrkan

Nästa stopp: Flyhovs hällristningsområde.

“Det var två vallpojkar som 1889 upptäckte hällristningarna när de rev upp en bit av gräset som täckte ristningarna. Notarien Julian Olbers från närbelägna Kållängen fick nys om ristningarna, insåg snart deras värde och rapporterade till dåvarande riksantikvarien, Hans Hildebrand.

Under åren som gått sedan upptäckten har arkeologerna hittat fler och fler bilder på de plana sandstenshällarna på Kinnekulle. Flyhov är Västergötlands största hällristningslokal. Här finns över 450 figurer på ett tiotal hällar. Hällristningar av den här typen är annars ganska ovanliga i Västergötland. Sedan 1950-talet är ristningarna på alla hällar utom en imålade för att besökare lättare ska kunna se dem. Om ristningarna var målade på bronsåldern vet man inte.”
Källa: Länsstyrelsen

Västerplana kyrka, byggd på 1000-talet. Jag tog inga bilder där inne då det pågick en liten konsert (det var någon slags kulturrunda överallt i Kinnekulle den dagen) men klicka på länken så får du se hur fantastiskt fin den är!

Sedan ett stopp vid Forshems kyrka:

Forshems kyrka byggdes omkring 1130 och är som enda kyrka i Norden vigd åt den Heliga Graven. Kyrkobyggnaden är uppförd i kalksten. Äldst är långhuset som härrör från 1100-talets mitt. I slutet av 1200-talet revs det ursprungliga koret och ersattes med det nuvarande. De största förändringarna skedde på 1760-talet när korsarmarna tillkom.”
Källa: Svenska Kyrkan

När det var för oroligt i Jerusalemområdet så att det var för farligt att bege sig på pilgrimsvandring dit, vigdes alltså vissa kyrkor åt den Heliga Graven och en pilgrimsfärd till en sådan kyrka räknades som att man varit vid den Heliga Graven. Nu har jag ju inte gått en pilgrimsvandring, bara åkt på krumelurtur, men man kan ändå liite säga att jag faktiskt varit i Jerusalem. Det ni! 😉 Detta är väl det närmaste jag kommer den Heliga Graven i Jerusalem i mitt liv.

Otroligt fin liten kyrka är det hur som helst.

Sedan gick färden vidare till Sparlösastenen:

Efter det (det låter lite som att vi åkte runt jättemycket, men alla dessa platser ligger inom ett väldigt litet område) blev det Gudhems klosterruin:

“Omkring 1175 skänktes Gudhems kungsgård till det nygrundade Gudhems kloster av kung Knut Eriksson. Klosterkyrkan, som ursprungligen tillhörde kungsgården är något äldre och uppförd i början av 1100-talet. Gudhem räknas som ett av Sveriges allra första kloster efter Vreta kloster (1100) och Alvastra kloster (1143).”

“En annan gynnare av klostret var Katarina Sunesdotter. Hon var änka efter kung Erik Eriksson (12161250). Katarina donerade när hon blivit änka gods till klostret, och levde sedan i det till sin död. Genom detta fick man möjlighet att bygga upp en klosteranläggning och klosterkyrka, vilka fortfarande finns kvar som ruiner. Under kommande decennier ökade Gudhem i storlek och betydelse för varje donation.”

Källa: Wikipedia

 

En väldigt fin upplevelse att gå omkring i dessa ruiner. Vackra rester av klostret och en fantastisk utsikt.

Sen blev det färd tillbaka till hotellet. Ett par timmars vila för mig innan vi åt middag på hotellet. Jättegod mat och prat i 4 timmar, om arkeologi och historia och funderingar kring hur livet såg ut på stenåldern och såna saker. Att äta middag med en arkeolog är för mig som…ja, det är en högvinst i alla fall, helt klart. 🙂

Krumelurtur med extra allt, del 1

Jag har varit på liten roadtrip med historie- och arkeologitema. Tillsammans med en vän som är arkeolog har jag besökt några heeelt fantastiska platser!  Många bilder blev det, så jag får dela upp det lite. Oerhört intressant att besöka dessa platser tillsammans med en arkeolog, det ger ju ett helt annat djup och man kan få svar på alla frågor som dyker upp när man står där.

Tufft också – nu är jag väldigt, väldigt trött på såå många sätt, sånt som inte syns och när man läser och tittar här nu kan man tro att det är så lätt allt detta. Så är det verkligen inte, men även med galen smärta och utmattning och all sån skit, så måste man försöka leva så mycket man kan. Man måste. Eller, jag kan inte tala för andra, men jag måste. Jag skulle inte orka med tillvaron om jag inte gjorde sånt här ibland, trots att “räkningen” blir skyhög. Min mentala styrka, att jag inte bryter ihop och/eller blir deprimerad, den kommer ur mina utflykter.

Förberedelser… Vad som också packades men inte är med på bild är TENS-apparat, 4 ortoser, 2 knäskydd, nackkrage, massagegrunka, extra kudde samt bäckenbälte i två varianter. Det där att resa med lätt packning…dom dagarna är över.

Första stoppet blev fina Sjötorp för vila och matsäck.

Sträckan Timmersdala-Varnhem…alltså…wow! Det var som att åka genom Astrids Körsbärsdalen! Så otroligt vackert, bilderna gör det inte rättvisa, inte ens nära.

Gav mig ut för att köpa något att äta på hotellrummet eftersom jag insåg att jag inte skulle klara att sitta upp för en middag på restaurang. Hotellet låg precis intill Skara domkyrka, så då måste jag ju kika in där en snabbis.

Ja, sen fick jag användning för alla mediciner, liniment och grunkor, och gjorde inget resten av dagen och kvällen annat än låg på hotellsängen och tja, andades. (Sköön säng, så jag sov riktigt bra sen i alla fall. Vandrarhem funkar inte nåt vidare numer så det blir hotell: jag måste ha en ordentlig säng.) Är det värt det? Svar: JA! Glädjen sånt här ger mig, den är verkligen något av det bästa för att stå ut med smärta och utmattningselände. “Gör mer av sånt du älskar!” – “order” från kuratorn. Hon har så rätt. Jag måste få ha någon sorts normalt liv ibland.