En söndag i bilder. Kanske t.o.m. hela dagen?

Ja man vet aldrig. Jag är rätt värdelös på Efit egentligen: ointressant tillvaro och en trötthet som oftast gör att jag ballar ur Efit framåt kvällen. 🙂 Meen, jag provar. Fler som är med just idag hittar du här.


00:00
Jag sitter på sängen och stickar raggsockor och klappar katt.
Bengt och jag tittar på Gogglebox och fnissar.


02:00
Borde sova men kan inte. Konverserar med den här bästisen i väntan på att medicin ska göra sitt.


06:00
Vaknar till detta. Båda snarrrrkar ljudligt.
Klev upp för att gå på toa och sen var planen att bädda ner mig igen. Men, jag öppnade toadörren som kärvar lite och därmed var ontet ett faktum och då är det ingen idé. Bara att börja dagen. Gooooomorron!


07:00
Köksutsikten. Nu längtar jag efter snö!


08:00
Stickar raggsockor och dricker kaffe.


09:00
Ute på promenad med hund och katter. Ljuvligt väder!
När vi kommer tillbaka pratar vi en stund med grannen U och hans katt Steve. Supertrevliga båda två.


10:00
Stickar på min Riddari och tittar på Time Team.


11:00
Äter frukost-ish. När man har ont är det dåligt med matlusten, men äta nåt måste man ju. Snabbnudlar blir det ganska ofta. Det går fort, det är inte en massa jobb och det fyller ju magen. Får duga.


12:00
Då är vi i skogen och plockar svamp. Bengt, Qvick och jag.


13:00
Fortfarande i skogen.
LYCKLIG.
Tänk om man fick vara i skogen alltid. Alltid, alltid!


14:00
Skörden. Kartongen med svamp ställde jag på grannen Netas trapp. Resten får Bengt äta. Jag tycker det är jätteroligt att plocka svamp men jag är inte särskilt förtjust i att äta så jag brukar ge bort allt jag plockar.


15:00
Svamprensning pågår. Det får mottagarna göra själva. 🙂 Själv stickar jag och sörplar kaffe.


16:00
Stickar vidare. Inser att…när jag satte ihop bålen och ärmarna så vände jag ena ärmen fel… GAH. Jag måste alltså repa upp HELA OKET. Det är många timmars stickning helt åt skogen. Suck.


17:00
Då säger kroppen stopp. Tvärstopp.
Fullständigt slut på energi. Bara att lägga sig.

18:00
Då sover jag.


19:00
Då är det dags för mat.

 

20:00
Helt helt slut, så det blir som vanligt, min Efit tar slut innan dagen gör det.
Slut på ork och en smärtnivå som är överjävlig.

Ha en fin kväll!

 

Bergslagen, snigelhus och en känga

Varit ute och farit idag, stickandes på min Riddari nummer två, klädd i Riddari nummer ett. 🙂

Vi har varit norrut idag, i för mig välbekanta trakter. Pershyttan, Nora, Striberg och Hällefors.

Själen min har jublat! Åh, inget är som Bergslagen! Min själs hemma.
Jag blir alldeles, alldeles lyckobubblig när vi far omkring i djupa skogar, förbi sjöar och skogstjärnar och “bergen” och ja men…allt, liksom. Det är verkligen den sortens landskap jag känner mig som allra mest hemma i. Jag älskar det så!

Alldeles tyst. Alldeles lugnt. Inte en krusning på vattnet.
Lycka.
LYCKA.

Det är något djupt inom mig som svarar på detta.
Det är här jag hör hemma.

Och varje gång jag är på en sån här plats vill jag stanna. Bara gå in i skogen och stanna där.

Vi var inte bara ute och for utan mål, vi hade ett par ärenden. Det ena var detta snigelhus. 🙂
Nu börjar det hända saker.

En underbar dag på många vis. Men räkning får jag alltid. Då och då glömmer även jag precis hur jävlig den kan vara.

Tur då att i alla fall armarna är på ok humör och tillåter mig att flytta maskor från vänster till höger, runt runt. Muskelavslappnande, smärtstillande och lite annat i tablettform och på det kvällskaffe, stickning och Time Team, så blir kvällen ståutbar (jag kommer inte på det riktiga ordet, men ni fattar).

Det finns (de verkar aldrig fatta, eller åtminstone lägga av) de som undrar hur jag “kan göra så mycket om jag nu har så ont och om jag verkligen är sjuk i UMS och blogga hinner och orkar jag minsann” unt so weiter.  Ja herregud…kära (nåja) ni… Jag berättar bara om det jag gör och det är i sanning inte så värst mycket även det kanske verkar så eftersom ja just det: jag bara skriver om sånt jag faktisk gör. Resten av tiden, sånt som inte syns här eller annorstädes online, ägnar jag mig huvudsakligen åt att inte göra nånting alls, just. Klura ut hur det nu var man skriver sin adress eller hur man hänger tvätt. Vilar. Sover. Försöker hantera smärtan utan att använda mig av amputation. Djupandas. Koncentrera mig på hur man svarar när telefonen ringer. Vilar.
Ja, lite sånt. Om ni tycker mitt liv verkar så händelserikt så kan vi gärna byta. Varsågod.
(Eller nej. För då måste jag vara ni. Och det, det vill jag inte.)

Häpp!

My preciousssss

Ull, alltså. Jag älskar ull!
Och Léttlopi kan vara något av det allra ljuvligaste ullgarnet som finns.

Jag stickar som besatt just nu.
Fortfarande sjukskriven (men det verkar inte som att FK tänker ge mig någon sjukpenning) och utmattningen är inte ett dugg bättre. Hjärnan känns som plockepinn, eller som ett pussel där bitarna kommer från en massa olika pussel och inte passar ihop.

Stickningen är enormt viktig. Just nu är den nog det viktigaste.

Frihet

Att möta en människa som förstår en, som fattar vad man är för sort. Och som i sitt nya hus ger en ett eget rum och tycker det är alldeles 100% ok att man ganska mycket vill vara för sig själv. Det är en ny erfarenhet för mig. Det brukar gnisslas och suckas över att jag är sån, att jag inte vill vara tillsammans dygnet runt och att jag dessutom vill vara ensam mycket. Då funkar det inte. Jag är en enstöring, egentligen. Väldigt social, ja absolut. När jag själv väljer att vara det. Och är gärna det bara jag får den balans på det hela som är rätt för mig. Och det innebär att vågen måste tippa över mest på enstöringsdelen.

Så här sitter jag i ett hus i Rönninge och njuter av min egen lilla vrå med den här mysiga utsikten och är så glad. Trivs!

Det blir också lättare att hantera den ständigt närvarande smärtan, när jag får den här ensamtiden. Det är lika viktigt som smärtlindring i form av medicin.

En annan sak som gör mig glad är att närmaste kyrka nu, det är Salems kyrka, vars kyrkogård verkligen är en favorit. Och det verkar vara en rolig församling, också. Deras församlingsblad (eller församlingstidning, vad det nu kallas) kom i brevlådan här och jag tycker så mycket om det! Härliga bilder med värme och humor och mycket som var väldigt intressant att läsa.

Jag ska leta mig dit nån dag, det ser jag fram emot.

Nu står det mer kaffe på schemat och sen att sticka resårkant nummer två till The Weekender. Idag hoppas jag också orka en utflykt av något slag för gårdagen var en dag i trötthetens värld. UMS är skit, och än har det bara blivit värre, inte bättre. Jag är sjukskriven en månad till nu.

Tack för era synpunkter på blogg- och bildbredd! Jag uppskattar verkligen att ni tar er tid och berättar hur ni ser det. Det verkar som att bloggen ses och uppfattas som jag tänkt mig. För mig är bilderna egentligen det viktigaste och jag tycker om när det är stora bilder. Kära Anna, det är kanske en vanesak och att du helt enkelt föredrar mindre bilder, eller så prova att ändra upplösningen som någon föreslog. Kram!

 

 

Garphyttan, getter och geocaching

Vi gav oss ut på en liten prova-på-geocaching-tur idag. Rickard har inte provat och var nyfiken. Vi bara bestämde ett håll och så for vi. Det blev mot Lekhyttan och vidare mot Garphyttans nationalpark. På vägen dit passerade vi dom här sköningarna.

Jag har faktiskt inte besökt Garphyttans nationalpark förut trots att jag bor jättenära. Åh så vackert det är!! Ja, det här är ju bara precis i kanten. Vi gick inte in i skogen/upp på “berget” idag, jag orkade inte. Det gjorde inget, det var såå fint där vi var.

Det finns en cache alldeles nära parkeringen så den tog vi och sen blev det en till en bit bort. Sen var tyvärr orken slut. Men det var en fin tur! (Ännu härligare vore det om man slapp dessa ÄCKLIGA älgflugor/älglöss! BLÄ!!)

Tillbaka hemma blev det soffan, disktrasvirkning och ett avsnitt av Hinterland på Netflix. Mycket bra serie, ett tips till den som gillar brittiska deckare. Om man sett och tyckt om Broadchurch, t.ex, så gillar man garanterat Hinterland också.

Det är helt otroligt vad utmattningssyndrom kan göra en fullständigt tömd på ork och energi. Fullständigt.

Ouff

En dag när smärtan i kroppen gått bananas och utbrändstressen går på högvarv. Jag stickar fel och huvudet susar och yrseln är så stark att det är nära att jag tuppar av där jag sitter.

EDS och utmattningssyndrom, fy satan vad jag hatar er!

Det är tur det finns saker att försöka distrahera sig med. Jag har egentligen absolut inte råd men jag har Nextory och där finns Jack Reacher-böcker. Ljudböcker jag verkligen älskar. En perfekt verklighetsflykt.

Nu har jag ätit kokt ris till middag, för att lugna en olycklig stressmage, och vilat lite så nu bär det av mot Närke. Jag längtar efter mina kissar! (En granne ser till dom när jag är borta.)

Hällristningar, äppelpaj och Pokemon

Är i “storstan” igen några dagar. Tar det mest väldigt lugnt; jag orkar helt enkelt inte annat. Utmattningssyndrom är inget jag rekommenderar. Hjärnan är full av hål, pulsen skenar ofta och man är så trött, så trött.

Men lite händer i alla fall! Igår gjorde jag äppelpaj på äpplen från trädgården här. Provade ett nytt recept och det blev så vansinnigt gott! Testa, du hittar receptet här.

Sen fick jag för mig att jag skulle testa PokemonGo nu när jag då och då befinner mig utanför skogen och det alltså finns nåt att hitta och fånga. Livsfarligt ju – det är skitkul!

En och annan liten utflykt blir det också. Igår till Slagsta i Botkyrka kommun här alldeles intill. Där finns 3000 år gamla hällristningar. Vackert! Och ett svindlande tidsperspektiv.