Frihet

Att möta en människa som förstår en, som fattar vad man är för sort. Och som i sitt nya hus ger en ett eget rum och tycker det är alldeles 100% ok att man ganska mycket vill vara för sig själv. Det är en ny erfarenhet för mig. Det brukar gnisslas och suckas över att jag är sån, att jag inte vill vara tillsammans dygnet runt och att jag dessutom vill vara ensam mycket. Då funkar det inte. Jag är en enstöring, egentligen. Väldigt social, ja absolut. När jag själv väljer att vara det. Och är gärna det bara jag får den balans på det hela som är rätt för mig. Och det innebär att vågen måste tippa över mest på enstöringsdelen.

Så här sitter jag i ett hus i Rönninge och njuter av min egen lilla vrå med den här mysiga utsikten och är så glad. Trivs!

Det blir också lättare att hantera den ständigt närvarande smärtan, när jag får den här ensamtiden. Det är lika viktigt som smärtlindring i form av medicin.

En annan sak som gör mig glad är att närmaste kyrka nu, det är Salems kyrka, vars kyrkogård verkligen är en favorit. Och det verkar vara en rolig församling, också. Deras församlingsblad (eller församlingstidning, vad det nu kallas) kom i brevlådan här och jag tycker så mycket om det! Härliga bilder med värme och humor och mycket som var väldigt intressant att läsa.

Jag ska leta mig dit nån dag, det ser jag fram emot.

Nu står det mer kaffe på schemat och sen att sticka resårkant nummer två till The Weekender. Idag hoppas jag också orka en utflykt av något slag för gårdagen var en dag i trötthetens värld. UMS är skit, och än har det bara blivit värre, inte bättre. Jag är sjukskriven en månad till nu.

Tack för era synpunkter på blogg- och bildbredd! Jag uppskattar verkligen att ni tar er tid och berättar hur ni ser det. Det verkar som att bloggen ses och uppfattas som jag tänkt mig. För mig är bilderna egentligen det viktigaste och jag tycker om när det är stora bilder. Kära Anna, det är kanske en vanesak och att du helt enkelt föredrar mindre bilder, eller så prova att ändra upplösningen som någon föreslog. Kram!

 

 

Garphyttan, getter och geocaching

Vi gav oss ut på en liten prova-på-geocaching-tur idag. Rickard har inte provat och var nyfiken. Vi bara bestämde ett håll och så for vi. Det blev mot Lekhyttan och vidare mot Garphyttans nationalpark. På vägen dit passerade vi dom här sköningarna.

Jag har faktiskt inte besökt Garphyttans nationalpark förut trots att jag bor jättenära. Åh så vackert det är!! Ja, det här är ju bara precis i kanten. Vi gick inte in i skogen/upp på “berget” idag, jag orkade inte. Det gjorde inget, det var såå fint där vi var.

Det finns en cache alldeles nära parkeringen så den tog vi och sen blev det en till en bit bort. Sen var tyvärr orken slut. Men det var en fin tur! (Ännu härligare vore det om man slapp dessa ÄCKLIGA älgflugor/älglöss! BLÄ!!)

Tillbaka hemma blev det soffan, disktrasvirkning och ett avsnitt av Hinterland på Netflix. Mycket bra serie, ett tips till den som gillar brittiska deckare. Om man sett och tyckt om Broadchurch, t.ex, så gillar man garanterat Hinterland också.

Det är helt otroligt vad utmattningssyndrom kan göra en fullständigt tömd på ork och energi. Fullständigt.

Ouff

En dag när smärtan i kroppen gått bananas och utbrändstressen går på högvarv. Jag stickar fel och huvudet susar och yrseln är så stark att det är nära att jag tuppar av där jag sitter.

EDS och utmattningssyndrom, fy satan vad jag hatar er!

Det är tur det finns saker att försöka distrahera sig med. Jag har egentligen absolut inte råd men jag har Nextory och där finns Jack Reacher-böcker. Ljudböcker jag verkligen älskar. En perfekt verklighetsflykt.

Nu har jag ätit kokt ris till middag, för att lugna en olycklig stressmage, och vilat lite så nu bär det av mot Närke. Jag längtar efter mina kissar! (En granne ser till dom när jag är borta.)

Hällristningar, äppelpaj och Pokemon

Är i “storstan” igen några dagar. Tar det mest väldigt lugnt; jag orkar helt enkelt inte annat. Utmattningssyndrom är inget jag rekommenderar. Hjärnan är full av hål, pulsen skenar ofta och man är så trött, så trött.

Men lite händer i alla fall! Igår gjorde jag äppelpaj på äpplen från trädgården här. Provade ett nytt recept och det blev så vansinnigt gott! Testa, du hittar receptet här.

Sen fick jag för mig att jag skulle testa PokemonGo nu när jag då och då befinner mig utanför skogen och det alltså finns nåt att hitta och fånga. Livsfarligt ju – det är skitkul!

En och annan liten utflykt blir det också. Igår till Slagsta i Botkyrka kommun här alldeles intill. Där finns 3000 år gamla hällristningar. Vackert! Och ett svindlande tidsperspektiv.