Flockhäng i stugan

Tråkvädret fortsätter; regnet öser ner här utanför.
Tur då att vi har det varmt och gott och bekvämt här inne i stugan, jag och min lilla flock!

Jag lyssnar på en podcast (Someone Knows Something) och stickar vidare på min Riddari. Ibland nickar jag till lite, jag är sååå slö, men det är ganska skönt det också. Då och då får jag sticka baklänges också, min hjärna är verkligen inte som den ska. Utmattningen biter sig kvar. Hjärnan känns som plockepinn. Enfärgad slätstickning går bra, men mönsterstickning får hjärnan kämpa med och jag får ta många pauser. Nu går det fort fram med tröjan ändå, för jag orkar för tillfället inte göra annat än sitta still och sticka.

Idag fick jag besked från ortopedin på USÖ att jag kommer att få en kallelse dit om 2-3 månader. Äntligen!
MR för ett år (!) sedan visade ju på diskbråck, nervförträngningar m.m. och dåvarande läkaren skulle ju skicka mig vidare till ortoped. Det glömde eller struntade (ja, med min erfarenhet av den läkaren skulle det ärligt inte förvåna mig) han tydligen i, så förra veckan skickade jag in en egen vårdbegäran. Jag är inte intresserad av operation annat än om det skulle visa sig vara absolut nödvändigt, men jag vill höra vad det är för knas i min nacke och vad ortopeden anser om det.

Hej svejs säger jag nu, med en favorit:

Och så säger vi också HIPP HIPP HURRAAAA för min älskade vän Elisabet som fyller år idag!

Hur trött kan man bli?

Detta väder alltså, detta eländiga väder. Grått, grått, vått och ännu mera vått.
Man blir segare än den segaste sirap!
Lägg till det magen från helvetet och någon slags gallattack så blir’e inte mycket ork kvar.

Idag är det bättre i alla fall och jag har stickat massor. Jobbar på oket till senaste Riddarin nu.
Snart är den klar!