Om någon hade sagt till mig…

…för 3 år sedan, att jag skulle äga fem baddräkter och en bikini som används flitigt…då hade jag garvat så jag satte garnet i halsen. 😀 Idag inhandlades två nya baddräkter, alltså, så nu är jag uppe i fem. Triumph-butiken ute i Marieberg har halva priset på badkläder just nu, woohoo! En av de jag har sen tidigare börjar bli sliten och en annan är sådär-bekväm, så jag är glad över dagens fynd.

Morgonen började med stickning och kaffe i förtältet, med finaste fina sällskapet – en på var sida om min stol. 🙂

Sen drog vi iväg på lite ärenden och lunch på Marieberg, följt av fika på ljuvliga Tant Grön i Vintrosa.
På hemvägen blev det ett uuunderbart dopp i Ramsjön. Lycka!

Doften av solvarm tallskog, DET är verkligen sommar för mig!

I övrigt händer inte så mycket just nu; jag är så förfärligt trött. Utmattningsskit. 🙁
Sover och sover och sover och är ändå precis lika t r ö t t. Hela tiden.
I princip all tid i bilen sover jag. Tar tupplurar. Sover rätt bra om nätterna nu.
Och ändå trött trött trött.

Familj! Kärlek! Sommar!

Ja idag har det varit en alldeles, alldeles UNDERBAR dag!

Chrille, Rickard och jag åt middag tillsammans och sedan var Chrille och jag på bio och såg senaste Spiderman-filmen (väldigt bra!).

På vägen hem från Örebro stannade Rickard och jag vid Ramsjön och tog ett helt magiskt ljuvligt kvällsdopp.
Spegelblank sjö, vatten som kändes som sammet, lugnet, friden… Magiskt!


Foto: Rickard.

Jag blir så glad av att se bilder på mig i vattnet! Jag trodde verkligen att det aldrig skulle hända och det känns fortfarande ovant och overkligt. Så ofantligt glad att jag tar igen allt jag missat, nu.


Foto: Rickard.

Sån här är jag mest hela tiden när jag är i vatten. Kan inte sluta le. 🙂


Foto: Rickard.


Foto: Rickard.

Den här bilden (ovan) gjorde mig så rörd att jag blev tårögd. Jag ser en tre-fyraårig Ulrika. Den där alldeles rena, oförställda glädjen hos ett barn. Inga filter, bara ren glädje.


Foto: Rickard.

Bad är verkligen LYCKA numer!


Foto: Rickard.

Känslan i kroppen efteråt…kroppen blir liksom lugn.
Själen blir både lugn och alldeles lyckosprattlig, på en och samma gång. 🙂

Det var en så vacker kväll så vi bestämde oss för att åka in i Gyttorp på vägen hem, till Vikern, och se om det var en fin solnedgång över sjön kanske. Det var det.

Den här människan alltså…vi har så ROLIGT ihop!

Mycket fnissande och mååånga skratt blir det, hela tiden. 🙂

På söndag är det 1 år sedan vi träffades första gången.

Rallyglädje och kärlekslycka

Igår var det rallysprint i Surahammar i samband med Suradagarna. En riktigt rolig liten sprint mitt i centrum. Förra gången vi åkte där ösregnade det precis hela dagen men den här gången var det soligt och fint. Och varmt: +28. Puh. Inte riktigt så att man ropar hurra då, när man ska hoppa i overall och hjälm och sitta i en bil. Men, kul var det!

Bilen gick kanonbra och vi körde riktigt, riktigt bra tider. I alla åk (det var 4 totalt) utom nummer två…då släppte det rätt som det var och vi gled en bit, missade där vi skulle svänga och fick backa. 🙂 Bara nån halvmeter, men sånt äter sekunder fort.

En åttondeplats slutade vi på. Hade vi inte kört bort oss på tvåan där så hade vi legat runt 3-4 plats. Men, det är sånt som händer och jäklarns roligt är det vilken plats man än slutar på. 🙂

Väl hemma i Striberg igen så kom Rickard och hämtade mig för några dagar i Rönninge innan jag drar norröver för att hälsa på Micke.

Vi började med ett dopp i Ramsjön och det var himmelskt! Jag var såå varm och svettig efter rallydagen, att kliva i svalt och skönt vatten då är uuunderbart!

Sen blev det färd mot Rönninge och en efterlängtad vovve, som varit här några dagar redan. Han ska vara här medan jag är i Örnsköldsvik. Stickning i sommarkvällen, en perfekt avslutning på en fin dag!

Glädje i kubik och kvadrat, glädje överallt!

Idag var det tävlingsdags igen, äääntligen! Det ställdes in väldigt många tävlingar i juli och augusti p.g.a. den höga brandrisken och abstinensen har varit stor (tur jag fått segla istället! 🙂 ) men idag fick jag äntligen en rallydos när vi åkte Höstsprinten i Hällefors.

Vi skulle vara i Hällefors klockan 7 i morse så för att slippa kliva upp supertidigt åkte Qvick och jag upp till Striberg igår och sov över hos Marcus. På vägen dit tog vi en runda i skogen, åh så härligt!!

Framme i Striberg blev det stickning och fika. Mandelkubb förstås. Det är gott det. 🙂

Och jag är så otroligt glad att Marcus (som är min f.d. sambo, för den som kanske inte vet det) och jag är så väldigt goda vänner. Att vi fortfarande tycker om varandra och att umgås och att tävla tillsammans. Den vänskapen betyder mycket för mig. Och jag är väldigt, väldigt glad att Rickard tycker det är helt naturligt att vi är så väldigt goda vänner och att det är den naturligaste sak i världen att jag sover över hos Marcus inför tävling så här. Jag har det bra. (Det har funnits andra som tyckt att det här är helt galet och fel och att jag skulle sluta umgås med Marcus för att han är ett “ex” och absolut inte tävla tillsammans med honom osv. Sorry, men kommer man med sådana ultimatum är det inte Marcus som ryker…)

Telja fick lite uppmärksamhet, det var längesen nu. Det har ju varit alldeles för varmt i sommar för att man skulle vilja sitta med en hel ylletröja i knät. Det är bara oket kvar nu.

Stekta ägg på mackorna är ett måste när man är på rally! 🙂

Sen blev det soffhäng med stickning och lite tv.
FY vad många och lååånga reklamavbrott det är! Jag tittar ju inte på tv på det viset hemma längre så jag är inte van. Så otroligt irriterande.

Bytte en stund till ett par blivande sockor i Zauberball Stärke.

Jag sover alltid uselt natten före tävling, inte p.g.a. nervositet utan för att jag är så himla glad och förväntansfull, men det är ändå aldrig motigt att kliva upp när larmet ringer igång. Rally är ju det absolut roligaste som finns!

Imorse klev vi upp vid 5-tiden. Fixade mackor, gick ut med hundarna och sånt.

Sen bar det iväg mot Hällefors och jag blir SÅ lycklig när jag befinner mig i de trakterna! Bergslagen alltså, det är verkligen hemma. Inte så mycket för orterna eller så, utan för landskapet. Jag älskar skogarna! Att kunna åka mil efter mil och allt man ser är underbara skogar!

Förväntansfull och lycklig inför första åket. Ursäkta språket men fy faaaan så roligt det är!!

Bilen gick tyvärr inte riktigt som den skulle (den får antagligen för mycket bensin, den känns lite trött och inte riktigt så kraftfull som den är när den går som den ska) så det blev bara 13 av 16 i klassen för oss idag men jag är precis lika lycklig oavsett placering. Bara jag får åka (så fort som möjligt förstås) så är jag nöjd och lycklig. 🙂

Tillbaka i Striberg med en darling (bilen alltså) som behöver en tvätt; det var både lerigt och blött på stora delar av sträckorna idag.

Min bil ska bo hos Marcus några dagar och gås igenom lite, så Qvick och jag fick skjuts hem. Vi stannade till vid Ramsjön och jag tog mig ett svinkallt men UNDERBART dopp! Såå härligt!

Och nu är vi hemma vid kilsbergskanten igen. Jag är trött trött och kroppen gör ont precis överallt, men äh! Här och nu är jag så lycklig så jag nästan spricker. 🙂

Nu blir det stickning resten av denna lördag.

 

Premiärdopp och bilkrångel

Qvick och jag bestämde oss för att hälsa på i Striberg idag. På vägen dit stannade vi till vid Ramsjön för det var så fint väder och skogen lockade. Det gjorde sjön också, så idag blev det badpremiär! Kaa-haaaallt som bara den, men SÅ härligt och efteråt en endorfinkick som nästan är utomjordlig. Lyckobubblor i hela kroppen!

Ja, sen blev det fika i Striberg med Max och Marcus och vi satt på nybyggda altanen och njöt av solvärmen. Underbart!

Det blev dags att fara hemåt och jag kom till Örebro. Där stannade jag vid ett rödljus och när jag sen gasade iväg igen vid grönt, ja då lät bilen plötsligt väldans mycket. Väldigt, väldigt mycket. Ungefär som rallybilen.
Hål på avgasröret tänkte jag, och puttrade (nej mer vrålade…) vidare hemåt. Stannade till i Lanna sen ändå (då är jag nästan alldeles hemma) och ringde Marcus. Kravlade och kikade under bilen men inget hängde ner eller så i alla fall. Vi bestämde att jag lika gärna kunde fara tillbaka till Striberg så han fick kika på det direkt, eventuellt svetsa ihop hålet och se om jag skulle behöva köpa nån avgasrördel imorgon kanske. Så, ungefär 3 minuter hemifrån vände jag och for tillbaka norrut. Hann dock inte längre än till Tysslingen, så började oljelampan lysa. Då var det ju bara att stanna bums. Ringde Marcus igen, som sa jag tar släpet och kommer och hämtar.

Det skulle ju ta en stund så medan vi väntade gick Qvick och jag en sväng – och sämre ställen finns ju att vänta på… Det är så otroligt vackert där vid Tysslingen!

Allt vatten gjorde mig sugen på ett andra dopp men fåglarna ska få ha sin sjö ifred.

Varmt och skönt var det, vi satt i solskenet och verkligen njöt.
Full fart på fågellivet var det, men sånt bryr sig inte Qvick om, det är skönt.

När Marcus kom undersöktes gamla Toyotan och det visade sig att en lambdagrunkeligrej hade lossnat ur avgasrörsänden och hängde i luften – därav det förskräckliga oväsendet. Marcus hittade passande muttrar i bussen som han skruvade dit och allt var sen frid och fröjd. Inget mer oväsen, ingen lysande oljelampa. Hemresan gick finfint.

oändligt tacksam är jag! Jag har nog universums allra, allra snällaste ex!!

När jag kom hem hade Chrille just grillat sig lite middag så jag improviserade ihop nåt till mig med.

Och nu, nu känns sängen alldeles oerhört lockande.
Godnatt!