Paradispromenad

Det är en lyx att bo så man kan knata rätt ut i detta!
Och jag tycker skogen är underbar även en molnig dag med duggregn. 🙂

Fint sällskap hade jag också. Här letas det korvbitar i blåbärsriset.

Letar man noga kan det finns korvbitar även på andra ställen… 🙂

Qvick, Working Kelpie, och Moritz, Kokoni.

Gröna, sköna november!

Idag blev det en härlig skogspromenad med lite spårande och lydnadsträning. Och det där att november är så grå vet jag inte om jag håller med om? I skogen finns så många nyanser av grönt och en del är rent knallgröna. 🙂 Jag längtar väldigt mycket efter snö men en fördel nu är ju att det fortfarande är så lätt att gå till och i skogen, det är verkligen inte fy skam.

Det är väldigt vått i markerna och det är inte konstigt för jisses så det regnar till och från, det verkligen öser ner. Inte roligaste vädret, men vattnet behövs ju så regn är bra!

Vi “sprang på” en underbart porlande bäck, visst blir man glad av det ljudet? Jag blir i alla fall det. Stod där länge och lyssnade och njöt.

Myrorna har sagt tack och hej för säsongen.

Att bo så man är helt omringad av skog är underbart!

Det tycker Qvick också. 🙂 Jag gick 3 1/2 km – han rörde sig garanterat det dubbla.

Rätt som det var kom Micke och Mortiz knatande och så fick vi sällskap tillbaka till gården, så himla trevligt. 🙂

Moritz fick ett riktigt fnattryck och rusade hit och dit helt galen, det är en rolig liten hund.
Han har också kommit underfund med att den där sticktanten, hon har nästan alltid nåt gott i jackfickan, så nu är man väldigt poppis. 😀

Trattisarna växer som bara den fortfarande; det finns massor. Jag plockade ett gäng till Rickard och grabbarna.

Vi avslutade promenaden med godissök i åkerkanten här hemma.

Väl inne tänkte jag sätta mig och sticka, men Qvick var tydligen godissugen… jag fick knät fullt med alla grejer han kunde hitta. 😀

Bland tomtar och troll

Qvick och jag gick en liten sväng i skogen med förhoppningen att hitta trattkantareller att torka och skicka till en vän. Några trattisar hittade vi inte men gott om andra, vackra svampar. Höstskogen är verkligen underbar! Och man väntar sig nästan att möta tomtar och troll och jag blir så sugen att ta fram ljuvliga Sagornas stickbok och sticka och njuta av den. Men… det finns tusen saker som måste fixas och stickorna får vänta till kvällen och kanske att det finns lite energi kvar då.

 

Qvick möter Mamma Mu – uppdaterat

För nästan precis ett år sedan besökte Rickard, Qvick och jag Söderby gravfält. Idag tog Qvick och jag en härlig promenad där igen. Det är verkligen jättefint, speciellt nu när höstfärgerna börjar komma!

Förra gången hade vi precis flyttat till Rönninge, nu ska vi precis flytta från Rönninge. 🙂

Uppdatering/förtydligande: nej, JAG bor inte i Rönninge, jag bor i Striberg men är då och då här i Rönninge och hälsar på eftersom min särbo (d.v.s. Rickard) bor här. Men att hela tiden skriva och förklara det så fort jag skriver om något vi gör tillsammans, blir lite tradigt och framför allt långrandigt. Därför skriver jag ibland “vi” när det egentligen mest gäller en av oss. Detta tror jag dom allra flesta fattar. Grethe har dock problem med detta för hon har kollat och jag är minsann fortfarande skriven hos mitt ex!
Ja Grethe, det stämmer. Jag flyttade till mitt ex tomt förra året och där är jag både boende och skriven fortfarande. Det är där jag, hunden och katten bor.
Från och med nästa vecka gör vi det inte, men du har några dagar till på dig att reta dig på att jag uttrycker mig lite slarvigt här i min egen blogg. Skynda, skynda!

Nyfikna fjällkor som kom fram och undrade vad Qvick var en för filur. Han fick sig en blöt slick på nosen av en av kossorna. Qvicks min: “Matte, gud va ÄCKLIGT!!” 😀

Han tyckte inte kossorna var så värst trevliga men inte ett pip sa han, ingenting. Bara backade lite när han fick den där blöta pussen.
Vi gick igenom en fårskock också, men dofterna på stigen var mycket mer intressanta än fåren. Han är verkligen så otroligt lätt, den här hunden! Kelpies alltså! 🙂

Nu är det nog höst på riktigt

Det börjar bli kyligt på kvällspromenaderna; bara 5 grader ikväll. Dags att ta med vantar.
Och jag insåg ikväll att om bara 2 veckor kommer vi att gå våra kvällspromenader där totalt mörker råder, så det är dags att leta fram pannlampan också. 🙂 Qvicks reflexväst måste också fram, han syns ju inte alls i mörkret.

När Chrille och jag var på Söder förra helgen blev det ett besök hos Litet Nystan, såklart, och där köpte jag bl.a. detta sockgarn. Lana Grossa Mellenweit i färgen 3210. Jättefint tycker jag! Det blir nog julklappssockor, det här.

Skogspromenad

Kallt och blåsigt idag men annars fint, så det blev en skogstur ändå. Jag blir nästan löjligt lycklig av att kliva omkring bland mossa, blåbärsris och kottar. Underbart!

Fortfarande is inne i vikarna men resten av Bälgsjön är fri.

Tallskog. Jag älskar tallskog!
Tänk lite längre fram…doften av solvarm tallskog… Lycka!

Världens bästa sällskap hade jag förstås. 🙂

Vi gick en del av den gamla malmbanan. Skönt för kroppen efter att ha knatat omkring i själva skogen ett tag i gropig terräng. Fint är det också.

En timme var vi ute och det var såå härligt. Räkningen som kommer efteråt är inte lika härlig, men det är ju som det är. Det är skogsturerna, bland annat, som ger mig livsglädje.

Och Michelin, han gör skäl för sitt namn och smyger omkring i garage och verkstad, som synes på de inte fullt så vita tassarna…