Döden och Livet

Idag blev det även en promenad på Norra kyrkogården i Nora:

Två fabriksarbetare som dog på samma dag… det var nog en olycka i fabriken? Unga män, den ene gift. Så sorgligt.

Ibland vill jag lägga en blomma på alla gravar som nog aldrig, eller i alla fall väldigt sällan, får besök.

Efteråt blev det ett dopp i Bälgsjön och åh så ljuvligt det var! Vattnet var ganska kallt och vi badade en lång stund. Före doppet var jag så slut, så slut och det var knappt att jag orkade sitta upp och äta när vi åt på Marias Krog i Nora en stund innan. Efter badet är det som att man fått en injektion med energi och glädje!

Döden och livet. Huller om buller.
Som det ska vara.

Lättnad! Tacksamhet! Glädje!

Hur glad blir man inte när man vaknar och ser detta?! Äntligen, efter så mycket regnande!

Ännu gladare blir man när man kliver ur sängen som vilken människa som helst. Lite stel och öm, visst, men jag behöver inte längre kämpa för att överkomma smärtan i att ta mig upp och ur sängen. Även dagarna är väldigt mycket bättre nu!

Från att ha legat på 7-8 större delen av tiden till nu flera dagar nere på 5 och ibland t.o.m. 4…det är UNDERBART!!

Fortfarande early days, och framåt sena eftermiddagen/kvällen tar smärtan över mer igen, så vi får se om doser ska justeras, men bara det att större delen av dygnet är så mycket bättre är en sån lättnad! Och att veta att man har en bra läkare som man kan diskutera allting med, att veta att där finns någon som vill hjälpa och som inte nonchalerar saker, det är värt precis hur mycket som helst.

Idag har jag varit in till Nora en sväng. Åt lunch med en vän och gick en liten promenad. Nora är alltid fint men extra fint så här års.

Ja, sen kom jag hem och poff kraschade på soffan.
Utmattningssyndrom är skit, folks.
Nu har jag i alla fall suttit ute i solen och halvsovit ett tag, det är sååå skönt.
Imorgon åker jag till kärleken.

Gamla Pershyttans bergsmansby

Det är alltid lika trevligt att strosa omkring i Pershyttan. Vacker och intressant miljö och så här års är man nästan alltid ensam. Väldigt rogivande.
Här kan du läsa en fin liten broschyr om kulturreservatet Pershyttan.

Fult är det inte

Jag såg årets första (för mig) vitsippa! Tänk vad glad man alltid blir av vitsippor. 🙂

(I tåget är det café sommartid.)