Till havs!

Ja nu blev det ett långt uppehåll. Det var inte riktigt meningen, men jag har varit så oerhört trött och sliten. Så mycket att jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom. :-/ Hjärnan är stekt. Eller kokt. Bränd till aska. Typ.

När man sitter i bilen en morgon och inte minns hur man ska köra för att komma hem efter att ha lämnat Chrille på jobbet, en väg man åkt 10 gånger i veckan i ett halvår…eller inte minns hur man kokar ägg utan att kolla i kokboken…såna grejer. Då är det inte riktigt som det ska.

Det är fullt bestyr att ta sig genom vardagen, så bloggen fick vara ett tag.
Kommer det sen människor som denna Ulla, och lägger såna skitkommentarer, då lackar man ur lite. Men, såna kan man porta och så glömmer man dom. Det finns människor och så finns det människor som är värda ens uppmärksamhet.  Men det ska du veta, Ulla, om du fortfarande läser, och andra som du, att dom flesta fattar att allt i ens liv inte finns med i en blogg och nej, jag har ingen som helst skyldighet att berätta allt om mitt liv. Inte för dig och inte för någon annan. Stör man sig på mig, mitt liv och det jag skriver så är det ju bara att inte läsa. Någon rättighet att ta del av mitt liv bara för att jag har en blogg, det har du inte.
Min blogg, mitt liv, mina regler.
Så, nog om surtrutar nu.

Det är tungt att vara utbränd, att ha utmattningssyndrom som det heter med ett finare ord, och EDS’en har blivit mycket sämre de senaste månaderna, så det är besvärligt, det är det. Men ledsen och deppig är jag inte och jag njuter av livet så mycket jag bara kan. Motgångar är inte hela bilden, det finns såååå mycket bra också!

I lördags t.ex, då for jag ut på havet! I en segelbåt!! Vem hade trott det för ett år sen? 🙂

Elisabet och Pv minns hur jag tyckte det var att kliva på och av Pv:s båt vid kajen på Ven för några år sen.., nu skuttade jag ombord som ingenting och inte det minsta orolig eller rädd var jag.

Foto: Rickard.

Heeeelt underbart var det!!

Vi åkte en liten tur, sen ankrade vi i en liten vik och där stannade vi tills det var dags att åka hem på söndag eftermiddag. Heeelt fantastiskt härligt!!

Foto: Rickard.

För drygt 1 år sen hade jag grinat av skräck om jag befunnit mig ombord på en segelbåt på havet och i själva havet med för den delen. Nu? Nu gör det mig BARA lycklig! Och jag har skuttat omkring på båten utan minsta lilla obehag ens. Badat i havet på djupt vatten, från båten. Guppat omkring i svallvågor och skrattat högt av känslan.
Då: fullständigt otänkbart.
Nu: lyckaaaaaaaaaa!!! 😍😍

Jag tror jag badade 8 gånger det dygnet. 20 grader i vattnet och så alldeles ljuvligt!

“Kaptenens” kommentar om min badlycka, haha. 🙂

Foto: Rickard.

Det här vaknade vi till på söndagsmorgonen:

Det blev morgondopp vid 6-tiden och det var nog det bästa. Så lugnt och fridfullt och man kände sig så nära naturen och Livet.

Stickning hände förstås också. 🙂

Det går inte riktigt att beskriva hur underbart det dygnet var.

Magiskt!

Födelsedag x 3

Chrille fyllde 21 den 29 april, Andreas fyller 25 på söndag och jag fyller 47 imorgon, så igår träffades vi (Andreas sambo Nathalie var också med) och grillade och firade tillsammans. En fin dag med soligt och varmt väder, god mat och allra, allra bästa människorna i världen. Underbart!

Efteråt satt jag ute länge och njöt av den ljumma kvällen. Qvick var med förstås, som alltid.
Sen avslutade Chrille och jag kvällen med den andra semifinalen i ESC. Tradition! 🙂

Årets andra bad!

Först ett snabbt dopp bara men det var så LJUVLIGT så jag hoppade i en gång till och simmade en liten runda. Kroppen mår eoner bättre och själen, den studsar omkring i glädjerus!

Det är något magiskt med bad – speciellt de kalla faktiskt. Det är som att när man kliver upp igen så lämnar man allt ledsamt och tungt i vattnet; lättare till både kropp och själ. Som en tung, dammig hinna som dras av en när man vadar upp på land.

Jag var lite rädd att det skulle kännas otäckt igen, att ge sig ut och simma där jag inte bottnar. Ett steg bakåt efter långa vintern. Men…icke! Rätt ut bara!

Premiärdopp och bilkrångel

Qvick och jag bestämde oss för att hälsa på i Striberg idag. På vägen dit stannade vi till vid Ramsjön för det var så fint väder och skogen lockade. Det gjorde sjön också, så idag blev det badpremiär! Kaa-haaaallt som bara den, men SÅ härligt och efteråt en endorfinkick som nästan är utomjordlig. Lyckobubblor i hela kroppen!

Ja, sen blev det fika i Striberg med Max och Marcus och vi satt på nybyggda altanen och njöt av solvärmen. Underbart!

Det blev dags att fara hemåt och jag kom till Örebro. Där stannade jag vid ett rödljus och när jag sen gasade iväg igen vid grönt, ja då lät bilen plötsligt väldans mycket. Väldigt, väldigt mycket. Ungefär som rallybilen.
Hål på avgasröret tänkte jag, och puttrade (nej mer vrålade…) vidare hemåt. Stannade till i Lanna sen ändå (då är jag nästan alldeles hemma) och ringde Marcus. Kravlade och kikade under bilen men inget hängde ner eller så i alla fall. Vi bestämde att jag lika gärna kunde fara tillbaka till Striberg så han fick kika på det direkt, eventuellt svetsa ihop hålet och se om jag skulle behöva köpa nån avgasrördel imorgon kanske. Så, ungefär 3 minuter hemifrån vände jag och for tillbaka norrut. Hann dock inte längre än till Tysslingen, så började oljelampan lysa. Då var det ju bara att stanna bums. Ringde Marcus igen, som sa jag tar släpet och kommer och hämtar.

Det skulle ju ta en stund så medan vi väntade gick Qvick och jag en sväng – och sämre ställen finns ju att vänta på… Det är så otroligt vackert där vid Tysslingen!

Allt vatten gjorde mig sugen på ett andra dopp men fåglarna ska få ha sin sjö ifred.

Varmt och skönt var det, vi satt i solskenet och verkligen njöt.
Full fart på fågellivet var det, men sånt bryr sig inte Qvick om, det är skönt.

När Marcus kom undersöktes gamla Toyotan och det visade sig att en lambdagrunkeligrej hade lossnat ur avgasrörsänden och hängde i luften – därav det förskräckliga oväsendet. Marcus hittade passande muttrar i bussen som han skruvade dit och allt var sen frid och fröjd. Inget mer oväsen, ingen lysande oljelampa. Hemresan gick finfint.

oändligt tacksam är jag! Jag har nog universums allra, allra snällaste ex!!

När jag kom hem hade Chrille just grillat sig lite middag så jag improviserade ihop nåt till mig med.

Och nu, nu känns sängen alldeles oerhört lockande.
Godnatt!

Sviestadträffen 2018

1:a maj kan man fira på många sätt. Jag hade hemskt gärna gått med i ett demonstrationståg men är det det eller rally så är valet enkelt för mig, så rally blev det: Sviestadträffen i Linköping.
Upp i ottan för att bli upphämtad klockan 05 av Marcus och Putte som var med och körde service denna gång.

Vid 7-tiden var vi framme i Linköping och strax därefter stod vi i kö till besiktningen. Vi gör alltid det det första vi gör när vi är på plats; det är skönt att ha alla måsten avklarade tidigt så kan man ta det lugnt och umgås med andra deltagare fram till start sen.

Besiktningen gick bra. Inga anmärkningar, som vanligt. Marcus har koll och ordning på allt.

I besiktningen kollas att det finns brandsläckare och att de inte är äldre än två år, att buren inte är skadad, att hjälmarna är hela, att man inte har otillåtna delar/modifieringar för den bil/klass man tävlar i, att man har vagnboken med sig och att den är korrekt och en hel massa andra saker.

När anmälan och besiktning är avklarat går vi banan och här fick man också åka banan så det gjorde vi, med servicebussen. Gruspartierna var så leriga att vi höll på att fastna ett par gånger.  Hoppla. 🙂

Som sagt, lerigt var det… Vi fick ta en spade och gräva bort lera ur hjulhus och dylikt.

Ibland är det tight runt chikaner. Då kan det hända att speglar och annat får sig en smäll.

Lycklig lycklig lycklig blir jag av rally. Det är såååååååååå kul!!

 

24 minuter in i filmen kommer vi slirandes. 🙂

Placeringen blev nånstans runt 50 av ungefär 100 startande, så inget av våra bättre resultat, men KUL var det!

Det finns många saker som gör mig lycklig

…men INGET slår rally!!

Allra bäst är det förstås att sitta i bilen, men det är snudd på lika roligt att titta på när andra kör.

 

Sånt här…. LYCKLIG blir jag! Jag kan sitta och titta på såna här rallyfilmer en hel kväll. 🙂

Detta är från Skänninge igår. Ungefär 14:50 in kommer vi, i en svart/orange Volvo S60.

Och jag blir alltid lika full i skratt när jag ser bilder på oss när vi kommer farande, för jag sitter alltid med ett stor flin. 🙂

Här och här t.ex.

Nu ska vi äta lasagne och sen.., sen blir det nog lite mer rallyfilm. 😉

Lycka. Bara ren lycka.

En hel dag på rally. Bättre finns inte!
04:30 åkte jag hemifrån. Mötte upp Marcus, Mats och Magnus och sen bar det iväg ner till Skänninge för tävlan i Skänningeknixen – den roligaste tävlingen av alla tycker jag.

En otroligt rolig dag blev det. Underbart väder, glada människor, ljudet av rallybilar. Då mår man som bäst. 🙂

Första åket var lite sådär men vi bytte däck och körde då drygt 10 sekunder snabbare i andra åket och sen knappade vi in nån sekund till på tredje. Växellådan höll och bilen går kanonbra! En niondeplats (av totalt 62) blev det och det är vi nöjda med. Vi är nu anmälda till Linköping den 1:a maj. Underbart!