Höstglädje

Åh vad jag älskar den här tiden på året! Den här otroligt blåa himlen, lövens knalliga färger, den friska luften. Man behöver bara kliva utanför dörren så är det som om naturen blåser glädje rakt in i själen på en!

Jag må vara 47 men jag tröttnar aldrig på att gå bland prassliga höstlöv.

Var över till Agneta idag och släppte ut hennes hundar i hundgården en stund när hon var på jobbet. Medan de var ute och skuttade omkring satt jag i solskenet och stickade och kände en sån stark glädje att det kändes som att jag skulle spricka. Naturen, alltså! Och årstider!

Sen gick Qvick och jag en runda här på gården. Vi är billösa för tillfället men vad gör det, när man har allt det här fina precis utanför huset?

Tillbaka hemma satt vi länge på trappen och njöt, alla fyra. Solen värmde skönt och det doftade höst och vi var tillsammans.

Ibland är det allt man behöver.

Dyr svampletartur i vackra lilla Lekeberg

Igår var det riktigt fint väder och längtan till skogen var stor, så till skogs for vi för att se om vi kunde hitta någon svamp. Vi var ute ett par timmar och det var UNDERBART (och visst, jag trivs i storstan också, men annat än en lantis blir jag aldrig, det är i naturen/skogen jag verkligen hör hemma). Såå efterlängtat, jag njöt verkligen av ljuset och dofterna och lugnet.

Kvistbro kyrka, i förbifarten.

Vi hittade några Karl Johan, några björksoppar och en tegelsopp. Och varsin gul kantarell. 🙂
Det blev gott till kycklingen vi åt till middag.

Man snubblar på mycket fint när man är ute och knatar omkring i skogen!

Två lyckliga.

Tyvärr blev det en väldigt dyr skogstur, då jag fick så ont att jag knappt sovit något alls inatt. Lyckades somna en stund på soffan vid 7-8-tiden nån gång, i alla fall. Gud så djävulskt less jag är på EDS’en! Det var ändå värt det, för det var såååå underbart att vara i skogen.

Satt i köket vid 5 imorse och stickade, drack kaffe och njöt av dagens början där ute. Det är inte så pjåkigt.