Lokal krumelurtur

Idag blev det en liten krumelurtur här i närområdet. Det finns ju massor att se även här på (min) hemmaplan!

Första stoppet blev redan här i Striberg, vid hyttruinen. Hyttor blev dagens tema.

Vi åkte vidare, till byn Grecksåsar. Den ligger längs vägen mellan Gyttorp och Hällefors. I Grecksåsar finns ett jättefint litet kapell, med tillhörande klockstapel.

Ett recept på enbärsdricka bjuds man också på.

Det var liljekonvaljer i MÄNGDER där och luften full av den allra ljuvligaste doft! Liljekonvalj är en av mina absoluta favoritdofter.

Strax bortom kapellet ligger lilla Dammsjön och Grecksåsars hyttruin. Sååå vackert!!

Sverige är verkligen helt fantastiskt vackert!

Badkläderna var, förstås, med även idag men som ni ser är det fortfarande väldigt mycket frömjöl, det verkar vara likadant i de flesta vattendrag just nu.

En otroligt vanlig syn i mina trakter: högar med slaggsten.

Grönskan just nu alltså..!

Nästa stopp blev Skrekarhyttan (skrivs ibland även Skrikarhyttan) och hyttruinen där. Verkligen en superfin plats, besök den om du har chansen! Den ligger alldeles nära Vikers kyrka strax utanför Gyttorp.

Vi stannade förstås till vid Vikers kyrka, det är ju strax intill som sagt.

En fin liten tur i härligt väder och alldeles otroligt ljuvlig grönska!
Sen blev det sen lunch på restaurang Rhodos i Nora. Grillspett med tzatziki m.m. Gott!!
Tanken var att vi skulle gå en sväng i Pershyttan sen och även besöka Tirstaborg, men se det räckte inte min ork till. Det blev hem och vila istället.

Födelsedagstjuvstart, del 2: kungshögarna, Vendel och runor

Lördag morgon. Vi har sovit gott i sköööön hotellsäng och ätit god hotellfrukost, nu bär det av mot nya mål.

Dagens första är Gamla Uppsala och kyrkan och kungshögarna.

Vi var där vid halv 9-tiden på morgonen och det doftade sommarmorgon och fåglarna sjöng och det var alldeles ljuvligt!

Backsippor. Överallt backsippor! Ny favoritblomma tror jag.


(Foto: Rickard)

Man måste väl ha i alla fall en sån där typisk turistbild. 😉

Det var fint att strosa omkring vid högarna och tänk att sånt fortfarande finns bevarat, det är ju fantastiskt!
Här kan du läsa om dem.

Det blev en titt in i kyrkan också.

“Gamla Uppsala, det ursprungliga Uppsala, var Svearikets kungasäte och religiösa hjärtpunkt och en tings- och marknadsplats som nåddes med båt och släde över Mälarens och Fyrisåns vattensystem. När svearna kristnades så revs hednatemplet. I dess ställe byggdes en korskyrka i gråsten i den romanska stilen. 1164 blev den domkyrka i Sveriges första ärkestift.
Runt mitten av 1200-talet brann domkyrkan. Det fick till följd att en ny domkyrka byggdes upp i Östra Aros, dagens Uppsala. Den eldhärjade domkyrkan i Gamla Uppsala byggdes om till en församlingskyrka.”
Källa: Svenska Kyrkan

S:t Göran och draken.

Efter det blev det fler “gravkullar”, nu vid Valsgärde gravfält.

“För omkring 1 400 år sedan begravdes en man i en båt vid Valsgärde strax norr om Uppsala. Med sig i båten hade han bland annat vapen, husgeråd och husdjur.”

“Gravbacken i Valsgärde, 7 km norr om Uppsala invid Fyrisån, höjer sig över den omgivande lerslätten. Spåren efter ett 80-tal gravar syns som högar och avlånga sänkor. Det är rester efter kammargravar, kistgravar, brandgravar och båtgravar.
De som begravdes i Valsgärde tillhörde samhällets elit. Man har upprätthållit gravtraditionerna på ett konservativt sätt genom flera sekel och gravarna kan ses som uttryck för en aristokratisk livsstil och identitet.”

“Gravfältet i Valsgärde användes under 700 år från omkring 400 e.Kr. till 1100 e.Kr.”

Källa: Gustavianum

I museet Gustavianum finns en utställning och mer information, det hoppas vi ta vid vårt nästa besöka i Uppsala. Gustavianum verkar väldigt fint!

Mer backsippor! De är verkligen såå fina!

Turen tuffar vidare. Nu har vi kommit till Vendels kyrka.

Nästa stopp, det sista, blev  Runriket. Planen var att ta en längre promenad här, men jag hade för ont så det blev en titt på dom två runstenar som står vid Jarlabankes bro, bara. Det fick räcka.

Vi hade också planerat att strosa omkring i Vikingabyn Storholmen, men jag hann bara gå några steg så knakade det till i mitt bäcken och sen var det slutpromenerat just då. Nu gjorde det inte så mycket för det började regna ganska rejält också. Vi får komma tillbaka en annan gång. Det ser såå fint ut! Ett sånt projekt skulle jag vilja vara med i!

Det blev hemresa med stickning och en och annan tupplur.
Vila, vila, vila.

En alldeles underbar krumelurtur i Uppland (och ett underbart sätt att fira födelsedag)! Vi får se vart nästa går… 🙂

Födelsedagstjuvstart, del 1: Albertus Pictor, Kvekgården m.m.

Vi bestämde oss för att fira min födelsedag lite innan själva dagen genom att åka på en krumelurtur; det är ju något av det roligaste jag vet. Ruiner, döingar och vackra vyer – vad kan gå fel liksom? 😉 Jag kikade runt lite och samlade på mig platser jag tyckte kunde vara fina/intressanta/vackra osv och la in dem i en rutt i Google Maps och så for vi.

Naturligtvis började vi med min favoritfrukost även i fredags. 😉
Vi hade bestämt oss för en tur i Uppland, med övernattning i Uppsala. Första stoppet blev ett av turens allra finaste: Härkeberga kyrka, med målningar av Albertus Pictor.

“Härkeberga kyrka ligger belägen mitt i ett kulturlandskap som är rikt på fornlämningar. Huvuddelen av kyrkan är byggd i början av 1300-talet. Kyrkan är framförallt känd för sina rika kalkmålningar. Flertalet har aldrig varit övermålade och är därför ovanligt välbevarade. Målningarna skapades förmodligen runt 1480-talet och kan på stilistiska grunder härledas till kyrkomålaren Albertus Pictor. I Härkeberga kyrka finns även ett triumfkrucifix som är bevarat från mitten av 1300-talet och väster om kyrkan ligger en gammal komministergård som numera ägs av Nordiska museet. Kyrkan ligger en mil nordost om Enköping.”
Källa: Svenska Kyrkan

Alltså…målningarna är helt fantastiska! Den här kyrkan måste ni besöka om ni är i närheten!

Enligt min vän arkeologen inspirerade Härkeberga Kyrka Ingmar Bergman att skriva pjäsen Trämålning som sedermera blev filmen Det sjunde inseglet. Det var livshjulet i Härkeberga (bilden ovan) som startade processen, sedan åkte han runt och letade bilder.

Kyrkan är så ofantligt vacker! Det är målningar öööverallt!

Efter det åkte vi vidare och nästa stopp blev en titt i Landsberga gårdsbutik. Där fanns det allt möjligt fint och gott. Vi köpte saft, sylt och kryddor. Vi hade ingen kylväska med, annars hade vi köpt lokalt producerad korv, kött m.m. Ägg från gården fanns också. Trevlig liten butik och de har även café om man är fikasugen.

På väg till nästa stopp passerade vi denna skylt. Man får ju nästan andnöd – bara ETT garn?! 😉

Detta blev också ett av de finaste stoppen på denna resa. Vackra, vackra Kvekgården.

“Kvekgården, byggnadsminne och friluftsmuseum i Fröslunda socken, Enköpings kommun, Uppsala län (Uppland). Gården består av tio byggnader från sent 1700-tal och 1800-talets första hälft. Vid mitten av 1800-talet ägdes Kvekgården av Olof Jansson och gården kallades Ol-Jans. Efter hans död blev dottern Lotta Lundevall år 1864 ägare till gården. Hon levde in på 1920-talet och behöll gården i det skick den var vid hennes fars död 60 år tidigare. I början av 1930-talet renoverades den mycket ålderdomliga gården av sin nya ägare, Sydvästra Upplands hembygdsgille. 1948 skänktes Kvekgården till Upplands fornminnesförening.”
Källa: Wikipedia

Det var så himla fint att strosa omkring där, så fridfullt och så vackert!

Färden går vidare…

…men…är vi innanför eller utanför trollstängslet? Kom vi ihåg UV-lampan?!
(Den som fattar, fattar. 😉 )

Utan att råka i trubbel kom vi fram till Flasta kyrkoruin. Och stigen upp till den gick genom ett vitt, otroligt väldoftande paradis:


(Foto: Rickard)

Alldeles nära Flasta kyrkoruin ligger Skoklosters slott (man kan se det från ruinen), så det var nästa mål.

Skoklosters kyrka. Pampig. Vi gick inte in (men här kan man se bilder), jag var ganska trött vid det här laget och ärligt talat så föredrar jag de små enkla, enkla kyrkorna framför de stora pampiga.

Slottet tänkte vi oss däremot besöka och kanske också äta lunch där, men tji fick vi för det var inte öppet.

(Oj oj, jag tänkte “jag tar hela fredagen i ett blogginlägg”…det blir lååångt, himmel så många bilder jag tog!)

Vi fortsatte till Sigtuna istället och där blev det jättegod lunch på stadshotellet, med fin utsikt:

Efter Sigtuna blev det ett snabbstopp vid Mora stenar:

“I en tid då kungamakten inte gick i arv, utan bestämdes i folkliga val, valdes och utropades den nye kungen vid tingsplatsen på Mora äng, belägen strax utanför Knivsta. Mora sten var, enligt historierna, stenen som den nyvalde kungen, efter genomförd Eriksgata, svor sin ed på att hålla lag och rätt i riket. Stående på stenen mottog han därefter folkets och Mora tings hyllning.

Som ett dokument över valet höggs text in i en särskild inskriftssten (en mindre sten), vilka flera ännu finns bevarade. Några av dessa finns utställda i den mindre byggnad, som på Gustav III initiativ byggdes 1770 vid den nuvarande minnesplatsen. Den förste dokumenterat valde kungen var Magnus Ladulås år 1275, men troligen är traditionen äldre än så.

Det sista valet företogs 1457 vid Kristian I:s tronbestigning.”
Källa: Knivstas historia

Vidare mot nya mål! Nästa stopp: Hågahögen, även kallad Kung Björns hög.

“Högen, ca 50 meter i diameter och 7 meter hög, är en stormansgrav från Bronsåldern och runt 3000 år gammal. De funna gravgåvorna är bland de förnämsta från nordisk bronsålder. Hågahögen kallas i folkmun för Kung Björns hög efter en mytomspunnen sveakung som sades ha haft levt och haft sin gård i Håga på Vikingatiden. Han sägs ligga begravd i högen.”
Källa: Destination Uppsala

Sen kroknade jag och det blev raka vägen till hotellet, som hade uppgraderat oss till en svit. Trevligt!

Vi vilade en stund, sen gav vi oss ut på stan för att besöka YlloTyll innan de stängde, samt se domkyrkan.

Verkligen roligt att äntligen besöka YlloTyll efter alla år! 🙂
Sen blev det en promenad bort till domkyrkan:

Uppsala är såå fint! Vi vill åka dit igen och utforska just själva Uppsala, det blir en tur till nån gång i sommar helt klart. Jättemysig stad! Och vi hann inte med Gustavianum m.fl. ställen, så det tar vi nästa gång.

Jag tände ett ljus för mormor.

Tillbaka på hotellet. Dags att vila fötter, knän, höfter och bäcken. En stund i sköna soffan.

Gott med kaffe och här ser ni vad jag köpte hos YlloTyll. Grönt och turkost tweedgarn från Isager som ska bli en randig tröja och två härvor knallturkost ullgarn som ska bli en sjal.

Jag är inte jätteförtjust i att bada i badkar – jag blir bara rastlös, men det var skönt en stund i alla fall. Champagne till gjorde det ju riktigt uthärdligt. 😉

Efter en stunds vila igen så gick vi till Slakteriet och åt middag där. Det låg alldeles intill hotellet, helt perfekt. Och god mat var det! Sen orkade jag inte ett uns mer, det blev tillbaka till hotellet direkt. Rickard masserade och smörjde mina ben, armar och skuldror med Voltaren och sen gjorde jag natt, väldigt tidigt. Helt slut, men det var det värt för att få se och uppleva allt detta!

Tack Rickard! Tack livet!

 

Krumelurtur med extra allt, del 4: gravar, gravar och en kyrka

Efter Varnhem och Kata Gård gick turen vidare till Ekornavallen:

“Ekornavallen är en unik miljö med gravar från olika epoker på samma yta. Det skiljer 4 000 år mellan den äldsta och den yngsta graven. På Ekornavallen finns gravar som täcker ett tidsspann från cirka 3300 f. Kr. till vikingatid, cirka 800–1050 e. Kr.

En gång i tiden fanns det betydligt fler gravar på Ekornavallen än idag. Platsen användes som betesmark under 1800-talet och fornlämningarna fick vara ifred. På 1890-talet plöjdes dock området upp vilket förstörde många av gravarna.

Idag kan man på Ekornavallen se flera stensättningar, kvadratiska stenkretsar, domarringar, gånggrifter, en hällkista, flera resta stenar samt ett röse.”
Källa: Länsstyrelsen

“Det första man lägger märke till är förmodligen den stora gånggriften och alla de resta stenarna. Gånggriften, som dateras till ca 3300–3000 f. Kr., var en grav för många personer, förmodligen en hel släkt. Den går i folkmun under namnet Girommen (”jätte-ugnen”). Gravkammaren är tretton meter lång och två meter bred. Den står i en stensättning som är hela 37 meter i diameter. Samtliga stenblock består av sandsten, förutom nyckelstenen. Den utgör tak vid gränsen mellan gången och kammaren som här är i granit.”
Källa: Länsstyrelsen

En vacker plats och alltid otroligt intressant och spännande att besöka gravfält.

Efter det blev det ett stopp vid en gånggrift inne i Falköping. Just denna har min vän arkeologen varit med och grävt ut, så det var förstås extra roligt att besöka den och höra honom berätta hur utgrävningen gick till och vad de hittade. Nu vore det ju roligare att berätta med egna ord och om just det A berättade för mig, men min utmattningshjärna har väldiga problem med att formulera saker i skrift, därav information från andra källor.

“Vid arkeologisk undersökning år 1994 grävdes 2 schakt, ett Ö om gånggriften längs och framför gången och ett V om kammaren. I Ö schaktet, strax framför gångens mynning, framkom en större keramikdeposition, bestående av 157 dekorerade och 217 odekorerade skärvor; 14 brända och 4 obrända flintor, 2 slipade och brända yxfragment av bergart; bergartsyxa; skifferpärla; 2 kvartsavslag samt brända och obrända ben. Gånggriftens mynning var helt blockerat av ett mynningsröse som sträckte sig ca 6 m utanför mynningen. Mynningsröset tolkades som en senare konstruktion, baserat på att trattbägarkeramiken ligger under röset, samt att en bronspincett återfanns i rösets stenpackning.

I V schaktet befanns högen vara uppbyggt av ett tämligen kraftigt och kompakt stenmaterial. I Ö delen av schaktet påträffades 2 secundärgravar som innehöll varsin platt, genomborrad skifferpärla, brända ben från människa och i en av gravarna brända ben av får, vilket indikerar en datering till bronsålder. I V delen av schaktet påträffades en anläggning med obrända ben av får och häst samt ett sågformat bläck av kopparlegering, samt en grav som innehöll resterna av ett spädbarn, men var i övrigt utan fynd (senare C14-daterat till 910±40 BP (okalibrerat ),1030-1220 e.Kr. (kalibrerat 2 sigma)). I samband med undersökning framkom rester av en kallmur mellan två av kammarstenarna.

Vid undersökningen påträffades 3 stenar med skålgropar, vilka låg i högens stenpackning, se Raä nr: Falköping 46.

Tillägg dnr 321-4196-2010: Vid arkeologisk undersökning år 1995 undersöktes N delen av gravens kammare påträffades 25,5 kg ben, återförda till kammaren efter 1868 års grävning, bl.a. höger lården från 7 individer; 11 bitar flinta; 21 bitar keramik, varav 2 med dekor; 17 hela bärnstenspärlor, samt 72 fragment från pärlor; 2 recenta mynt (1800-tal) och fragment av kritpipa.

Tillägg dnr 321-4861-1999: Vid undersökningen av kammaren påträffades 18,5 kg ben, varav majoriteten är människoben. En benartefakt ingår i materialet. Övriga fynd består av keramikskärvor, några ornerade, bärnsten, flintavslag, flintsplitter samt recenta föremål. Vid dokumentationen har en tredimensionell inmätning använts. Tillägg 2011: Undersökningen som utfördes år 1998 var av kammarens S del. Vid undersökningen framkom att gravkammaren varit indelad i nischer av nischhällar. Kallmurning mellan väggstenarna i kammaren påträffades på två ställen. antalet keramikskärvor var 29, varav 6 ornerade, vilka tillsammans med skärvorna från 1995 års undersökning bödömndes härstamma från två olika kärl. Bärnstenen bestod av 12 hela pärlor och 16 fragment. flintföremålen var 6 st. 8 ben från 1995 års grävning C14-daterades: från 4515±90 BP till 4285±60 BP.”
Källa: Riksantikvarieämbetet

Fler gånggrifter! Nu vid Ragnvalds kulle. Här och här i Fornsök.

Då, när de användes för att begrava de döda, var de förstås mycket djupare än det vi ser idag.

Utsikt från inuti en av gånggrifterna. 🙂 En märklig känsla att sitta där inne. Fint. Högtidligt, liksom.
(Nu ska man inte ge sig in i sånt här hur som helst, dels för att det är gaaanska mycket vikt i stenarna och dels för att man ska vara väldigt rädd om fornminnen. Jag hade ju nu en arkeolog med mig som tyckte att jag skulle krypa in och sa att det var i sin ordning, annars hade jag inte gjort det.)

Efter det var det dags för denna krumelurturs sista stopp: Kungslena kyrka. Vilken final; en såå vacker kyrka!

 

Krumelurtur med extra allt, del 3: Varnhem och Kata

Efter en frukost var det dags för mer spännande upplevelser med expertguidning. Vi började med en titt i domkyrkan där A berättade och förklarade massor av intressanta saker.

“Skara domkyrka har anor från 1100-talet men fick sin nuvarande höggotiska prägel på 1300-talet. Den är helgad åt Sankta Maria och är Sveriges äldsta domkyrka. Här finns bland annat en medeltida krypta och en skattkammare med flera unika skatter. Glasfönstren med Bibelns berättelser är gjorda av Bo Beskow.”
Källa: Svenska Kyrkan

Jag tog inte så många bilder eftersom jag ju redan varit in en sväng på fredagen. Vi gick bl.a. ner i den medeltida kryptan.

Färden gick sedan till…

Varnhems klosterkyrka! Äntligen, äntligen har jag varit i Varnhem! Dit har jag velat åka sedan jag var liten. När jag var liten ville jag bli nunna (inte så mycket för Gud, utan för att få leva i någon slags frid, ett lugn och utan en massa prylar omkring mig – jag tyckte ägodelar var betungande redan då) och det var Varnhem jag tänkte på. Att det var munkar som huserade i Varnhems kloster hade jag ju inte koll på då. Jag skulle bli nunna och skrida omkring i min nunnedräkt och njuta av lugnet och vara klok och ibland skulle jag sjunga vackert. Jag längtade efter friden jag föreställde mig rådde där (jag hade ingen uppfattning om allt hårt arbete de faktiskt utförde, förstås).

Klosterruinen utanför. Jag älskar klosterruiner, de är alltid så vackra! Och så känner jag alltid en sådan frid.

Uppe på kullen bakom kyrkan ligger Kata gård.

“Vid utgrävningar på höjden bakom klosterruinen i Varnhem har arkeologerna gjort sensationella fynd som berättar om platsen från tiden innan munkarna kom dit på 1100-talet. Här finns ruinen av en av Sveriges äldsta kyrkor, en privat gårdskyrka från vikingatiden. Kyrkans krypta är kanske Sveriges äldsta bevarade rum! Här finns också en kristen gravplats som började användas redan på 900-talet – sensationellt tidiga dateringar! Runt omkring ligger de äldre gravhögarna från järnåldern som visar att gårdens historia går långt tillbaka i forntiden.

Här öppnades i maj 2017 en helt ny spännande informationsbyggnad där modern arkitektur möter 1000-åriga murar. Platsen kallas Kata Gård efter den kvinna som härskade på storgården under vikingatidens slutskede.”
Källa: Västergötlands Museum

Landskapet är så vackert! Pilgrimsleden här skulle jag vilja gå nån gång.

Kyrkan och klosterruinen sedd uppifrån informationsbyggnaden vid Kata gård. Besöket hos Kata var väldigt fint. Jag såg en dokumentär om när de fann kyrkan och Kata för ett tag sedan, väldigt intressant verkligen, och nu var jag där!

Dokumentären finns på SVT Play flera månader till. Se den! Du hittar den här.

Där ligger hon, Kata. I sin grav, under glasgolvet. Det var väldigt, väldigt fint att stå där hos henne en stund. Tidsperspektivet är svindlande. Verkligen fint!

Kyrkoruinen.

Efter Varnhem blev det gånggrifter för hela slanten och det var nog det mest spännande av allt för mig, men det kommer i ett eget inlägg.

Krumelurtur med extra allt, del 2 – via Jerusalem

Lördag morgon anslöt min vän arkeologen, A, och vi gav oss ut på tur.

Dagens första stopp var Husaby kyrka. Så otroligt vacker!

“Den första kyrkan på platsen var en stavkyrka, till vilken ett torn byggdes på 1000-talet, ett sk västverk med halvrunda trapptorn i norr och söder. Stavkyrkan ersattes i början av 1100-talet av ett långhus med absidförsett kor byggt av tuktad sandsten i romansk stil.”
Källa: Svenska Kyrkan

“Ett hagioskåp, eller möjligen kommunionfönster, från medeltiden finns bevarat i korets södra vägg.”
Källa: Svenska Kyrkan

“Korskranket är bevarat, som under medeltiden. Det avskiljde helt långhuset från koret. I triumfbågens norra vägg finns den ambo, som under den katolska tiden användes som predikstol.”
Källa: Svenska Kyrkan

Nästa stopp: Flyhovs hällristningsområde.

“Det var två vallpojkar som 1889 upptäckte hällristningarna när de rev upp en bit av gräset som täckte ristningarna. Notarien Julian Olbers från närbelägna Kållängen fick nys om ristningarna, insåg snart deras värde och rapporterade till dåvarande riksantikvarien, Hans Hildebrand.

Under åren som gått sedan upptäckten har arkeologerna hittat fler och fler bilder på de plana sandstenshällarna på Kinnekulle. Flyhov är Västergötlands största hällristningslokal. Här finns över 450 figurer på ett tiotal hällar. Hällristningar av den här typen är annars ganska ovanliga i Västergötland. Sedan 1950-talet är ristningarna på alla hällar utom en imålade för att besökare lättare ska kunna se dem. Om ristningarna var målade på bronsåldern vet man inte.”
Källa: Länsstyrelsen

Västerplana kyrka, byggd på 1000-talet. Jag tog inga bilder där inne då det pågick en liten konsert (det var någon slags kulturrunda överallt i Kinnekulle den dagen) men klicka på länken så får du se hur fantastiskt fin den är!

Sedan ett stopp vid Forshems kyrka:

Forshems kyrka byggdes omkring 1130 och är som enda kyrka i Norden vigd åt den Heliga Graven. Kyrkobyggnaden är uppförd i kalksten. Äldst är långhuset som härrör från 1100-talets mitt. I slutet av 1200-talet revs det ursprungliga koret och ersattes med det nuvarande. De största förändringarna skedde på 1760-talet när korsarmarna tillkom.”
Källa: Svenska Kyrkan

När det var för oroligt i Jerusalemområdet så att det var för farligt att bege sig på pilgrimsvandring dit, vigdes alltså vissa kyrkor åt den Heliga Graven och en pilgrimsfärd till en sådan kyrka räknades som att man varit vid den Heliga Graven. Nu har jag ju inte gått en pilgrimsvandring, bara åkt på krumelurtur, men man kan ändå liite säga att jag faktiskt varit i Jerusalem. Det ni! 😉 Detta är väl det närmaste jag kommer den Heliga Graven i Jerusalem i mitt liv.

Otroligt fin liten kyrka är det hur som helst.

Sedan gick färden vidare till Sparlösastenen:

Efter det (det låter lite som att vi åkte runt jättemycket, men alla dessa platser ligger inom ett väldigt litet område) blev det Gudhems klosterruin:

“Omkring 1175 skänktes Gudhems kungsgård till det nygrundade Gudhems kloster av kung Knut Eriksson. Klosterkyrkan, som ursprungligen tillhörde kungsgården är något äldre och uppförd i början av 1100-talet. Gudhem räknas som ett av Sveriges allra första kloster efter Vreta kloster (1100) och Alvastra kloster (1143).”

“En annan gynnare av klostret var Katarina Sunesdotter. Hon var änka efter kung Erik Eriksson (12161250). Katarina donerade när hon blivit änka gods till klostret, och levde sedan i det till sin död. Genom detta fick man möjlighet att bygga upp en klosteranläggning och klosterkyrka, vilka fortfarande finns kvar som ruiner. Under kommande decennier ökade Gudhem i storlek och betydelse för varje donation.”

Källa: Wikipedia

 

En väldigt fin upplevelse att gå omkring i dessa ruiner. Vackra rester av klostret och en fantastisk utsikt.

Sen blev det färd tillbaka till hotellet. Ett par timmars vila för mig innan vi åt middag på hotellet. Jättegod mat och prat i 4 timmar, om arkeologi och historia och funderingar kring hur livet såg ut på stenåldern och såna saker. Att äta middag med en arkeolog är för mig som…ja, det är en högvinst i alla fall, helt klart. 🙂

Krumelurtur med extra allt, del 1

Jag har varit på liten roadtrip med historie- och arkeologitema. Tillsammans med en vän som är arkeolog har jag besökt några heeelt fantastiska platser!  Många bilder blev det, så jag får dela upp det lite. Oerhört intressant att besöka dessa platser tillsammans med en arkeolog, det ger ju ett helt annat djup och man kan få svar på alla frågor som dyker upp när man står där.

Tufft också – nu är jag väldigt, väldigt trött på såå många sätt, sånt som inte syns och när man läser och tittar här nu kan man tro att det är så lätt allt detta. Så är det verkligen inte, men även med galen smärta och utmattning och all sån skit, så måste man försöka leva så mycket man kan. Man måste. Eller, jag kan inte tala för andra, men jag måste. Jag skulle inte orka med tillvaron om jag inte gjorde sånt här ibland, trots att “räkningen” blir skyhög. Min mentala styrka, att jag inte bryter ihop och/eller blir deprimerad, den kommer ur mina utflykter.

Förberedelser… Vad som också packades men inte är med på bild är TENS-apparat, 4 ortoser, 2 knäskydd, nackkrage, massagegrunka, extra kudde samt bäckenbälte i två varianter. Det där att resa med lätt packning…dom dagarna är över.

Första stoppet blev fina Sjötorp för vila och matsäck.

Sträckan Timmersdala-Varnhem…alltså…wow! Det var som att åka genom Astrids Körsbärsdalen! Så otroligt vackert, bilderna gör det inte rättvisa, inte ens nära.

Gav mig ut för att köpa något att äta på hotellrummet eftersom jag insåg att jag inte skulle klara att sitta upp för en middag på restaurang. Hotellet låg precis intill Skara domkyrka, så då måste jag ju kika in där en snabbis.

Ja, sen fick jag användning för alla mediciner, liniment och grunkor, och gjorde inget resten av dagen och kvällen annat än låg på hotellsängen och tja, andades. (Sköön säng, så jag sov riktigt bra sen i alla fall. Vandrarhem funkar inte nåt vidare numer så det blir hotell: jag måste ha en ordentlig säng.) Är det värt det? Svar: JA! Glädjen sånt här ger mig, den är verkligen något av det bästa för att stå ut med smärta och utmattningselände. “Gör mer av sånt du älskar!” – “order” från kuratorn. Hon har så rätt. Jag måste få ha någon sorts normalt liv ibland.