Nu är hon färdig

Siri, alltså. Knappar isydda å’ allt.

Jag får ta bättre bilder utomhus sen (det ösregnar så det lockade inte), för färgen blir inte riktigt rätt här. Mörkare turkos är den.

HU som jag tragglat med denna kofta, jag har varit dödsless på’n, men nu när knapparna är på plats och den sitter så bra så är det lite roligare igen. Och det ska påpekas att det är *inte* fel på mönstret, alltså. Jag har bara tragglat p.g.a. min trötta hjärna.Stickat fel och repat upp/stickat bakåt en hel del, och en del misstag finns kvar för jag upptäckte dem för sent men äh. Det får vara så.

Koftan heter alltså Siri och är designad av Linnéa Öhman. Mönstret kan man köpa på Ravelry.

Jag har stickat min i tvåtrådigt ullgarn från Kampes, med stickor 3,75 mm. Jag har inte vägt koftan än men det gick åt ungefär 3 1/2-4 härvor, jag stickade L.

Jag har verkligen varit såå less på detta projekt, men nu när Siri är färdig så tycker jag väldigt mycket om den och skulle kunna tänka mig en till i en annan färg. 🙂

Grönt är skönt!

Vi har varit på tur idag igen, fast en kortis bara. Fixade några ärenden i Örebro och sen blev det lunch på Tant Grön som verkligen är ett favoritställe. Regnet lurade runt hörnet så idag satt vi inomhus. Mysigt det också. Tant Grön är så fint!

Vi satt där ganska länge så jag hann sticka lite också. Tant Grön går mest i grönt, och min gröna klänning är köpt där. Och så grön stickning på det. 🙂  Grönt är skönt!

Sen hade vi ett viktigt möte i Laxå, som gick finemangs, och efter det passade det så bra att vi kunde ge Chrille skjuts hem från jobbet. Fint att få en liten pratstund så där, och Chrille var glad att slippa ta bussen hem för det tar nästan en timme innan han är hemma då.

Och nu är jag alldeles, alldeles slut i skallen så jag knappt vet vad eller hur jag skriver. Vilodags!

 

Torekällberget

Igår blev det en utflykt västerut, till Södertälje och Nykvarn.
Vi började i Södertälje, där vi besökte Torekällbergets friluftsmuseum. Jag är som barnen, jag – jag vill till ställen där de har getter, får, kossor m.m. 🙂 Torekällberget var en fin upplevelse, det är verkligen jättefint! (Inget inträde heller.)

Det finns en del med djur och en del med vackra gamla hus, den senare påminner mycket om Gamla Linköping.

När vi kände oss färdiga med Torekällberget for vi vidare och hamnade i Turinge, Nykvarn. Där blev det lunch på Mångfaldens Hus Café & Deli. Vilket mysigt ställe!

En butik med massor av fina, roliga, goda saker i. 🙂

Vi åt Caesarsallad som verkligen var jättegod!
Sen var vi vaaarma och jättebadsugna, så vi letade oss till en badplats (Hökmossbadet i Nykvarn, jättefint!) och tog ett långt dopp. Ljuuuuvligt!!!

Fredagen avslutades med en helt underbart ljummen och vacker kväll hemma i Rönninge. Jag satt ute länge och stickade och njöt av värmen och ljuset och lugnet.

En trött, uppgiven, ilsken men också fin förmiddag i Rönninge

Jag är i Rönninge några dagar igen. Planerar bl.a. att sy fler klänningar om jag orkar. Jag har en hög med tyger här som ropar på mig. 🙂

Trött idag, det var en besvärlig natt. Jag kraschade redan halv 9 igår kväll, av smärta och utmattning. Rickard masserade mina ben och smörjde med Voltaren, sen somnade jag snabbt men vaknade vid 2 inatt och kunde inte somna om på över två timmar. Dels p.g.a. smärta och hopplösheten i att hitta en bekväm ställning (vissa lägen gör för ont och de lägen som inte gör ont gör ofta att lederna belastas fel och halkar snett och det är ju inte heller bra. Oftast väljer jag det senare och kan sova skapligt, men har mer smärta när jag vaknar). Dels p.g.a. oro för hur det ska bli framöver. Jag var på läkarbesök igen i måndags och det var…ja, vad säger man? Jag har slut på ord för det, tror jag.

Jag har 1 smärtlindring och det är Citodon. Det räcker inte riktigt, men det gör i alla fall att jag kan ha en ok vardag. Men: Citodonet ska bort. Det är djävulens påfund, typ. “Sen kanske det visar sig att du inte behöver hjälp i medicinform alls, det kanske räcker med ortoser, anpassad anställning och att du jobbar med mentala övningar”, sa läkaren. Vilket säger mig en sak väldigt tydligt: han förstår inte EDS överhuvudtaget. Nada. Och återigen detta att om man bara tänker “på rätt sätt”, så försvinner smärtan. Och liknande. Och sakerna han häver ur sig, man tror man hört det dummaste men sen kommer han med ytterligare något.

“EDS kan ju vara en ingång till smärtproblematik, men det kan också bero på trauman i barndomen, att man varit med om en olycka o.s.v.”

Ja, men EDS, det KOMMER INTE AV TRAUMAN. Det är ett medfött, genetiskt fel i kroppen! Man blir ju tokig på okunskapen och framför allt ointresset att ta till sig kunskap! Det KVITTAR om man så levt/lever världens bästa, lyckligaste liv, EDS skiter högaktningsfullt i det. Felet, problemet, sitter i mitt DNA. HUR kan det vara så svårt att fatta?

Och samtidigt som han då tar bort den enda smärtlindring jag har så bestämmer han att jag ska börja med någon form av arbetsträning.

När jag sa att min vardag är väldigt tuff redan nu och utan smärtlindring blir den ju inte lättare, jag kommer att bli beroende av andra människor. “Ja det är väl alla på någon nivå” blev svaret på det.

Vad ni än gör, föds för f-n inte med felaktiga gener, säger jag.

Nåja. Idag ska jag försöka tänk på annat. Jag har världens finaste sällskap, världens bästa polare, här intill och en hög tyger att sy av.

I min knappburk ligger två tidningsurklipp. Ett av mig på Kopparbergs marknad och så mormors dödsannons:

Den lilla papperslappen betyder väldigt mycket för mig. Den är för mig ett minne av begravningen. En av mitt livs svåraste dagar men också bra. Begravningen blev väldigt fin och ett fint avslut och det betyder oerhört mycket för mig.

Älskade mormor. Jag tänker på henne varje dag. “Pratar” ofta med henne i mina tankar. Och helt övertygad är jag att även hon hade EDS. Hon var bl.a. supervig ända fram till sin död. Hon hade också smärta i leder och mycket annat som hör till.

Stickandet av Siri går, men långsamt. Tyvärr har jag fått mer ont i mina fingrar så jag får korta ner stickstunderna. Men rolig stickning är det och jag älskar färgen på garnet! 🙂

Nu ska jag sy en stund. Senare blir det en tur till Ikea tillsammans med Rickard och kanske tar vi en utflykt till någon kyrka eller liknande också.

En påskafton i bilder

Idag är det EFIT och eftersom jag nu försöker sparka liv i den här stackars bloggen igen, så tänkte jag vara med. Fler som är med just idag hittar du här. Utmattningen gör att det tar väldigt lång tid för mig att formulera inlägg, men Efit handlar ju om bilder så kanske att jag orkar det.


07:30
Då har någon väckt mig och kräver frukost NU, sur över att det tar sån tid för mig att ens faktiskt fysiskt ta mig ur sängen.


08:30
Stickar på Siri och funderar på om jag ska göra kaffe.
Siri är lååångsam stickning för mig. Det är mycket att hålla reda på och med utmattning på det…vi kan säga som så, att det är en utmaning. Saker jag hade kunnat göra i sömnen förr. Frustrerande! Men, fint blir det. Jag älskar färgen!


09:30
Frukost utomhus. Underbart!


10:30
Stickar presentsockor och ser på medan Marcus mekar rallybil. Jag tycker det är intressant. Hur allt hänger ihop och fungerar och så. Känns som detta är lagom nivå idag; trots att jag har ont nästan överallt precis hela tiden, så blir jag ändå då och då “tagen på sängen” av hur extra jävla ont det kan göra ibland. Idag är en sån ibland. Ugh. Såna här dagar är jag extra glad för min förmåga att hitta glädje i småsaker omkring mig. Som att sitta utomhus och sticka och njuta av solvärmen och småprata med en vän, t.ex.


11:30
Då lägger jag kött i marinad.


12:30
Stickandet går trögt, ont i fingerlederna,men jag njuter av att kunna sitta ute.


13:30
Då sätter jag mig ner igen efter att ha fixat lite med disk och annat.

14:30
Då är orken alldeles slut och jag glömmer att ta en bild.


15:30
Hänger med Marcus, som grejar med rallybilen.


16:30
Michelin och jag slöar i väntan på sällskap.


17:30
Chrille och Lisa och Lisas hund Luna är här och grillen är tänd. 🙂


18:30
Lycka! 🙂


19:30
Det smakade gott!


20:30
Luna visar några tricks innan de ska fara hemåt. En bonusbild för att hon är så söt:

21:30
Jag har haft en underbar dag, det var såå underbart att ha Chrille och Lisa här! Lycklig lycklig.
Men också alldeles, alldeles tvärslut. Hjärnan är överhetta och kroppen gör ont överallt, så detta får räcka för idag. Nu måste jag vila.

Hoppas ni haft en riktigt, riktigt fin dag!