Sista morgonen på Öland. Vi hade tänkt ta ett morgondopp i Tokenäs men vaknade till gråruskväder och skurar, så det blev bara mysmorgon med kaffe och lite hälstickning istället.

Go’frukost: bagel med rökt laxoch färskost. Mmmums!

Ja, sen var det dags att checka ut och börja resan hem till Rönninge. Vi hade tänkt oss besöka Borgholms slottsruin, det var lite av en höjdpunkt för mig (fina barndomsminnen), men…regnet envisades med att ösa ner så det får bli nästa gång. För en nästa gång blir det definitivt. Älskade Öland!

Regnbågssockorna blev färdiga och jag började på ett par i grått Raggi. Och jag kan absolut förstå den som undrade om jag alltid matchar stickningarna med kläderna. 😀

Vi stannade till i Kalmar och åt lunch med vännen Pauline. Också första gången vi träffades “irl”, men det kändes ju som att vi träffats mååånga gånger. En supertrevlig och härlig lunch blev det. God mat, på Söderport. Mysigt ställe!

Sen körde vi raka vägen hem till Rönninge; vädret var bara regn, regn, regn så det var lika bra.

Så här blev regnbågssockorna. Stickade i Regia Pairfect (Neon), som ju är gjort för att man ska få två exakt likadana sockor men…det tycker jag är tråkigt, så jag gjorde dem olika i alla fall.

De ska skickas till en vän som önskat sig sockor av mig. Han ville gärna ha färgglada sockor, så jag hoppas han blir nöjd. 🙂

En helt underbar roadtrip var det! Vi hann med så mycket att det känns som vi var borta minst dubbelt så länge. Bäst var alla vännerna, att få vara på älskade Öland igen och så resesällskapet. <3

Tack Rickard för att du kör så jag kan vila, tack för att du alltid hänger med på saker jag hittar på med sån glädje, tack för att du säger åt mig att ta god tid på mig i garnbutiker, tack för att du testar nya bottnar i kalla vatten, tack för att du är världens bästa sällskap!

Gårdagen blev ytterst stillsam, för naturligtvis kommer det en Räkning efter en sådan resa.
Jag och Qvick gick en ljuvlig morgonpromenad vid 8-tiden och njöt av dofterna efter regnet. Såå härligt!

Resten av dagen satt jag mest och stickade, för då var hjärnan helt slut och kroppen ilsken. Då har jag ändå vilat supermycket under resan, sovit massor i bilen o.s.v.

Sockor klarade inte hjärnan igår så det blev knäppkanter på gröna koftan. Enklast enkla, och ändå gjorde jag fel några gånger. Men, framåt kom jag till slut i alla fall. Bara knapphålskanten kvar, sen är koftan färdig.

Älskade bästisen höll sig nära nära. Extra mycket gos fick han såklart. Han har varit här hemma med Rickards söner medan vi varit på resa och det funkar alldeles utmärkt (de är hundvana och han är världens lättaste att ha att göra med), men vi har saknat varandra supermycket ändå förstås.

Om möjligt ännu tröttare idag, men på nåt sätt måste jag hitta kraft att packa och sånt för idag bär det av igen, hem till Striberg. Imorgon hoppas jag att jag ska orka leverera kära gamla tåjååtan till min vän Bengt. Jag har fått en ny bil (automat, så nu behöver jag inte få så hemskans ont av allt växlande, hurra!!) och Bengt har ingen, så nästan-röda bilen får leva sin sista tid hos honom.

I övrigt planerar jag bara vila, stickning, vila, stickning, vila. Och bad, förstås.
Så så trött i huvvet.
Och vad jag gjorde utan Rickard vette tusan. Han är min hjärna, min ork. Och det med sånt tålamod, när mitt tryter för att jag är alldeles slut på. Jag kan bli irriterad och superstressad och virrig och upp och ner. Inte på Rickard utan av utmattning och frustration över utmattning, men det är ju han som är i fronten och får stå ut med det. Han är en klippa!