Roadtrip: hemresan och Dagen Efter

Sista morgonen på Öland. Vi hade tänkt ta ett morgondopp i Tokenäs men vaknade till gråruskväder och skurar, så det blev bara mysmorgon med kaffe och lite hälstickning istället.

Go’frukost: bagel med rökt laxoch färskost. Mmmums!

Ja, sen var det dags att checka ut och börja resan hem till Rönninge. Vi hade tänkt oss besöka Borgholms slottsruin, det var lite av en höjdpunkt för mig (fina barndomsminnen), men…regnet envisades med att ösa ner så det får bli nästa gång. För en nästa gång blir det definitivt. Älskade Öland!

Regnbågssockorna blev färdiga och jag började på ett par i grått Raggi. Och jag kan absolut förstå den som undrade om jag alltid matchar stickningarna med kläderna. 😀

Vi stannade till i Kalmar och åt lunch med vännen Pauline. Också första gången vi träffades “irl”, men det kändes ju som att vi träffats mååånga gånger. En supertrevlig och härlig lunch blev det. God mat, på Söderport. Mysigt ställe!

Sen körde vi raka vägen hem till Rönninge; vädret var bara regn, regn, regn så det var lika bra.

Så här blev regnbågssockorna. Stickade i Regia Pairfect (Neon), som ju är gjort för att man ska få två exakt likadana sockor men…det tycker jag är tråkigt, så jag gjorde dem olika i alla fall.

De ska skickas till en vän som önskat sig sockor av mig. Han ville gärna ha färgglada sockor, så jag hoppas han blir nöjd. 🙂

En helt underbar roadtrip var det! Vi hann med så mycket att det känns som vi var borta minst dubbelt så länge. Bäst var alla vännerna, att få vara på älskade Öland igen och så resesällskapet. <3

Tack Rickard för att du kör så jag kan vila, tack för att du alltid hänger med på saker jag hittar på med sån glädje, tack för att du säger åt mig att ta god tid på mig i garnbutiker, tack för att du testar nya bottnar i kalla vatten, tack för att du är världens bästa sällskap!

Gårdagen blev ytterst stillsam, för naturligtvis kommer det en Räkning efter en sådan resa.
Jag och Qvick gick en ljuvlig morgonpromenad vid 8-tiden och njöt av dofterna efter regnet. Såå härligt!

Resten av dagen satt jag mest och stickade, för då var hjärnan helt slut och kroppen ilsken. Då har jag ändå vilat supermycket under resan, sovit massor i bilen o.s.v.

Sockor klarade inte hjärnan igår så det blev knäppkanter på gröna koftan. Enklast enkla, och ändå gjorde jag fel några gånger. Men, framåt kom jag till slut i alla fall. Bara knapphålskanten kvar, sen är koftan färdig.

Älskade bästisen höll sig nära nära. Extra mycket gos fick han såklart. Han har varit här hemma med Rickards söner medan vi varit på resa och det funkar alldeles utmärkt (de är hundvana och han är världens lättaste att ha att göra med), men vi har saknat varandra supermycket ändå förstås.

Om möjligt ännu tröttare idag, men på nåt sätt måste jag hitta kraft att packa och sånt för idag bär det av igen, hem till Striberg. Imorgon hoppas jag att jag ska orka leverera kära gamla tåjååtan till min vän Bengt. Jag har fått en ny bil (automat, så nu behöver jag inte få så hemskans ont av allt växlande, hurra!!) och Bengt har ingen, så nästan-röda bilen får leva sin sista tid hos honom.

I övrigt planerar jag bara vila, stickning, vila, stickning, vila. Och bad, förstås.
Så så trött i huvvet.
Och vad jag gjorde utan Rickard vette tusan. Han är min hjärna, min ork. Och det med sånt tålamod, när mitt tryter för att jag är alldeles slut på. Jag kan bli irriterad och superstressad och virrig och upp och ner. Inte på Rickard utan av utmattning och frustration över utmattning, men det är ju han som är i fronten och får stå ut med det. Han är en klippa!

Alpackapromenad-klänning?

Igår sydde jag klart en klänning som legat nästan färdig ett bra tag. Jag var så ilsken på (gamla) symaskinen och tyget ville inte heller samarbeta riktigt, så till slut slängde jag den i ett hörn där den legat till nu. 😀 Men, jag tycker inte om att lämna saker ofärdiga så jag bestämde mig för att sy sista fållen, tänkte att jag kan ha klänningen när jag matar hönsen eller nåt. Eller går på promenad med alpackor. 😉

Tyget är muslin köpt på Ohlssons Tyger. Väldigt mjukt och skönt att ha på sig. Mönstret är Lilian från AnnAn Design.

Jag hade tänkt börja på Finklänningen (se förra inlägget) idag, men hjärnan orkade inte och inte kroppen heller. Med tanke på att vi ska ut och resa med start imorgon så fick det helt enkelt bli en vilodag. Jag har varvat stickning med att… tja, mest sitta och glo.

Stickat vidare på den gröna Isager Tweed-koftan.

Klänningen är gräsligt dåligt sydd, men den är skön ändå.

Inte mycket kvar nu!

Och nu blir det en Marvel-film och sen zzzz.
Imorgon bär det av till Halland och, bl.a., middag med Elisabet och Pv! 🙂

Tacksamhet gånger tusen

Gårdagen blev låång och slitig. Vi flyttade husvagnen (bara några meter, inte till ny ort) och satte upp det stora tältet. Det tog hela eftermiddagen och hela kvällen. Föst måste man säkra allt inne i vagnen och sen röja ut tältet och ta ner det och ta bort golvet vi byggt upp där, sen ordna i ordning allting igen på nya platsen. Det är inte gjort på fem minuter precis, puh.  När kvällen kom var jag så slut i skallen och hade sån hjärtklappning och så sjukt ont överallt så jag trodde jag skulle antingen kräkas eller svimma – och då var det ändå Rickard och Marcus (hjältar!!) som gjorde det absolut mesta jobbet. Jag bar bara lätta grejer och pekade och talade om hur jag ville ha det ena å det andra och satt ner och stickade ibland och ändå var jag fullständigt slut sen. (Men jo’rå, FK anser att japp, nu är jag minsann alldeles arbetsför.)

Att säga att jag är otroligt tacksam för Rickards och Marcus slit känns fjuttigt. SOM dom jobbat!
Och så himla, himla glad jag är att de kommer så bra överens, att vi kan umgås så här. Marcus är en f.d. ja, men han är en god vän och en viktig person i mitt liv. Jag blev ibland alldeles rörd igår, över att de är här båda två och hjälper mig. Äsch, svårt att förklara, men det betyder i alla fall mycket för mig att det är så.

Det behövdes lite mer grejor till tältet och så, så Rickard stack till Örebro och fixade det på förmiddagen idag. Jag fick stickvila, och det behövdes. Helt, helt slut idag med. Det spiller över, liksom. Tar jag i för mycket (och det “mycket” är oerhört lite) så blir det så. Hjärtklappning och tinnitus deluxe, och ont i alla muskler. Tack och lov var händerna bra och armarna ok, så jag kunde sticka. Bästa avkopplingen för mig.

Svalt väder idag så det passade bra att sticka vidare på koftan. Snart färdig med första ärmen.

Jag har varit frusen idag. Grannarna har varit ute och grejat med allt möjligt klädda i väldigt lite – jag har suttit här iförd både ullsjal och ullsockor. Också ett typiskt tecken (min frusenhet alltså, inte grannarnas klädsel 😉 ) på att kroppen är utmattad.

Vi trivs i det stora tältet i alla fall. Gott om plats; som att få ett rum till. Skönt att kunna sitta där och sticka, i skugga. Vagnen är också svalare nu, den står nu så att den får skugga en del av dagen, det fick den inte förut så det var väääldigt varmt.

Katter och deras sovplatser… 🙂
Dyra fancy bäddar från butiker ska man då inte slösa pengar på. En knölig kylväska med sladdar i är mycket, mycket bekvämare, hälsar Michelin. 🙂

Jag köpte HiyaHiya bambustickor från Garnr.se och åh, dom är ljuvliga att sticka med! Mjuka och lena och väger just ingenting. Väldigt sköna för värkiga händer!

Så här blev sockan som jag började på hos alpackorna. Jag tycker om den här Raggi-varianten, det blir fint!

Rickard har slitit idag igen med att fixa allt möjligt och det blev så himla bra allting! Han har knackat tältpinnar och fyllt vattentanken och tusen andra saker. Jag hade gärna suttit i tältet hela kvällen och stickat, men det var bara 15 grader framåt 8-tiden och jag bara huttrade. Hoppas på några fler grader imorgon, och mer välbehövlig, nödvändig vila. Kanske bad också?

F you, FK.

Man har bra dagar (hälsomässigt tänker jag nu, lycklig är jag nästan mest hela tiden känns det som) och man har dåliga dagar. Igår var av den dåliga sorten. Rickard och jag besökte ett par köpcentrum, korta besök bara, för ett par tygaffärer och ett par second hand. Avslutade med att handla på Ica. Inget betungande alls och ingen brådska. Det struntade min mage i; den hade bestämt sig för att det var en dag då den skulle jävlas (hello IBS) så det blev toabesök så där en gång i halvtimmen, typ. (Sorry om detta blir för mycket information, men jag skriver som det är med hälsan, speciellt det kopplat till EDS och UMS, för det behöver informeras om sånt.)
När allt bara rinner rakt igenom en blir det ont om energi, och har man utmattningssyndrom dessutom så rasar man fort. Inne på Ica var jag så slut att jag trodde jag skulle svimma av allt ljus, alla ljud, allt folk, all rörelse, alla grejer.

När vi kom hem kraschade jag på soffan och sov nån timme, helt väck. I ett sånt läge går det inte att göra något annat, jag måste lägga mig ner. (Något många inte förstår alls, tyvärr.)

Vilan gjorde gott för hjärnan, men då har vi den andra sidan av myntet: kroppen är sur. Det gör ont i nacken (undrar om jag får träffa ortopeden på den här sidan nyår?) och det gör ont i axlar, höfter, armbågar och knän för att jag legat ner ett tag. Ja: damned if you do, damned if you don’t, så är det oftast när man har EDS. Min knän och fotleder bestämde också sig för att det där att gå i trappor, det ska vi då inte syssla med. Häpp!

Piggare i skallen blev jag i alla fall – man får ta det man får, sa flickan. 🙂

På vår lilla runda hittade jag finfint kaffekoppstyg till en klänning och som “zebra” var jag ju tvungen att köpa zebratyget också. 🙂 Zebratyget räcker inte (stuvbit) till en klänning men det kan ju räcka till överdelen på en klänning t.ex.

Jag fyllde på sockgarnslagret lite också. Hösten närmar sig och snart bor jag i en stuga som inte riktigt är gjord för att bo i året om, så varma sockor kan behövas. Både till mig själv och till gäster. Jag har varit lite less på sockstickning ett tag, men nu är det roligt igen. Det är ju också ett så himla bra projekt att ha med i väskan (jag går inte hemifrån utan en stickning i väskan); koftor är lite mer otympligt. 🙂

Loggade in på Försäkringskassan och jajamensan, där fanns ett rart litet brev:

Av allt både jag och läkaren skrivit, om stora problem på flera plan, så är det detta som de fokuserar på:

Dom förbättringarna är SMÅ och en ytterst liten del i det hela. Problemen är långt fler. Det är såå mycket annat som är problem än enbart smärtan (som är lägre men läget är inte helt ok än) och sömnen (ja jag sover bättre nu: jag sover 1,5-2 timmar åt gången istället för 30 minuter, wow!).

Slutsats: tala för 17 inte om för FK att det sker framsteg, hur oerhört pyttesmå de än må vara!
E
ftersom det skett små (pyttesmå, men ändå) förbättringar så är jag nu helt arbetsför. Jajamensan.
Idioter!

Jaja. Jag piggade upp mig med såpbubblor.
Man ska inte vara så jävla vuxen jämt.

Gröna koftan växer, jag är nu inne på ärmstickandet.

Rickard var inne i stan på jobb igår kväll. Medan han roade sig 😉 i en serverhall satt jag ute i ljuvlig sommarkväll med ett glas alkoholfritt rosévin, stickning och hund.

Sommar! Underbart!!

Blev sysugen, men orkade inte så långt. Klippte ut delarna i alla fall. Jag ska testa att sy en Fen Dress i trikåtyg och detta får bli mitt testtyg. 🙂

Tefat, ge mig tefat!

Hualigen vilken besvärlig natt. Det tog evigheter att somna p.g.a. kramper i ben och rygg och sen vaknade jag av samma igen vid 5-tiden. Det går inte att vara stilla när det är på det viset så mer sömn var inte att hoppas på. Det är som en kombination av kramper och spasmer och jag ligger/sitter och “ålar”. Som myrkrypningar fast det gör ont, ungefär. Jag har medicin som är muskelavslappnande, men den hjälper inte så bra. Vi får se om min nya (världsbästa) läkare har något alternativ till den som jag kan testa. Sömnen störs inte alls lika mycket av smärta nu som den gjorde förut, men kramperna rår inte morfinet på. Jag hoppas, hoppas vi kan hitta en lösning på det för det är väldigt störande och det händer att jag knappt sover nånting på flera nätter i sträck. Vanligast är att jag vaknar i ottan dock. Ja, inte för att det är så mycket bättre förstås.

Vanligtvis kliver jag upp och börjar min dag, helt enkelt. I morse ville jag inte det för Rickard är ju här och han sov så gott och klockan var ju bara hiskeligt tidiga 5, så jag satt i min säng och stickade och lyssnade på ljudbok. Än en gång: vad gjorde man utan stickandet?

På Facebook kom ovanstående upp som ett minne från förra året, idag. 🙂
Rickard var inte jättesugen på att bada men…
Ja himmel vad roligt vi hade på den där allra första segelturen! Och jag minns hur härligt det var att bada från båten, och hur roligt det var att ligga i havet och guppa omkring i svallvågorna från passerande båtar. 🙂

Vi har varit i Örebro idag och fixat diverse ärenden (bl.a. ett HIMLA trevligt, vad får ni se imorgon 🙂 ) och när Rickard varit in på en mack en sväng för att förlänga hyrbilstiden (Jaguaren är fortfarande på verkstad) så hade han köpt mitt favoritgodis åt mig…haha. 🙂

Väl hemma igen var jag alldeles slut så det blev en stunds vila. Qvick tyckte det var en finfin idé.

Om det känns bra att vara nyförlovad? Svar ja! 🙂

Kvällen ägnas åt koftstickning och tefatsätande till några avsnitt av Ett fall för Vera (SVT Play).
Tefatsätandet är det enda som riktigt funkar; hjärnan är så slut så stickning och tv-tittande måste göras i omgångar på några minuter bara.

Ja och så funderar jag på höns. Det gör jag rätt mycket just nu.

Vi rymmer bara du och jag (och hunden)

Ja, Noice gamla låt kom just upp i en av mina Spotify-spellistor, så det fick bli titeln på detta inlägg. Det passar ju ganska bra, för igår “rymde” vi iväg, Rickard och jag (och hunden!). Till ett helt underbart litet torp mitt i skogen i Finnå, inte alls långt från Striberg. Jag hittade det via Airbnb (här är hennes sida).

Det såg så himla vackert och mysigt ut på hennes bilder och jag blev inte besviken. Vilket paradis!!

(Ja, magneterna funkade! Du som fattar, fattar. 😉 )

Supermysigt litet torp, omgivet av skogen på alla sidor.
Lite vindsus och surr från bin och humlor var det enda som hördes, under natten var det alldeles knäpptyst. Ljuvligt!!

Utsikten från dass. 🙂
Enkel standard; det finns inte vatten indraget, ingen el och det är som sagt utedass – men det visste vi ju när vi bokade och för oss är det inget problem. Hyresvärden hade ställt in dunkar med vatten, och det finns gasolplattor att koka kaffe på (och laga mat förstås, vi hade dock gjort matsäck och tagit med) samt ett gasoldrivet kylskåp, så allt man behöver finns ju.

Lugnet! Friden!
Man kan verkligen andas, slappna av.
Rickard tog en tupplur, jag satt på bron och stickade.

Lite senare hände en grej… 😉

Om vi fnissar och skrattar ofta? Ja, det kan man nog säga. Mest hela tiden, faktiskt. 🙂

När vi ätit våran matsäcksmiddag blev det en omgång Plump.

Jag älskar min regnbågsring!

Och jag ÄLSKAR den här människan!

Sommarkväll i det torpet var såå mysigt!

Att vakna till den här utsikten… Ljuvligt!

Fler klänningar på gång

Vad det blir för modell vet jag inte än men jag har i alla fall köpt några trikåtyger, i färger och mönster som gör mig glad!


“Bleeding hearts” från Tyglycka.


Forest Animals black från Tyglycka.


Cute Sloths från Tyglycka.


Black Forest från Rosa Huset.

Och så det finaste av alla:

Äntligen har jag regnbågskullar från Kamillas Design! Det är nog det allra finaste tyget jag vet. Kamilla skapar helt underbara tyger med knalliga mönster och färger, jag älskar’t!

Är du stickerska känner du säkert till Kamilla sedan förut; hon har ju bl.a. designat den vackra sjalen Solution. Förutom att hon är en otroligt duktig designer är hon också så himla trevlig. 🙂 Kika in i hennes shop vettja!
(Nej jag är på intet sätt sponsrad. Jag har träffat Kamilla och tycker mycket om henne och älskar hennes tyger, bara.)

Kamilla säljer inte bara tyg, du kan hitta allt möjligt kul hos henne (kolla t.ex. under Stickogram). Jag kunde ju inte motstå denna fina tygkasse. 🙂 Den ska jag ha min strumpstickning i.

Jag kanske ska prova att sy en Fen Dress i trikåtyg, och så har jag köpt mönstret “Finklänningen” från Hertzman (hos Hertzman finns även jättefina tyger!).

När jag inte syr så stickar jag mest och när jag inte syr eller stickar funderar jag (vi) över vilka hönsraser vi ska skaffa. Vi läser i hönsboken och funderar och planerar. Det är så roligt! 🙂

Igår kväll satt vi ute länge och läste om höns och pratade om höns och planerade för höns. Kul!! Hönshus finns redan på gården, vi behöver bara rusta upp det lite o.s.v Hönsraser är det svåra: man vill ju ha alla sorter! 🙂 Australorps, Maran, New Hampshire, Orpington, Sussex, Wyandotte, Hedemora är dom jag tittar mest på just nu men det hinner säkert ändras hit och dit många gånger.

Koftan i Isager Tweed blir så fin! Jag älskar färgen!
Jag har nu delat av för bak- och framstycken.

Och så avslutar vi med en bild som Rickard tog i onsdags när vi hälsade på i vårt blivande paradis:

Snart (men inte snart nog, haha) bor vi där. På 15 ha, med åkrar och skog och en massa gästbäddar och hönshus och ladugård och jag vet inte allt. Paradiset!!

Grönt är skönt!

Vi har varit på tur idag igen, fast en kortis bara. Fixade några ärenden i Örebro och sen blev det lunch på Tant Grön som verkligen är ett favoritställe. Regnet lurade runt hörnet så idag satt vi inomhus. Mysigt det också. Tant Grön är så fint!

Vi satt där ganska länge så jag hann sticka lite också. Tant Grön går mest i grönt, och min gröna klänning är köpt där. Och så grön stickning på det. 🙂  Grönt är skönt!

Sen hade vi ett viktigt möte i Laxå, som gick finemangs, och efter det passade det så bra att vi kunde ge Chrille skjuts hem från jobbet. Fint att få en liten pratstund så där, och Chrille var glad att slippa ta bussen hem för det tar nästan en timme innan han är hemma då.

Och nu är jag alldeles, alldeles slut i skallen så jag knappt vet vad eller hur jag skriver. Vilodags!