Födelsedagstjuvstart, del 2: kungshögarna, Vendel och runor

Lördag morgon. Vi har sovit gott i sköööön hotellsäng och ätit god hotellfrukost, nu bär det av mot nya mål.

Dagens första är Gamla Uppsala och kyrkan och kungshögarna.

Vi var där vid halv 9-tiden på morgonen och det doftade sommarmorgon och fåglarna sjöng och det var alldeles ljuvligt!

Backsippor. Överallt backsippor! Ny favoritblomma tror jag.


(Foto: Rickard)

Man måste väl ha i alla fall en sån där typisk turistbild. 😉

Det var fint att strosa omkring vid högarna och tänk att sånt fortfarande finns bevarat, det är ju fantastiskt!
Här kan du läsa om dem.

Det blev en titt in i kyrkan också.

“Gamla Uppsala, det ursprungliga Uppsala, var Svearikets kungasäte och religiösa hjärtpunkt och en tings- och marknadsplats som nåddes med båt och släde över Mälarens och Fyrisåns vattensystem. När svearna kristnades så revs hednatemplet. I dess ställe byggdes en korskyrka i gråsten i den romanska stilen. 1164 blev den domkyrka i Sveriges första ärkestift.
Runt mitten av 1200-talet brann domkyrkan. Det fick till följd att en ny domkyrka byggdes upp i Östra Aros, dagens Uppsala. Den eldhärjade domkyrkan i Gamla Uppsala byggdes om till en församlingskyrka.”
Källa: Svenska Kyrkan

S:t Göran och draken.

Efter det blev det fler “gravkullar”, nu vid Valsgärde gravfält.

“För omkring 1 400 år sedan begravdes en man i en båt vid Valsgärde strax norr om Uppsala. Med sig i båten hade han bland annat vapen, husgeråd och husdjur.”

“Gravbacken i Valsgärde, 7 km norr om Uppsala invid Fyrisån, höjer sig över den omgivande lerslätten. Spåren efter ett 80-tal gravar syns som högar och avlånga sänkor. Det är rester efter kammargravar, kistgravar, brandgravar och båtgravar.
De som begravdes i Valsgärde tillhörde samhällets elit. Man har upprätthållit gravtraditionerna på ett konservativt sätt genom flera sekel och gravarna kan ses som uttryck för en aristokratisk livsstil och identitet.”

“Gravfältet i Valsgärde användes under 700 år från omkring 400 e.Kr. till 1100 e.Kr.”

Källa: Gustavianum

I museet Gustavianum finns en utställning och mer information, det hoppas vi ta vid vårt nästa besöka i Uppsala. Gustavianum verkar väldigt fint!

Mer backsippor! De är verkligen såå fina!

Turen tuffar vidare. Nu har vi kommit till Vendels kyrka.

Nästa stopp, det sista, blev  Runriket. Planen var att ta en längre promenad här, men jag hade för ont så det blev en titt på dom två runstenar som står vid Jarlabankes bro, bara. Det fick räcka.

Vi hade också planerat att strosa omkring i Vikingabyn Storholmen, men jag hann bara gå några steg så knakade det till i mitt bäcken och sen var det slutpromenerat just då. Nu gjorde det inte så mycket för det började regna ganska rejält också. Vi får komma tillbaka en annan gång. Det ser såå fint ut! Ett sånt projekt skulle jag vilja vara med i!

Det blev hemresa med stickning och en och annan tupplur.
Vila, vila, vila.

En alldeles underbar krumelurtur i Uppland (och ett underbart sätt att fira födelsedag)! Vi får se vart nästa går… 🙂

Födelsedagstjuvstart, del 1: Albertus Pictor, Kvekgården m.m.

Vi bestämde oss för att fira min födelsedag lite innan själva dagen genom att åka på en krumelurtur; det är ju något av det roligaste jag vet. Ruiner, döingar och vackra vyer – vad kan gå fel liksom? 😉 Jag kikade runt lite och samlade på mig platser jag tyckte kunde vara fina/intressanta/vackra osv och la in dem i en rutt i Google Maps och så for vi.

Naturligtvis började vi med min favoritfrukost även i fredags. 😉
Vi hade bestämt oss för en tur i Uppland, med övernattning i Uppsala. Första stoppet blev ett av turens allra finaste: Härkeberga kyrka, med målningar av Albertus Pictor.

“Härkeberga kyrka ligger belägen mitt i ett kulturlandskap som är rikt på fornlämningar. Huvuddelen av kyrkan är byggd i början av 1300-talet. Kyrkan är framförallt känd för sina rika kalkmålningar. Flertalet har aldrig varit övermålade och är därför ovanligt välbevarade. Målningarna skapades förmodligen runt 1480-talet och kan på stilistiska grunder härledas till kyrkomålaren Albertus Pictor. I Härkeberga kyrka finns även ett triumfkrucifix som är bevarat från mitten av 1300-talet och väster om kyrkan ligger en gammal komministergård som numera ägs av Nordiska museet. Kyrkan ligger en mil nordost om Enköping.”
Källa: Svenska Kyrkan

Alltså…målningarna är helt fantastiska! Den här kyrkan måste ni besöka om ni är i närheten!

Enligt min vän arkeologen inspirerade Härkeberga Kyrka Ingmar Bergman att skriva pjäsen Trämålning som sedermera blev filmen Det sjunde inseglet. Det var livshjulet i Härkeberga (bilden ovan) som startade processen, sedan åkte han runt och letade bilder.

Kyrkan är så ofantligt vacker! Det är målningar öööverallt!

Efter det åkte vi vidare och nästa stopp blev en titt i Landsberga gårdsbutik. Där fanns det allt möjligt fint och gott. Vi köpte saft, sylt och kryddor. Vi hade ingen kylväska med, annars hade vi köpt lokalt producerad korv, kött m.m. Ägg från gården fanns också. Trevlig liten butik och de har även café om man är fikasugen.

På väg till nästa stopp passerade vi denna skylt. Man får ju nästan andnöd – bara ETT garn?! 😉

Detta blev också ett av de finaste stoppen på denna resa. Vackra, vackra Kvekgården.

“Kvekgården, byggnadsminne och friluftsmuseum i Fröslunda socken, Enköpings kommun, Uppsala län (Uppland). Gården består av tio byggnader från sent 1700-tal och 1800-talets första hälft. Vid mitten av 1800-talet ägdes Kvekgården av Olof Jansson och gården kallades Ol-Jans. Efter hans död blev dottern Lotta Lundevall år 1864 ägare till gården. Hon levde in på 1920-talet och behöll gården i det skick den var vid hennes fars död 60 år tidigare. I början av 1930-talet renoverades den mycket ålderdomliga gården av sin nya ägare, Sydvästra Upplands hembygdsgille. 1948 skänktes Kvekgården till Upplands fornminnesförening.”
Källa: Wikipedia

Det var så himla fint att strosa omkring där, så fridfullt och så vackert!

Färden går vidare…

…men…är vi innanför eller utanför trollstängslet? Kom vi ihåg UV-lampan?!
(Den som fattar, fattar. 😉 )

Utan att råka i trubbel kom vi fram till Flasta kyrkoruin. Och stigen upp till den gick genom ett vitt, otroligt väldoftande paradis:


(Foto: Rickard)

Alldeles nära Flasta kyrkoruin ligger Skoklosters slott (man kan se det från ruinen), så det var nästa mål.

Skoklosters kyrka. Pampig. Vi gick inte in (men här kan man se bilder), jag var ganska trött vid det här laget och ärligt talat så föredrar jag de små enkla, enkla kyrkorna framför de stora pampiga.

Slottet tänkte vi oss däremot besöka och kanske också äta lunch där, men tji fick vi för det var inte öppet.

(Oj oj, jag tänkte “jag tar hela fredagen i ett blogginlägg”…det blir lååångt, himmel så många bilder jag tog!)

Vi fortsatte till Sigtuna istället och där blev det jättegod lunch på stadshotellet, med fin utsikt:

Efter Sigtuna blev det ett snabbstopp vid Mora stenar:

“I en tid då kungamakten inte gick i arv, utan bestämdes i folkliga val, valdes och utropades den nye kungen vid tingsplatsen på Mora äng, belägen strax utanför Knivsta. Mora sten var, enligt historierna, stenen som den nyvalde kungen, efter genomförd Eriksgata, svor sin ed på att hålla lag och rätt i riket. Stående på stenen mottog han därefter folkets och Mora tings hyllning.

Som ett dokument över valet höggs text in i en särskild inskriftssten (en mindre sten), vilka flera ännu finns bevarade. Några av dessa finns utställda i den mindre byggnad, som på Gustav III initiativ byggdes 1770 vid den nuvarande minnesplatsen. Den förste dokumenterat valde kungen var Magnus Ladulås år 1275, men troligen är traditionen äldre än så.

Det sista valet företogs 1457 vid Kristian I:s tronbestigning.”
Källa: Knivstas historia

Vidare mot nya mål! Nästa stopp: Hågahögen, även kallad Kung Björns hög.

“Högen, ca 50 meter i diameter och 7 meter hög, är en stormansgrav från Bronsåldern och runt 3000 år gammal. De funna gravgåvorna är bland de förnämsta från nordisk bronsålder. Hågahögen kallas i folkmun för Kung Björns hög efter en mytomspunnen sveakung som sades ha haft levt och haft sin gård i Håga på Vikingatiden. Han sägs ligga begravd i högen.”
Källa: Destination Uppsala

Sen kroknade jag och det blev raka vägen till hotellet, som hade uppgraderat oss till en svit. Trevligt!

Vi vilade en stund, sen gav vi oss ut på stan för att besöka YlloTyll innan de stängde, samt se domkyrkan.

Verkligen roligt att äntligen besöka YlloTyll efter alla år! 🙂
Sen blev det en promenad bort till domkyrkan:

Uppsala är såå fint! Vi vill åka dit igen och utforska just själva Uppsala, det blir en tur till nån gång i sommar helt klart. Jättemysig stad! Och vi hann inte med Gustavianum m.fl. ställen, så det tar vi nästa gång.

Jag tände ett ljus för mormor.

Tillbaka på hotellet. Dags att vila fötter, knän, höfter och bäcken. En stund i sköna soffan.

Gott med kaffe och här ser ni vad jag köpte hos YlloTyll. Grönt och turkost tweedgarn från Isager som ska bli en randig tröja och två härvor knallturkost ullgarn som ska bli en sjal.

Jag är inte jätteförtjust i att bada i badkar – jag blir bara rastlös, men det var skönt en stund i alla fall. Champagne till gjorde det ju riktigt uthärdligt. 😉

Efter en stunds vila igen så gick vi till Slakteriet och åt middag där. Det låg alldeles intill hotellet, helt perfekt. Och god mat var det! Sen orkade jag inte ett uns mer, det blev tillbaka till hotellet direkt. Rickard masserade och smörjde mina ben, armar och skuldror med Voltaren och sen gjorde jag natt, väldigt tidigt. Helt slut, men det var det värt för att få se och uppleva allt detta!

Tack Rickard! Tack livet!

 

Krumelurtur med extra allt, del 4: gravar, gravar och en kyrka

Efter Varnhem och Kata Gård gick turen vidare till Ekornavallen:

“Ekornavallen är en unik miljö med gravar från olika epoker på samma yta. Det skiljer 4 000 år mellan den äldsta och den yngsta graven. På Ekornavallen finns gravar som täcker ett tidsspann från cirka 3300 f. Kr. till vikingatid, cirka 800–1050 e. Kr.

En gång i tiden fanns det betydligt fler gravar på Ekornavallen än idag. Platsen användes som betesmark under 1800-talet och fornlämningarna fick vara ifred. På 1890-talet plöjdes dock området upp vilket förstörde många av gravarna.

Idag kan man på Ekornavallen se flera stensättningar, kvadratiska stenkretsar, domarringar, gånggrifter, en hällkista, flera resta stenar samt ett röse.”
Källa: Länsstyrelsen

“Det första man lägger märke till är förmodligen den stora gånggriften och alla de resta stenarna. Gånggriften, som dateras till ca 3300–3000 f. Kr., var en grav för många personer, förmodligen en hel släkt. Den går i folkmun under namnet Girommen (”jätte-ugnen”). Gravkammaren är tretton meter lång och två meter bred. Den står i en stensättning som är hela 37 meter i diameter. Samtliga stenblock består av sandsten, förutom nyckelstenen. Den utgör tak vid gränsen mellan gången och kammaren som här är i granit.”
Källa: Länsstyrelsen

En vacker plats och alltid otroligt intressant och spännande att besöka gravfält.

Efter det blev det ett stopp vid en gånggrift inne i Falköping. Just denna har min vän arkeologen varit med och grävt ut, så det var förstås extra roligt att besöka den och höra honom berätta hur utgrävningen gick till och vad de hittade. Nu vore det ju roligare att berätta med egna ord och om just det A berättade för mig, men min utmattningshjärna har väldiga problem med att formulera saker i skrift, därav information från andra källor.

“Vid arkeologisk undersökning år 1994 grävdes 2 schakt, ett Ö om gånggriften längs och framför gången och ett V om kammaren. I Ö schaktet, strax framför gångens mynning, framkom en större keramikdeposition, bestående av 157 dekorerade och 217 odekorerade skärvor; 14 brända och 4 obrända flintor, 2 slipade och brända yxfragment av bergart; bergartsyxa; skifferpärla; 2 kvartsavslag samt brända och obrända ben. Gånggriftens mynning var helt blockerat av ett mynningsröse som sträckte sig ca 6 m utanför mynningen. Mynningsröset tolkades som en senare konstruktion, baserat på att trattbägarkeramiken ligger under röset, samt att en bronspincett återfanns i rösets stenpackning.

I V schaktet befanns högen vara uppbyggt av ett tämligen kraftigt och kompakt stenmaterial. I Ö delen av schaktet påträffades 2 secundärgravar som innehöll varsin platt, genomborrad skifferpärla, brända ben från människa och i en av gravarna brända ben av får, vilket indikerar en datering till bronsålder. I V delen av schaktet påträffades en anläggning med obrända ben av får och häst samt ett sågformat bläck av kopparlegering, samt en grav som innehöll resterna av ett spädbarn, men var i övrigt utan fynd (senare C14-daterat till 910±40 BP (okalibrerat ),1030-1220 e.Kr. (kalibrerat 2 sigma)). I samband med undersökning framkom rester av en kallmur mellan två av kammarstenarna.

Vid undersökningen påträffades 3 stenar med skålgropar, vilka låg i högens stenpackning, se Raä nr: Falköping 46.

Tillägg dnr 321-4196-2010: Vid arkeologisk undersökning år 1995 undersöktes N delen av gravens kammare påträffades 25,5 kg ben, återförda till kammaren efter 1868 års grävning, bl.a. höger lården från 7 individer; 11 bitar flinta; 21 bitar keramik, varav 2 med dekor; 17 hela bärnstenspärlor, samt 72 fragment från pärlor; 2 recenta mynt (1800-tal) och fragment av kritpipa.

Tillägg dnr 321-4861-1999: Vid undersökningen av kammaren påträffades 18,5 kg ben, varav majoriteten är människoben. En benartefakt ingår i materialet. Övriga fynd består av keramikskärvor, några ornerade, bärnsten, flintavslag, flintsplitter samt recenta föremål. Vid dokumentationen har en tredimensionell inmätning använts. Tillägg 2011: Undersökningen som utfördes år 1998 var av kammarens S del. Vid undersökningen framkom att gravkammaren varit indelad i nischer av nischhällar. Kallmurning mellan väggstenarna i kammaren påträffades på två ställen. antalet keramikskärvor var 29, varav 6 ornerade, vilka tillsammans med skärvorna från 1995 års undersökning bödömndes härstamma från två olika kärl. Bärnstenen bestod av 12 hela pärlor och 16 fragment. flintföremålen var 6 st. 8 ben från 1995 års grävning C14-daterades: från 4515±90 BP till 4285±60 BP.”
Källa: Riksantikvarieämbetet

Fler gånggrifter! Nu vid Ragnvalds kulle. Här och här i Fornsök.

Då, när de användes för att begrava de döda, var de förstås mycket djupare än det vi ser idag.

Utsikt från inuti en av gånggrifterna. 🙂 En märklig känsla att sitta där inne. Fint. Högtidligt, liksom.
(Nu ska man inte ge sig in i sånt här hur som helst, dels för att det är gaaanska mycket vikt i stenarna och dels för att man ska vara väldigt rädd om fornminnen. Jag hade ju nu en arkeolog med mig som tyckte att jag skulle krypa in och sa att det var i sin ordning, annars hade jag inte gjort det.)

Efter det var det dags för denna krumelurturs sista stopp: Kungslena kyrka. Vilken final; en såå vacker kyrka!

 

Söderby gravfält

Igår blev det en utflykt till Söderby gravfält här i Salems kommun och åh så vackert det är där! Tyvärr är det inte så fridfullt som det ser ut på bilderna för motorvägen ligger precis intill, men men. Vackert att se på är det och mysigt att strosa omkring i området. Det blåste ganska friskt också och jag gillar blåst, man känner sig så levande då!