Nu är det nog höst på riktigt

Det börjar bli kyligt på kvällspromenaderna; bara 5 grader ikväll. Dags att ta med vantar.
Och jag insåg ikväll att om bara 2 veckor kommer vi att gå våra kvällspromenader där totalt mörker råder, så det är dags att leta fram pannlampan också. 🙂 Qvicks reflexväst måste också fram, han syns ju inte alls i mörkret.

När Chrille och jag var på Söder förra helgen blev det ett besök hos Litet Nystan, såklart, och där köpte jag bl.a. detta sockgarn. Lana Grossa Mellenweit i färgen 3210. Jättefint tycker jag! Det blir nog julklappssockor, det här.

Violas sjal

Nu är den helt färdig, sjalen som Viola ska få när hon lämnar över gården till oss.

Garnet är Malabrigo Rios, köpt här, i färgen “Magenta”. Den väger ungefär 350 gram.
Jag har stickat med stickor 4,5 mm.

Eftersom garnet är handfärgat och därmed ser ganska olika ut från härva till härva, så varvade jag två härvor hela tiden. 2 varv med den ena, 2 varv med den andra o.s.v. De två härvorna jag stickade från på slutet var ändå väldigt olika jämfört med de första två, men eftersom det är på slutet tycker jag inte att det gör något.

Själva sjalen är en helt vanlig trekantssjal, med ökningar vartannat varv i mitten och på varje varv i sidorna. Uddspetsen finns som gratis mönster hos Sticka.org. Normalt spänner jag ut sjalar och då blir uddarna längre och spetsigare, jag tycker det är finast, men den här sjalen blev så stor att jag inte hade plats att spänna ut den. Jag lade ut den så jag tyckte det blev bra bara och så fick den torka så och det funkar ju fint det med.

Jag är jättenöjd med sjalen och hoppas Viola kommer att ha glädje av den.
Det känns viktigt för mig att ge henne något som tack för att just vi får ta över gården som varit hennes hem i 65 år. <3

Monsterjakten är avslutad

Sockorna i “Jaga monster” från Limmo Design är färdiga. 70 gram gick det åt. Stickade på 2,5 mm med istickshäl (afterthought heel). Jag är supernöjd; jag älskar verkligen färgerna!

Sätter jag mig på golvet/marken är det genast någon som vill vara med. Nära.
Älskade bästis!

Idag ska jag fortsätta på tröjan i Visjögarn, lägga upp till ett par sockor i 7 Bröder från Tiinas Garn och virka disktrasor till mitt nya hem. Och vila. Alltid många vilor.

Mumin och monsterjakt

Åh vad jag tycker om “Jaga monster”-sockgarnet från Limmo Design! Riktigt bra garn och färgerna är ju underbara!

Trött-dag idag, så det är mest stickning för hela slanten. Jag varvar mellan sockorna och tröjan i Visjögarn från Östergötlands Ullspinneri.

Och så har jag fått hem två tyger till, till klänningar, den här gången från Vintage in my heart:

Jag ÄLSKAR Mumin och färgerna i det här tyget är sååå fina!!

Rickard åkte hem till Rönninge i torsdags och tanken var att jag skulle stanna i Striberg några dagar. Pffft, inte kunde vi vara ifrån varandra heller… Dagen efter, d.v.s. igår, tog jag bilen och drog österut. 😉

Jag är så väldigt, väldigt glad i nya bilen för med automatväxel och farthållare kan jag nu köra längre sträckor utan att få kräksont (ibland flera dagar efteråt) av det. Yes!!

Mattips: igår lagade jag Zeinas Butter halloumi till middag och det var såå gott! Fast, helt ärligt, så tyckte jag osten gjorde varken till eller från – det var såsen som var MUMS! Nästa gång gör jag helt enkelt den såsen och så ris till. Det räcker alldeles utmärkt så. Goda, goda smaker i den såsen!

Ikväll ska jag laga Systrarna Eisenmans vietnamesiska nudelsallad till middag.

Men just nu ska jag ta en tupplur. Vila, vila, vila, annars funkar ingenting. Vila, medicin och TENS. Utan dom sakerna går det överhuvudtaget inte. Jag har nu ökat morfinplåstret från 5 till 10 och det verkar funka bättre än den lägre dosen. Tillsammans med ett jämnt intag av Alvedon så är smärtnivån en helt annan än förut. Smärtfri är jag inte och det kommer fortfarande smärttoppar (det har jag extra tabletter till) men det är skillnad. Om jag nu bara får komma ifatt och vila ifatt så kanske det blir folk av mig igen. (Tyvärr anser FK ju att jag är frisk nu pang bom, suck.)

Ja just ja, jag var ju äntligen hos ortopedtekniker i tisdags! En supertrevlig en, både bemötande och service var tip top. Bemötandet är enormt viktigt när man blivit illa bemött inom vården så otroligt många gånger, det är alltid stress när man ska träffa en ny person. Martin var i alla fall supertrevlig och han vet vad EDS är så hela den biten slapp jag förklara dessutom. Ytterst sällsynt!

Vi gjorde fotavtryck som ska bli till skoinlägg och så fick jag ortoser till båda mina knän. Såå skönt att ha dem på, vilken skillnad! Jag går inte alls lika vingligt med dem på, knäna blir stabilare och gör inte lika ont. Lättnad!
De väger inte alls mycket och är mycket smidigare och bekvämare än man kan tro.

Ok. NU ska jag vila.
Häpp!

Östergötlands ullspinneri: “fångsten”…

Detta fick följa med mig hem från Östergötlands Ullspinneri i går:

Ljusgrått Visjögarn, “Inga” och “Ljus Karamell”.

“Inga”.

“Ljus Karamell”.

Min älsklingssjal som jag använder jämt och ständigt nästan, är stickad i Visjögarn och Ljus Karamell:

Och så dragspelsbaskern:

Och så fick jag deras jättefina jubileumsbok i present av Ulla-Karin. Så himla rart och så glad jag blev! Tack tack snälla Ulla-Karin, om du nån gång skulle läsa här. 🙂

Nu har jag så mycket fint här så det är svårt att bestämma vad jag ska börja med, men det är ju ett högst angenämt problem. 😉

Jag har köpt lite mer sockgarn också, från Tiinas Garn:

Och så har jag ju garnet till min planerade regnågströja, Kampes från Garnr.se:

Jag tror att det blir nästa projekt, medan jag funderar på vad lyxgodiset från Östergötlands Ullspinneri ska bli. 🙂

Roadtrip, dag 5: Öland, kära Öland!

Alltså…lyckan i att vakna och man är på Öland..!
(Ja, jag är väääldigt förtjust i Öland.)

Det gjorde ju inte precis ont att vakna till detta, heller.

Frukost och checka ut, sedan ut på vidare färd. Vi bestämde oss för att fara runt hela Öland så vi bokade en övernattning till, på norra Öland. Det här första boendet låg strax utanför Mörbylånga – nu for vi söderut längs Ölands västkust. Första målet var Ottenby/Ölands södra udde och Långe Jan.

Kossor! Det är kossor överallt på Öland! 🙂

Öland är så vackert och jag blir så lycklig av Öland!

Då har vi ju varit så långt söderut man kan komma på ön, rundat sydspetsen så att säga, och beger oss uppåt längs Ölands östkust.

Ett stopp vid en fantastisk (en av måååånga på Öland!) strand. Tanken var ett dopp, men det var så himla mycket maneter så njaä… Jag gick i till knäna och fick kryssa mellan geléklumparna hela tiden. Kändes inte så lockande att stoppa ner hela sig i det. 🙂 Men en skön paus blev det ändå, att sitta där och njuta av den varma sanden och den vackra utsikten.

Fler kossor!
(Ja jag är rätt förtjust i kossor också.)

Sen blev vi hungriga och stannade här:

och åt detta:

Fish & chips, i fina lilla Bläsinge hamn. Väldigt gott – godaste fish & chips jag ätit i Sverige hittills.

Nästa stopp blev Ismantorps fornborg:

“I mittlandsskogen på gränsen mellan fem socknar ligger en av Ölands större fornborgar. Borgen har en diameter av 127 m och en höjd av 2,5 m. Ringmuren är uppbyggd i skalmursteknik med nio portar. I borgen finns 88 husgrunder, byggda radiellt från muren. Husgrunderna syns fortfarande tydligt, vilket skiljer den från många andra borgar där den inre delen blivit uppodlad. Få fynd har gjorts i borgen, vilket tyder på att man inte bott här längre perioder. Vid en undersökning i början av 2000-talet gjordes ett fåtal fynd, bl.a. ett dräktspänne i järn och en pilspets. Föremålen daterar borgens användning till mellan 200-600 e.Kr. Ett silvermynt, troligen arabiskt, visar också att borgen åtminstone haft besök under vikingatiden. Men än så länge ruvar borgen fortfarande på många av sina hemligheter.”
Källa:Länsstyrelsen, Kalmar län

Vidare norrut, och tänk av en slump hamnade vi i Löttorp och bara råkade köra till Ullcentrums butik… 😉

Oj oj oj…det var rena himmelriket, det! Mängder med fina linnekläder, t.ex, och så allt garn förstås. Ullcentrums ullgarn är ett av mina favoritgarner, så det blev en och annan härva som fick följa med hem. 🙂

När min puls hade lugnat sig efter ullhimlen for vi vidare norrut. Nu med målet Ölands norra udde och Långe Erik.

Dom får nog göra en större skylt…

Så har vi då rundat Ölands norra udde och kör nu söderut igen, på öns västkust.

Regn på gång… Och Blå Jungfrun skymtar där borta.

Framme vid nästa övernattningsställe; en jättefin liten stuga strax utanför Byxelkrok. Här är deras sida på Airbnb.

En liten vila innan vi drog ut igen en sväng.

Enda nackdelen med det här boendet var att det låg i ett stugområde; det var rätt livat runt omkring – många barnfamiljer. Men, vi skulle ju inte vara så mycket där mer än sova, så det funkade ändå.

Vi var badsugna och det var en underbart vacker kväll så vi begav oss till fina Tokenäs (jättenära stugan) och tog ett ljuuuvligt kvällsdopp!

Efter badet: lyckaaa!
Det var såå skönt i vattnet och alldeles klart!

Det var svårt att slita sig därifrån. Såå underbart!

Så alldeles underbart! Älskade, älskade Öland!

Till slut fick vi ändå ge upp och åka tillbaka till stugan för myggorna hade kalas på oss.

Linneklänningen jag köpte hos Ullcentrum.

…och garnet. 🙂

Några varv på regnbågssocka två.

Två trötta men vääldigt nöjda resenärer. 🙂

Olaus Petri, Almby, garn och Den Stora Tröttheten

Lugn och skön låångsam morgon och förmiddag med kaffe och stickning i förtältet.
Trött. Så trött. Skönt att försvinna in i stickningen. Flytta maskor från vänster till höger.
Nästan som meditation.

På eftermiddagen blev det i alla fall en liten utflykt: vi hade bestämt med Chrille att vi skulle hämta honom efter jobbet och sen äta sushi tillsammans. Rickard och jag hann med lite kyrkogårdspromenerande innan. Vi började vid Olaus Petri kyrka i Örebro.

“Olaus Petri kyrka i Örebro har fått sitt namn efter reformatorn Olaus Petri som föddes här i Örebro 1493. Olaus och hans yngre bror Laurentius, född 1499, var båda elever till Martin Luther. I hans anda inledde de reformationen av Svenska kyrkan genom att översätta Bibeln till svenska.”
Källa: Svenska kyrkan

“1912 stod kyrkan färdig efter trettio år av förberedelse. Mannen bakom verket var lektor Adolf Kjellström (1834-1932) vars porträtt hänger i västra sakristian.

Byggnaden ger sken av att vara betydligt äldre än så. Förebilden är antikens basilika, kejsarens officiella tronsal, vilken utmärks av ett mittskepp och två sidoskepp, samt ett upphöjt kor med avrundad absid. Stilmässigt återspeglar kyrkan 1200-talets ideal. Murarna har romansk tyngd medan gotiken framträder i valvbågar, fönster och inredning. Olaus Petri har kallats ett av historieromantikens förnämsta byggnadsverk i landet.”
Källa: Svenska kyrkan

Jag har åkt och gått förbi Olaus Petri så många gånger men aldrig gått in förut. En fin liten kyrkogård.

Sen tänkte vi att vi skulle besöka Ronny Peterssons grav så vi begav oss till Almby kyrka och kyrkogård. Tyvärr hade vi inte kollat upp innan exakt var han finns och vi hann inte gå igenom hela kyrkogården idag så vi får leta vidare vid ett annat besök. Det var nog lika bra just idag för mila makter så förstörd jag är i lederna idag. Alla rörelser är på ögonen tåras-nivå. Jag höll på att halka omkull igår på en slirig matta och det känns. Fy fasiken.

En väldigt fin kyrkogård är det så besöket var absolut inte i onödan.

“Almby kyrka i sydöstra Örebro började byggas på 1100-talet eller senast under tidigt 1200-tal. Vid en dendrokronologisk undersökning av Almby kyrka visade analysen att en ekstock vid långhusets norra sidas murrem dateras till ett fällningsår någon gång mellan 1103-1123. 

Kyrkan har därefter byggts ut i etapper. Kyrkan av sten från 1100-talet utvidgades på 1200-talet till en salkyrka. Tegelvalven slogs under 1400-talet. I kyrkan finns två gravkor samt en predikstol från 1681.

Det lilla kyrkorummet domineras av medeltidsinspirerade valvmålningar från 1906. I stället för altartavla finns i koret en glasmålning, Stjärnan över Betlehem, uppförd 1928 av Stockholms Glasmåleri. Även kyrkans södra vägg har fönster med mindre glasmålningar, bl a “Almbykorset”, vars förlaga är hämtad från en smidesbeslagen dörr av ek från 1200-talets mitt (finns nu söder om koret i lillkyrkan). I kyrkan finns även en predikstol och en dopfunt från 1680-talet.

Kyrkan saknar torn, i stället finns en klockstapel som uppfördes 1697. Lillklockan, en av Närkes äldsta, är från 1200-talet.

Almby kyrka är belägen på en höjd i ett tidigare jordbrukslandskap. Området kring kyrkan har lång kontinuitet som kultplats, flera fynd av förhistoriska gravar på kyrkogården visar att ett hedniskt gravfält senast under 1100-talet övergått att bli ett kristet område med kyrka och begravningsplats.”
Källa: Svenska Kyrkan

Detta är nog en av de vackraste gravstenar jag sett.

Det här (här ovan, alltså) tycker jag är otroligt fint! Så skulle jag gärna ha på min grav den dagen det är dags. Såå fint!

Sushi blev det och gott var det! Vi åt på SushiYama på Marieberg idag. Chrille var jättetrött efter en stressig dag på jobbet så vi skjutsade hem honom direkt efter maten. Jag var också trött så vi fortsatte hemåt sen.

Vittjade brevlådan och i den låg det en massa godis idag. Det handfärgade sockgarnet “Jaga monster” från Limmo Design, med lite extra godis! Tack Lillemor! 🙂

Regnbågsgarn från Garnkorgen: Regia Pairfect 1736 Neon Color.

Där fanns också två finfina böcker: Sagornas stickbok av Celia B. Dackenberg (äntligen!) och 2stickares fina bok Sticka flerfärgsstickning med lyfta maskor.

Sen har det mest blivit stickning i förtältet resten av kvällen. Jag orkade inte mer än så. Bästsällskap har jag i alla fall. 🙂

 

Födelsedagstjuvstart, del 1: Albertus Pictor, Kvekgården m.m.

Vi bestämde oss för att fira min födelsedag lite innan själva dagen genom att åka på en krumelurtur; det är ju något av det roligaste jag vet. Ruiner, döingar och vackra vyer – vad kan gå fel liksom? 😉 Jag kikade runt lite och samlade på mig platser jag tyckte kunde vara fina/intressanta/vackra osv och la in dem i en rutt i Google Maps och så for vi.

Naturligtvis började vi med min favoritfrukost även i fredags. 😉
Vi hade bestämt oss för en tur i Uppland, med övernattning i Uppsala. Första stoppet blev ett av turens allra finaste: Härkeberga kyrka, med målningar av Albertus Pictor.

“Härkeberga kyrka ligger belägen mitt i ett kulturlandskap som är rikt på fornlämningar. Huvuddelen av kyrkan är byggd i början av 1300-talet. Kyrkan är framförallt känd för sina rika kalkmålningar. Flertalet har aldrig varit övermålade och är därför ovanligt välbevarade. Målningarna skapades förmodligen runt 1480-talet och kan på stilistiska grunder härledas till kyrkomålaren Albertus Pictor. I Härkeberga kyrka finns även ett triumfkrucifix som är bevarat från mitten av 1300-talet och väster om kyrkan ligger en gammal komministergård som numera ägs av Nordiska museet. Kyrkan ligger en mil nordost om Enköping.”
Källa: Svenska Kyrkan

Alltså…målningarna är helt fantastiska! Den här kyrkan måste ni besöka om ni är i närheten!

Enligt min vän arkeologen inspirerade Härkeberga Kyrka Ingmar Bergman att skriva pjäsen Trämålning som sedermera blev filmen Det sjunde inseglet. Det var livshjulet i Härkeberga (bilden ovan) som startade processen, sedan åkte han runt och letade bilder.

Kyrkan är så ofantligt vacker! Det är målningar öööverallt!

Efter det åkte vi vidare och nästa stopp blev en titt i Landsberga gårdsbutik. Där fanns det allt möjligt fint och gott. Vi köpte saft, sylt och kryddor. Vi hade ingen kylväska med, annars hade vi köpt lokalt producerad korv, kött m.m. Ägg från gården fanns också. Trevlig liten butik och de har även café om man är fikasugen.

På väg till nästa stopp passerade vi denna skylt. Man får ju nästan andnöd – bara ETT garn?! 😉

Detta blev också ett av de finaste stoppen på denna resa. Vackra, vackra Kvekgården.

“Kvekgården, byggnadsminne och friluftsmuseum i Fröslunda socken, Enköpings kommun, Uppsala län (Uppland). Gården består av tio byggnader från sent 1700-tal och 1800-talets första hälft. Vid mitten av 1800-talet ägdes Kvekgården av Olof Jansson och gården kallades Ol-Jans. Efter hans död blev dottern Lotta Lundevall år 1864 ägare till gården. Hon levde in på 1920-talet och behöll gården i det skick den var vid hennes fars död 60 år tidigare. I början av 1930-talet renoverades den mycket ålderdomliga gården av sin nya ägare, Sydvästra Upplands hembygdsgille. 1948 skänktes Kvekgården till Upplands fornminnesförening.”
Källa: Wikipedia

Det var så himla fint att strosa omkring där, så fridfullt och så vackert!

Färden går vidare…

…men…är vi innanför eller utanför trollstängslet? Kom vi ihåg UV-lampan?!
(Den som fattar, fattar. 😉 )

Utan att råka i trubbel kom vi fram till Flasta kyrkoruin. Och stigen upp till den gick genom ett vitt, otroligt väldoftande paradis:


(Foto: Rickard)

Alldeles nära Flasta kyrkoruin ligger Skoklosters slott (man kan se det från ruinen), så det var nästa mål.

Skoklosters kyrka. Pampig. Vi gick inte in (men här kan man se bilder), jag var ganska trött vid det här laget och ärligt talat så föredrar jag de små enkla, enkla kyrkorna framför de stora pampiga.

Slottet tänkte vi oss däremot besöka och kanske också äta lunch där, men tji fick vi för det var inte öppet.

(Oj oj, jag tänkte “jag tar hela fredagen i ett blogginlägg”…det blir lååångt, himmel så många bilder jag tog!)

Vi fortsatte till Sigtuna istället och där blev det jättegod lunch på stadshotellet, med fin utsikt:

Efter Sigtuna blev det ett snabbstopp vid Mora stenar:

“I en tid då kungamakten inte gick i arv, utan bestämdes i folkliga val, valdes och utropades den nye kungen vid tingsplatsen på Mora äng, belägen strax utanför Knivsta. Mora sten var, enligt historierna, stenen som den nyvalde kungen, efter genomförd Eriksgata, svor sin ed på att hålla lag och rätt i riket. Stående på stenen mottog han därefter folkets och Mora tings hyllning.

Som ett dokument över valet höggs text in i en särskild inskriftssten (en mindre sten), vilka flera ännu finns bevarade. Några av dessa finns utställda i den mindre byggnad, som på Gustav III initiativ byggdes 1770 vid den nuvarande minnesplatsen. Den förste dokumenterat valde kungen var Magnus Ladulås år 1275, men troligen är traditionen äldre än så.

Det sista valet företogs 1457 vid Kristian I:s tronbestigning.”
Källa: Knivstas historia

Vidare mot nya mål! Nästa stopp: Hågahögen, även kallad Kung Björns hög.

“Högen, ca 50 meter i diameter och 7 meter hög, är en stormansgrav från Bronsåldern och runt 3000 år gammal. De funna gravgåvorna är bland de förnämsta från nordisk bronsålder. Hågahögen kallas i folkmun för Kung Björns hög efter en mytomspunnen sveakung som sades ha haft levt och haft sin gård i Håga på Vikingatiden. Han sägs ligga begravd i högen.”
Källa: Destination Uppsala

Sen kroknade jag och det blev raka vägen till hotellet, som hade uppgraderat oss till en svit. Trevligt!

Vi vilade en stund, sen gav vi oss ut på stan för att besöka YlloTyll innan de stängde, samt se domkyrkan.

Verkligen roligt att äntligen besöka YlloTyll efter alla år! 🙂
Sen blev det en promenad bort till domkyrkan:

Uppsala är såå fint! Vi vill åka dit igen och utforska just själva Uppsala, det blir en tur till nån gång i sommar helt klart. Jättemysig stad! Och vi hann inte med Gustavianum m.fl. ställen, så det tar vi nästa gång.

Jag tände ett ljus för mormor.

Tillbaka på hotellet. Dags att vila fötter, knän, höfter och bäcken. En stund i sköna soffan.

Gott med kaffe och här ser ni vad jag köpte hos YlloTyll. Grönt och turkost tweedgarn från Isager som ska bli en randig tröja och två härvor knallturkost ullgarn som ska bli en sjal.

Jag är inte jätteförtjust i att bada i badkar – jag blir bara rastlös, men det var skönt en stund i alla fall. Champagne till gjorde det ju riktigt uthärdligt. 😉

Efter en stunds vila igen så gick vi till Slakteriet och åt middag där. Det låg alldeles intill hotellet, helt perfekt. Och god mat var det! Sen orkade jag inte ett uns mer, det blev tillbaka till hotellet direkt. Rickard masserade och smörjde mina ben, armar och skuldror med Voltaren och sen gjorde jag natt, väldigt tidigt. Helt slut, men det var det värt för att få se och uppleva allt detta!

Tack Rickard! Tack livet!