När själen nästan spricker, del 2: Midsommar på Jamtli och lokstallet i Hammerdal

Midsommarafton firade vi på Jamtli. Underbara Jamtli!
Jag älskar verkligen sådana här friluftsmuséer, jag vill flytta in! 😀

Såna här humlestörar funderar jag på att göra på vår gård sen. Humle är så vackert. (Det gäller bara att noga välja var man ska ha dem, för det är banne mig snudd på omöjligt att få bort dem sen om man ångrar sig. Been there, done that…)

Jag lyssnade en gång på ett program om humle, i P1 tror jag, och där sades att man kan lägga kottar i örngottet om man har sömnbesvär. Doften eller nåt, antar jag, verkar lugnande. Kanske vore värt att prova? 🙂
Vacker är den i alla fall, humlen.

En gärsgård (jo det skrivs ju gärdesgård, men det ser så knasigt ut, så jag skriver gärsgård 😉 ) tänker jag också bygga sen. Vackert! Och som här tillsammans med en favoritblomma: underbart!

På Jamtli finns en rekonstruktion av Håsjö gamla 1600-talskyrka, byggd med gamla tekniker. Väldigt fin! Tyvärr glömde jag ta en bild på kyrkan utifrån, med i länken till tidningsartikeln finns en sån bild.

Min favoritdel av Jamtli är utan tvekan djuren och fäboden. Såklart. 🙂


Foto: Rickard.

Här trivs jag! Kanske blir det getter hos oss sen. (Höns blir det i alla fall, det är helt säkert.)

Midsommarfirandet var uuunderbaaart! Folkdräkter och folkmusik och folkdans. Bättre blir det liksom inte. ÄLSKAR det!

Förutom spelmanslaget så underhöll Bröderna Lindqvist och det gjorde dom bra. Härlig och vacker musik och mycket humor. 🙂 De inledde med Rudolf med röda mulen, för senast dom spelade på Jamtli var på julmarknaden så det var lika bra att få den ur systemet tyckte dom. 😉

Roligt också att se och höra dom nu så många år senare: när jag var barn var jag mest hemma hos mormor och morfar och vi tittade ofta på Nygammalt och där var ju Bröderna Lindqvist husband.

Jag älskar ju folkmusik så jag triiiiivdes verkligen. 100% njutning!


Foto: Rickard.

(Det kom lite regn en stund, därav “hucklet”.)


Foto: Rickard.

Det var nog mitt finaste midsommarfirande hittills, och jag är så glad för den här människan som glatt följer med mig på knätofserier trots att han inte alls diggar sånt. I timmar dessutom!

Efter Jamtli var jag alldeles, alldeles slut på, så det blev vila i härbret hela kvällen.

Midsommardagens mål var Hammerdal, där vi skulle träffa vår fina Twittervän Åsa Maria vid hennes lokstallsprojekt. På toaletten på OK i Hammerdal fanns denna tavla. Åh vad det är fint med dialekter!

Sjängelmy t.ex., vilket kul ord! 🙂 Det vet jag vad det är nu efter jag pratat med Åsa Maria. Vet du vad det betyder?

Åsa Maria är konstnär och en riktig eldsjäl och det var fantastiskt fint att träffa henne och få en guidad tur och höra om alla planer hon har för lokstallet! Dessutom är hon en ljuvlig människa. <3 Vi har följt varandra på Twitter ganska länge, så det var roligt att nu få träffas “irl” också.

Här kan du läsa om lokstallsprojektet:

Konstnären som vill rädda gamla lokstallet i Hammerdal

Konstnären Åsa Maria vill förvandla det gamla lokstallet i Hammerdal till ett regionalt konstcentrum

Såå roligt att få se lokstallet “live” efter att ha följt Åsa Marias twittrande om det, och efter vi varit en liten del i att rädda det. Åsa Maria behövde få ihop en ganska stor summa pengar på kort tid och det drogs igång en kampanj på Twitter, för att fixa det. Över bara en enda helg var det tillräckligt många människor som skickade ett bidrag, så att det ordnade sig! Twitter (och människorna där) är fantastiskt!

Här hittar du också Åsa Maria.


Foto: Rickard.


Foto: Rickard.


Foto: Rickard.

Rickard tar såå fina bilder, måste visa er några ju. 🙂

Verkligen kul och intressant och vi ser fram emot att följa lokstallet och allt som händer där och det blir såklart fler besök på plats också. 🙂

Och sen till något helt annat: SOM jag älskar Ravelry-folket! HEJA HEJA HEJA!!

Läs mer här.

När själen nästan spricker, del 1

Rickard, Tommy, John och jag har varit uppe i Rickards hemtrakter en vecka – och vilken vecka sen! Härjedalen och Jämtland är magiskt!


Första nätterna sov vi allihop i familjens sommarstuga nära Åsarna, sen delade vi upp oss och grabbarna stannade i stugan med sin farmor och Rickard och jag bodde några nätter strax utanför Östersund.

Köksutsikten från stugan. Helt ok… 🙂

Det blev ett bad direkt första kvällen. Jag var den enda som doppade mig, de andra tyckte det var för kallt. Vi gissade på 11-12 grader kanske. Det bet rätt bra, det gjorde det, men det var såå skönt efteråt!

Tyvärr var det vääääldigt gott om mygg, så att sitta ute och njuta av kvällen var det inte tal om.

Utsikten från dass. 🙂

Vackert nere vid sjön om kvällarna, verkligen!

En dag for vi till Hede, byn där Rickard växte upp. Alltså…där är så vackert så man står nästan inte ut! Vi började med ett besök på familjens fäbod. Vackert var ordet ja…

Fäboden används och hålls vid liv, det är så fint! Rickards farbror har kor där. Eller tjyr (hur man nu ska stava det?) som de säger i Hede.

Jag hörde ljudet av rinnande vatten och drogs dit ner. Där blev jag stående en lång stund. Så vackert och fridfullt och grönt och bara alldeles underbart! (Och för ett par år sedan hade vattnet definitivt inte lockat ner mig på det viset, tänk hur det kan bli!)

Jag älskar när byggnaderna får vara gråa så här, det är så vackert!

Efter besöket på fäboden blev det middag och fika hos Bertil (Rickards farbror) och hans fru Gunilla. Världens trevligaste, och gården sen – nu kan vi snacka paradis… detta är utsikten från deras kök:

Sonfjället och ett så otroligt vackert landskap.
Och när man sitter här på deras uteplats med denna fantastiska utsikt och tittar lite till vänster, så ser man uppe på kullen Rickards barndomshem:

Ja, fröken Mira fick också vara med på bild. Söt-Mira!

Ett paradis, verkligen. Såå vackert!!!
Jag tror de bor absolut vackrast av alla jag känner.
Vi bjöds på pastasallad med hemgjord rabarberchutney, jättegott! Det blev ett ganska långt besök, med prat om minnen och om framtiden. Bertil och Gunilla är så himla trevliga, jag hoppas vi ses snart igen. En väldigt, väldigt fin eftermiddag/kväll var det. Ett sånt där minne man sparar lite extra i hjärtat.

En annan dag (ja nu kommer det lite huller om buller här), kom en annan av resans absoluta höjdpunkter: ett besök hos Gunnar i Vaplan! Åh det var så otroligt fint att äntligen träffas igen!! Vi har ju kontakt på Facebook och så, men vi har inte träffats “irl” sedan bloggträffen nere i Halland för… ja vi kom fram till att det nog var 9 år sedan. Alldeles för länge i alla fall!

Gunnar bjöd på kaffe och alldeles nybakad sockerkaka, med ägg från egna hönsen. Tuppen Ture och hans damer höll oss under uppsikt. Det var såå mysigt att sitta på Gunnars veranda och fika och prata, om tomater och Stefan Sundström (jag är lite så där när-jag-mötte-Lassie-starstruck, för Stefan är en stor idol för mig och honom känner Gunnar! 😀 ) och höns och teater och bilar och biodling och jag vet inte allt. Det kändes som om det var alldeles nyss vi senast träffades; man bara fortsatte liksom. Ett möte som promenerade rakt in i hjärtat och slog sig ner där. Ännu ett guldkornsminne.


Foto: Rickard.

Torsdag till idag bodde Rickard och jag som sagt strax utanför Östersund. Vi kikade på Airbnb och hittade ett gulligt litet härbre och slog till och vad vi är glada att vi bokade just detta boende! Supermysigt och väldigt lugnt och fridfullt; vi sov jättegott. På morgonen vaknade vi till ljudet av gårdens tupp och hans damer. Mys!

Härbret på Busvebacken heter boendet, i Bringåsen strax öster om Östersund, och vi kan verkligen rekommendera det om man vill bo mysigt och tyst och lugnt!

Och vilken service! I badrummet fanns tvål, schampo, balsam, hudkrämer, bindor, tamponger, tandborstar och tandkräm!

Blommor och godis välkomnade oss när vi kom och sängarna var bäddade (vi hade med oss egna lakan men det behövdes alltså inte) och ja, man kände sig verkligen välkomnad.
Verkligen jättemysigt boende och finns det tillgängligt nästa gång vi ska upp så bor vi väldigt gärna där igen.

Det får räcka för del 1. Vi har gjort så mycket kul och sett så mycket fint, så jag får dela upp det lite. 🙂

Men en sak till, i alla fall:

I höst blir jag sambo-ish med denna där. Han blev visst med gård (i skogen utanför Laxå) och han vill visst att jag också ska bo där… 😉

(Ja jag skriver sambo-ish, för vi kommer att bo i varsit hus.)