När själen nästan spricker, del 1

Rickard, Tommy, John och jag har varit uppe i Rickards hemtrakter en vecka – och vilken vecka sen! Härjedalen och Jämtland är magiskt!


Första nätterna sov vi allihop i familjens sommarstuga nära Åsarna, sen delade vi upp oss och grabbarna stannade i stugan med sin farmor och Rickard och jag bodde några nätter strax utanför Östersund.

Köksutsikten från stugan. Helt ok… 🙂

Det blev ett bad direkt första kvällen. Jag var den enda som doppade mig, de andra tyckte det var för kallt. Vi gissade på 11-12 grader kanske. Det bet rätt bra, det gjorde det, men det var såå skönt efteråt!

Tyvärr var det vääääldigt gott om mygg, så att sitta ute och njuta av kvällen var det inte tal om.

Utsikten från dass. 🙂

Vackert nere vid sjön om kvällarna, verkligen!

En dag for vi till Hede, byn där Rickard växte upp. Alltså…där är så vackert så man står nästan inte ut! Vi började med ett besök på familjens fäbod. Vackert var ordet ja…

Fäboden används och hålls vid liv, det är så fint! Rickards farbror har kor där. Eller tjyr (hur man nu ska stava det?) som de säger i Hede.

Jag hörde ljudet av rinnande vatten och drogs dit ner. Där blev jag stående en lång stund. Så vackert och fridfullt och grönt och bara alldeles underbart! (Och för ett par år sedan hade vattnet definitivt inte lockat ner mig på det viset, tänk hur det kan bli!)

Jag älskar när byggnaderna får vara gråa så här, det är så vackert!

Efter besöket på fäboden blev det middag och fika hos Bertil (Rickards farbror) och hans fru Gunilla. Världens trevligaste, och gården sen – nu kan vi snacka paradis… detta är utsikten från deras kök:

Sonfjället och ett så otroligt vackert landskap.
Och när man sitter här på deras uteplats med denna fantastiska utsikt och tittar lite till vänster, så ser man uppe på kullen Rickards barndomshem:

Ja, fröken Mira fick också vara med på bild. Söt-Mira!

Ett paradis, verkligen. Såå vackert!!!
Jag tror de bor absolut vackrast av alla jag känner.
Vi bjöds på pastasallad med hemgjord rabarberchutney, jättegott! Det blev ett ganska långt besök, med prat om minnen och om framtiden. Bertil och Gunilla är så himla trevliga, jag hoppas vi ses snart igen. En väldigt, väldigt fin eftermiddag/kväll var det. Ett sånt där minne man sparar lite extra i hjärtat.

En annan dag (ja nu kommer det lite huller om buller här), kom en annan av resans absoluta höjdpunkter: ett besök hos Gunnar i Vaplan! Åh det var så otroligt fint att äntligen träffas igen!! Vi har ju kontakt på Facebook och så, men vi har inte träffats “irl” sedan bloggträffen nere i Halland för… ja vi kom fram till att det nog var 9 år sedan. Alldeles för länge i alla fall!

Gunnar bjöd på kaffe och alldeles nybakad sockerkaka, med ägg från egna hönsen. Tuppen Ture och hans damer höll oss under uppsikt. Det var såå mysigt att sitta på Gunnars veranda och fika och prata, om tomater och Stefan Sundström (jag är lite så där när-jag-mötte-Lassie-starstruck, för Stefan är en stor idol för mig och honom känner Gunnar! 😀 ) och höns och teater och bilar och biodling och jag vet inte allt. Det kändes som om det var alldeles nyss vi senast träffades; man bara fortsatte liksom. Ett möte som promenerade rakt in i hjärtat och slog sig ner där. Ännu ett guldkornsminne.


Foto: Rickard.

Torsdag till idag bodde Rickard och jag som sagt strax utanför Östersund. Vi kikade på Airbnb och hittade ett gulligt litet härbre och slog till och vad vi är glada att vi bokade just detta boende! Supermysigt och väldigt lugnt och fridfullt; vi sov jättegott. På morgonen vaknade vi till ljudet av gårdens tupp och hans damer. Mys!

Härbret på Busvebacken heter boendet, i Bringåsen strax öster om Östersund, och vi kan verkligen rekommendera det om man vill bo mysigt och tyst och lugnt!

Och vilken service! I badrummet fanns tvål, schampo, balsam, hudkrämer, bindor, tamponger, tandborstar och tandkräm!

Blommor och godis välkomnade oss när vi kom och sängarna var bäddade (vi hade med oss egna lakan men det behövdes alltså inte) och ja, man kände sig verkligen välkomnad.
Verkligen jättemysigt boende och finns det tillgängligt nästa gång vi ska upp så bor vi väldigt gärna där igen.

Det får räcka för del 1. Vi har gjort så mycket kul och sett så mycket fint, så jag får dela upp det lite. 🙂

Men en sak till, i alla fall:

I höst blir jag sambo-ish med denna där. Han blev visst med gård (i skogen utanför Laxå) och han vill visst att jag också ska bo där… 😉

(Ja jag skriver sambo-ish, för vi kommer att bo i varsit hus.)