Kanske vaknar vi i Kansas?

Det blåååååser ikväll. Otroligt starka vindbyar.
Det ruskar i husvagnen och river och sliter i tältet. Ja, tråkigt är det då inte. 😀
Marcus har varit här och säkrat tältet lite extra och det satt bra redan innan, så jag är inte jätteorolig men visst håller jag andan lite när de värsta vindbyarna kommer.

Qvick och Michelin är inte särskilt brydda. Michelin sover i korgen och Qvick roar sig med ett tuggben.

Jag stickar, dricker varm choklad och lyssnar på musik. Den här har gått flera gånger ikväll. SOM jag älskar den!

 

Det blir ett nionde par Brillbeevantar. 😀
Nu går det på rutin, jag kan mönstret utantill. Det här paret ska bli en tack-hälsning till någon som varit så ofantligt snäll mot mig.

Det dånar så, så det blir nog inte mycket sömn inatt. Nå, kroppen värker så, så det hade det nog inte blivit ändå. Sömn är en lyxvara.

Imorgon ska jag på massage. 45 minuters himmelrike!

Nu börjar det

Det nya livet.
Det är underbart att det första som händer är julen. Och snö har vi fått!

Vi trivs så fantastiskt bra. Michelin utforskar och njuter. Qvick är som han alltid är: cool med precis allt. Han bara hänger med, vad man än hittar på. Nöjd och glad. Stiggen provbor ett nytt hem, om det funkar så tror jag det blir precis hur bra som helst för honom.

Jag är katastrofalt dålig just nu efter intensiv flytt och flyttstädning, så det blir väldigt, väldigt lugna dagar ett tag. Och julklappen till mig själv som jag tänkte jag skulle unna mig efter allt detta – massage – det blir det inget med för jag behöver en ny reläsats till värmepannan. Så kan det bli. Men värme är viktigt så så får det bli.

Humöret är det i alla fall inget fel på. Jag har ett lugn inuti nu som jag inte känt på länge. Och livet på väldigt liten yta är väldigt bra när alla, precis alla, rörelser gör ont.

Nu ska jag göra mig lite varm choklad, lyssna på julmusik och sticka. Brillbeevantpar nummer 6, eller om det är 7, haha. Bra med mönster som min hjärna klarar att komma ihåg, då bara kör jag på.

Tre av paren jag stickat hittills. Det orange och det röda paret har fått nya hem och det grå ska också skickas iväg.

 

 

En decemberonsdag i bilder

Jag är ju sämst på det här med Efit, och lika sämst på att blogga, men jag provar. Kanske orkar jag hela dagen den här gången?
Mycket händer här just nu – en flytt t.ex. – så orken är om möjligt ännu mindre nu, men men.
Fler som tar en bild i timmen idag hittar du här.


00:10
Trött trött trött men kroppen bråkar, så jag dricker varm choklad och lägger upp till nästa par vantar. Det blir fjärde paret Brillbeevantar på en vecka. Jag har fått lite vantdille och det här mönstret är så enkelt att min hjärna klarar av att komma ihåg det. Stickade färdigt ett gråvitt par tidigare ikväll:


08:00
Varit vaken en timme, men idag är det svårt att ta sig ur sängen. Varenda rörelse gör så ont så det tar tid. Det ser i alla fall ut att bli fint väder idag!


09:00
Ena knät hittade på nåt skoj så jag for i golvet. Sitter och pustar ut lite och Michelin undrar vad 17 jag håller på med.


10:00
Planerar dagen och stickar några maskor.
Ont eller inte, idag måste jag få mer gjort.


11:00
Pratar med G i Australien och stickar. Solen skiner! Härligt!


12:00
Packar lådor. Qvick hejar på.


13:00
Ugh. Det finns få saker jag avskyr lika mycket som att gå i affärer, men ibland måste man.


14:00
Hemma igen. Köpt en del saker till nya livet, hämtat ut ett paket, skickat några paket samt handlat lite mat. Nu är jag s l u t. Kräksont överallt. Det blir lite mat och sen en stunds vila, men sen måste jag fortsätta packandet och röjandet.

Jag tycker inte om att detta “jo men SEN ska jag vila” aldrig verkar ta slut.


15:00
Vilodags. Qvick nära intill som alltid. Åh vad jag älskar denna hund!


16:00
Sovit en stund, vaknar av galen smärtnivå.
Nu blir det dubbla piller och en bön att det räcker.


17:00
En timme senare börjar smärtan sjunka lite. Jag borde verkligen packa, men jag orkar inte. Jag hoppas smärtan lugnar sig lite till så kan jag nog få lite gjort senare ikväll. Ibland har jag så ont att jag inte kan sitta still och då gör jag en massa för att överhuvudtaget stå ut och ibland har jag så ont att det knappt går att röra sig. Det låter knäppt och motsägelsefullt, jag vet. Båda är på ungefär samma smärtnivå men på helt olika vis. Är det musklerna som gör ont, så går det att röra sig för att distrahera sig. Är det i “gångjärnen” smärtan är som värst så går det inte.

Nu blir det stickning en stund. Jag är OÄNDLIGT tacksam för att mina armar och händer fört det mesta är hyftsat ok, så att jag kan sticka så mycket som jag gör. Utan stickningen vet jag, på allvar, inte vad jag tog mig till. Stickning lugnar, distraherar och gläder.

Detta blir ett par Brillbeevantar som ska bli en julklapp till någon jag tycker väldigt mycket om. Julklappsstickning är nog den roligaste. Att få skapa saker som värmer till människor man tycker om, och ge bort i juletid. <3


18:00
“Blir’e nån mat eller?”


19:00
Tittar på flyttkartonger. Tomma sådana. Suckar. Petar på en grej. Flyttar på en annan. Suckar.
Går tillbaka till soffan.

Saknar. Saknar så många.
Vill inte vara här. Vill vara där.
I norr. Och i Värmland.
Här och där. Fast inte just här.


20:00
Ja inte går stickandet fort ikväll inte. Har faktiskt packat en låda, men sen sa höfterna stopp så nu är jag tillbaka i soffan. Startar en film, en som alltid funkar.


21:00
Stickning i snigelfart… Men det är ju också stickning. 🙂
Pratar lite med Micke. Det mår man alltid bra av <3


22:00
Ute på kvällspromenad med Qvick. Jag tycker om mörkret, det är vilsamt.


23:00
Ett kartonglock är nästan lika bra som en kartong… Speciellt alldeles intill ett varmt element.

Med den bilden säger jag tack för idag men stickandet fortsätter ett tag till.