Roadtrip, dag 5: Öland, kära Öland!

Alltså…lyckan i att vakna och man är på Öland..!
(Ja, jag är väääldigt förtjust i Öland.)

Det gjorde ju inte precis ont att vakna till detta, heller.

Frukost och checka ut, sedan ut på vidare färd. Vi bestämde oss för att fara runt hela Öland så vi bokade en övernattning till, på norra Öland. Det här första boendet låg strax utanför Mörbylånga – nu for vi söderut längs Ölands västkust. Första målet var Ottenby/Ölands södra udde och Långe Jan.

Kossor! Det är kossor överallt på Öland! 🙂

Öland är så vackert och jag blir så lycklig av Öland!

Då har vi ju varit så långt söderut man kan komma på ön, rundat sydspetsen så att säga, och beger oss uppåt längs Ölands östkust.

Ett stopp vid en fantastisk (en av måååånga på Öland!) strand. Tanken var ett dopp, men det var så himla mycket maneter så njaä… Jag gick i till knäna och fick kryssa mellan geléklumparna hela tiden. Kändes inte så lockande att stoppa ner hela sig i det. 🙂 Men en skön paus blev det ändå, att sitta där och njuta av den varma sanden och den vackra utsikten.

Fler kossor!
(Ja jag är rätt förtjust i kossor också.)

Sen blev vi hungriga och stannade här:

och åt detta:

Fish & chips, i fina lilla Bläsinge hamn. Väldigt gott – godaste fish & chips jag ätit i Sverige hittills.

Nästa stopp blev Ismantorps fornborg:

“I mittlandsskogen på gränsen mellan fem socknar ligger en av Ölands större fornborgar. Borgen har en diameter av 127 m och en höjd av 2,5 m. Ringmuren är uppbyggd i skalmursteknik med nio portar. I borgen finns 88 husgrunder, byggda radiellt från muren. Husgrunderna syns fortfarande tydligt, vilket skiljer den från många andra borgar där den inre delen blivit uppodlad. Få fynd har gjorts i borgen, vilket tyder på att man inte bott här längre perioder. Vid en undersökning i början av 2000-talet gjordes ett fåtal fynd, bl.a. ett dräktspänne i järn och en pilspets. Föremålen daterar borgens användning till mellan 200-600 e.Kr. Ett silvermynt, troligen arabiskt, visar också att borgen åtminstone haft besök under vikingatiden. Men än så länge ruvar borgen fortfarande på många av sina hemligheter.”
Källa:Länsstyrelsen, Kalmar län

Vidare norrut, och tänk av en slump hamnade vi i Löttorp och bara råkade köra till Ullcentrums butik… 😉

Oj oj oj…det var rena himmelriket, det! Mängder med fina linnekläder, t.ex, och så allt garn förstås. Ullcentrums ullgarn är ett av mina favoritgarner, så det blev en och annan härva som fick följa med hem. 🙂

När min puls hade lugnat sig efter ullhimlen for vi vidare norrut. Nu med målet Ölands norra udde och Långe Erik.

Dom får nog göra en större skylt…

Så har vi då rundat Ölands norra udde och kör nu söderut igen, på öns västkust.

Regn på gång… Och Blå Jungfrun skymtar där borta.

Framme vid nästa övernattningsställe; en jättefin liten stuga strax utanför Byxelkrok. Här är deras sida på Airbnb.

En liten vila innan vi drog ut igen en sväng.

Enda nackdelen med det här boendet var att det låg i ett stugområde; det var rätt livat runt omkring – många barnfamiljer. Men, vi skulle ju inte vara så mycket där mer än sova, så det funkade ändå.

Vi var badsugna och det var en underbart vacker kväll så vi begav oss till fina Tokenäs (jättenära stugan) och tog ett ljuuuvligt kvällsdopp!

Efter badet: lyckaaa!
Det var såå skönt i vattnet och alldeles klart!

Det var svårt att slita sig därifrån. Såå underbart!

Så alldeles underbart! Älskade, älskade Öland!

Till slut fick vi ändå ge upp och åka tillbaka till stugan för myggorna hade kalas på oss.

Linneklänningen jag köpte hos Ullcentrum.

…och garnet. 🙂

Några varv på regnbågssocka två.

Två trötta men vääldigt nöjda resenärer. 🙂

Roadtrip, dag 3: Skanör/Malmö och dag 4: Malmö-Öland

Dag 3 vaknar vi upp med fantastisk utsikt över Malmö. 🙂

Vi åt hotellfrukost (snälla Clarion, sluta servera fuskäggröra, den smakar NOLL!) och sen bestämde vi oss för att ge oss ut på tur. Vi hamnade i Skanör och där stannade vi ett tag. Underbart väder, underbar strand, underbart bad!

Åh som jag njöt! Hade kunnat stanna där hela dagen, men det var dags att träffa min läkare, så vi packade ihop och drog vidare. En dryg timme var jag på läkarbesök. Det var första gången på åtminstone 35 år som jag inte var det minsta nervös eller stressad inför ett läkarbesök, och också första gången jag hade en riktig dialog med en läkare under ett läkarbesök. Heeelt underbart! Vi hann gå igenom mycket och vi har justerat medicindosen och planerat lite vad som ska hända framöver. Att ha en läkare som är intresserad, som slår upp saker och lär sig, som lyssnar… äntligen!!

Tillbaka i Malmö blev det en liten vila och sen gav vi oss ut på stan för att träffa vänner. Först bad i Västra Hamnen tillsammans med Magnus och Maria och sen middag på Vegan Bar på Möllan tillsammans med dem och ett gäng till.

Nästan fyra timmar var vi där, 10 personer. Mat och dryck och prat och sååå många skratt och kramar och leenden hela tiden, verkligen en jätterolig kväll! Jag har inte kollat om de är ok med att vara med på bild här, så ni får se delar av dem. 😉

Kära B hade med sig en present; de har koll på vad mitt favoritgodis är. 😀

Helt lätt var det inte att somna sen, alldeles sprickfärdig av tillsammans-glädje, men till slut så.
Dag 4 inleddes även den med hotellfrukost (hoppade över fejkäggröran!) och sen bar det iväg vidare ut i Skåne. Med stickning, förstås.

Vårt nästa stopp var fikabesök hos vår vän Sanne, som är den som gjorde att Rickard och jag träffades. 🙂 Hon bor supervackert i ett eget litet paradis ute på Skåneslätten. Vi bjöds på kaffe och otroligt god, hemgjord svartvinbärsglass och det blev hus-/trädgårdsvisning och prat om allt möjligt och kramar och skratt och så himla fint att ses även om vi inte kunde stanna så länge (vi hade bokat nästa övernattning på Öland).

Vi for vidare mot Öland, men först ett stopp i älskade fina Ystad förstås!

Vi strosade omkring lite planlöst och njöt av vädret och vackra Ystad och jag köpte en linnetunika hos Design Åsa.
Många minnen överallt. Åh så mycket kul vi haft i Ystad, Elisabet och jag! 🙂

Per Helsa-gården.Vacker!!

Vidare, då. Upp längs kusten, förbi Brösarps backar och allt möjligt annat vackert.

När vi kom till bron började den här tanten hoppa i sätet som ett litet barn. 😀
Ööööölaaaand!! Jag ÄLSKAR Öland!

Vi checkade in där vi skulle övernatta och sen for vi ut för att njuta av den fina kvällen. Och av Öööland! 🙂

Till slut blev vi trötta och vi återvände till den ljuvliga lilla stugan. Här är deras sida på Airbnb. Jättetrevligt värdpar och fantastiskt fint boende!

Några varv på en socka och sen zzzzzzzzzzzzz.

Roadtrip, dag 1 & 2

Min nya läkare finns ju nere i Skåne så när det nu var dags för ett besök så bestämde vi oss för att göra det hela till en roadtrip. Och vilken underbar resa det blev!

Måndag morgon, nu drar vi! 🙂

Stickningen redo, förstås. Sockstickning är perfekt i bilen.
(Fick frågan idag om jag alltid matchar stickningarna med mina kläder…haha. 😉 )

Första stopp: Norrköping. Fika med en vän på Kafé Kuriosa stod på schemat.

Färden gick vidare söderut. Det blev en titt på Brahehus-ruinen.

Det blev lunch (pyttipanna, så himla gott!) på restaurangen där också, innan vi drog vidare. Jag sov mesta tiden ner till Halland, som var dagens slutmål. Inte långt från Elisabet och Pv hade vi bokat övernattning via Airbnb, jättefint var det. Här är deras sida på Airbnb.

Av Elisabet hade jag fått tips om stranden i Särdal, så dit begav vi oss så fort vi checkat in. Uuunderbart!!

Det blev ett ljuuuuvligt dopp i ett ljummet hav, åh så skönt efter alla mil i bil!

Det blev (väldigt god) middag på Göstas. Egentligen skulle vi ha ätit tillsammans med Elisabet och Pv men efter diverse förvecklingar (som ordnade upp sig alldeles utan problem) blev det flyttat till nästa dag istället. 🙂

Fish and chips som smakade finfint! Göstas ligger ju jättefint vid havet å allt, men det blev ett kort besök. Så fort vi ätit upp for vi: det var mycket folk och många som var högljudda och jag var helt, helt slut och orkade inte med alla ljud. Men en fin och god middag var det ju i alla fall!

Tillbaka till rummet och där kraschade jag på soffan, helt slut och med feber, och sov till Rickard petade på mig och sa att det nog var dags att fortsätta sova i sängen. (Det här med utmattningssyndrom, akta er för det säger jag bara.)

Tisdag förmiddag for vi och hälsade på en vän, som bor så fint med kossor alldeles intill. Vi bjöds på supergod äppelpaj med glass till och det blev en jättemysig stund. Första gången vi ses “irl” men det kändes som vi alltid känt varandra. En del människor liksom flyttar in i ens hjärta direkt.

Efter det blev det en stund på stranden i Haverdal. Tanken var ett dopp, men när vi suttit en stund började det regna och då lockade det inte så mycket att bada. Men en härlig stund blev det ändå. Jag älskar doften av hav och ljudet av vågorna!

Det blev en stunds stickning där på filten innan regnet kom. Härligt!


Foto: Rickard.

Vi for lite hit och lite dit, och “sprang på” ett litet museum: Svedinos. Rickard är bil-och flygfantast, så självklart blev det ett besök. 🙂

Jag kikade lite, men var inte riktigt i form så jag satte mig med kaffe, glassbåt och stickning i caféet medan Rickard gick runt och tittade på resten.

När jag satt där fick jag meddelande från Elisabet att nu var dom hemma och vi var så välkomna, så när Rickard tittat klart begav vi oss till det gula huset. Där möttes vi av världens finaste Harry. 🙂

Alla hundar jag träffat under resan har varit väldigt nyfikna på innehållet i min ryggsäck. Tyvärr är det dåligt med hundgodis i den. 🙂

Fina, fina Harry! Han är så himla fin och go!

Medan Pv körde igång grillen gick Elisabet, Rickard och jag ner till havet och tog ett dopp. Såå skönt! Och så himla roligt att vi äntligen har badat tillsammans, Elisabet och jag. Vi har ju känt varandra i såå många år och jag har varit med henne till diverse stränder så många gånger, men aldrig badat jag. 🙂

Jag försökte fota Sigge Nilsson, men det gick ju så där… 🙂 Jag fick i alla fall en massa gos, både här och sen när vi satt och åt, och det slår högre än bra bilder. 🙂

Ja sen glömde jag alldeles bort att ta fler bilder. Vi åt jättegod mat och satt länge och pratade om allt möjligt och hade det så himla mysigt och roligt. 🙂 En alldeles underbar eftermiddag/kväll blev det!

Vi drog sedan vidare till Malmö, där vi hade bokat hotellrum ett par nätter. Det var nog närmare midnatt när vi dråsade i säng där. Trötta men glada och nöjda. 🙂

 

 

Semester i alpackahagen

“Näe, fy vad hett det är! Och fy vad folk det är på minsta lilla badställe!”
“Ja!”
“Ska i dra nån annanstans?”
“Ja, det gör vi!”

Så det gjorde vi. Till Selaön närmare bestämt.
Vi hyrde en stuga i en alpackahage för det lät himla trevligt, och det var det också!

Ena halvan av värdparet, Ulla-Lena, var den första att hälsa oss välkomna. Den här snyggingen var den andra. Redan här anar man ju att detta kommer att bli en finfin helg. 🙂

Här bodde vi. Såå mysigt! Och lugnt! Och tyst!

Utsikten från stugan, ner mot Mälaren (vattnet skymtar lite där bortom vassen).

Utsikten från utedasset. 🙂

Tillgång till brygga med stege så man kunde bada när man ville, så ofta man ville. Och inga andra där än vi och värdparet. Underbart!

Båthusdekorationer… 🙂

Det var så hemskt hett i fredags, det första doppet var HIMMELSKT!

(Det här kommer för övrigt att bli ett av mina längsta inlägg någonsin, misstänker jag – jag har inte visat alla badlyckobilder och då har vi inte ens kommit in på ämnet alpackor än heller… om du ämnar läsa hela så är det nog bäst du plockar fram lite fika nu…)

Vi hade inga aktiviteter planerade förutom vila, bada, njuta. Det var alldeles för varmt för något annat. Och det var så himla skönt att verkligen bara koppla av och njuta. När vi inte låg i vattnet satt vi i skuggan.

Å’ när vi inte satt i skuggan låg vi i vattnet. 🙂

En koftstickning var alldeles för varmt att ha i knät, så jag började på ett par raggsockor.

Det blev morgon den andra dagen och rätt som det var, när vi satt och åt frukost ute, upptäckte vi att vi fått sällskap. 🙂

Ture var modigast den gången. Kikade på oss en lång stund innan han återgick till mumsandet.

Morgondopp? Självklart!

Ljuvligheten! LYCKAN!

Mer stickning i skuggan. Puh.

Lilla stugan. 🙂

Vi behövde åka in till byn och proviantera lite. Det innebär att ta sig ut ur hagen med bilen, genom grinden. Utan att släppa ut sju alpackor. Sju väldigt nyfikna alpackor. 🙂 Det gick bra dock; man går sakta och försiktigt mot dem, med armarna utsträckta, så flyttar de på sig, om än inte i någon superfart precis. Gullingar!

På eftermiddagen fick vi sällskap igen.

Den här gången var dom modigare och kom ända in till oss. Alpackor är så otroligt söta! Och så himla trevliga djur. Tysta, lugna med stor integritet och värdighet. Man blir alldeles lycklig av att vara nära. 🙂

Det var helt underbart att sitta där omgiven av alpackor. 🙂

Ja där satt vi ett bra tag och läste och stickade, omgivna av alpackor. Paradiset!

Lycka är att hitta en sandgrop som inte polarna upptäckt, så man får ha den ifred.

Det var kö till den största sandgropen.

“Say cheese!”

När de traskade iväg igen, gick jag in och sov middag. Herregud så skönt! Jag är så förfärligt trött hela tiden, somnar nästan ståendes ibland, men hur jag än vilar och sover blir jag inte pigg. Men skönt är det att sova, i alla fall.

Sen blev det mer bad. Förstås.

Och mer stickning.

Ja, sen blev det bad igen. Förstås. Hur skulle man kunna avstå när man har tillgång till detta?

Underbar, underbar kväll! Det var svårt att slita sig från bryggan och magin, men till slut fick vi ge upp för myggen hade storkalas.

Nå, det dröjde inte så länge innan vi var tillbaka… 🙂 Halv åtta i morse tog vi ett morgondopp.

Sen blev det frukost ute. Mmm, kaffe utomhus!

Lite stickning också, förstås.

Fint sällskap fick vi också. 🙂

Ulla-Lena frågade igår om vi ville vara med och mata alpackorna på förmiddagen idag och få lära oss mer dem, och det ville vi förstås. Vi fick veta en massa om avel och foder och ullberedning och allt möjligt. Så himla snällt av Ulla-Lena och så intressant! Vi blev ju så kära i alpackor direkt när vi träffade den första, så nu funderar vi på allvar på om det inte skulle vara himlans trevligt med några på våran gård sen. 🙂

Efteråt när vi skulle gå tillbaka till stugan följde hela gänget med.
Har ni gått promenad tillsammans med alpackor? Det är alldeles underbart trevligt kan jag tala om. 🙂

Alpackor kallas “ängens delfiner” och när man hört dem prata förstår man varför.
Så så underbara varelser, dessa raringar.

Den mörka fläcken till höger om alpackan längst till vänster, är en alpackatoalett. De gör alltså inte som andra djur och kissar/bajsar där de råkar stå för tillfället, de har speciella ställen dit de går.

Vi packade ihop det sista och sen var vi uppbjudna till Ulla-Lena och Pieter på en fika innan vi skulle åka. De är så himla trevliga och det blev prat om bilar och stickning och djur i allmänhet men alpackor i synnerhet och allt möjligt annat. Samtalet hade kunnat pågå hela dagen, men till slut måste man ju åka hem. Det var verkligen en underbart fin helg!

Här är deras hemsida och här är deras sida på Airbnb.

Lite mer stickning i bilen. Hälen klar.

Väl hemma i Striberg dröjde det inte länge förrän vi var i vatten igen, nu i Grecken. Underbart!

31 grader i skuggan; då tycker även Qvick att det är skönt att bada.

Vi satt ute länge ikväll, tack och lov fläktade det lite så inga mygg och knott kom och störde. Jag stickade lite till på sockan, imorgon ska jag börja minska för tån.

Dessa däremot är helt färdiga:

De ska imorgon påbörja sin resa till min vän i Australien.
Vi har tokvarm sommar, han har kyligare än vanligt-vinter.

 

Vi rymmer bara du och jag (och hunden)

Ja, Noice gamla låt kom just upp i en av mina Spotify-spellistor, så det fick bli titeln på detta inlägg. Det passar ju ganska bra, för igår “rymde” vi iväg, Rickard och jag (och hunden!). Till ett helt underbart litet torp mitt i skogen i Finnå, inte alls långt från Striberg. Jag hittade det via Airbnb (här är hennes sida).

Det såg så himla vackert och mysigt ut på hennes bilder och jag blev inte besviken. Vilket paradis!!

(Ja, magneterna funkade! Du som fattar, fattar. 😉 )

Supermysigt litet torp, omgivet av skogen på alla sidor.
Lite vindsus och surr från bin och humlor var det enda som hördes, under natten var det alldeles knäpptyst. Ljuvligt!!

Utsikten från dass. 🙂
Enkel standard; det finns inte vatten indraget, ingen el och det är som sagt utedass – men det visste vi ju när vi bokade och för oss är det inget problem. Hyresvärden hade ställt in dunkar med vatten, och det finns gasolplattor att koka kaffe på (och laga mat förstås, vi hade dock gjort matsäck och tagit med) samt ett gasoldrivet kylskåp, så allt man behöver finns ju.

Lugnet! Friden!
Man kan verkligen andas, slappna av.
Rickard tog en tupplur, jag satt på bron och stickade.

Lite senare hände en grej… 😉

Om vi fnissar och skrattar ofta? Ja, det kan man nog säga. Mest hela tiden, faktiskt. 🙂

När vi ätit våran matsäcksmiddag blev det en omgång Plump.

Jag älskar min regnbågsring!

Och jag ÄLSKAR den här människan!

Sommarkväll i det torpet var såå mysigt!

Att vakna till den här utsikten… Ljuvligt!

När själen nästan spricker, del 1

Rickard, Tommy, John och jag har varit uppe i Rickards hemtrakter en vecka – och vilken vecka sen! Härjedalen och Jämtland är magiskt!


Första nätterna sov vi allihop i familjens sommarstuga nära Åsarna, sen delade vi upp oss och grabbarna stannade i stugan med sin farmor och Rickard och jag bodde några nätter strax utanför Östersund.

Köksutsikten från stugan. Helt ok… 🙂

Det blev ett bad direkt första kvällen. Jag var den enda som doppade mig, de andra tyckte det var för kallt. Vi gissade på 11-12 grader kanske. Det bet rätt bra, det gjorde det, men det var såå skönt efteråt!

Tyvärr var det vääääldigt gott om mygg, så att sitta ute och njuta av kvällen var det inte tal om.

Utsikten från dass. 🙂

Vackert nere vid sjön om kvällarna, verkligen!

En dag for vi till Hede, byn där Rickard växte upp. Alltså…där är så vackert så man står nästan inte ut! Vi började med ett besök på familjens fäbod. Vackert var ordet ja…

Fäboden används och hålls vid liv, det är så fint! Rickards farbror har kor där. Eller tjyr (hur man nu ska stava det?) som de säger i Hede.

Jag hörde ljudet av rinnande vatten och drogs dit ner. Där blev jag stående en lång stund. Så vackert och fridfullt och grönt och bara alldeles underbart! (Och för ett par år sedan hade vattnet definitivt inte lockat ner mig på det viset, tänk hur det kan bli!)

Jag älskar när byggnaderna får vara gråa så här, det är så vackert!

Efter besöket på fäboden blev det middag och fika hos Bertil (Rickards farbror) och hans fru Gunilla. Världens trevligaste, och gården sen – nu kan vi snacka paradis… detta är utsikten från deras kök:

Sonfjället och ett så otroligt vackert landskap.
Och när man sitter här på deras uteplats med denna fantastiska utsikt och tittar lite till vänster, så ser man uppe på kullen Rickards barndomshem:

Ja, fröken Mira fick också vara med på bild. Söt-Mira!

Ett paradis, verkligen. Såå vackert!!!
Jag tror de bor absolut vackrast av alla jag känner.
Vi bjöds på pastasallad med hemgjord rabarberchutney, jättegott! Det blev ett ganska långt besök, med prat om minnen och om framtiden. Bertil och Gunilla är så himla trevliga, jag hoppas vi ses snart igen. En väldigt, väldigt fin eftermiddag/kväll var det. Ett sånt där minne man sparar lite extra i hjärtat.

En annan dag (ja nu kommer det lite huller om buller här), kom en annan av resans absoluta höjdpunkter: ett besök hos Gunnar i Vaplan! Åh det var så otroligt fint att äntligen träffas igen!! Vi har ju kontakt på Facebook och så, men vi har inte träffats “irl” sedan bloggträffen nere i Halland för… ja vi kom fram till att det nog var 9 år sedan. Alldeles för länge i alla fall!

Gunnar bjöd på kaffe och alldeles nybakad sockerkaka, med ägg från egna hönsen. Tuppen Ture och hans damer höll oss under uppsikt. Det var såå mysigt att sitta på Gunnars veranda och fika och prata, om tomater och Stefan Sundström (jag är lite så där när-jag-mötte-Lassie-starstruck, för Stefan är en stor idol för mig och honom känner Gunnar! 😀 ) och höns och teater och bilar och biodling och jag vet inte allt. Det kändes som om det var alldeles nyss vi senast träffades; man bara fortsatte liksom. Ett möte som promenerade rakt in i hjärtat och slog sig ner där. Ännu ett guldkornsminne.


Foto: Rickard.

Torsdag till idag bodde Rickard och jag som sagt strax utanför Östersund. Vi kikade på Airbnb och hittade ett gulligt litet härbre och slog till och vad vi är glada att vi bokade just detta boende! Supermysigt och väldigt lugnt och fridfullt; vi sov jättegott. På morgonen vaknade vi till ljudet av gårdens tupp och hans damer. Mys!

Härbret på Busvebacken heter boendet, i Bringåsen strax öster om Östersund, och vi kan verkligen rekommendera det om man vill bo mysigt och tyst och lugnt!

Och vilken service! I badrummet fanns tvål, schampo, balsam, hudkrämer, bindor, tamponger, tandborstar och tandkräm!

Blommor och godis välkomnade oss när vi kom och sängarna var bäddade (vi hade med oss egna lakan men det behövdes alltså inte) och ja, man kände sig verkligen välkomnad.
Verkligen jättemysigt boende och finns det tillgängligt nästa gång vi ska upp så bor vi väldigt gärna där igen.

Det får räcka för del 1. Vi har gjort så mycket kul och sett så mycket fint, så jag får dela upp det lite. 🙂

Men en sak till, i alla fall:

I höst blir jag sambo-ish med denna där. Han blev visst med gård (i skogen utanför Laxå) och han vill visst att jag också ska bo där… 😉

(Ja jag skriver sambo-ish, för vi kommer att bo i varsit hus.)