My preciousssss

Ull, alltså. Jag älskar ull!
Och Léttlopi kan vara något av det allra ljuvligaste ullgarnet som finns.

Jag stickar som besatt just nu.
Fortfarande sjukskriven (men det verkar inte som att FK tänker ge mig någon sjukpenning) och utmattningen är inte ett dugg bättre. Hjärnan känns som plockepinn, eller som ett pussel där bitarna kommer från en massa olika pussel och inte passar ihop.

Stickningen är enormt viktig. Just nu är den nog det viktigaste.

3 thoughts on “My preciousssss

  1. Min safe space när jag fick utmattningsdepp för en massa år sen var också stickning. Stickning och ljudböcker höll ångesten i schack och stängde ute allt brus från övriga världen. Jag, som haft etta i textilslöjd genom hela skoltiden, fick ett plötsligt sug efter en röd hemstickad kofta och sen efter sockar. Gud allena vet hur många par jag producerade under några år. För tre år sedan övergick jag till virkning, virkar filt efter filt, gärna invecklade mönster som Mandala Madness och helst på engelska (precis som böckerna jag ständigt lyssnar på, ständigt på engelska). Min läkare förklarade min utmattning med att hjärnan gått från att vara en sexfilig motorväg till en stig i skogen där inga möten tilläts. Stickningen och ljudböckerna gjorde att jag kunde stänga ute allt annat och försöka läka ett sargat sinne inne i min bubbla.Idag har väl den där vägen breddats till att vara en asfalterad väg med en fil i vardera riktningen men jag är otroligt stresskänslig, har ingen tröskel alls för sånt och då dräneras energin på ett kick. Vad jag jobbade med? Undersköterska i kommunal omsorg som till en början var vikarie och tackade ja till alla timmar jag fick, oavsett om jag nyss klivit av natt. Chefen utnyttjade det till max och det hände att hon ringde bara några timmar efter hon sett att man gått hem efter en vaknatt. Sen kom hela den här karusellen med neddragningar, omflyttningar, omsökning av tjänster osv. Inget man mår bra av och stressen i jobbet blev spiken i utmattningskistan. Men, stickningen fanns där, och blev räddningen från att bli helt innesluten och knäpp, så sticka på du. Sticka, lyssna på böcker, krama din kärlek, dina barn och dina djur. De läker dig bara genom att vara.. Kram från en medsyster <3

  2. Vet du, dina ord fick mig att gråta som jag vet inte när jag grät så sist. Bara det att någon faktiskt förstår hur det är, hur helt vansinnigt det faktiskt är, betyder precis hur mycket som helst!
    Jag kämpar så med vården, ständigt med EDS-biten och nu också med utmattningen. Jag har inte en depression och jag vet inte om det är det som ställer till det, att läkaren inte riktigt tar mig på allvar. Men jag fungerar verkligen inte och jag känner igen mig mycket i det du skriver.
    Man blir helt överväldigad i hjärnan av väldigt, väldigt lite.
    Jag som en gång drev företag och jobbade 15 timmar om dagen, pluggade japanska samtidigt och dessutom tog hand om min familj m.m, nu blir det tvärstopp för minsta, minsta lilla. Och det är verkligen inget man kan styra. Det GÅR inte. Man kan inte “bara skärpa till sig”.
    Jag önskar så att jag verkligen, verkligen fick vila, men… FK bråkar och jag kommer förmodligen inte få beviljad sjukpenning, så även om läkaren förlänger min sjukskrivning så hjälper det ju inte. Man kan inte leva på luft. Det blir rätt säkert Arbetsförmedlingen om ett par veckor. Jag glömmer mitt eget namn, jag minns inte hur man kokar ägg, jag hittar inte hem. Hur jag ska klara att sköta ett jobb just nu – eller ens söka jobb – vet jag inte.
    Hur som helst, TACK för att du ville dela med dig. Tack snälla du. Och jag hoppas att din väg planar ut och breddas och framför allt att du får leva precis det liv du vill ha och orkar med. <3 <3

    1. Hade man haft gips på en kroppsdel, eller att några bitar fattades så hade hjälp funnits. osynliga handikapp existerar inte, och handlar det om utmattning så är det mumbojumbo. Kvinnor och värk har ju av läkare benämnts som SVBK i journaler, Svid-Värk-Bränn-kärring, på fullt allvar. Det man inte kunde/orkade leta diagnos till fick fantasifulla namn… Vi finns, Vi har ont. Vi tar skit som inga andra. Min dotter har EDS också, och hon har fått kämpa fruktansvärt innan hon fick göra en utredning och till sist fick adekvat hjälp och vård. Innan hon började dra i varför hon mådde som hon gjorde, hade de symptom och den värk hon hade så hade jag aldrig hört talas om EDS. En fruktansvärt underdiagnosticerad sjukdomsbild som är förbannat komplex och påverkar varenda cell i kroppen – hur kan det komma sig att det tagit sådan tid innan man börjar nysta?
      Jo, jag vet hur du mår, till en del i alla fall. Jag har inte EDS själv, men alltså i min närhet. Jävulskt. Så gott som varje dag. Allt som görs kommer med faktura och pålagd smärtränta.
      Försök hushålla med krafterna och sök annan vårdcentral och second opinion om du kan.
      <3

Leave a Reply to Ewa Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *