Träffar: 225
Det är ganska precis ett år sedan jag fick min cancerdiagnos och den här resan startade – och vilken resa det varit, och är!
När jag fick beskedet att det var cancer, då var min första tanke “Jaha, nu ska jag dö.”
Det gör något med en. Exakt vad kan bara den som varit i samma situation förstå.
Jag fick ett nytt filter att se livet genom.
Jag prioriterar annorlunda nu.
Känns det här rätt?
Ger det mig glädje?
Tar det mig närmare mina mål?
Om svaret är nej – bort med det. Jag väljer en annan väg (och ganska ofta finns där inte ens någon riktigt synlig väg – jag bara hoppar rakt ut i tomma luften, tjohooo!), för den här andra chansen jag fått, den ska jag leva till 100%, hela tiden!
Ja… Ett år senare sitter jag i ett hus i Skattlösberg och lyssnar på koltrasten medan jag jobbar med saker jag verkligen vill jobba med, både som anställd och som min egen chef.
Jag har klivit in och blivit välkomnad in i sammanhang som jag trivs i, bland människor jag tycker om och som tycker om mig.
Jag har skalat av mig så många lager, klivit ur så många skal som inte passade, och där under hittade jag vingar och jag kan faktiskt flyga och jag är inte det minsta rädd!