Yippee Ki-yay, eller nåt

Den 3 mars var jag till Karlskoga lasarett där de gjorde en MR av min nacke. Nacken jag tjatat om till läkare i över tre år nu, och ständigt fått höra “det är spänningshuvudvärk” och som “bot” skulle jag “lära mig slappna av” och, förstås, det som i vården är boten för precis allt: träna hos sjukgymnast. Att det blev värre och värre, bl.a. av övningarna jag fick av sjukgymnasten, och att det började stråla ner i armen och att jag inte kunde säga om doktorn stack mig med en nål eller två medan jag blundade m.m, nej det var ju inget att bry sig om. (Märks det att jag är aaaningens less på sjukvården?)

Vad visade då MR-bilderna?
Påverkan på en nerv på vänster sida, vilket förklarar smärtplingarna ner i vänster arm. Det är en förträngning så nerven får inte plats som den ska.

En del slitage på kotorna (“sånt som kommer m åldern fast du är lite ung ändå” – hej EDS) samt ett litet diskbråck vid (eller om det var under) TH 2/3.

Dr tycker jag ska fundera på om jag vill ha remiss till ortoped (det vill jag) för att prata ev. operation (det vill jag iiinte).

Blandade känslor.

Läkaren som ringde om resultatet är en av de otrevligaste jag stött på hittills, då när jag var hos honom på vårdcentralen, och en som totaldissade mig när jag sa att något är fel i min nacke. Han lät väldigt förvånad över röntgenresultatet och jag fick ett totalt annat bemötande än när jag var där kan jag säga…


Gjort en bild till ortopeden. Så svårt att förklara hur det känns i nacken-axeln-armen. Så här sitter jag ofta. Försöker liksom…dra isär nacke och axel, för det känns som det är för trångt där. Och det är det, har det ju visat sig. Hur jag än tänjer och sträcker och vrider mig så kommer jag inte undan smärtan. Förstås. Det går ju inte. Det är värst längs linjen, vid pilarna, och sen plingar smärtan ner i armen ibland. Det finns ingen ställning som är bekväm eller som lugnar/tar bort smärtan. TENS lindrar lite, så den är på nästan konstant numer.

Ibland tror jag att jag ska mista förståndet, på riktigt. Det går inte att komma undan, vad eller hur jag än gör. Jaja. Färdiggnällt. Nu ska jag gnägga istället. (Sjunga en kvällstruddelutt, alltså. Det mår man bra av.)

Kvällens kvällstruddelutt. Sjung me’ vettja! Yeehaw!

 

4 thoughts on “Yippee Ki-yay, eller nåt

  1. Grattis eller nåt då.
    En bekant hade nån sorts förträngning i ryggmärgshålet som hotade att göra henne utan benfunktion. Hon hade haft ont i hur många år som helst.
    Så fick hon remiss till en kirurg nere i … Strängnäs? … som opererade och sen var hon halleluja-nyfrälst!

    1. Mm, en av mina bästa vänner hade så. Dom opererade först en gång, då var hon förlamad i armarna när hon vaknade upp. Det släppte efter ett tag men nacken och allt det, blev fortsatt sämre. Så opererade dom igen. Då vaknade hon upp och kunde inte gå, hamnade i rullstol. Har kämpat sig tillbaka från det och kan gå igen, men är i övrigt lika dålig och har lika ont som innan operationen.
      Så jag har väl inte sån jättestor längtan efter att operera mig och det av samma avdelning. :-/

      1. Ja, jag kan ju inte garantera nånting. Och tänker inte göra det heller.
        Det är ju inte ett område på kroppen som man kan karva i hur som helst. Därför blev jag glad för min ridkompis’ skull.
        Operation eller inte så antar jag att det är bra att det objektivt syns att du har nåt som gör ont. Sen vore det ju bra om det fanns nåt trollspö som kunde fixa till det med 100%-ig garanti. Kanske det finns något liknande i framtiden. Jag önskar dig det.

        1. Ja det är klart att det är underbart att det gick så bra för din ridkompis! 🙂 Jag ärbara livrädd att hamna i något liknande som min kompis. Jag har så det räcker ändå.

Leave a Reply to Cecilia N Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *