Träffar: 2916

Efter berättelserna under Det kallas vidskepelse-kvällen måste jag ju besöka Styggens stuga, så det gjorde jag. Efter en dryg halvtimme på pyttegrusvägar kom jag till slut dit (jag hann tänka att nu hamnar jag så långt ut i ingenting att jag aldrig mer syns till). Härlig promenad i solvarm skog, det doftade underbart!

Styggens stuga och tunet där inga träd växer efter att han förhäxat marken för att grannarna inte skulle stjäla virke… 😉

Klart jag knackade innan jag gick in, det ska man enligt folktron göra för att inte överraska eventuella oknytt...

Lågt i tak även för en kort sticktant.

Jag tror Styggen satte något på min gps 😉 för efter besöket vid hans stuga fick Waze fnatt och skickade mig hit och dit och sa åt mig att vända och sen vända igen och betedde sig helknasigt. 😀 Nå, man får i alla fall se mycket fint medan man är vilse!

Är man i Dalarna för Dan Andersson-veckan måste man ju besöka hans grav, så det blev en tur till Lyvikskyrkogården i Ludvika.

Men det här med sorg, hörrni. Ouff.
Det kan man känna även fast det gick bra, även fast man lurade cancern.
Det är inte så enkelt som att “men det gick ju bra”.

Det var hur som helst fint att strosa omkring där och då, i det som då var nuet.

 

Kvällen vid stugan bjöd på fantastisk himmel över Väsman och över Halvars. Jag stod länge ute och tittade.

Resten av kvällen ägnades åt stickning och ljudbok.

Tredje dagen i detta himmelrike började jag med Sunnansjö hembygdsgård. Väldigt, väldigt fint!

Trött tant som den dagen kände sig ungefär lika ung som byggnaderna.  Väldigt fint att strosa omkring där i alla fall. Bara jag och myrorna. Luften var sval och det doftade tallskog. Härligt! Då gör det inte så mycket att man har dåligt med ork och gör allt låångsamt.

Jag for vidare och hamnade i Grangärde och, förstås, på kyrkogården.

Lunch. Briemacka och gott te hos Tillmans.

Efter det hamnade jag i Dala-Floda och där måste man såklart besöka lilla hemslöjdsbutiken. Åh så mycket fint!

Jag köpte en bok om tvåändsstickning och en bit tyg ritat av Karin Holmberg, att brodera på som man vill. Kul!

På andra sidan bron ligger Wålstedts men jag som inte diggar broar nå värst kände aldrig i livet, om det inte finns en annan väg. Det fanns det visade det sig, men jag hade bara hunnit in några minuter innan de stängde, så det får bli en annan gång.

Jag avslutade dagen med en runda i skogen och en promenad vid sjön Saxen i Saxdalen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *