Tack!

Tack för alla kommentar angående bildstorlek m.m. Jag blir så glad för det!
Min header (alltså bilden högst upp, den med de gula sockorna) har jag känt mig tveksam till, den blev så stor och den känslan bekräftade ju Karin (tack för att du sa det!). Den har jag tagit bort nu, kanske återkommer den i mindre skala, vi får se.
Bilderna kommer dock att fortsätta som de är.

The Stig behöver ett nytt hem

The Stig, a.k.a. Stiggen, StiggyWiggy, Piggy, The Stigster, Farbror Ove, söker fortfarande nytt hem. Han är verkligen världens goaste, roligaste och keligaste mot allt och alla – utom andra katter, så han behöver bo på landet med inga eller få andra katter nära.

Väldigt speciell liten personlighet som pratar mycket, gärna sover i sängen och älskar att bli kliad på magen. Van utekatt och måste få fortsätta vara ute mycket. Duktig musjägare. Hundvan. Jag har inte haft honom sedan han var liten så hans exakta ålder vet jag inte, men ungefär 7. Han är kastrerad och helt rumsren. Jag har en kattlåda som han använder helt perfekt när han är inne. Jag älskar den här polarn, men för hans skull.

Godmorgon, då

Det var tydligen inte meningen att jag skulle sova inatt. Det blev en timme ungefär, sen vaknade jag av ont och sen har jag bara vänt och vridit mig resten av natten. Lika bra att kliva upp. Kaffe och sockstickning. Ute ljusnar det.

Lilla hjärtat!

Jag fick en ny kompis när jag var i Stockholm, hos kaptenen.
Överallt följde hon mig. Nära, nära.
Jag som inte är så där himla förtjust i små hundar, föll totalt. Hon är ett sånt charmtroll, helt underbar!

Jag försökte sno med henne hem, men dom tre hussarna hade för bra koll. Attans! 🙂

Premiärdopp och bilkrångel

Qvick och jag bestämde oss för att hälsa på i Striberg idag. På vägen dit stannade vi till vid Ramsjön för det var så fint väder och skogen lockade. Det gjorde sjön också, så idag blev det badpremiär! Kaa-haaaallt som bara den, men SÅ härligt och efteråt en endorfinkick som nästan är utomjordlig. Lyckobubblor i hela kroppen!

Ja, sen blev det fika i Striberg med Max och Marcus och vi satt på nybyggda altanen och njöt av solvärmen. Underbart!

Det blev dags att fara hemåt och jag kom till Örebro. Där stannade jag vid ett rödljus och när jag sen gasade iväg igen vid grönt, ja då lät bilen plötsligt väldans mycket. Väldigt, väldigt mycket. Ungefär som rallybilen.
Hål på avgasröret tänkte jag, och puttrade (nej mer vrålade…) vidare hemåt. Stannade till i Lanna sen ändå (då är jag nästan alldeles hemma) och ringde Marcus. Kravlade och kikade under bilen men inget hängde ner eller så i alla fall. Vi bestämde att jag lika gärna kunde fara tillbaka till Striberg så han fick kika på det direkt, eventuellt svetsa ihop hålet och se om jag skulle behöva köpa nån avgasrördel imorgon kanske. Så, ungefär 3 minuter hemifrån vände jag och for tillbaka norrut. Hann dock inte längre än till Tysslingen, så började oljelampan lysa. Då var det ju bara att stanna bums. Ringde Marcus igen, som sa jag tar släpet och kommer och hämtar.

Det skulle ju ta en stund så medan vi väntade gick Qvick och jag en sväng – och sämre ställen finns ju att vänta på… Det är så otroligt vackert där vid Tysslingen!

Allt vatten gjorde mig sugen på ett andra dopp men fåglarna ska få ha sin sjö ifred.

Varmt och skönt var det, vi satt i solskenet och verkligen njöt.
Full fart på fågellivet var det, men sånt bryr sig inte Qvick om, det är skönt.

När Marcus kom undersöktes gamla Toyotan och det visade sig att en lambdagrunkeligrej hade lossnat ur avgasrörsänden och hängde i luften – därav det förskräckliga oväsendet. Marcus hittade passande muttrar i bussen som han skruvade dit och allt var sen frid och fröjd. Inget mer oväsen, ingen lysande oljelampa. Hemresan gick finfint.

oändligt tacksam är jag! Jag har nog universums allra, allra snällaste ex!!

När jag kom hem hade Chrille just grillat sig lite middag så jag improviserade ihop nåt till mig med.

Och nu, nu känns sängen alldeles oerhört lockande.
Godnatt!