En söndag i bilder. Kanske t.o.m. hela dagen?

Ja man vet aldrig. Jag är rätt värdelös på Efit egentligen: ointressant tillvaro och en trötthet som oftast gör att jag ballar ur Efit framåt kvällen. 🙂 Meen, jag provar. Fler som är med just idag hittar du här.


00:00
Jag sitter på sängen och stickar raggsockor och klappar katt.
Bengt och jag tittar på Gogglebox och fnissar.


02:00
Borde sova men kan inte. Konverserar med den här bästisen i väntan på att medicin ska göra sitt.


06:00
Vaknar till detta. Båda snarrrrkar ljudligt.
Klev upp för att gå på toa och sen var planen att bädda ner mig igen. Men, jag öppnade toadörren som kärvar lite och därmed var ontet ett faktum och då är det ingen idé. Bara att börja dagen. Gooooomorron!


07:00
Köksutsikten. Nu längtar jag efter snö!


08:00
Stickar raggsockor och dricker kaffe.


09:00
Ute på promenad med hund och katter. Ljuvligt väder!
När vi kommer tillbaka pratar vi en stund med grannen U och hans katt Steve. Supertrevliga båda två.


10:00
Stickar på min Riddari och tittar på Time Team.


11:00
Äter frukost-ish. När man har ont är det dåligt med matlusten, men äta nåt måste man ju. Snabbnudlar blir det ganska ofta. Det går fort, det är inte en massa jobb och det fyller ju magen. Får duga.


12:00
Då är vi i skogen och plockar svamp. Bengt, Qvick och jag.


13:00
Fortfarande i skogen.
LYCKLIG.
Tänk om man fick vara i skogen alltid. Alltid, alltid!


14:00
Skörden. Kartongen med svamp ställde jag på grannen Netas trapp. Resten får Bengt äta. Jag tycker det är jätteroligt att plocka svamp men jag är inte särskilt förtjust i att äta så jag brukar ge bort allt jag plockar.


15:00
Svamprensning pågår. Det får mottagarna göra själva. 🙂 Själv stickar jag och sörplar kaffe.


16:00
Stickar vidare. Inser att…när jag satte ihop bålen och ärmarna så vände jag ena ärmen fel… GAH. Jag måste alltså repa upp HELA OKET. Det är många timmars stickning helt åt skogen. Suck.


17:00
Då säger kroppen stopp. Tvärstopp.
Fullständigt slut på energi. Bara att lägga sig.

18:00
Då sover jag.


19:00
Då är det dags för mat.

 

20:00
Helt helt slut, så det blir som vanligt, min Efit tar slut innan dagen gör det.
Slut på ork och en smärtnivå som är överjävlig.

Ha en fin kväll!

 

Bergslagen, snigelhus och en känga

Varit ute och farit idag, stickandes på min Riddari nummer två, klädd i Riddari nummer ett. 🙂

Vi har varit norrut idag, i för mig välbekanta trakter. Pershyttan, Nora, Striberg och Hällefors.

Själen min har jublat! Åh, inget är som Bergslagen! Min själs hemma.
Jag blir alldeles, alldeles lyckobubblig när vi far omkring i djupa skogar, förbi sjöar och skogstjärnar och “bergen” och ja men…allt, liksom. Det är verkligen den sortens landskap jag känner mig som allra mest hemma i. Jag älskar det så!

Alldeles tyst. Alldeles lugnt. Inte en krusning på vattnet.
Lycka.
LYCKA.

Det är något djupt inom mig som svarar på detta.
Det är här jag hör hemma.

Och varje gång jag är på en sån här plats vill jag stanna. Bara gå in i skogen och stanna där.

Vi var inte bara ute och for utan mål, vi hade ett par ärenden. Det ena var detta snigelhus. 🙂
Nu börjar det hända saker.

En underbar dag på många vis. Men räkning får jag alltid. Då och då glömmer även jag precis hur jävlig den kan vara.

Tur då att i alla fall armarna är på ok humör och tillåter mig att flytta maskor från vänster till höger, runt runt. Muskelavslappnande, smärtstillande och lite annat i tablettform och på det kvällskaffe, stickning och Time Team, så blir kvällen ståutbar (jag kommer inte på det riktiga ordet, men ni fattar).

Det finns (de verkar aldrig fatta, eller åtminstone lägga av) de som undrar hur jag “kan göra så mycket om jag nu har så ont och om jag verkligen är sjuk i UMS och blogga hinner och orkar jag minsann” unt so weiter.  Ja herregud…kära (nåja) ni… Jag berättar bara om det jag gör och det är i sanning inte så värst mycket även det kanske verkar så eftersom ja just det: jag bara skriver om sånt jag faktisk gör. Resten av tiden, sånt som inte syns här eller annorstädes online, ägnar jag mig huvudsakligen åt att inte göra nånting alls, just. Klura ut hur det nu var man skriver sin adress eller hur man hänger tvätt. Vilar. Sover. Försöker hantera smärtan utan att använda mig av amputation. Djupandas. Koncentrera mig på hur man svarar när telefonen ringer. Vilar.
Ja, lite sånt. Om ni tycker mitt liv verkar så händelserikt så kan vi gärna byta. Varsågod.
(Eller nej. För då måste jag vara ni. Och det, det vill jag inte.)

Häpp!

Dyr svampletartur i vackra lilla Lekeberg

Igår var det riktigt fint väder och längtan till skogen var stor, så till skogs for vi för att se om vi kunde hitta någon svamp. Vi var ute ett par timmar och det var UNDERBART (och visst, jag trivs i storstan också, men annat än en lantis blir jag aldrig, det är i naturen/skogen jag verkligen hör hemma). Såå efterlängtat, jag njöt verkligen av ljuset och dofterna och lugnet.

Kvistbro kyrka, i förbifarten.

Vi hittade några Karl Johan, några björksoppar och en tegelsopp. Och varsin gul kantarell. 🙂
Det blev gott till kycklingen vi åt till middag.

Man snubblar på mycket fint när man är ute och knatar omkring i skogen!

Två lyckliga.

Tyvärr blev det en väldigt dyr skogstur, då jag fick så ont att jag knappt sovit något alls inatt. Lyckades somna en stund på soffan vid 7-8-tiden nån gång, i alla fall. Gud så djävulskt less jag är på EDS’en! Det var ändå värt det, för det var såååå underbart att vara i skogen.

Satt i köket vid 5 imorse och stickade, drack kaffe och njöt av dagens början där ute. Det är inte så pjåkigt.