Liten handduk, och “hemma på min gata i stan”

Handduken i det här inlägget är nu färdig. I storlek som en traditionell gästhandduk ungefär.
Ibland är det skönt att sticka något som inte involverar något tänk överhuvudtaget.

Jag gillar egentligen inte att sticka i bomull, det blir (för mig) så ojämnt, men ibland händer det ändå.

Inte så värst vacker, men den kommer att fylla sin funktion. Den ska hänga ute på “dass” hos mig på gården. Det finns inget badrum i stugan så det blir en EcoDry i ett litet hus intill min stuga. Kräver varken avlopp, vatten eller el. Finfint, för ett mål med framtiden på gården är nämligen att leva så självförsörjande, energisnålt och miljövänligt som möjligt.

Nu dricker vi kaffe (nåja, en av oss) och funderar över livet och sånt, Qvick och jag.
Och “hemma på min gata i stan”-människor som inte så lite påminner om den här historien t.ex.
Patetiskt är nog ordet jag letar efter. Qvick håller med.

Nu ska jag sticka lite på visjögarnströjan innan jag ska förbereda middagen till morgondagen, då Christian kommer hit till Rönninge över helgen, hurra! Detta ska jag bjuda på imorgon. Vi åt det häromdagen och jisses så gott!
Ikväll blir det mustig äppelgryta med fläskkött och rosmarin till middag.

Tack för alla fina hälsningar om allt möjligt, som ploppat in i min inkorg den här veckan. Kram på er! 🙂

Mumin och monsterjakt

Åh vad jag tycker om “Jaga monster”-sockgarnet från Limmo Design! Riktigt bra garn och färgerna är ju underbara!

Trött-dag idag, så det är mest stickning för hela slanten. Jag varvar mellan sockorna och tröjan i Visjögarn från Östergötlands Ullspinneri.

Och så har jag fått hem två tyger till, till klänningar, den här gången från Vintage in my heart:

Jag ÄLSKAR Mumin och färgerna i det här tyget är sååå fina!!

Rickard åkte hem till Rönninge i torsdags och tanken var att jag skulle stanna i Striberg några dagar. Pffft, inte kunde vi vara ifrån varandra heller… Dagen efter, d.v.s. igår, tog jag bilen och drog österut. 😉

Jag är så väldigt, väldigt glad i nya bilen för med automatväxel och farthållare kan jag nu köra längre sträckor utan att få kräksont (ibland flera dagar efteråt) av det. Yes!!

Mattips: igår lagade jag Zeinas Butter halloumi till middag och det var såå gott! Fast, helt ärligt, så tyckte jag osten gjorde varken till eller från – det var såsen som var MUMS! Nästa gång gör jag helt enkelt den såsen och så ris till. Det räcker alldeles utmärkt så. Goda, goda smaker i den såsen!

Ikväll ska jag laga Systrarna Eisenmans vietnamesiska nudelsallad till middag.

Men just nu ska jag ta en tupplur. Vila, vila, vila, annars funkar ingenting. Vila, medicin och TENS. Utan dom sakerna går det överhuvudtaget inte. Jag har nu ökat morfinplåstret från 5 till 10 och det verkar funka bättre än den lägre dosen. Tillsammans med ett jämnt intag av Alvedon så är smärtnivån en helt annan än förut. Smärtfri är jag inte och det kommer fortfarande smärttoppar (det har jag extra tabletter till) men det är skillnad. Om jag nu bara får komma ifatt och vila ifatt så kanske det blir folk av mig igen. (Tyvärr anser FK ju att jag är frisk nu pang bom, suck.)

Ja just ja, jag var ju äntligen hos ortopedtekniker i tisdags! En supertrevlig en, både bemötande och service var tip top. Bemötandet är enormt viktigt när man blivit illa bemött inom vården så otroligt många gånger, det är alltid stress när man ska träffa en ny person. Martin var i alla fall supertrevlig och han vet vad EDS är så hela den biten slapp jag förklara dessutom. Ytterst sällsynt!

Vi gjorde fotavtryck som ska bli till skoinlägg och så fick jag ortoser till båda mina knän. Såå skönt att ha dem på, vilken skillnad! Jag går inte alls lika vingligt med dem på, knäna blir stabilare och gör inte lika ont. Lättnad!
De väger inte alls mycket och är mycket smidigare och bekvämare än man kan tro.

Ok. NU ska jag vila.
Häpp!

Mopedum

Idag åkte vi en tur ner till Nynäshamn. Vi var till hembygdsgården och kikade, och där åt vi också. Fantastiskt god mat (men inte ett ställe för barnfamiljer och/eller om man behöver vara sparsam med slantarna, det var dyrt), vi åt getostfylld oxfilé med madeirasås och rotfruktsgratäng. (Jag älskar getost, jag tror jag skulle kunna äta det i/på/till vad som helst.)


Foto: Rickard.

Efter det blev det ett museibesök: Mopedum. Ett jättefint litet nostalgimuseum som vi verkligen gillade. Massor med prylar man känner igen, speciellt då 70-talet för min del. Kul! 🙂

Museet är ordnat så att man går en slinga och börjar i 1952 och slutar i 1972, det gillade jag. Då får man ju se hur saker ändrades genom åren. Många kul grejer hade dom. Gör ett besök om ni är i Nynäshamn! 70 kr i inträde (60 för pensionärer, 25 för ungdomar).

Tanken var att kanske hälsa på en vän på vägen hemåt sen, men jag var så otroligt trött så det får bli en annan dag. Jag sov och sov i bilen, trött i båda kropp och hjärna. När jag är så där väldigt trött i skallen orkar jag inte umgås, jag kan knappt formulera en vettig mening. :-/

Det blev en fika på Rosenhill i Grödinge och sen hem.

Här har jag suttit länge nu och stickat och andats. Lyssnat lite på en ljudbok, men det går bara några minuter åt gången tyvärr, sen blir hjärnan trött och hänger inte med. Men vädret är ju ljuvligt!

Små frukostomeletter med getost

Ingredienser till 5 st:

4 ägg
En dutt vatten
75 g getost
En näve färsk spenat
Ungefär 1/2 dl hackad rödlök
Ungefär 1 “sida” röd paprika i småbitar
Rapsolja till stekning
Smör att smörja muffinsformen med
2-3 msk “matlagningsyoghurt”
En dutt honung

Fräs spenat, rödlök och paprika i lite olja, så pass att de blir mjuka bara.
Vispa ihop ägg och vatten. Häll i grönsaksfräset.
Smula i getosten.

Smörj 5 platser i muffinsplåten med smör. (Jag använder en sån muffinsformplåtgrej med plats för 12 muffins.)
Fördela smeten i dem. Grädda i mitten av ugnen i 200 grader, ungefär 8-10 minuter.
Servera med honungsyoghurt.
Njut!

Frukostmuffins och granola. Och den jävla utmattningen.

Dagens frukost smakade väldigt bra! Rickard gjorde ägg- och baconmuffins efter detta recept.
Gott och mättande!

Efter frukosten tog jag över köket och nu rostas detta i ugnen.
Granola ska det bli, förhoppningsvis. Receptet är detta, fast utan pumpakärnor för om dom tycker jag inte.
Jag har valt tranbär och fikon att ha i sen, det tror jag blir gott.

Jag använder ofta honung att söta med, istället för socker. Honung att äta som det är brukar jag däremot tycka är riktigt otäckt. Nu hittade vi denna igår och jag har en gång smakat väldigt ljus honung som jag tyckte var jättegod, och eftersom denna är lite ljusare och försommarvariant så tänkte jag att vi provar. Den är jättegod!

Igår fixade vi några ärenden och sen mötte vi upp Micke inne i stan och tog en fika tillsammans.
Mysigt! 🙂 Det blev många skratt, speciellt när dom två gubarna började prata verktygsprylar och då särskilt Makita-grejer, haha.

En fin stund var det, men sen var min energi totalt slut och det blev soffvila när vi kom hem. Energin var verkligen på noll: jag orkade inte ens sitta upp. Jävla utmattningssyndromskit. 🙁

Vilade ett tag och fick tillbaka lite energi så jag orkade följa med och handla lite senare, men sen när vi skulle gå en promenad med Qvick kände jag igen att kroppen var helt slut. Så där så det är febervarning. Jag får ibland ansträngningsutlöst feber, och den ansträngningen behöver inte vara stor alls. Nu har jag blivit bättre, i alla fall, på att lyssna på kroppen och sakta ner eller till och med stoppa helt, så det blev bara en kort promenad och sen hem igen. En stunds stickning och sen i säng. Jag lyckades undvika feber den här gången, tack och lov. Den oroar mig, den där skiten.

Om ett par dagar har jag varit sjukskriven för utmattningssyndrom i ett år. Försäkringskassan börjar, förstås, knorra. Det är tänkt att jag ska börja någon slags arbetsträning efter sommaren. Det känns å ena sidan kul, för jag saknar att jobba. Å andra sidan oroar det mig, för bra är jag inte. Lite bättre, men inte bra. Inte tillräckligt mycket bättre. Men vad gör man? Som sjuk och sjukskriven bestämmer man inte själv över sin hälsa.

All den här vilan, och att kunna göra saker i min egen takt och sakta lära om, göra saker annorlunda och ta fler pauser o.s.v, gör väldigt stor nytta. Att umgås med få personer åt gången och i lugna miljöer osv. Bäst går det när det bara är jag och Rickard, med små lugna träffar med andra då och då. Jag är otroligt ljudkänslig nu t.ex. Blir det för mycket musik, prat och annat surr så tar både kropp och hjärna tvärslut; jag liksom zoomar ut.

Tyvärr behövs det nog mycket mer/längre vila än FK tillåter. Jag är livrädd för att få stora bakslag, men vad gör man. Man rättar sig i ledet, för man har inget annat val.

Ny läkare och nya mediciner hjälper i alla fall. Att jag gått med i princip obehandlad smärta hela livet, är den största orsaken till utmattningen nu.

Jag hade fint sällskap under min vila igår. Finaste polarn!

Shakshuka

En favoriträtt som jag gör ganska ofta. Ibland med ratatouille som bas, ibland from scratch som idag. Innehållet kan variera från gång till gång beroende på vad som finns hemma, men gott blir det alltid!

Idag blev det steklök, vitlök, tomater, zucchini, paprika plus kryddor och ägg. Jag hade ingen fetaost men det går precis lika bra utan.