Roadtrip: hemresan och Dagen Efter

Sista morgonen på Öland. Vi hade tänkt ta ett morgondopp i Tokenäs men vaknade till gråruskväder och skurar, så det blev bara mysmorgon med kaffe och lite hälstickning istället.

Go’frukost: bagel med rökt laxoch färskost. Mmmums!

Ja, sen var det dags att checka ut och börja resan hem till Rönninge. Vi hade tänkt oss besöka Borgholms slottsruin, det var lite av en höjdpunkt för mig (fina barndomsminnen), men…regnet envisades med att ösa ner så det får bli nästa gång. För en nästa gång blir det definitivt. Älskade Öland!

Regnbågssockorna blev färdiga och jag började på ett par i grått Raggi. Och jag kan absolut förstå den som undrade om jag alltid matchar stickningarna med kläderna. 😀

Vi stannade till i Kalmar och åt lunch med vännen Pauline. Också första gången vi träffades “irl”, men det kändes ju som att vi träffats mååånga gånger. En supertrevlig och härlig lunch blev det. God mat, på Söderport. Mysigt ställe!

Sen körde vi raka vägen hem till Rönninge; vädret var bara regn, regn, regn så det var lika bra.

Så här blev regnbågssockorna. Stickade i Regia Pairfect (Neon), som ju är gjort för att man ska få två exakt likadana sockor men…det tycker jag är tråkigt, så jag gjorde dem olika i alla fall.

De ska skickas till en vän som önskat sig sockor av mig. Han ville gärna ha färgglada sockor, så jag hoppas han blir nöjd. 🙂

En helt underbar roadtrip var det! Vi hann med så mycket att det känns som vi var borta minst dubbelt så länge. Bäst var alla vännerna, att få vara på älskade Öland igen och så resesällskapet. <3

Tack Rickard för att du kör så jag kan vila, tack för att du alltid hänger med på saker jag hittar på med sån glädje, tack för att du säger åt mig att ta god tid på mig i garnbutiker, tack för att du testar nya bottnar i kalla vatten, tack för att du är världens bästa sällskap!

Gårdagen blev ytterst stillsam, för naturligtvis kommer det en Räkning efter en sådan resa.
Jag och Qvick gick en ljuvlig morgonpromenad vid 8-tiden och njöt av dofterna efter regnet. Såå härligt!

Resten av dagen satt jag mest och stickade, för då var hjärnan helt slut och kroppen ilsken. Då har jag ändå vilat supermycket under resan, sovit massor i bilen o.s.v.

Sockor klarade inte hjärnan igår så det blev knäppkanter på gröna koftan. Enklast enkla, och ändå gjorde jag fel några gånger. Men, framåt kom jag till slut i alla fall. Bara knapphålskanten kvar, sen är koftan färdig.

Älskade bästisen höll sig nära nära. Extra mycket gos fick han såklart. Han har varit här hemma med Rickards söner medan vi varit på resa och det funkar alldeles utmärkt (de är hundvana och han är världens lättaste att ha att göra med), men vi har saknat varandra supermycket ändå förstås.

Om möjligt ännu tröttare idag, men på nåt sätt måste jag hitta kraft att packa och sånt för idag bär det av igen, hem till Striberg. Imorgon hoppas jag att jag ska orka leverera kära gamla tåjååtan till min vän Bengt. Jag har fått en ny bil (automat, så nu behöver jag inte få så hemskans ont av allt växlande, hurra!!) och Bengt har ingen, så nästan-röda bilen får leva sin sista tid hos honom.

I övrigt planerar jag bara vila, stickning, vila, stickning, vila. Och bad, förstås.
Så så trött i huvvet.
Och vad jag gjorde utan Rickard vette tusan. Han är min hjärna, min ork. Och det med sånt tålamod, när mitt tryter för att jag är alldeles slut på. Jag kan bli irriterad och superstressad och virrig och upp och ner. Inte på Rickard utan av utmattning och frustration över utmattning, men det är ju han som är i fronten och får stå ut med det. Han är en klippa!

Olaus Petri, Almby, garn och Den Stora Tröttheten

Lugn och skön låångsam morgon och förmiddag med kaffe och stickning i förtältet.
Trött. Så trött. Skönt att försvinna in i stickningen. Flytta maskor från vänster till höger.
Nästan som meditation.

På eftermiddagen blev det i alla fall en liten utflykt: vi hade bestämt med Chrille att vi skulle hämta honom efter jobbet och sen äta sushi tillsammans. Rickard och jag hann med lite kyrkogårdspromenerande innan. Vi började vid Olaus Petri kyrka i Örebro.

“Olaus Petri kyrka i Örebro har fått sitt namn efter reformatorn Olaus Petri som föddes här i Örebro 1493. Olaus och hans yngre bror Laurentius, född 1499, var båda elever till Martin Luther. I hans anda inledde de reformationen av Svenska kyrkan genom att översätta Bibeln till svenska.”
Källa: Svenska kyrkan

“1912 stod kyrkan färdig efter trettio år av förberedelse. Mannen bakom verket var lektor Adolf Kjellström (1834-1932) vars porträtt hänger i västra sakristian.

Byggnaden ger sken av att vara betydligt äldre än så. Förebilden är antikens basilika, kejsarens officiella tronsal, vilken utmärks av ett mittskepp och två sidoskepp, samt ett upphöjt kor med avrundad absid. Stilmässigt återspeglar kyrkan 1200-talets ideal. Murarna har romansk tyngd medan gotiken framträder i valvbågar, fönster och inredning. Olaus Petri har kallats ett av historieromantikens förnämsta byggnadsverk i landet.”
Källa: Svenska kyrkan

Jag har åkt och gått förbi Olaus Petri så många gånger men aldrig gått in förut. En fin liten kyrkogård.

Sen tänkte vi att vi skulle besöka Ronny Peterssons grav så vi begav oss till Almby kyrka och kyrkogård. Tyvärr hade vi inte kollat upp innan exakt var han finns och vi hann inte gå igenom hela kyrkogården idag så vi får leta vidare vid ett annat besök. Det var nog lika bra just idag för mila makter så förstörd jag är i lederna idag. Alla rörelser är på ögonen tåras-nivå. Jag höll på att halka omkull igår på en slirig matta och det känns. Fy fasiken.

En väldigt fin kyrkogård är det så besöket var absolut inte i onödan.

“Almby kyrka i sydöstra Örebro började byggas på 1100-talet eller senast under tidigt 1200-tal. Vid en dendrokronologisk undersökning av Almby kyrka visade analysen att en ekstock vid långhusets norra sidas murrem dateras till ett fällningsår någon gång mellan 1103-1123. 

Kyrkan har därefter byggts ut i etapper. Kyrkan av sten från 1100-talet utvidgades på 1200-talet till en salkyrka. Tegelvalven slogs under 1400-talet. I kyrkan finns två gravkor samt en predikstol från 1681.

Det lilla kyrkorummet domineras av medeltidsinspirerade valvmålningar från 1906. I stället för altartavla finns i koret en glasmålning, Stjärnan över Betlehem, uppförd 1928 av Stockholms Glasmåleri. Även kyrkans södra vägg har fönster med mindre glasmålningar, bl a “Almbykorset”, vars förlaga är hämtad från en smidesbeslagen dörr av ek från 1200-talets mitt (finns nu söder om koret i lillkyrkan). I kyrkan finns även en predikstol och en dopfunt från 1680-talet.

Kyrkan saknar torn, i stället finns en klockstapel som uppfördes 1697. Lillklockan, en av Närkes äldsta, är från 1200-talet.

Almby kyrka är belägen på en höjd i ett tidigare jordbrukslandskap. Området kring kyrkan har lång kontinuitet som kultplats, flera fynd av förhistoriska gravar på kyrkogården visar att ett hedniskt gravfält senast under 1100-talet övergått att bli ett kristet område med kyrka och begravningsplats.”
Källa: Svenska Kyrkan

Detta är nog en av de vackraste gravstenar jag sett.

Det här (här ovan, alltså) tycker jag är otroligt fint! Så skulle jag gärna ha på min grav den dagen det är dags. Såå fint!

Sushi blev det och gott var det! Vi åt på SushiYama på Marieberg idag. Chrille var jättetrött efter en stressig dag på jobbet så vi skjutsade hem honom direkt efter maten. Jag var också trött så vi fortsatte hemåt sen.

Vittjade brevlådan och i den låg det en massa godis idag. Det handfärgade sockgarnet “Jaga monster” från Limmo Design, med lite extra godis! Tack Lillemor! 🙂

Regnbågsgarn från Garnkorgen: Regia Pairfect 1736 Neon Color.

Där fanns också två finfina böcker: Sagornas stickbok av Celia B. Dackenberg (äntligen!) och 2stickares fina bok Sticka flerfärgsstickning med lyfta maskor.

Sen har det mest blivit stickning i förtältet resten av kvällen. Jag orkade inte mer än så. Bästsällskap har jag i alla fall. 🙂

 

F you, FK.

Man har bra dagar (hälsomässigt tänker jag nu, lycklig är jag nästan mest hela tiden känns det som) och man har dåliga dagar. Igår var av den dåliga sorten. Rickard och jag besökte ett par köpcentrum, korta besök bara, för ett par tygaffärer och ett par second hand. Avslutade med att handla på Ica. Inget betungande alls och ingen brådska. Det struntade min mage i; den hade bestämt sig för att det var en dag då den skulle jävlas (hello IBS) så det blev toabesök så där en gång i halvtimmen, typ. (Sorry om detta blir för mycket information, men jag skriver som det är med hälsan, speciellt det kopplat till EDS och UMS, för det behöver informeras om sånt.)
När allt bara rinner rakt igenom en blir det ont om energi, och har man utmattningssyndrom dessutom så rasar man fort. Inne på Ica var jag så slut att jag trodde jag skulle svimma av allt ljus, alla ljud, allt folk, all rörelse, alla grejer.

När vi kom hem kraschade jag på soffan och sov nån timme, helt väck. I ett sånt läge går det inte att göra något annat, jag måste lägga mig ner. (Något många inte förstår alls, tyvärr.)

Vilan gjorde gott för hjärnan, men då har vi den andra sidan av myntet: kroppen är sur. Det gör ont i nacken (undrar om jag får träffa ortopeden på den här sidan nyår?) och det gör ont i axlar, höfter, armbågar och knän för att jag legat ner ett tag. Ja: damned if you do, damned if you don’t, så är det oftast när man har EDS. Min knän och fotleder bestämde också sig för att det där att gå i trappor, det ska vi då inte syssla med. Häpp!

Piggare i skallen blev jag i alla fall – man får ta det man får, sa flickan. 🙂

På vår lilla runda hittade jag finfint kaffekoppstyg till en klänning och som “zebra” var jag ju tvungen att köpa zebratyget också. 🙂 Zebratyget räcker inte (stuvbit) till en klänning men det kan ju räcka till överdelen på en klänning t.ex.

Jag fyllde på sockgarnslagret lite också. Hösten närmar sig och snart bor jag i en stuga som inte riktigt är gjord för att bo i året om, så varma sockor kan behövas. Både till mig själv och till gäster. Jag har varit lite less på sockstickning ett tag, men nu är det roligt igen. Det är ju också ett så himla bra projekt att ha med i väskan (jag går inte hemifrån utan en stickning i väskan); koftor är lite mer otympligt. 🙂

Loggade in på Försäkringskassan och jajamensan, där fanns ett rart litet brev:

Av allt både jag och läkaren skrivit, om stora problem på flera plan, så är det detta som de fokuserar på:

Dom förbättringarna är SMÅ och en ytterst liten del i det hela. Problemen är långt fler. Det är såå mycket annat som är problem än enbart smärtan (som är lägre men läget är inte helt ok än) och sömnen (ja jag sover bättre nu: jag sover 1,5-2 timmar åt gången istället för 30 minuter, wow!).

Slutsats: tala för 17 inte om för FK att det sker framsteg, hur oerhört pyttesmå de än må vara!
E
ftersom det skett små (pyttesmå, men ändå) förbättringar så är jag nu helt arbetsför. Jajamensan.
Idioter!

Jaja. Jag piggade upp mig med såpbubblor.
Man ska inte vara så jävla vuxen jämt.

Gröna koftan växer, jag är nu inne på ärmstickandet.

Rickard var inne i stan på jobb igår kväll. Medan han roade sig 😉 i en serverhall satt jag ute i ljuvlig sommarkväll med ett glas alkoholfritt rosévin, stickning och hund.

Sommar! Underbart!!

Blev sysugen, men orkade inte så långt. Klippte ut delarna i alla fall. Jag ska testa att sy en Fen Dress i trikåtyg och detta får bli mitt testtyg. 🙂

En torsdag i bilder

Idag är det Ett foto i timmen. Fler som är med just idag hittar du här.


00:00
Stickat en stund och tittat lite på Ett fall för Vera, men nu är det dags att försöka sova. Det har varit en så fin dag, ja många fina dagar på rad, som smultron på ett strå.


03:00
Uppe och sätter på mig TENS-grunkan. Dessa förb… kramper! Suck.


06:00
Då har jag sovit ok i tre timmar i alla fall, alltid nåt! Michelin kommer in och vill ha frukost.


07:00
Då vill jag ha min frukost.
Äter du alltid samma frukost eller varierar du? Jag äter ofta precis samma flera dagar i rad, sen blir jag less och byter till något helt annat. Just nu är favoriten surdegsknäcke med Kalles Kaviar på.


08:00
Toaselfie från ett husvagnsbadrum (som borde städas).


09:00
Stickar några varv. Garnet, Isager Tweed, är ljuvligt!


10:00
Marcus fixar lite med tåjååtan, jag stickar sockor som ska till Australien.

11:00
Hängde tvätt, glömde ta en en bild.


12:00
Marcus och jag fikar. Jag lagar ett hål i en byxficka åt honom.


13:00
Halvslumrar i skuggan medan hundarna busar omkring.


14:00
Då ska jag strax åka till Örebro för att gå på bio med Chrille; vi ska se filmen om Elton John, Rocketman.

15:00
Då stod jag i evighetslång kö på apoteket på sjukhuset, och när det ääääntligen blev min tur fick jag veta att de inte hade några morfinplåster på lager.


16:00
Då sitter Chrille och jag på Sushi Yama och väntar på detta:

MUMS!!

17:00
Då satt vi fortfarande på Sushi Yama. Maten var uppäten sedan länge, men prat hade vi kvar, massor. Glömde ta en bild.


Strax före 18
Filmtajm!

19:00
Mitt i filmen. Ingen bild.


Strax efter 20
Nöjda! Filmen var sååå bra!!

21:00
Då körde jag bil. Ingen bild, men jag körde med öppet fönster och det doftade såå ljuvligt från sommarkvällsvarma sädesfält och himlen var så vacker och jag sjöng I’m still standing så Elton hade blivit mörkrädd och bara kände mig så GLAD!


22:00
Går en stapplig runda med Qvick. Ont, ont i benen och höfterna och slut i skallen. Så trött i hjärnan att jag nog ropade namnen på alla andra hundar jag haft och känt och känner, innan jag kom ihåg min egen, nuvarande hunds namn.

Orkslut.
Kvällens hundrastning blev exakt 5 steg ut från holken, peka på dungen: “gå och kissa”. Såna här gånger är det tur man har världens bästa hund.


23:00
Gör mig lite kvällsmta. Det tog mig en kvart att barra tänka ut hur man värmer korv…heja Ulrika. Nu är hjärnan överhettad och kroppen arg. Jag har gjort för mycket, jag kände redan imorse hur slut jag vra men gjorde ändå för jag blir så jävla envis och förbannad på FK, för enligt FK är jag ju fullt arbetsfrör så… Så nu har jag ont och käpmar med skrivandet och har feber av att jga ansträngt kroppen för mycket.

Jga längtar til torpet i tystnaden och jag längtrar efter Rickard.

Hoppas ni hatf en fin dag! Kram!

 

 

Tefat, ge mig tefat!

Hualigen vilken besvärlig natt. Det tog evigheter att somna p.g.a. kramper i ben och rygg och sen vaknade jag av samma igen vid 5-tiden. Det går inte att vara stilla när det är på det viset så mer sömn var inte att hoppas på. Det är som en kombination av kramper och spasmer och jag ligger/sitter och “ålar”. Som myrkrypningar fast det gör ont, ungefär. Jag har medicin som är muskelavslappnande, men den hjälper inte så bra. Vi får se om min nya (världsbästa) läkare har något alternativ till den som jag kan testa. Sömnen störs inte alls lika mycket av smärta nu som den gjorde förut, men kramperna rår inte morfinet på. Jag hoppas, hoppas vi kan hitta en lösning på det för det är väldigt störande och det händer att jag knappt sover nånting på flera nätter i sträck. Vanligast är att jag vaknar i ottan dock. Ja, inte för att det är så mycket bättre förstås.

Vanligtvis kliver jag upp och börjar min dag, helt enkelt. I morse ville jag inte det för Rickard är ju här och han sov så gott och klockan var ju bara hiskeligt tidiga 5, så jag satt i min säng och stickade och lyssnade på ljudbok. Än en gång: vad gjorde man utan stickandet?

På Facebook kom ovanstående upp som ett minne från förra året, idag. 🙂
Rickard var inte jättesugen på att bada men…
Ja himmel vad roligt vi hade på den där allra första segelturen! Och jag minns hur härligt det var att bada från båten, och hur roligt det var att ligga i havet och guppa omkring i svallvågorna från passerande båtar. 🙂

Vi har varit i Örebro idag och fixat diverse ärenden (bl.a. ett HIMLA trevligt, vad får ni se imorgon 🙂 ) och när Rickard varit in på en mack en sväng för att förlänga hyrbilstiden (Jaguaren är fortfarande på verkstad) så hade han köpt mitt favoritgodis åt mig…haha. 🙂

Väl hemma igen var jag alldeles slut så det blev en stunds vila. Qvick tyckte det var en finfin idé.

Om det känns bra att vara nyförlovad? Svar ja! 🙂

Kvällen ägnas åt koftstickning och tefatsätande till några avsnitt av Ett fall för Vera (SVT Play).
Tefatsätandet är det enda som riktigt funkar; hjärnan är så slut så stickning och tv-tittande måste göras i omgångar på några minuter bara.

Ja och så funderar jag på höns. Det gör jag rätt mycket just nu.

En julisöndag i bilder

Idag är det Ett foto i timmen. Fler som är med just idag hittar du här.


00:10
Vi började titta på Stranger Things 3 ikväll och det går ju inte att sluta! SÅ bra!


01:05
Stänger av. Läggdags.


03:05
Det kryper och sticker i kroppen och det är hopplöst att hitta en bekväm sovställning och ena axeln glider fel och benen krampar. Kliver upp, tar lite medicin, dricker ett glas vatten. Hoppas att kroppen lugnar ner sig snart för jag är såå trött och jag vill sova.


04:10
Vankar. Kroppen vill inte ge sig. Men regnet doftar ljuvligt!


05:05
Läser i fina hönsboken. Funderar på raser. Längtar. 🙂


06:05
Fortfarande vaken. Jag har vankat, tagit mer medicin, masserat, smörjt med Voltaren lite här och var. Provar med TENS. Brukar inte sova med den av rädsla för att trassla in mig i sladdarna, men nu är jag rätt desperat.


08:30
Woohoo, jag har sovit! Inte mycket, men jag har sovit!


09:30
Slurp och mums, frukosten slank ner fort. Planti Soygurt blåbär och granolan jag gjorde häromdagen, som blev så himla god!


10:30
Då ger jag mig på en klänning igen. Det har ju inte gått så bra hittills, vi får se om det går den här gången… Sist vände jag ju det mönstrade tyget upp och ner, så nu tog jag ett enfärgat… 😉 Går det vägen så ska det föreställa en Fen Dress. Förhoppningsvis med alla delar åt rätt håll och i en storlek som passar mig…

Vi har fått tillökning i familjen: en Janome Skyline S5.


11:30
Provar kastsömmen på nya maskinen, oooh I love it!!
Men hu vad det går lååångsamt, allt jag gör. På den här timmen har jag fått ta paus så där var tionde minut. Jag blir alldeles trött trött trött i skallen och hjärnan ger liksom upp. Och då är det inte precis nån jädra partikelfysik jag ägnar mig åt.


12:30
Smygfotar (nåja, försökte) älsklingen. 🙂


13:30
Då är vi på Biltema för att köpa paraplyer. Vi ska på utflykt och det ska, enligt SMHI, bli skurar då och då.


14:30
Då vandrar vi omkring på Norra begravningsplatsen; en av Sveriges största kyrkogårdar. Den här delen var otroligt vacker!! Det kommer ett eget blogginlägg om kyrkogården sen. Besök den kyrkogården om du har chansen, den är verkligen fantastiskt fin! Vi (jag) orkade inte gå hela idag så det blir fler besök. Många kändisar har sin sista vila här, Greta Garbo t.ex. Hennes grav såg jag inte idag (letade inte, bara gick på måfå) men andras: Platen, Tegnér m.fl. Men framför allt: besök den för att den är såå vacker!

Rättelse: Marianne har alldeles rätt, Greta finns inte på den här kyrkogården. Vi tänkte först åka till Skogskyrkogården, därför blandade jag ihop det. Tack Marianne!


15:30
Vi är fortfarande på Norra begravningsplatsen. Såå vackert, såå fridfullt! Jag längtar redan till nästa besök!

16:30
Då zzzzz jag i bilen. 🙂


17:30
Middag på gång; idag blir det Rogan Josh.


18:30
Detta var det godaste jag lagat på länge. Mums!


19:30
Stickning och ett par avsnitt Stranger Things 3.


20:30
Jag har lånat en av Rickards kameror idag (glömde min hemma) så jag måste ju testfota allt möjligt… 🙂


21:30
Då är vi ute på kvällspromenad i Salem.


22:30
Längtar…

 

Frukostmuffins och granola. Och den jävla utmattningen.

Dagens frukost smakade väldigt bra! Rickard gjorde ägg- och baconmuffins efter detta recept.
Gott och mättande!

Efter frukosten tog jag över köket och nu rostas detta i ugnen.
Granola ska det bli, förhoppningsvis. Receptet är detta, fast utan pumpakärnor för om dom tycker jag inte.
Jag har valt tranbär och fikon att ha i sen, det tror jag blir gott.

Jag använder ofta honung att söta med, istället för socker. Honung att äta som det är brukar jag däremot tycka är riktigt otäckt. Nu hittade vi denna igår och jag har en gång smakat väldigt ljus honung som jag tyckte var jättegod, och eftersom denna är lite ljusare och försommarvariant så tänkte jag att vi provar. Den är jättegod!

Igår fixade vi några ärenden och sen mötte vi upp Micke inne i stan och tog en fika tillsammans.
Mysigt! 🙂 Det blev många skratt, speciellt när dom två gubarna började prata verktygsprylar och då särskilt Makita-grejer, haha.

En fin stund var det, men sen var min energi totalt slut och det blev soffvila när vi kom hem. Energin var verkligen på noll: jag orkade inte ens sitta upp. Jävla utmattningssyndromskit. 🙁

Vilade ett tag och fick tillbaka lite energi så jag orkade följa med och handla lite senare, men sen när vi skulle gå en promenad med Qvick kände jag igen att kroppen var helt slut. Så där så det är febervarning. Jag får ibland ansträngningsutlöst feber, och den ansträngningen behöver inte vara stor alls. Nu har jag blivit bättre, i alla fall, på att lyssna på kroppen och sakta ner eller till och med stoppa helt, så det blev bara en kort promenad och sen hem igen. En stunds stickning och sen i säng. Jag lyckades undvika feber den här gången, tack och lov. Den oroar mig, den där skiten.

Om ett par dagar har jag varit sjukskriven för utmattningssyndrom i ett år. Försäkringskassan börjar, förstås, knorra. Det är tänkt att jag ska börja någon slags arbetsträning efter sommaren. Det känns å ena sidan kul, för jag saknar att jobba. Å andra sidan oroar det mig, för bra är jag inte. Lite bättre, men inte bra. Inte tillräckligt mycket bättre. Men vad gör man? Som sjuk och sjukskriven bestämmer man inte själv över sin hälsa.

All den här vilan, och att kunna göra saker i min egen takt och sakta lära om, göra saker annorlunda och ta fler pauser o.s.v, gör väldigt stor nytta. Att umgås med få personer åt gången och i lugna miljöer osv. Bäst går det när det bara är jag och Rickard, med små lugna träffar med andra då och då. Jag är otroligt ljudkänslig nu t.ex. Blir det för mycket musik, prat och annat surr så tar både kropp och hjärna tvärslut; jag liksom zoomar ut.

Tyvärr behövs det nog mycket mer/längre vila än FK tillåter. Jag är livrädd för att få stora bakslag, men vad gör man. Man rättar sig i ledet, för man har inget annat val.

Ny läkare och nya mediciner hjälper i alla fall. Att jag gått med i princip obehandlad smärta hela livet, är den största orsaken till utmattningen nu.

Jag hade fint sällskap under min vila igår. Finaste polarn!

Lättnad! Tacksamhet! Glädje!

Hur glad blir man inte när man vaknar och ser detta?! Äntligen, efter så mycket regnande!

Ännu gladare blir man när man kliver ur sängen som vilken människa som helst. Lite stel och öm, visst, men jag behöver inte längre kämpa för att överkomma smärtan i att ta mig upp och ur sängen. Även dagarna är väldigt mycket bättre nu!

Från att ha legat på 7-8 större delen av tiden till nu flera dagar nere på 5 och ibland t.o.m. 4…det är UNDERBART!!

Fortfarande early days, och framåt sena eftermiddagen/kvällen tar smärtan över mer igen, så vi får se om doser ska justeras, men bara det att större delen av dygnet är så mycket bättre är en sån lättnad! Och att veta att man har en bra läkare som man kan diskutera allting med, att veta att där finns någon som vill hjälpa och som inte nonchalerar saker, det är värt precis hur mycket som helst.

Idag har jag varit in till Nora en sväng. Åt lunch med en vän och gick en liten promenad. Nora är alltid fint men extra fint så här års.

Ja, sen kom jag hem och poff kraschade på soffan.
Utmattningssyndrom är skit, folks.
Nu har jag i alla fall suttit ute i solen och halvsovit ett tag, det är sååå skönt.
Imorgon åker jag till kärleken.

ÄNTLIGEN!!!

Efter 48 (FYRTIOÅTTA!!!) år har jag äntligen träffat en läkare som tror på mig, tar mig på allvar och för en DIALOG med mig! En som inte ser mig som knarkare, hypokondriker och gnällkärring och talar till/över mig.

Det är så många känslor och tankar som far omkring i mig just nu, det är svårt att hitta rätt ord. Bara den som varit i samma situation kan på riktigt förstå vilken lättnad (MILT uttryckt) detta är.

En av de läkare jag träffat det senaste året sa en gång: “så du vill ha en läkare som bara håller med dig om allt du säger och ger dig precis vilken medicin som helst, som du beställer?” – vilket än en gång visar att de inte har förstått någonting alls. Det handlar inte om medicinen. Det handlar inte om att jag “bara ska få som jag vill”. Överhuvudtaget inte något av det.

Det handlar om bemötandet.
Att bli bemött med respekt. Att bli hörd. Att få föra en dialog.

Min nya läkare och jag hade ett otroligt bra samtal idag och vi är på precis samma “plats” i hur vi tänker. Hon frågar en massa (bara en sån sak!), jag svarar och sedan resonerar vi utifrån det och kommer fram till saker vi båda tycker blir bra. Det är allt jag någonsin begärt.

För första gången på fler år än jag vill tänka på, känner jag hopp.
Jag vågar hoppas, jag vågar tro att min tillvaro kommer att bli bättre.
100% bra kommer den inte att bli, hälsomässigt. Det går inte. Och smärtfri blir jag aldrig, men det har jag heller aldrig vare sig krävt eller förväntat mig. Men nu känns det äntligen som att min vardag kan bli bättre och lättare.