Mönster: enkla bassockor med istickshäl

Garn: 1 nystan ONline Supersocke 100 Wellness III – color eller garn av mostvarande tjocklek.
Obs! Till storlek 44/46 behövs lite mer än 1 nystan!
Stickor: strumpstickor 2,5 mm
Stickfasthet: 28-30 maskor/10 cm i slätstickning
Storlekar: 35/37 – 38/40 – 41/43 – 44/46

Lägg upp 64-68-72-76 maskor jämnt fördelade på 4 strumpstickor 2,5 mm.
Sticka resår 1 rät, 1 avig i 15 varv. Efter resåren stickas det vidare i slätstickning (alla maskor räta) tills skaftet (inkl. resår) mäter 15 cm. Sedan stickar du in en tråd i avvikande färg över hälften av maskorna:

sticka sedan de maskorna igen som vanligt med ordinarie garnet.
Sticka vidare i slätstickning tills sockan från tråden i avvikande färg mäter ungefär 10-12 cm kortare än din fots totala längd. Börja då minska för tån enligt följande:

Sticka 1: 1 rät, ssk (slip slip knit = lyft två maskor räta, sätt tillbaks dem på vänster sticka och sticka
ihop dem), resten av maskorna på stickan stickas räta.
Sticka 2: sticka alla maskor räta till tre maskor återstår, 2 räta tillsammans, 1 rät.
Sticka 3: som sticka 1.
Sticka 4: som sticka 2.

Minska på varannat varv tills du har 8 maskor på varje sticka, minska då på varje varv tills du har 5 maskor på varje sticka. Avsluta sedan enligt ett av alternativen nedan:
Alternativ 1: Sy ihop de sista tåmaskorna med “kitchener stitch”.
Alternativ 2: Sticka ihop maskorna två och två, dra tråden igenom de återstående maskorna. Fäst väl.

Hälen:
När du ska sticka hälen plockar du med hjälp av en sticka upp maskorna på båda sidor om den istickade tråden:

När du plockat upp alla maskor kan du dra bort tråden. Fördela maskorna på 4 strumpstickor och plocka upp 2 maskor extra i mellanrummen mellan stickorna (alltså i sidorna på sockan, inte mitt fram eller bak) för annars vill det gärna bli som en glipa där:

Du är nu redo att börja sticka hälen.
Sticka 4-5 varv och börja sedan minska enligt följande:

Sticka 1: 1 rät, ssk (slip slip knit = lyft två maskor räta, sätt tillbaks dem på vänster sticka och sticka
ihop dem), resten av maskorna på stickan stickas räta.
Sticka 2: sticka alla maskor räta till tre maskor återstår, 2 räta tillsammans, 1 rät.
Sticka 3: som sticka 1.
Sticka 4: som sticka 2.

Minska på varannat varv tills du har 8 maskor på varje sticka, minska då på varje varv tills du har 5 maskor på varje sticka.
Avsluta sedan enligt ett av alternativen nedan:
Alternativ 1: Sy ihop de sista tåmaskorna med “kitchener stitch”.
Alternativ 2: Sticka ihop maskorna två och två, dra tråden igenom de återstående maskorna. Fäst väl.

 

© Ulrika Korkala

Mönster: Halskrage ”Haiiro”

Fortsätter gå igenom backup från gammal dator och att lägga ut mina tidigare mönster. Detta mönster gjorde jag för många år sedan nu och jag är osäker på om In Silk fortfarande finns att få tag på. Det går ju dock att ersätta med garn i samma tjocklek: 200 meter per 100 gram. Min stickfasthet till detta mönster är 21 maskor per 10 cm med stickor 4,5 mm.

Du behöver:
1 härva SchoppelWolle IN Silk, 80% ull 20% silke
Kragen på bilden är stickad i 9680 Mörkgrå.
Stickor 4,5 mm eller den tjocklek du behöver för att få ungefär 21 maskor/10 cm.
5 st knappar

Lägg upp 44 maskor. Sticka moss-stickning i 4,5-5 cm. Sticka sedan resår 4 räta, 4 aviga.
När resårdelen mäter 50 cm, sticka 4,5-5 cm moss-stickning igen – och gör nu samtidigt knapphål: ett mitt för varje avig “remsa” (5 st) .
Jag avslutade med att virka ett varv fast maskor runtom, för att få en lite stadigare kant.

Haiiro (灰色) är japanska och betyder grå.

© Ulrika Korkala

Jag förstår verkligen inte

Har diskuterat sköljmedel med folk igår kväll och idag. Många vet att det är dåligt för hälsan, dåligt för kläderna och dåligt för miljön men fortsätter envist att använda det. Jag förstår inte varför. Gör folk sig dumma med flit? En del av dem t.o.m. stoltserar med att “jag vet att det är dåligt men ingen ska minsann försöka komma med pekpinnar, så jag använder det ändå, vad sa du nu då, ha!”… Eh… jag säger att du gör dig löjlig. Barnslig och löjlig.

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Och dom allra flesta kan göra många saker.

“Jo jag vet att det är dåligt men…”  Alltså..?! Det är viktigare att du får ha kläder som doftar en massa än att naturen, miljön, klimatet och människorna omkring dig mår lite bättre? Att inte veta är en sak, men de som vet och skämtar bort det? Egoism och lathet. Hur kan ni tycka det är “roligt” eller “äsch, det är väl inte så farligt”? Ni visar att ni skiter i miljön och medmänniskor.

Förstår ni verkligen inte att vi måste skärpa oss? Hur kan ni bara fortsätta som ingenting?

Jag förstår verkligen inte.

 

Här och här finns lite information om sköljmedel och vilket skit det är på flera sätt.

Tänkarkväll i holken

Det jag tänker på och testar kan jag dock inte visa, så ni får en bild på polarna när de letade godis på eftermiddagen. 🙂

Förhoppningsvis kommer det att hända en hel del här framöver. Ulliga, stickiga grejer. 🙂

Klockan är halv 1 på natten så det har varit sovdags en bra stund men… bara ett varv till…

Feministkurbits groove dress

Idag kom den, klänningen jag beställde från Dots’n’Bows för ett tag sedan. Jag ÄLSKAR den!!
Tyget, färgerna, modellen – allt!

Och jag älskar att den är sydd i Sverige, med bra tyg och minimala transporter och av en människa som tjänar på det.

Jag köper hellre färre plagg som är schysst tillverkade. Bättre för miljön och bättre för människorna.

Obs, och detta är viktigt, jag vet att det är många som inte kan resonera så, jag dömer er INTE. Jag kan det nu enbart tack vare Rickard. <3
Men om man kan, då tycker jag man ska börja ställa om och köpa schysstare produkter.

 

Qvick möter Mamma Mu – uppdaterat

För nästan precis ett år sedan besökte Rickard, Qvick och jag Söderby gravfält. Idag tog Qvick och jag en härlig promenad där igen. Det är verkligen jättefint, speciellt nu när höstfärgerna börjar komma!

Förra gången hade vi precis flyttat till Rönninge, nu ska vi precis flytta från Rönninge. 🙂

Uppdatering/förtydligande: nej, JAG bor inte i Rönninge, jag bor i Striberg men är då och då här i Rönninge och hälsar på eftersom min särbo (d.v.s. Rickard) bor här. Men att hela tiden skriva och förklara det så fort jag skriver om något vi gör tillsammans, blir lite tradigt och framför allt långrandigt. Därför skriver jag ibland “vi” när det egentligen mest gäller en av oss. Detta tror jag dom allra flesta fattar. Grethe har dock problem med detta för hon har kollat och jag är minsann fortfarande skriven hos mitt ex!
Ja Grethe, det stämmer. Jag flyttade till mitt ex tomt förra året och där är jag både boende och skriven fortfarande. Det är där jag, hunden och katten bor.
Från och med nästa vecka gör vi det inte, men du har några dagar till på dig att reta dig på att jag uttrycker mig lite slarvigt här i min egen blogg. Skynda, skynda!

Nyfikna fjällkor som kom fram och undrade vad Qvick var en för filur. Han fick sig en blöt slick på nosen av en av kossorna. Qvicks min: “Matte, gud va ÄCKLIGT!!” 😀

Han tyckte inte kossorna var så värst trevliga men inte ett pip sa han, ingenting. Bara backade lite när han fick den där blöta pussen.
Vi gick igenom en fårskock också, men dofterna på stigen var mycket mer intressanta än fåren. Han är verkligen så otroligt lätt, den här hunden! Kelpies alltså! 🙂

Ivrig stickning i slow motion-tid

Jag blev inte nöjd med tröjan jag påbörjat i Visjögarnet, så den repade jag upp och har nu istället börjat på en Calligraphy Cardigan av Hanna Fettig (Knitbot). Ett favoritmönster som jag stickat två gånger tidigare. En i härliga Rowan Felted Tweed, den använde jag jättemycket tills en jourkatt tyckte att den var finfint underlag att kissa på och den inte gick att rädda sen. (Oh well, sånt som händer.)

Några år senare stickade jag en i grått tvåtrådigt ullgarn från Kampes som blev jättesnygg men som jag aldrig riktigt gillade p.g.a. knappvalet, så den gav jag bort. Jag hade ju kunnat byta knappar, men äh, den kom till någon som verkligen uppskattar den och det är ju också fint.

Det är ett roligt mönster att sticka och jag gillar verkligen modellen.

Finaste sticksällskapet har jag. 🙂

Älskade bästisen. 7 år men fortfarande väldigt unghund-ig; alltid glad och morsk och full av energi.

Till sist en bild av hur det alltid, oundvikligt, blir när jag slår mig ner i en soffa…

I övrigt känns dagarna sirapssega just nu, bara en väntan på att det äntligen ska bli söndag så vi får flytta in på gården. Tid kan verkligen sniiiiigla sig fram ibland…