När det bara blir tomt

Ofta har jag så mycket jag vill säga här, men framåt kvällen är jag så slut, så slut. Både i kropp och hjärna.
Denna nästan förlamande trötthet. Hjärndimman. Orden finns där inne, i huvudet, men det går inte att få ut dem. Det är som att någon satt in ett filter, en sil, med alldeles för små hål. Saker kommer inte igenom.

Det är mycket som är bra i livet nu, väldigt bra saker som jag vill skriva om, men… det tar liksom stopp. Och det är inget jag kan styra över. Tar det stopp så tar det stopp. Och det gör det ofta. Hjärnan liksom vadar omkring i halvt stelnad sirap.

Det har i alla fall varit en fin dag. Ni får bilderna, utan orden som hör till.

(Ovanstående text tog mig ungefär 40 minuter att formulera.)

Ibland känns eremit inte som en dum idé

Varit på Ica.

Plus: kall dricka, glass samt mat jag inte behöver laga i ordning, finns nu hemma.

Minus: damen som i kassakön upplyste mig om att drickan jag köpt är ren skit (må så vara men vad jag väljer att dricka har du inte med att göra) och mannen som vid vattenmelonerna tyckte han var jätterolig med repliken “ja här fanns ju flera sorters schyssta meloner, undrar om man får provklämma innan man köper, höhö” och sen flörtblinkade jääättesexigt (jag kräks lite nu) varje gång vi möttes i butiken sen.

Nu är hon färdig

Siri, alltså. Knappar isydda å’ allt.

Jag får ta bättre bilder utomhus sen (det ösregnar så det lockade inte), för färgen blir inte riktigt rätt här. Mörkare turkos är den.

HU som jag tragglat med denna kofta, jag har varit dödsless på’n, men nu när knapparna är på plats och den sitter så bra så är det lite roligare igen. Och det ska påpekas att det är *inte* fel på mönstret, alltså. Jag har bara tragglat p.g.a. min trötta hjärna.Stickat fel och repat upp/stickat bakåt en hel del, och en del misstag finns kvar för jag upptäckte dem för sent men äh. Det får vara så.

Koftan heter alltså Siri och är designad av Linnéa Öhman. Mönstret kan man köpa på Ravelry.

Jag har stickat min i tvåtrådigt ullgarn från Kampes, med stickor 3,75 mm. Jag har inte vägt koftan än men det gick åt ungefär 3 1/2-4 härvor, jag stickade L.

Jag har verkligen varit såå less på detta projekt, men nu när Siri är färdig så tycker jag väldigt mycket om den och skulle kunna tänka mig en till i en annan färg. 🙂

NEJ

Utmattningssyndrom är skit.
En dag orkar jag massor av utflykter m.m. och en annan dag är det: beställer tågbiljett, kör en tvätt, lagar mat = totalt slut och en hjärna som är helt uppstressad och en puls som rusar.
Logiken liksom… Suck.

Så, det är vilodag idag. Jag har inget val.
Och att stanna hemma och inte göra särskilt mycket är enkelt.
Att få hjärnan att hejda sig däremot:

“Jag kanske skulle…” NEJ.
“Åh, kolla vilket fint…” NEJ.
“Jag borde nog…” NEJ.
“Kan lika gärna fixa…” NEJ.
“Om man skulle ändå…” NEJ.

N E J.

“Fast bara…”

NEJ!

Grönt är skönt!

Vi har varit på tur idag igen, fast en kortis bara. Fixade några ärenden i Örebro och sen blev det lunch på Tant Grön som verkligen är ett favoritställe. Regnet lurade runt hörnet så idag satt vi inomhus. Mysigt det också. Tant Grön är så fint!

Vi satt där ganska länge så jag hann sticka lite också. Tant Grön går mest i grönt, och min gröna klänning är köpt där. Och så grön stickning på det. 🙂  Grönt är skönt!

Sen hade vi ett viktigt möte i Laxå, som gick finemangs, och efter det passade det så bra att vi kunde ge Chrille skjuts hem från jobbet. Fint att få en liten pratstund så där, och Chrille var glad att slippa ta bussen hem för det tar nästan en timme innan han är hemma då.

Och nu är jag alldeles, alldeles slut i skallen så jag knappt vet vad eller hur jag skriver. Vilodags!

 

Torekällberget

Igår blev det en utflykt västerut, till Södertälje och Nykvarn.
Vi började i Södertälje, där vi besökte Torekällbergets friluftsmuseum. Jag är som barnen, jag – jag vill till ställen där de har getter, får, kossor m.m. 🙂 Torekällberget var en fin upplevelse, det är verkligen jättefint! (Inget inträde heller.)

Det finns en del med djur och en del med vackra gamla hus, den senare påminner mycket om Gamla Linköping.

När vi kände oss färdiga med Torekällberget for vi vidare och hamnade i Turinge, Nykvarn. Där blev det lunch på Mångfaldens Hus Café & Deli. Vilket mysigt ställe!

En butik med massor av fina, roliga, goda saker i. 🙂

Vi åt Caesarsallad som verkligen var jättegod!
Sen var vi vaaarma och jättebadsugna, så vi letade oss till en badplats (Hökmossbadet i Nykvarn, jättefint!) och tog ett långt dopp. Ljuuuuvligt!!!

Fredagen avslutades med en helt underbart ljummen och vacker kväll hemma i Rönninge. Jag satt ute länge och stickade och njöt av värmen och ljuset och lugnet.

Knätofsar och veteraner

Idag har vi firat nationaldagen. Vi började i Upplands-Bros hembygdsgård Klint.

För någon (=jag) som älskar folkmusik, folkdans och folkdräkter var ju detta himmelriket. Åh som jag NJÖT!

Så många vackra dräkter!
En av de saker jag vill ha allra, allra mest i den här världen är en egen folkdräkt. Det är den vackraste klädsel jag vet.

Lära mig dansa folkdans vill jag också sååå gärna.

Folkmusik och folkdans och folkdräkter.
Min själs hemma.

Varmt var det, vi satt där i 30 grader i 90 minuter. Puh. Det var så fantastiskt roligt, men till slut gav vi upp, det var bara för varmt att sitta i solen i den hettan. Vi åkte mot dagens andra stopp istället: Edsbergs slott. Där var det också nationaldagsfirande (i myycket större skala) samt Motorhistoriska dagen, med fordon av alla de slag som visades upp:

Där slog vi oss ner i gräset och hade picknick (vi och måååånga andra) och lyssnade på folkmusik, klassisk musik, tango och allt möjligt. Väldigt trevligt!

Fullt med folk, vi satt lite åt sidan. Där borta till höger var det knökfullt. De hade bra ljudanläggning så man hörde utmärkt även där vi satt (man skymtar scenen bakom träden bortanför det vita partytältet).

Kvällen har sedan mest tillbringats i en stol i detta läge. Trööött efter all värme idag, men så där nöjt trött liksom.