Lyckobubbelsprickrisken är på max!

Igår åkte Rickard, Qvick och jag till sjön Grecken här i närheten. Ljuvligt ställe och vädret var fantastiskt!

Såå skönt att simma omkring! Qvick badade han också. Heja Qvick! 🙂


Foto: Rickard.

Jag har skaffat badskor! Nu kan jag kliva i och bada lite varstans, det gör inget om det är stenigt t.ex. Hurraaa!!
149 riksdaler på XXL. Jag är såå nöjd!

Ikväll åkte Marcus, Max och jag bort till Bälgsjön och tog ett dopp på vårt vanliga ställe.

Varmt i vattnet och såå härligt! Jag simmade och simmade. Man vill ju egentligen aldrig gå upp! 🙂

Sen bestämde vi oss för att försöka hitta ett ställe som skulle vara bra att ta med hundar till, som en bekant tipsat om. Vi hittade det och det är så fint!! Doften av solvarm tallskog om sommaren…visst är det ljuvligt?!

Här ska jag testa att bada sen!

Max badade och hämtade pinnar och simmade och var allmänt supderduperlycklig. 🙂

Sommar i Sverige…det är så underbart vackert!
Själen liksom svämmar över av alla känslor!

Vackert så man blir så galet lyckobubblig!!

När själen nästan spricker, del 3: spökhuset, Ammerån, släkt och lite annat

Vackert vackert är det i Jämtland!!
När vi lämnat Åsa Maria och lokstallet for vi vidare, mest i jakt på något att äta som inte var pizza eller hamburgare. Det gick så där, eftersom vi till slut hamnade i Strömsund, där det blev…pizza och hamburgare. Nå, mätta blev vi ju i alla fall.

Det blev ett kort besök vid hembygdsgården i Strömsund, som är jättefin, och ett hej svejs till både Dunderklumpen och Jorm. 🙂

Vi slingrade oss vidare, nu längs med Ammerån och det är verkligen en vacker färdväg vill jag lova! Otroligt fint!

Mäktigt!
Här kan man läsa om Ammerån.

Vackert landskap, vackra hus. Överallt!

Eftersom vi passerade så nära så var vi ju tvungna att åka en sväng upp till den berömda prästgården i Borgvattnet. 🙂
Vackert hus i vackra omgivningar!

En och annan maska blev stickad.

Nästa stopp blev Lillsjöhögens stavkyrka, invigd 2011. Jättefin!

På söndagen var vi i Österstund. Jag tog en frukostfika på Espresso House medan Rickard hämtade grabbarna; vi skulle äta lunch tillsammans med dem och deras farmor.

På eftermiddagen träffade vi en twitterkompis över en fika, väldigt trevligt!
Sen var jag alldeles slut igen, så det blev en lugn kväll.

Måndagen var hemresedag, med bl.a. ett stopp vid Rätans kyrka för att besöka Rickards mormors och morfars grav.

Så fint gjort!

Utsikten var så fin!!

Det blev ett stopp för lunch i Ljusdal, på hembygdsgården. Jättegod mat, rekommenderas!
Två olika varmrätter och en väldigt fin salladsbuffé.

Vaaarmt var det och badsugna var vi (ja jag är iofs alltid badsugen), vi hittade en jättefin liten badplats i Holmsveden.

Hemma i Rönninge igen blev det kall päroncider och att pusta ut lite.

Ett med naturen

Ja, så känns det verkligen när man simmar omkring i en insjö i tystnaden i en skog i Bergslagen.
Vattnet kändes sammetslent, det var alldeles lugnt och fridfullt, det doftade vatten och sommarkväll och själen min blev så full av salighet att jag inte kunde sluta le.

Tänk vad jag har missat, alla år som jag varit så rädd för vattnet!


Foto: Rickard.

Aldrig hade jag väl trott att jag skulle känna sådan oerhörd lycka över att befinna mig i vatten!


Foto: Rickard.


Foto: Rickard.

Ljuvligt var det. Ljuvligt!
Jag simmade och simmade och njöt och ville aldrig sluta.
Underbaaaart!

Och… Qvick badade också!! Idag gick han i så djupt att han blev tvungen att ta några simtag, innan han vände. Och han gick i flera gånger. Heja Qvick! Det blir folk av både mig och honom, tydligen. 🙂

Nu ska jag göra varma mackor åt oss, med getost och honung och valnötter, och sen blir det en omgång Plump.
Sommarkväll i husvagnen.

Livet känns så väldigt, väldigt fint just nu.

När själen nästan spricker, del 2: Midsommar på Jamtli och lokstallet i Hammerdal

Midsommarafton firade vi på Jamtli. Underbara Jamtli!
Jag älskar verkligen sådana här friluftsmuséer, jag vill flytta in! 😀

Såna här humlestörar funderar jag på att göra på vår gård sen. Humle är så vackert. (Det gäller bara att noga välja var man ska ha dem, för det är banne mig snudd på omöjligt att få bort dem sen om man ångrar sig. Been there, done that…)

Jag lyssnade en gång på ett program om humle, i P1 tror jag, och där sades att man kan lägga kottar i örngottet om man har sömnbesvär. Doften eller nåt, antar jag, verkar lugnande. Kanske vore värt att prova? 🙂
Vacker är den i alla fall, humlen.

En gärsgård (jo det skrivs ju gärdesgård, men det ser så knasigt ut, så jag skriver gärsgård 😉 ) tänker jag också bygga sen. Vackert! Och som här tillsammans med en favoritblomma: underbart!

På Jamtli finns en rekonstruktion av Håsjö gamla 1600-talskyrka, byggd med gamla tekniker. Väldigt fin! Tyvärr glömde jag ta en bild på kyrkan utifrån, med i länken till tidningsartikeln finns en sån bild.

Min favoritdel av Jamtli är utan tvekan djuren och fäboden. Såklart. 🙂


Foto: Rickard.

Här trivs jag! Kanske blir det getter hos oss sen. (Höns blir det i alla fall, det är helt säkert.)

Midsommarfirandet var uuunderbaaart! Folkdräkter och folkmusik och folkdans. Bättre blir det liksom inte. ÄLSKAR det!

Förutom spelmanslaget så underhöll Bröderna Lindqvist och det gjorde dom bra. Härlig och vacker musik och mycket humor. 🙂 De inledde med Rudolf med röda mulen, för senast dom spelade på Jamtli var på julmarknaden så det var lika bra att få den ur systemet tyckte dom. 😉

Roligt också att se och höra dom nu så många år senare: när jag var barn var jag mest hemma hos mormor och morfar och vi tittade ofta på Nygammalt och där var ju Bröderna Lindqvist husband.

Jag älskar ju folkmusik så jag triiiiivdes verkligen. 100% njutning!


Foto: Rickard.

(Det kom lite regn en stund, därav “hucklet”.)


Foto: Rickard.

Det var nog mitt finaste midsommarfirande hittills, och jag är så glad för den här människan som glatt följer med mig på knätofserier trots att han inte alls diggar sånt. I timmar dessutom!

Efter Jamtli var jag alldeles, alldeles slut på, så det blev vila i härbret hela kvällen.

Midsommardagens mål var Hammerdal, där vi skulle träffa vår fina Twittervän Åsa Maria vid hennes lokstallsprojekt. På toaletten på OK i Hammerdal fanns denna tavla. Åh vad det är fint med dialekter!

Sjängelmy t.ex., vilket kul ord! 🙂 Det vet jag vad det är nu efter jag pratat med Åsa Maria. Vet du vad det betyder?

Åsa Maria är konstnär och en riktig eldsjäl och det var fantastiskt fint att träffa henne och få en guidad tur och höra om alla planer hon har för lokstallet! Dessutom är hon en ljuvlig människa. <3 Vi har följt varandra på Twitter ganska länge, så det var roligt att nu få träffas “irl” också.

Här kan du läsa om lokstallsprojektet:

Konstnären som vill rädda gamla lokstallet i Hammerdal

Konstnären Åsa Maria vill förvandla det gamla lokstallet i Hammerdal till ett regionalt konstcentrum

Såå roligt att få se lokstallet “live” efter att ha följt Åsa Marias twittrande om det, och efter vi varit en liten del i att rädda det. Åsa Maria behövde få ihop en ganska stor summa pengar på kort tid och det drogs igång en kampanj på Twitter, för att fixa det. Över bara en enda helg var det tillräckligt många människor som skickade ett bidrag, så att det ordnade sig! Twitter (och människorna där) är fantastiskt!

Här hittar du också Åsa Maria.


Foto: Rickard.


Foto: Rickard.


Foto: Rickard.

Rickard tar såå fina bilder, måste visa er några ju. 🙂

Verkligen kul och intressant och vi ser fram emot att följa lokstallet och allt som händer där och det blir såklart fler besök på plats också. 🙂

Och sen till något helt annat: SOM jag älskar Ravelry-folket! HEJA HEJA HEJA!!

Läs mer här.

När själen nästan spricker, del 1

Rickard, Tommy, John och jag har varit uppe i Rickards hemtrakter en vecka – och vilken vecka sen! Härjedalen och Jämtland är magiskt!


Första nätterna sov vi allihop i familjens sommarstuga nära Åsarna, sen delade vi upp oss och grabbarna stannade i stugan med sin farmor och Rickard och jag bodde några nätter strax utanför Östersund.

Köksutsikten från stugan. Helt ok… 🙂

Det blev ett bad direkt första kvällen. Jag var den enda som doppade mig, de andra tyckte det var för kallt. Vi gissade på 11-12 grader kanske. Det bet rätt bra, det gjorde det, men det var såå skönt efteråt!

Tyvärr var det vääääldigt gott om mygg, så att sitta ute och njuta av kvällen var det inte tal om.

Utsikten från dass. 🙂

Vackert nere vid sjön om kvällarna, verkligen!

En dag for vi till Hede, byn där Rickard växte upp. Alltså…där är så vackert så man står nästan inte ut! Vi började med ett besök på familjens fäbod. Vackert var ordet ja…

Fäboden används och hålls vid liv, det är så fint! Rickards farbror har kor där. Eller tjyr (hur man nu ska stava det?) som de säger i Hede.

Jag hörde ljudet av rinnande vatten och drogs dit ner. Där blev jag stående en lång stund. Så vackert och fridfullt och grönt och bara alldeles underbart! (Och för ett par år sedan hade vattnet definitivt inte lockat ner mig på det viset, tänk hur det kan bli!)

Jag älskar när byggnaderna får vara gråa så här, det är så vackert!

Efter besöket på fäboden blev det middag och fika hos Bertil (Rickards farbror) och hans fru Gunilla. Världens trevligaste, och gården sen – nu kan vi snacka paradis… detta är utsikten från deras kök:

Sonfjället och ett så otroligt vackert landskap.
Och när man sitter här på deras uteplats med denna fantastiska utsikt och tittar lite till vänster, så ser man uppe på kullen Rickards barndomshem:

Ja, fröken Mira fick också vara med på bild. Söt-Mira!

Ett paradis, verkligen. Såå vackert!!!
Jag tror de bor absolut vackrast av alla jag känner.
Vi bjöds på pastasallad med hemgjord rabarberchutney, jättegott! Det blev ett ganska långt besök, med prat om minnen och om framtiden. Bertil och Gunilla är så himla trevliga, jag hoppas vi ses snart igen. En väldigt, väldigt fin eftermiddag/kväll var det. Ett sånt där minne man sparar lite extra i hjärtat.

En annan dag (ja nu kommer det lite huller om buller här), kom en annan av resans absoluta höjdpunkter: ett besök hos Gunnar i Vaplan! Åh det var så otroligt fint att äntligen träffas igen!! Vi har ju kontakt på Facebook och så, men vi har inte träffats “irl” sedan bloggträffen nere i Halland för… ja vi kom fram till att det nog var 9 år sedan. Alldeles för länge i alla fall!

Gunnar bjöd på kaffe och alldeles nybakad sockerkaka, med ägg från egna hönsen. Tuppen Ture och hans damer höll oss under uppsikt. Det var såå mysigt att sitta på Gunnars veranda och fika och prata, om tomater och Stefan Sundström (jag är lite så där när-jag-mötte-Lassie-starstruck, för Stefan är en stor idol för mig och honom känner Gunnar! 😀 ) och höns och teater och bilar och biodling och jag vet inte allt. Det kändes som om det var alldeles nyss vi senast träffades; man bara fortsatte liksom. Ett möte som promenerade rakt in i hjärtat och slog sig ner där. Ännu ett guldkornsminne.


Foto: Rickard.

Torsdag till idag bodde Rickard och jag som sagt strax utanför Östersund. Vi kikade på Airbnb och hittade ett gulligt litet härbre och slog till och vad vi är glada att vi bokade just detta boende! Supermysigt och väldigt lugnt och fridfullt; vi sov jättegott. På morgonen vaknade vi till ljudet av gårdens tupp och hans damer. Mys!

Härbret på Busvebacken heter boendet, i Bringåsen strax öster om Östersund, och vi kan verkligen rekommendera det om man vill bo mysigt och tyst och lugnt!

Och vilken service! I badrummet fanns tvål, schampo, balsam, hudkrämer, bindor, tamponger, tandborstar och tandkräm!

Blommor och godis välkomnade oss när vi kom och sängarna var bäddade (vi hade med oss egna lakan men det behövdes alltså inte) och ja, man kände sig verkligen välkomnad.
Verkligen jättemysigt boende och finns det tillgängligt nästa gång vi ska upp så bor vi väldigt gärna där igen.

Det får räcka för del 1. Vi har gjort så mycket kul och sett så mycket fint, så jag får dela upp det lite. 🙂

Men en sak till, i alla fall:

I höst blir jag sambo-ish med denna där. Han blev visst med gård (i skogen utanför Laxå) och han vill visst att jag också ska bo där… 😉

(Ja jag skriver sambo-ish, för vi kommer att bo i varsit hus.)

När det bara blir tomt

Ofta har jag så mycket jag vill säga här, men framåt kvällen är jag så slut, så slut. Både i kropp och hjärna.
Denna nästan förlamande trötthet. Hjärndimman. Orden finns där inne, i huvudet, men det går inte att få ut dem. Det är som att någon satt in ett filter, en sil, med alldeles för små hål. Saker kommer inte igenom.

Det är mycket som är bra i livet nu, väldigt bra saker som jag vill skriva om, men… det tar liksom stopp. Och det är inget jag kan styra över. Tar det stopp så tar det stopp. Och det gör det ofta. Hjärnan liksom vadar omkring i halvt stelnad sirap.

Det har i alla fall varit en fin dag. Ni får bilderna, utan orden som hör till.

(Ovanstående text tog mig ungefär 40 minuter att formulera.)

Ibland känns eremit inte som en dum idé

Varit på Ica.

Plus: kall dricka, glass samt mat jag inte behöver laga i ordning, finns nu hemma.

Minus: damen som i kassakön upplyste mig om att drickan jag köpt är ren skit (må så vara men vad jag väljer att dricka har du inte med att göra) och mannen som vid vattenmelonerna tyckte han var jätterolig med repliken “ja här fanns ju flera sorters schyssta meloner, undrar om man får provklämma innan man köper, höhö” och sen flörtblinkade jääättesexigt (jag kräks lite nu) varje gång vi möttes i butiken sen.

Nu är hon färdig

Siri, alltså. Knappar isydda å’ allt.

Jag får ta bättre bilder utomhus sen (det ösregnar så det lockade inte), för färgen blir inte riktigt rätt här. Mörkare turkos är den.

HU som jag tragglat med denna kofta, jag har varit dödsless på’n, men nu när knapparna är på plats och den sitter så bra så är det lite roligare igen. Och det ska påpekas att det är *inte* fel på mönstret, alltså. Jag har bara tragglat p.g.a. min trötta hjärna.Stickat fel och repat upp/stickat bakåt en hel del, och en del misstag finns kvar för jag upptäckte dem för sent men äh. Det får vara så.

Koftan heter alltså Siri och är designad av Linnéa Öhman. Mönstret kan man köpa på Ravelry.

Jag har stickat min i tvåtrådigt ullgarn från Kampes, med stickor 3,75 mm. Jag har inte vägt koftan än men det gick åt ungefär 3 1/2-4 härvor, jag stickade L.

Jag har verkligen varit såå less på detta projekt, men nu när Siri är färdig så tycker jag väldigt mycket om den och skulle kunna tänka mig en till i en annan färg. 🙂