2018

Jag tänkte skriva någon slags årskrönika, men näe… Det var så mycket elände under första halvan av året och jag tänker inte ägna tid åt det eller gräma mig eller nåt. Det är bara framåt som gäller. 🙂

2019 får en otroligt bra start i alla fall. Jag ÄLSKAR mitt nya boende, min lilla holk. Trivs som aldrig förr. 🙂

Löften hålls jag inte med heller. Det jag skrev förra nyårsafton gäller även denna:

Nu ska jag berätta en sak. Ett nytt år är egentligen bara är en siffra som byts. Ingen slags magisk gräns. Det är bara en almanacka. Inget mer. Du måste inte idag plötsligt vara något du inte var igår, behöver inte skriva en lista på löften och krav att uppfylla. Du är bra ändå.

Gott nytt år på er!

Dan före dan före dan i bilder

Idag är det Efit. Fler som är med just idag hittar du här.


00:00
Då myser vi!


01:00
Sista tråden på det här paret Brillbeevantar (det sjunde) är fäst. Nu är det läggdags.


07:00
Sitter på sängkanten med den dagliga övertalningskampanjen riktad mot kroppen:
Jodå, vi ska kliva upp, det går, kom igen nu.

Jag har aldrig haft dåligt morgonhumör men numer…ja jag är väl inte enbart solsken om man säger så. Allt gör så jäkla ont och det är, på riktigt, en kamp att ta sig ur sängen och få på sig kläder. Det kan hända att mitt språk just då inte är alldeles…rumsrent. 😀


08:00
Frukostutdelningen är klar, till de fyrbenta i alla fall. Jag får vänta lite till, tills smärtan skruvat ner volymen lite.


09:00
Nu blir det stickning, för ovanlighetens skull. Brillbeevantar, för ovanlighetens skull. 😉
Jag har stickat 7 par, till andra. Nu vill jag ha mig ett eget par också.


10:00
Då är jag uppe hos Marcus och packar upp en flyttlåda till. (Jag har en del grejer uppe i huset, så tar jag ner lite då och då så blir det inte så stökigt i husvagnen medan jag får ordning på allt.) Solsken och -4. Härligt!

11:00
Då var jag, och alla andra i kommunen tror jag, på Ica och lekte kundvagnstetris…


12:00
Äter frunch. Nån slags asiatisk woksak från Icas frysdisk. Helt ok.


13:00
Marcus skulle in till Nora så jag hängde med. Nora är så fint, jag är så lycklig att vara tillbaka! 🙂
Jag fick några napp i fönsterhåven också, till Elisabet.


14:00
Som sagt…fina lilla Nora!


15:00
Hemma i husvagnen igen. Ska plocka i ordning lite mer, sen blir det sticktime för nu är kroppen arg.


16:00
Slut slut slut. Puh.
Marcus har varit här och fixat ett par saker och jag har stuvat in mer kläder m.m. i skåpen.
Nu ska jag försöka (jag är hopplös, så himla rastlös, usel på att sitta still) göra nästan ingenting en stund.


17:00
Myser. 🙂


18:00
Då äter jag latmansmiddag för jag orkar bara inte laga mat.


19:00
Då är orken alldeles slut. Måste vila.

20:00
Då sov jag.


21:00
Vaknade för en liten stund sen. Nu är vi inne hos Marcus en snabbis. Jag lägger vantar i blöt. Qvick drar, som vanligt, fram alla Max leksaker. 😀


22:00
Kvällspromenad. Det är -8 och såå vackert!


23:00
Vila, vila. För ont för att sova mer än så jag ligger mest bara och njuter av mitt lilla hem och friden i det. Det är inte dumt alls, det. 🙂
Tack för idag och god jul!

Allt kostar och det mesta är väldigt, väldigt dyrt

Ja, allt jag gör, alltså. Det kommer alltid en räkning efteråt. Alltid.

Sliten, sliten. Flytten blev klar i lördags morse men jag betalar fortfarande dyrt för den.
Oerhört glad att jag är sjukskriven, för nu är det plågor deluxe.
Det blir mycket stickning och många vilostunder i horisontalläge. Lederna är djävulska, det känns som ben mot ben i alla “gångjärn” vid minsta rörelse.

Pyttefuskgranen jag köpte till husvagnen har fått lite av mitt hemmagjorda pynt och

förtältet har fått lite julmysbelysning. Det börjar kännas juligt. Fast inuti är det mycket ångest inför jul. Denna ständiga oro för pengar och ledsenheten över att inte kunna köpa julklappar, riktigt. Jag vet att det inte är vad julen handlar om och att man inte måste, men man vill ju. Det är ju roligt och mysigt. Lite extra god mat. Ja men ni vet, sånt mys. Och jag önskar att jag hade en större familj. Släkt. Nu har jag ju av egen vilja kapat vissa band, men ändå. Jag saknar jul-jularna. Med mormor och morfar och klappar under granen och ja.., sånt.

Michelin trivs här, precis som jag. Jag var orolig att han skulle protestera mot att tvingas stanna inne ett tag, men han har inte visat minsta intresse av att gå ut. Han är bara nöjd. Sover, utforskar alla vrår, busar med favoritleksakerna (fyllda med kattmynta, från Grympy Cat) och spanar på världen där utanför.

Och nu måste jag vila en stund igen, efter att ha skrivit detta jäääättelånga blogginlägg. Suck. Det kan jag tacka UMS för.

Tjingeling. Zzzzzz.

Nu börjar det

Det nya livet.
Det är underbart att det första som händer är julen. Och snö har vi fått!

Vi trivs så fantastiskt bra. Michelin utforskar och njuter. Qvick är som han alltid är: cool med precis allt. Han bara hänger med, vad man än hittar på. Nöjd och glad. Stiggen provbor ett nytt hem, om det funkar så tror jag det blir precis hur bra som helst för honom.

Jag är katastrofalt dålig just nu efter intensiv flytt och flyttstädning, så det blir väldigt, väldigt lugna dagar ett tag. Och julklappen till mig själv som jag tänkte jag skulle unna mig efter allt detta – massage – det blir det inget med för jag behöver en ny reläsats till värmepannan. Så kan det bli. Men värme är viktigt så så får det bli.

Humöret är det i alla fall inget fel på. Jag har ett lugn inuti nu som jag inte känt på länge. Och livet på väldigt liten yta är väldigt bra när alla, precis alla, rörelser gör ont.

Nu ska jag göra mig lite varm choklad, lyssna på julmusik och sticka. Brillbeevantpar nummer 6, eller om det är 7, haha. Bra med mönster som min hjärna klarar att komma ihåg, då bara kör jag på.

Tre av paren jag stickat hittills. Det orange och det röda paret har fått nya hem och det grå ska också skickas iväg.

 

 

Du sitter inte fast, jag lovar

December 2018. Året är snart slut. Nästa år blir jag 48. Jag har just slagit in på en ny stig. Undrar vad som väntar längre fram? Är inte livet fantastiskt spännande?! INGET vet man om vad som kommer och det är ju underbart, för det betyder att möjligheterna och upptäckterna är oändliga! Det blir man aldrig för gammal för.

Trivs du inte med ditt liv så som det är nu? Välj! Välj något annat! Bara gör’t!

En decemberonsdag i bilder

Jag är ju sämst på det här med Efit, och lika sämst på att blogga, men jag provar. Kanske orkar jag hela dagen den här gången?
Mycket händer här just nu – en flytt t.ex. – så orken är om möjligt ännu mindre nu, men men.
Fler som tar en bild i timmen idag hittar du här.


00:10
Trött trött trött men kroppen bråkar, så jag dricker varm choklad och lägger upp till nästa par vantar. Det blir fjärde paret Brillbeevantar på en vecka. Jag har fått lite vantdille och det här mönstret är så enkelt att min hjärna klarar av att komma ihåg det. Stickade färdigt ett gråvitt par tidigare ikväll:


08:00
Varit vaken en timme, men idag är det svårt att ta sig ur sängen. Varenda rörelse gör så ont så det tar tid. Det ser i alla fall ut att bli fint väder idag!


09:00
Ena knät hittade på nåt skoj så jag for i golvet. Sitter och pustar ut lite och Michelin undrar vad 17 jag håller på med.


10:00
Planerar dagen och stickar några maskor.
Ont eller inte, idag måste jag få mer gjort.


11:00
Pratar med G i Australien och stickar. Solen skiner! Härligt!


12:00
Packar lådor. Qvick hejar på.


13:00
Ugh. Det finns få saker jag avskyr lika mycket som att gå i affärer, men ibland måste man.


14:00
Hemma igen. Köpt en del saker till nya livet, hämtat ut ett paket, skickat några paket samt handlat lite mat. Nu är jag s l u t. Kräksont överallt. Det blir lite mat och sen en stunds vila, men sen måste jag fortsätta packandet och röjandet.

Jag tycker inte om att detta “jo men SEN ska jag vila” aldrig verkar ta slut.


15:00
Vilodags. Qvick nära intill som alltid. Åh vad jag älskar denna hund!


16:00
Sovit en stund, vaknar av galen smärtnivå.
Nu blir det dubbla piller och en bön att det räcker.


17:00
En timme senare börjar smärtan sjunka lite. Jag borde verkligen packa, men jag orkar inte. Jag hoppas smärtan lugnar sig lite till så kan jag nog få lite gjort senare ikväll. Ibland har jag så ont att jag inte kan sitta still och då gör jag en massa för att överhuvudtaget stå ut och ibland har jag så ont att det knappt går att röra sig. Det låter knäppt och motsägelsefullt, jag vet. Båda är på ungefär samma smärtnivå men på helt olika vis. Är det musklerna som gör ont, så går det att röra sig för att distrahera sig. Är det i “gångjärnen” smärtan är som värst så går det inte.

Nu blir det stickning en stund. Jag är OÄNDLIGT tacksam för att mina armar och händer fört det mesta är hyftsat ok, så att jag kan sticka så mycket som jag gör. Utan stickningen vet jag, på allvar, inte vad jag tog mig till. Stickning lugnar, distraherar och gläder.

Detta blir ett par Brillbeevantar som ska bli en julklapp till någon jag tycker väldigt mycket om. Julklappsstickning är nog den roligaste. Att få skapa saker som värmer till människor man tycker om, och ge bort i juletid. <3


18:00
“Blir’e nån mat eller?”


19:00
Tittar på flyttkartonger. Tomma sådana. Suckar. Petar på en grej. Flyttar på en annan. Suckar.
Går tillbaka till soffan.

Saknar. Saknar så många.
Vill inte vara här. Vill vara där.
I norr. Och i Värmland.
Här och där. Fast inte just här.


20:00
Ja inte går stickandet fort ikväll inte. Har faktiskt packat en låda, men sen sa höfterna stopp så nu är jag tillbaka i soffan. Startar en film, en som alltid funkar.


21:00
Stickning i snigelfart… Men det är ju också stickning. 🙂
Pratar lite med Micke. Det mår man alltid bra av <3


22:00
Ute på kvällspromenad med Qvick. Jag tycker om mörkret, det är vilsamt.


23:00
Ett kartonglock är nästan lika bra som en kartong… Speciellt alldeles intill ett varmt element.

Med den bilden säger jag tack för idag men stickandet fortsätter ett tag till.