Grattis på 21-årsdagen!

Numer går det inte att sitta uppe och vänta tills födelsedagsbarnet somnat, för att pynta, då mamman lägger sig timmar innan Chrille blir trött. Då får man ställa klockan på mitt i natten och sätta igång. Halv fyra inatt blåste jag ballonger och virvlade serpentiner.

Idag fyller min yngste år. 21. Tjugoett!! Det är inte klokt vad tiden går fort!

Jobb har han och lägenhet har han fixat sig, mitt inne i stan, och snart flyttar även han hemifrån.
Jag är så STOLT över honom så jag nästan spricker. En fantastiskt fin människa är han, och det är det absolut finaste och viktigaste man kan vara.

Grattis på födelsedagen älskade unge!

Ulrika Korkalas foto.

Service

Varit en sväng i Striberg.
Marcus servade min bil med nytt oljefilter, ny olja och nya tändstift.
Jag servade Max med gos och bollkastning.

Bad blev det inte, det var kallt i luften. Kallt vatten är helt ok, men liite mer får solen gärna värma när man kommer upp. 🙂

Premiär i helgen?

En bild från i somras alltså, men nu börjar det dra ihop sig. Om två veckor blir baderskan 47 och innan dess har hon allt tänkt sig ta premiärdoppet. I födelsedagspresent funderar hon på att ge sig en bikini alt. en till baddräkt. Det känns som att två kommer att vara för lite i år; de kommer inte hinna torka mellan doppen.
Åååh vad badsugen jag är!!

Det är dags

Snart 4 1/2 år har vi bott här Närke. Vi har trivts väldigt bra. Det är vackert här, grannarna är jättetrevliga (utom en, men henne struntar man bara i så är det inte ett problem) och en av grannarna umgås jag med då och då, det är himla trevligt. Titta över på en kopp kaffe eller låna verktyg eller låna ut min bil eller ta en öl ihop och prata en hel kväll. Såna saker. Det kommer jag att sakna. Det och utsikten. Och andra människor jag lärt känna här i eller nära Fjugesta.

Men nu är det dags.
Nu ska jag dra vidare.

Chrille flyttar hemifrån om några veckor och sen är det bara jag och fyrbeningarna kvar. Min anställning upphör sista juni och jag har meddelat att jag inte vill ha en förlängning. Jag älskar mitt arbete, åh som jag älskar det! Men saker har hänt som gör att jag inte känner mig trygg på min arbetsplats längre och så kan jag bara inte ha det. Och det känns som att då passar det ju bra och blir alldeles rätt att byta stig nu. Prova en ny väg.

Jag har ingen aning om var jag ska ta vägen. Var jag ska bo eller ens hur jag ska bo.
Jag har inget nytt jobb fixat än.

Känns det läskigt?
Ja, lite. Men jag vill verkligen och jag har längtat efter en annan sorts liv länge, länge. Ett med färre ägodelar än nu (och då har jag ändå redan nu långt färre än de flesta), ett med mer tid nära naturen. En annan takt. Med mer av sånt som verkligen betyder något.

Är jag orolig?
Nej, inte särskilt. Bostad och jobb, sånt ordnar sig.
Helt hemlös riskerar jag inte att bli; jag har både erbjudanden om boende hos vänner och tillgång till en husvagn. Kanske blir det kollektiv någonstans.

Just nu finns tankar på Sörmland och på södra Lappland, till exempel.
Man vet aldrig vad det blir.
Men bra, det är jag alldeles säker på att det blir.

Det finns många saker som gör mig lycklig

…men INGET slår rally!!

Allra bäst är det förstås att sitta i bilen, men det är snudd på lika roligt att titta på när andra kör.

 

Sånt här…. LYCKLIG blir jag! Jag kan sitta och titta på såna här rallyfilmer en hel kväll. 🙂

Detta är från Skänninge igår. Ungefär 14:50 in kommer vi, i en svart/orange Volvo S60.

Och jag blir alltid lika full i skratt när jag ser bilder på oss när vi kommer farande, för jag sitter alltid med ett stor flin. 🙂

Här och här t.ex.

Nu ska vi äta lasagne och sen.., sen blir det nog lite mer rallyfilm. 😉